Att ärva saker är många gånger trevligt. Att ärva något som har ett affektionsvärde och som man håller väldigt kärt. Sådan arv är trevliga.
Sedan har man de mindre trevliga arv. Som tomteögonbrynsstråna. Dessa lite tjockare strån som plötsligt börjar dyka upp i det annars finansade ögonbrynet. Och de sitter där som små krökta spindelben. Man har liksom lite svårt att se hur ett sådant tjockt hårstrå kan tränga genom utan att det smärtar överhuvudtaget. Tanken på hur det trycker på insidan så att det dra ändå bort i nacken innan det lyckas komma genom. Men på något vis bara är de där ändå.
Och inte nog med att de är väldigt missprydande där de sitter några centimeter utanför alla andra så är de på något vis kopplade direkt till tårkanalen. För drar man dem så kommer en störtflod med tårar. Som en ensam glödlampa med ett snöre fast det finns liksom ingen avstängning som man kan sköta själv. Bara ett påläge tills den stora kratern sakta drar ihop sig.
Så det är viktigt att tänka på att kolla dessa tomteögonbrynstråna innan man är färdigsminkad och ska iväg på galej. Det blir annars till att dra fram avsminkningsservetterna och börja om.
Så alla arv är inte av godo. Ja det är vad jag har hört i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar