Eller så har jag helt enkelt ett stort jäkla bekräftelsebehov

Übertöntiga jag har införskaffat ett block som jag skriver in min träning i. Antal, vikt och allt sådant bra-att-veta-till-nästa-gång.

I och med att jag nu har börjat träna så har liksom vikten inte gått neråt utan snarare några hekto uppåt. Jag vet allt det där med att muskler väger mer än fett men jag är ändå rädd att jag stirrar mig blind på vågen och tappar motivationen. Jag vill inte det. Jag vill bli av med all min jäkla övervikt och tycker det är för jäkligt att det ska vara så svårt. Så jag vill helt enkelt inte tappa motivationen.

Jag har kommit på mig själv med att jag emellanåt delar med mig av både diverse bilder och statusar som talar om hur duktig jag är. Detta är en total boost till mig själv när andra ger mig bekräftelse på detta. Jag mår helt enkelt skitbra när andra gillar det jag gör. Så enkelt kan man tycka men en otrolig stöttning för mig. Jag ego-boostar mig själv med hjälp av andra skulle man kanske kunna säga eller så har jag helt enkelt ett stort jäkla bekräftelsebehov.

Jag har till och med töntat till det så mycket att jag på första bladet i mitt träningsblock skrivit en massa, jag vet inte ens vad man ska kalla det, bra saker. Saker som jag hoppas jag kommer att tro på till slut. Saker som peppar mig. Saker som ska ta mig framåt.

Jag tänkte jag skulle försöka fylla på den där sidan när jag stöter på något bra.

Så nu är det positivt tänkande som gäller och jag kommer säkert terrorisera er emellanåt när jag behöver en ego-boost.

Så tack alla ni som stöttar utan att ni kanske ens är medvetna om det själva.

Ja, nu blev det nästan lite: Mer kärlek till folket. Men det är viktigt att ni får veta och det känns viktig att jag får säga det. Och nu är det gjort.

Ps. Jag lovar att det inte ska bli en träningsblogg.

Lät mig säga några ord om brasiliansk vaxning

Bor man ute på vischan i en liten Håla är detta inget som är lätt att få tag på. Inte för att jag vet egentligen eftersom jag faktiskt inte har letat men jag kan tänka mig att det är så. Och är det nu så att Hålans frissa har detta i ett rum bakom hårtorkar och skum så är det kanske inte något som är så lockande när frissan troligtvis bor i samma kvarter.

Kan ju bli lite jobbigt när man möts på lekplatsen och står och gungar barn.

Eller överdriver jag nu och tänker som en lant Lolita? Det kanske är det mest “naturliga” som finns just nu. Att fläka upp sig hos en lite sadomachistisk skönhetsterapeut som säger:

-Let me do your pussy med en tysk brytning.

Nu kan det hända att jag är lite fel på det men jag får skylla på att jag bara är en liten lant Lolita som inte riktigt förstår hur dessa moderniteter går till.

Och jag kan bli lite avundsjuk faktiskt på de som har en terapeut nära sig. De slipper liksom det där smärtsamma när ett trosskydd hamnar lite viket. Lite sådär så klistret kommer uppåt. Och ja, har man inte en brasiliansk vaxning så kan detta smärta lite när det liksom suger sig fast i de missade stråna efter rakning. Fast det blir ju lite som en vaxning. Nästan gratis dessutom men problemet är att man aldrig riktigt vet när det kommer.

Så ser ni en lant Lolita gå ute på stan och grimasera lite samtidigt som det ser ut som om hon håller på att kissa på sig så skulle det mycket väl kunna vara ett felplacerat trosskydd.

Vax on, vax of liksom.

 

Telningarna måste ju bli upplärda hur spel går till

Vill lyfta ett varningens finger. Tänk er för innan ni gör mitt misstag.

Att spela spel med barnen är ett vågspel. Detta eftersom de både fuskar genom att ta konstiga genvägar och detta kan de göra eftersom de gör nya regler efterhand som spelet går. Och jag menar verkligen nya regler hela tiden. 

Detta kan bli lite tokigt när det visar sig att den lilla telningen är lite dålig förlorare. Kombinationen med att en telning och en mamma spelar och att båda vill vinna blir lite sådär.

Mamman försökte vara pedagogisk och så men den där vinnarskallen är svår att bli av med. Telningarna måste ju bli upplärda hur spel går till. Blodigt allvar liksom.

Även om det bara är Fia med knuff i reseformat så är vinsten lika viktig. Alltså det är bara att inse att det fungerar inte så bra för oss att spela spel. Mammas drömmar om familjesöndagar med massa spel och bara familjetid har hon släppt för länge sedan. Men kanske någon gång, när telningarna förstår regler och vem som ska vinna så kanske det kommer att gå. Men bara kanske.

Obs! Mamman vann. All ära åt henne. Eller?

Ord 3: Etikett på sexualitet

Låt mig börja med att säga följande:

“The sectret to being happy is
having a
good sense of humor and
a dirty mind!”

Sedan behöver jag kanske egentligen inte säga så mycket mer men det vore ju synd om ett sådant intressant ämne.

Men är sexualitet bara en dirty mind? Eller det är så att för kvinnor är det en dirty mind medan för män är det bara som det är?

För det är kanske så att det blir en dirty mind eftersom det fortfarande idag, 2013, är lite tabu för kvinnor att bejaka sin sexualitet. Det ska fortfarande vara förtryckt, något vi bara får ställa upp på i sovrummets mörka vrå bara för att ge vår man njutning?

Så det är kanske inte så konstigt att det fortfarande räknas som en dirty mind om det nu är tvärt om, att kvinnor tar för sig. Helt utanför normen helt enkelt. Men ju fler som verkligen vågar erkänna och bejaka sin sexualitet ju mer kommer den där stämpeln på vad en dirty mind är.

En dirty mind är inte att vilja bli påsatt och njuta med sin partner åtta dagar i veckan. En dirty mind är inte att göra allt som känns ok för båda. En dirty mind är inte att bejaka sin egen njutning och våga ta ansvar för den.

Men vad är en dirty mind då? Är det allt som sticker ut från vaniljsexet? Men det är väl det som blir så klurigt eftersom vi alla har helt skilda gränser för vad vi tycker är ok.

Så för en person som sätter normen vid vaniljsex så skulle denna troligtvis förfäras över min dirty mind och skicka mig till helvetet med en gång. Medan jag skulle förfäras över det som känns extremt för mig.

Det är väl egentligen bara att översätta ordet för att få svaret på vad som menas.

Dirty mind = Smutsigt sinne

Kan vi skuldbelägga vår sexualitet mer på något vis? Knappast.

Så efter att åter ha lyckats analysera sönder saker så har jag inte blivit mycket klokare. Jag vet inte om ni heller har blivit det. Så vi suddar ut hela debatten och tar med oss följande:

“The sectret to being happy is
having a
good sense of humor and
a dirty mind!”

Var glad och bejaka din snuskiga fantasi för det är inget smutsigt alls med den. Ta tillvara på din egen sexualitet för att ha möjlighet att njuta mer tillsammans med någon annan.

Så vem är pretto nu?

Här förfäras prettomorsorna över oss normala morsor som faktiskt hoppar över lagad lunch ibland och enbart ger något annat, icke varm och tillagat, att äta istället.

Hur ska våra telningar klara sig om det inte får någon riktig lunch. Eller hur ska de klara sig om de inte får någon riktig middag när det fått riktigt lunch på skola och dagis.

Alltså låt mig berätta att de klarar sig alldeles utmärkt och mår även detsamma. Allt ska vara så jäkla upphausat så fort vi föräldrar som inte följer boken till punkt och prick tar egna initiativ. För inte svälter våra barn eller presterar sämre bara för att de inte får lagad mat två gånger om dagen, sju dagar i veckan.

I Norge får skolbarn ingen lagad lunch på skolan. De får ta med sig “matpacke” själva vilket innebär något kallt. Macka, gröt, korv eller något sådan. Så låt mig då spekulera lite bara.

Vilka klarar sig bäst i vintersport som kräver mycket energi? Kan det vara våra grannar i väst som bara äter lagad mat en gång om dagen.

Vilka är superhurtiga och går på tur så fort de får möjlighet? Kan det vara vissa av våra grannar i väst som bara äter lagad mat en gång om dagen.

I rest my case.

Så vem är pretto nu?

Ord 2: Glädje

Det är mycket som ger glädje här i livet. Barnen, kära maken och vänner och familj och att få vara frisk är sådan där självklara saker.

Tidigare idag kände jag en stor glädje över att jag har en sådan förstående man. När jag nu är har kommit igång att träna, gympa och kämpa på med min vikt så är han där i bakgrunden och stöttar hela tiden. Inget kink när jag planerar in mina gympass utan enbart nickande och jakande.

Jag kände stor glädje innan när jag i princip mötte honom i dörren. Inte att jag mötte honom i dörren utan för att jag skulle iväg på just ett gympass. Jag känner mig sådär uppspelt när jag ska iväg. Det är roligt samtidigt som det är lite otäckt när där står andra där nere. Jag känner mig ganska dum när jag står där och nyttjar min kropp på ett nyttigt sätt. Men sedan är det ju faktiskt så att är jag inte där nere så kan jag ju inte göra så mycket åt min vikt heller. Så de får tycka vad de vill även om det fortfarande känns lite små kymigt. Men det ska jag väl komma över.

Men jag kan nog säga att glädjen jag kände när jag körde ner till gymmet känner jag inte alls på samma vis längre. Nu känner jag mest bara: AJ

Jag har redan fruktansvärd träningsvärk mellan skuldrorna. Jag hittar ingen stretch för detta. Så är det någon som vet hur jag stretchar så tala gärna om det.

Så idag var glädje helt enkelt ett gött träningspass. Man ska inte vara rädd att uppskatta även de små sakerna som glädje. Det tror jag vi alla ska tänka på. Le och känn glädje över det lilla.

Jag kan inte få den ur huvudet

Innan, då den tiden innan träning, var låtar bara helt vanliga låtar.

Nu är låtar låtar som man sitter och kör ben till eller gör någon zumbadans till. Efter två pass sitter tydligen vissa av rörelserna eftersom jag nu känner hur det bränner i benen bara av att höra låten.

Och inte nog med att det bränner i benen efter det där passet, som kommer först på onsdag igen, så sätter sig låten. Det går liksom inte att få den ur huvudet.

Så nu finns det åter igen låtar som man inte kan höra utan att komma att tänka på gympan.

Dagens töntigaste

Humör:Kan inte klaga speciellt mycket. Känner mig lite sådär neutral.
Gjort: Oj, vad har jag inte gjort idag. Varit och vänt i skolan (föreläsaren sjuk), handlat, hämtat barn, färgat håret, skvallrat med syrran, fixat middag, bloggat blaha, blaha and so on.
Planer: Lägga upp fötterna i soffan och dra filten över mig och spana in kvällens CSI.
Ser på: Ett otroligt stökigt skrivbord. Hm, jag borde städa undan lite här. Det kommer i och för sig en morgondag också. 
Lyssnar på: Katatonia “Dead End Kings” (underbara som måste upptäckas för er som missat dem).
Läser: Tant Skarp och Aftonbladet. Ibland även mellan raderna
Dricker: En kopp Indian Chai-te till kvällens CSI
Äter: En grapefrukt till teet som intas till kvällens CSI 
Bästa: Ny färg i håret 
Sämsta: Vågen visade bara 2 hekto ner fast jag har börjat träna också. Lite surt faktiskt.
Barn: Ja, 2 stycken ;-).  
Väder: Töväder men fortfarande vitt.
Dagens bild:

Ord 1: Kriminologi

Kriminologi, läran om brott, vet jag inte mycket om och jag vet inte ens med säkerhet om min översättning stämmer. Jag vet inte ens vad som ingår i det mer än att lära sig om brott. Men hur lär man sig om vad brott är?

Är det en massa teorier om varför vi människor begår brott och vilka som ligger i riskzonen? Då borde egentligen kriminologi och psykologi ligga otroligt nära varandra om det är sådana analyser. Inte en susning men jag får osökt upp en bild på Leif GW och hans glasögontuggande.

Jag vet dock att det låter väldigt intressant när någon läser kriminologi. Det låter liksom ganska spännande och jag kan se en typisk amerikans lektionssal, lite som våra aulor, med stolsrader som sakta reser sig över en liten plats där en ensam föreläsare står. Föreläsaren har naturligtvis en beige trenchcoat på sig och de mest intensiva blåa ögon man kan tänka och är otroligt snabb i käften.

“Tvångsmata dig med nitroglycerin-kabbar”,
“Nu börjar jag bli förbannat trött på dig din jävla likpallare, antingen snackar du nu eller så kör jag upp ett altarljus i arslet på dig!”,
”Du ska bara stå här och vänta på din tur. Du kan få en tandläkarräkning på 8000 om du inte håller käften!!",
"Jag behåller kallingarna på! Det är ingen pistol du ser, det är kuken!"

Det är repliker som han sedan lär ut. Det där är det sexiga med kriminologi men jag har inte en aning om det verkligen stämmer. Mest troligt inte eftersom det i slutändan nog skulle bli en del av teorin och statistiken. Men en flicka får väl drömma.

I ett svagt ögonblick i min ungdom, ungefär när Discovery började sändas på vår nyinköpta kabelbox och visade massa “Vem gjorde det och vad hände efter det”-serier av något slag, ville jag bli Obducent. Detta måste har varit ett mycket svagt ögonblick eftersom bara tanken på att göra en obduktion ger mig kalla kårar. Jag har liksom lite svårt att se hur jag skulle ha klarat av att det eftersom jag mest troligt hade stått och bölat över hur orättvist livet är för dem som blev ryckta från oss.

Så jag blev undersköterska istället. Detta innefattar i alla fall bara undersökningar och medicingivning i redan befintliga kroppshål.

Nej nu får jag nog gå och läsa på lite om vad kriminologi egentligen är. Eller det vet vi redan? 

Help, I need somebody

Jag vet inte riktigt men jag tycker jag har hamnat i en liten sådan där tråkig svacka igen. Jag kommer inte på något bra att skriva om även om det kliar i fingrarna. Jag tänker och tänker men det är inte något som riktigt faller mig i smak.

Så jag tror helt enkelt att jag behöver lite hjälp för att komma tillbaka till mitt esse igen. Och jag behöver hjälp av er.

Ge mig ett ord att skriva om så jag kommer igång. Ge mig många ord så jag kommer igång ännu mer. Det blir helt enkelt en lite raljera-utmaning igen.

“För att bevisa att man (iaf en ordexkrementproducent som jag), kan raljera över precis vad som helst, så gör vi nu så här:
En kommentar från dig kära läsare med ett ämne som jag ska skriva ett inlägg om.
Ju mer kortfattad din beskrivning är, desto bättre. Ett enda ord räcker, exempelvis "Snor" eller varför inte "Makaroner". Jag kommer att välja sju ämnen bland er som kommenterar.”

Ni är många som säkert känner igen den men denna gången känns det som om den hade gjort stor nytta också.

Så ge mig lite nytt att skriva om nu så jag kan komma igång igen. 

Den perfekta hustrun

Följande går att läsa i en amerikans hushållsbok från 60-talet från amerikat:

1. “Ha middagen färdig. Planera ingredienser redan kvällen före så att du är säker på att rätten blir lyckad och att allt blir klart i tid tills din man kommer hem.”

Översatt till 2013:
Kör inom McDonalds eller den lokal pizzerian eller Kinarestaurangen när du jobbat färdigt, handlat och hämtat ungarna. Lägg in det i mikron och tryck på 1 minut när du hör honom sätter nyckeln i dörren.

2. “Fräscha upp dig. Vila i 15 minuter så att du ser fräsch ut när du tar emot din man. Förbättra din make-up och sätt upp håret med ett band.”

Översatt till 2013:
När du hör nyckeln i dörren (och tryckt igång mikron) tvätta bort Idominsalvan från dina nariga läppar med en våtservett från ungarna rum. Profylaxandas två gånger för att få tillräckligt med syre för att sudda bort den där galna blicken. Glöm inte att dra gaffeln genom håret innan du lägger fram den.

3. “Städa undan i huset. Ta en sista runda genom rummen och plocka undan skolböcker, leksaker och papper. Torka av borden med en trasa.”

Översatt till 2013:
Ring “Rent och Städat”. Anställ någon som heter Rut.

4. “Tänd en brasa i öppna spisen. När det är kallt under vintermånaderna bör du tända brasan som din kan koppla av framför.”

Översatt till 2013:
Skruva upp värmen och tryck in dvd:n med den sprakande brasan.

