Det är väl bara att lägga sig på soffan och invänta det oundvikliga nu då

Ibland försöker man minimera risker redan från början. Att göra de där små sakerna som kanske många gånger känns ganska larviga men som ändå faktiskt ger resultat.

Så när man i förvirring vaknar på morgonen av en blöt kaskad i ansiktet så känns det där arbetet med att minimera risker helt bortkastat.

Så den där pussen på huvudet istället för på kinden igår vid läggning av minstingen gjorde nog föga nytta när hon nös mig rakt i ansiktet i morse.

Så det är väl bara att lägga sig på soffan och invänta det oundvikliga nu då.

“Förkylningstider
Jag känner det är nånting på gång
Förkylningstider
Förkylningstider
Kom och håll mig vaken natten lång
Förkylningstider
Snurra runt i en kropp som brinner
som viskar: Stanna i säng…

Förkylningstider
Hej, hej, förkylningstider
Ge mej din feber, ge mej din Panodil
Ge mej allt du vill och allt du kan
Förkylningstider
Hej, hej förkylningstider
Näsa mot näsduk, två dustar av nässpray
som ger förkylningstider en ärlig chans

Du tar mej du tar mej du tar mej
du tar mej till en febrig värld...”