Vissa saker kan jag bli väldigt fascinerad av och förundrad över. Likt en katt som sitter och studerar en fisk i ett akvarium i timmar eller en bebis som försöker fånga sin leksaksmobil till den somnar kan jag bli väldigt begeistrad över vind och tro det eller ej så är det framförallt åskvinden.
Det är så att vissa saker lär man sig utan att behöva anstränga sig och detta händer även mig ibland. Så när jag var en ung ogift snärta och bara levde i synd hjälpte jag kära maken med diverse förhör till skolan. Bland annat geografi och lite lektyr om åska, regn och vind. Och detta har satt sig och jag tycker det är så jäkla häftigt för det stämmer nästan alltid.
Så när jag vill raljera lite och bli lite besserwissig så kan jag vid vissa tillfällen, rätt tillfället när allt händer förstås eftersom ingen annars kommer ihåg det och därför inte kan bli imponerade, så kan jag tala om i förväg vad som kommer att hända med vädret.
Jag kan vända min blick upp mot himlen och säga att det snart kommer att börja blåsa och får ofta lite visst och jaja till svar. När det börjar blåsa lite och det börjar ta i lite mer kan jag tala om att nu är det nog bästa att ta in fikat och ta skydd. Blir ofta lite visst och jaja igen ändå till det första, ofta ganska stora dropparna träffar ett huvud. Det blir väldigt tyst ute samtidigt. Fåglarna slutar sjunga och surrande insekter har hittat små skrymslen att gömma sig i. Nu är det bäst att vi skyndar oss och då blir det lite fart och det är väl ungefär när första knallen kommer. Och sedan brakar helvetet lös med enorma skyfall och blåst och en åska som ligger precis ovanför husnocken. Det skallrar i rutorna och smällarna och vinden formligen piskar regnet mot rutan och blöter ner ställen som man anser ska vara helt skyddade mot regnet. Och när man tror att nästan huset ska blåsa bort och regnet ska slå hål i taket så upphör det. Det börjar spricka upp och när mullret försvinner i fjärran vill de som jag vill besserwissa bege sig ut med fikat igen.
Jag kan då säga att vi nog ska vänta lite till eftersom vi ligger i mitten av ovädret och det oftast kommer ett slut på det med mer regn och blåst men långt ifrån så mycket som i framkanten. De där visst och jaja lyser nu med sin frånvara och jag kan känna mig lite sådär barnsligt stolt över att nu har jag besserwissat färdigt och lite beundrande blickar får jag nog allt. Antingen det eller så är jag klassad som häxa, vad vet jag. Samtidigt är det nästan som att vrida på volymratten för plötsligt vaknar fåglarna till liv igen och börjar kvittra.
Men detta fenomen tycker jag är så jäkla läckert, übertöntigt jag vet. Jag tycker det är läckert att titta på hur vinden piskar vattenpölarna och nästan tömmer dem ibland och jag kan bli väldigt förundrad över mängden regn som kan komma på en och samma gång. Denna regnfallvind är typisk är ett åskoväder även om den kan variera i styrka (jag vet jag kunde inte låsta bli att bli lite besserwissig även här).
“Vind är flödet av luft i atmosfären. Skillnader i lufttryck får luften att röra sig. Ju större tryckskillnad desto kraftigare vind.”
Så nu vet vi det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar