Jag har gjort en äkta 80-talare. Då “på den gamla goda tiden” när tidningar som Okej kunde inhandlas oavsett om du var hårdrockare eller syntare. Detta eftersom deras älskade planscher kom med två sidor. En för den tuffa nitkillen med jeansväst och stort pudelhår och en för den fräna, blonderade killen med hängslen och vita skjortor och sockervattenstelt hår. Valet var liksom fritt vilken sida som skulle sättas upp.
Skulle man sedan gå från hårrock, förlåt hårdrock, och plötsligt vilja bli syntare så var det bara att vända planscherna. Och det är där jag är nu, fast kanske inte så mycket att vända planscher eftersom jag kan tycka att det känns lite b att ha en massa planscher i det rummet som äktenskapliga saker sker. Alltså inga planscher i någonstans i huset. Men just kappvändandet verkar komma nu. En ny fas är på väg igen verkar det som när jag de senaste dagarna plötsligt kommit på mig själv med att söka upp gammal synt. Så här sitter jag med ett massa klinkande och jag njuter av det. Jag njuter av Front 242, Nitzer Ebb, Skinny Puppy och The Cassandra Complex.
Det skulle mycket väl kunna vara så att jag är på väg tillbaka till 9:an. Helt omedvetet fram tills jag skev det nu. Detta med tanke på att det på lördag smäller. 20 års Reunion. Jag nostalgitrippar utan att jag vet om det själv helt enkelt. Japp, så är det. Kan undra om jag ska lägga till med mitt syntiga jag då. Fast det är kanske dumt att ta det då när jag faktiskt aldrig har sett särskilt syntig ut. Jag hade väl bara en urringning med behag som jag gärna flaschade och en kåt blick och med det skulle man nog passat in i vilket musikfack som helt. Den perfekta groupien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar