Det är mycket som ger glädje här i livet. Barnen, kära maken och vänner och familj och att få vara frisk är sådan där självklara saker.
Tidigare idag kände jag en stor glädje över att jag har en sådan förstående man. När jag nu är har kommit igång att träna, gympa och kämpa på med min vikt så är han där i bakgrunden och stöttar hela tiden. Inget kink när jag planerar in mina gympass utan enbart nickande och jakande.
Jag kände stor glädje innan när jag i princip mötte honom i dörren. Inte att jag mötte honom i dörren utan för att jag skulle iväg på just ett gympass. Jag känner mig sådär uppspelt när jag ska iväg. Det är roligt samtidigt som det är lite otäckt när där står andra där nere. Jag känner mig ganska dum när jag står där och nyttjar min kropp på ett nyttigt sätt. Men sedan är det ju faktiskt så att är jag inte där nere så kan jag ju inte göra så mycket åt min vikt heller. Så de får tycka vad de vill även om det fortfarande känns lite små kymigt. Men det ska jag väl komma över.
Men jag kan nog säga att glädjen jag kände när jag körde ner till gymmet känner jag inte alls på samma vis längre. Nu känner jag mest bara: AJ
Jag har redan fruktansvärd träningsvärk mellan skuldrorna. Jag hittar ingen stretch för detta. Så är det någon som vet hur jag stretchar så tala gärna om det.
Så idag var glädje helt enkelt ett gött träningspass. Man ska inte vara rädd att uppskatta även de små sakerna som glädje. Det tror jag vi alla ska tänka på. Le och känn glädje över det lilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar