Pierre vaknade morgonen efter av att solen smekte hans ansikte. Han sträckte sig, likt en katt som jagar sömnens stelhet ur kroppen, och satt sig på sängkanten. Tankarna snurrade i huvudet på honom och han försökte stanna dom. Försökte få tag i någon vettig tanke men allt kändes som ett virrvarr. Sakta reste han sig upp och överraskades av smärtan som mötte honom när han stödde på sitt ben. Det kändes som om han stod på glas som sakta bearbetade sig in i hans fotsula. Smärtan tog sig uppåt och slutade tvärt vid hans höft. Han satt sig igen och tittade ner på sitt ben.
Anna hade vaknat tidigt. Hon hade lyssnat efter hans andetag och när hon hörde dom vågade hon vända sig mot honom. Han sov oroligt och under ögonlocken kunde hon se hur hans ögon febrilt jobbade fram och tillbaka. Han gnydde lite tyst, ett läte som kom långt nerifrån halsen, och han arbetade med sitt ben som drogs sakta upp och ner. På hans näsa hade där bildats tre små svettpärlor som inför hennes ögon rullade samman till en stor innan dom lämnade i en stor dropp. Det bildades en liten blöt fläck på hans kudde. Efter fem minuter hade han lugnat ner sig och sov lugnt och Anna vågade sig upp.
Hela hans ben hade ett jämnt mönster med mörka strimmor. Dom gick rakt upp från hans märke på vaden och svängde bara av vid ljumsken för att möta hans kön. På utsidan fortsatte dom upp på hans höft och sluta tvärt där. Precis på samma ställe som smärtan slutade. Han sträckte ner sin hand och masserade höften. Han kände ingenting. Han nöp sig själv där strimmorna fanns men han kände inget. “Jag måste ha legat konstigt” tänkte han och nöp sig själv ovanför strimmorna. En liten lätt ilning av smärta fort längst sidan på honom. Försiktigt la han sin hand på sitt lår och smekte det. Ingenting. Han lyfte handen och slog till sig. Fortfarande ingenting. Ett torrt kluckande hördes från hans hals när han svalde den lilla saliv han hade. Han reste sig upp igen men han höll upp sitt onda ben. Han lät fotsulan möta golvet. Ingenting hända. Han satt ner hela foten och fortfarande kände han inget. Men sin hela tyngd stödde han han på sitt ben men ingen smärta kom. Men långt där inom honom kände han ett sakta pulserande som började från märket och spred sig längst mer strimmorna. Det gjorde inte ont utan det kändes bara som när hjärtat slår hårt och man kan känna blodet rusa i ådrorna. På stolen som stod vid sänggaveln hängde hans byxor som han snabbt drog på sig. Han ville inte oro Anna.
På bänken i köket stor en öppnad marmeladburk och bredvid låg en påse med bröd. Han tittade på det men kände sig inte alls hungrig utan vände med avsmak bort blicken. Ute på terrassen såg han Anna stå med en kopp kaffe i handen. Hon blickade ut över havet men det fanns inget avslappnat i hennes agerande. Axlarna var lätt uppdragna och hon såg ut att frysa fast solen värmde härligt. Han gick ut till henne och la armarna runt hennes mage. Sakta lutade han sig fram och kysste hennes nacke. En lätt rysning av vällust nådde honom när Annas fjun i nacken sakta reste sig. Anna släppte kaffekoppen, som landade på terrassen med ett kras när den splittrades. Hon vände sig hastigt om mot honom och kysste honom hungrigt. Han svarade hennes kyss lika hungrigt samtidigt som han knäppte upp dom få knappar som var knäppta i hennes skjorta. Hennes bröst blottades och smektes av solen innan han själv kupade det ena i sin hand. Bröstvårtan styvnade mellan hans fingrar samtidigt som han kände hur Anna tryckte sig mot honom. Hjärtat pumpade fortare och fortare i bröstet på honom i takt med hans stegrande upphetsning. Anna lät sin hand smeka i byxlinningen på honom innan handen försvann ner. Han andades tungt.
Anna kände hur hela hon skrek efter att få låta honom ta henne. Hon lät fingrarna smeka hans lena mage där byxlinningen började. Hon hörde hans andning bli tyngre och det gjorde henne ännu mer upphetsad. Hon lät handen glida ner i hans byxor. Hans lem var fortfarande mjuk och hon tog den i sin hand. Sakta smekte hon honom som hon så många gånger innan hade gjort. Hon försökte arbeta upp hans erektion men inget hände. Hon tittade honom i ögonen och hon såg hans upphetsning, blicken han hade när dom älskade hett, men hans kropp svarade inte på detta.
Pierre mötte Annas blick. Han var så upphetsad och ville begrava sig i hennes väta och värme. Hennes blick var frågande och han lät blicken falla neråt. Han såg henne i sina byxor. Han visste hur hon smekte honom men han kände ingenting. Han var så upphetsad men kroppen visade inget av denna upphetsning. Han drog sig försiktigt undan hennes grepp. “Är du ok, älskling” hörde han åter henne fråga. “Jag är säkert bara trött. Det är mycket som har hänt nu så det är säkert därför” svarade han lite ursäktande. Med en lätt puss i pannan på henne vände han och gick in.
Anna kände hur Pierre drog sig undan från henne. Hans lem var fortfarande mjuk i hennes hand och reagerade inte på hennes smekningar. “Är du ok älskling” hörde hon sig själv fråga. Det kändes som hon frågat honom det många gånger de senaste dagarna. Han svarade henne och gav henne en lätt puss i pannan innan han vände sig om och gick in. Själv stod hon kvar där ute och funderade på vad som precis hänt. Höll dom på att glida från varandra? Hans blick hade sagt något helt annat. Hon böjde sig ner och började plocka upp skärvorna efter kaffekoppen.
Lite senare på dagen kom Anna in till honom i sovrummet. Hela hans manlighet hade fått sig en lite törn efter det som hänt tidigare på morgonen. Av någon anledning hade han undvikit att prata med Anna och han visste inte riktigt varför. Dom hade alltid kunnat prata om allting men nu kände han själv hur han drog sig undan.
”Vill du följa med ner till affären” frågade hon. Han nickade. “Jag ska bara tvätta av mig lite och byta kläder” sa han. Han mötte hennes blick. “Du vet att jag älskar dig över allt annat oavsett vad som händer” sa han och blev lite förvånad över sitt eget ordval. Han såg henne nicka och hur hennes ögon blev blanka när dom sakta fylldes med tårar.
Tio minuter senare satt dom i bilen och under tystnade körde Anna mot affären. Det var ganska tomt på parkeringen och inga problem att hitta parkering. Troligtvis var dom flesta turister ute och lapade sol på stranden vid denna tiden. Temperaturen nådde en bit över 30 grader och tittade man bort mot krönet där dom kom ifrån kunde man se hur luften dallrade av värmen. Anna hämtade en liten vagn och Pierre gick sedan efter henne in i affären. Kylan av AC:n som hängde innanför dörren tog tag i dom och kontrasten utifrån gjorde att dom båda huttrade till. Anna gick en bit före honom.
Han gick och funderade när han senast ätit något men kunde inte komma på det. Han borde vara utsvulten men kände ingen hunger alls. Inte ens med dofterna av nybakat bröd som nu mötte honom. När han gick där kände han hur det började pulser i strimmorna på hans kropp. Dom pulserade och bultade mer och mer och han kände plötsligt smärtan komma tillbaka. Han sjönk ner på knä på det svala golvet. En röst började viska till honom “Kom till mig, Kom till mig” och han lyfte sin blick. Tio meter framför honom i gången stod varelsen. Helt naken i ljuset från lysrören i taket såg han nu den riktigt för första gången. Kroppen såg ut som en mänsklig kropp fast helt könlös. Hela kroppen var slät och där fanns verken bröstvårtor, navel eller något kön. Dom svarta, stora ögonen tittade på honom och kan kände hur dom borrade in sig i honom. “Kom till mig” hörde han åter varelsen säga men munnen rörde sig inte. Pierre började dra sig bakåt samtidigt som han hörde sig själv skrika.
Fortsättning följer…………
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar