Känner mig lite övergiven

Börjar fundera på om mina barn trivs här hemma. På något vis känns det inte som det.

Redan i bilen hem från fritids/dagis:
-Mamma, får vi gå till Naomi?

När Naomi inte kunde leka:
-Mamma får vi gå till Patrik?

När Patrik inte var hemma:
-Mamma får vi gå till Eddie?

Kompisarna betas liksom av för att verkligen ha någon att leka med. Men först är det såklart fastställt att de inte får spela på datorn eftersom det är det första som frågas. Men det är ju tur att de har kompisar i alla fall även om jag kan känna mig lite övergiven ibland.