Skräcken man känner när man vänder sig om och ser en zombi går inte att beskriva. Lättnade man känner när man inser att det är ens egen spegelbild är ännu bättre. I alla fall den lilla stund som man inser att det inte är en invasion på gång men sedan blir reaktionen en helt annan. “Hur fan ser jag ut?” Med mörka ringar runt ögonen och en ganska tom blick gick jag vidare med en väldigt zombilik gång men tunga asande steg. Dock har jag inga armar rakt framför mig, det är jag alldeles för trött för.
Efter en mycket intensiv natt med en 39 graders Lilly i sängen har det inte blivit mycket sömn. Jag har i princip lyckats sluta ögonen och svävat bort när hon har vaknat och varit ledsen. Hämtat vatten i tid och otid samt ett litet missöde med en liten kräkning mitt i hallen. Troligtvis av att hon inte ätit något speciellt på hela dagen igår och sedan druckit en massa vatten i natt. Hon har dessutom ont i magen men det tror jag mycket väl kan vara av samma anledning. Men äta vill hon inte så jag får väl ställa mig och göra något som hon verkligen tycker om så hon kommer igång med lite mat. Jag hoppas hon piggar på sig idag för en sådan natt till skulle göra förvandlingen ett steg närmare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar