Att vara mamma innebär prövningar av alla de slag. Idag är en riktigt jobbig dag och jag sitter här nu med tårarna i ögonen och en klump i magen. Allt för att Molly fortfarande inte äter. Det är fjärde dagen som hon inte äter något. Jag kan förstå dom två första med kräkningar men sedan har hon inte kommit igång. Jag griper efter några halmstrå och lockar med det mesta men icke. Udden på en tesked med lite soppa, kräm eller glass är vad hon tar. Det känns mest som om det är för att lugna mig. Hon är blek och börjar bli medtagen och jag är så jäkla orolig. Ringde vårdcentralen idag igen, jag som inte ringer dom i onödan precis, och kände hur tårarna rann när jag satt och försökte vara behärskad och få några råd. Ska prova med lite vätskeersättning och se om det kan göra henne lite piggare så hon kan börja äta annars skulle vi åka in med henne i morgon.
Det är när dom små är sjuka och vi står bredvid och det sliter i bröstet på en av smärta över att inte kunna göra något som det är så jobbigt att vara förälder. En förälder ska trösta och veta sitt barns bästa och när man plötsligt inte kan det så gör det ont. Ont för att man inte kan hjälpa.
1 kommentar:
Visst är det hemskt.
Och ni gör rätt som åker in. Mat kan hon gå utan ett tag men vätskebrist är inte att leka med.
Skicka en kommentar