Jag gillar inte riktigt denna tiden på året. Jag kommer på mig själv med att bli sådär nostalgiskt deppig som jag känner mig nu varje år.
Jag vet inte om det är rädslan för att åldras, att åren går så fort och vi åter igen är på hösten. Det tickar på så förbannat fort och jag kan inte göra något för att stoppa det.
Men en liten stund kan jag stoppa tiden med hjälp av den nostalgin jag får med viss musik. En stund kan jag stanna tiden och få vistas då. Men i gengäld kommer den där melankoliska känslan som liksom gnager i magen på mig. Jag vill ta mig ur den men istället har jag grävt en djup grop med branta väggar som bara blir djupare och djupare för varje låt jag spelar. Men jag måste få spela de där låtarna som betyder så mycket men när det är höstlikt ut har det ett pris.
Jag kommer ur men den är jobbig att gräva igen. Men ännu blöder inte mina fingrar men hjärtat gör över tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar