It´s alive

Låt mig berätta en lite historia som mycket väl kan ha hänt idag, ska vi säga vid 7 tiden i en gympasal nära mig.

När jag förra veckan var laddad för mitt första gympapass sedan dinosaurierna dog ut eller något liknande och fick ett migränanfall och blev sängliggande istället var jag idag ännu mer laddad. Så hela kvällen har varit planerad efter mitt pass, tidsmässigt.

Sedan började passet. Tänk er en valross som tar sig fram och tillbaka och som råkar hamna i otakt med de andra. När de går uppåt går den neråt. Detta kan blir lite sådär kanske. Tänk er sedan en nyfödd giraff som med sina långa ben ska försöka ta sig framåt utan att snubbla. Lägg ihop dessa två. Detta var dock inget som hände mig (harkel, harkel).

Jag undrar om ni överhuvudtaget inser på hur många sätt man kan flytta sina fötter och vifta sina armar på. När jag hade fått kläm på en stegkombination så var det dags för nästa. Jag stod där och blobbade, räknade steg och fnittrade med jämna mellanrum. Efter varje fniss- och leendeattack kom jag på att vi stod framför en spegel så alla de andra kunde se mina attacker. Men nu hoppas jag att alla var så koncentrerade på ledaren som jag var för jag tror knappt jag släppte henne med blicken bara. Var alla det så har de nog inte sett mina fåniga leenden.

Men se på fasen, jag överlevde minsann passet. Jag tvivlar dock på min existens i morgon då jag troligtvis, till och med mycket troligtvis, kommer att vara en kvidande blobbhög. Jag kommer förbanna varenda muskel som bara legat och väntat på att få sig en omgång och som med full kraft har vaknat och har party i min ömma kropp.

Men vet ni? Jag är så grymt nöjd med mig själv och när jag sitter här nyduschad med en kopp Indian Chai-te och två knäckemackor så ser jag fram emot nästa veckas pass. Och det var längesedan jag kände något sådant.

Fasen vad jag är duktig.