5. “Eliminera alla oljud. Vid din mans hemkomst ska tvättmaskinen och dammsugaren vara avstängda. Säg till era barn att hålla sig tysta och lugna.”

Översatt till 2013:
Köp bra hörselkåpor och ge honom dessa. Kan användas för att utesluta oljud och oväsen från vedklyven så ved kan ordnas så den riktiga brasan faktiskt kan användas. Barnen äger surfplattor, mobiler och datorer så de kommer inte att märkas förrän det är dags att gå upp nästa morgon.

6. “Ha ett vänligt bemötande. Ge din man ett stort leende och visa att du är glad att se honom. Låt honom prata innan du gör det, för det kan har att säga är viktigt.”

Översatt till 2013:
Mött honom med ett stort leende som visar att du är glad att se honom. Räck sedan över den minsta av fyra ungar och meddela att det är dags för blöjbyte. Le en gång extra för att verkligen visa att du är överlycklig att se honom.
Låt honom prata men låt honom inte få sista ordet.

7. “Låt kvällen bli hans. Klaga inte om han kommer hem sent eller äter middag på restaurang utan dig. Försök istället förstå vilken pressat tidsschema han har.”

Översatt till 2013:
Lämna över resterande barnaskara och dra iväg på vinkväll med tjejerna. Det är hans kväll, låt honom känna det.

8. “Skapa en lugn atmosfär. Se till att ert hem blir en bra plats för avkoppling, så att din man får chans att återhämta sig fysiskt och psykiskt.”

Översatt till 2013:
Ordna barnvakt.

9. “Gör det bekvämt. Låt honom sjunka ner i en skön fåtölj eller lägga sig i sovrummet. Ha en kall eller varm drink redo, rätta till hans kudde och erbjud dig att ta av honom skorna. Prata med en mjuk och behaglig röst.”

Översatt till 2013:
När barnen är lämnade planera en kväll tillsammans med god mat, vin och sex natten lång. Efter ett glas vin sluddra något om ni kan förflytta er till soffan där ni somnar framför tv:n och Family Guy klockan 19.45.

10. “Var inte frågvis. Ställ inga frågor om vad han har gjort under dagen. Kom ihåg att han är husets herre och alltid gör sitt bästa för att vara rättvis och ärlig. Du har ingen rätt att ifrågasätta honom.”

Översatt till 2013:
Var inte frågvis. Stalka honom på Facebook, läs hans sms och sätt upp övervakningskameror på hans jobb. Låt honom tro att han är herren i huset men när det gäller så visa vem det är som har makten. Klä dig sexigt och låt honom sukta men när han vill komma till låt musfällan slå igen. Han har ingen rätt att ifrågasätta varför. Din kropp, din Mr Rabbit.

Kan man avskaffa dem på något vis?

Måndagssjukan har väl alla hört talas om men nu har det kommit fredagssjukan också. I alla fall till oss men inte samma anledning som måndagssjukan dock.

Fredag för två veckor sedan var Lilly sjuk. Helt vanlig förkylning så det var inte så farligt med det men det var ändå sjukdom.

Förra fredagen satt jag och Lilly på akuten för att hon hade jätteont i magen. Efter en eftermiddag där men prover, kläm och känn så blev vi hemskickade med troligtvis en “förkylning” i magen. Hon är förövrigt ok nu.

Idag är det fredag igen. Jag hade planerat att följa med Molly till skolan och hon skulle leda gympan för att jag skulle vara med. Ja man kan säga att hon såg väldigt mycket fram emot detta. Det gjorde inte kattfan.

Tre hål i handen resulterade det i i gårkväll och efter lite smått panik från min sida, har en arbetskamrat som blev mycket sjuk och som fick opereras akut, ringde jag sjukvårdsupplysningen. Ring vårdcentralen i morgonbitti blev domen.

Så åter igen fick jag ringa men denna gången hade jag tur för vi fick tid så vi slapp köra till akuten. Det är fasen helt förkastligt att vi inte har någon läkare här i Hålan.

Jag kommer ha ont i magen när nästa fredag närmar sig. Kan man avskaffa dem på något vis?

Jag verkade helt oberörd över deras glänsande, nyduschade överkroppar

Jomen, min gymbana började bra.

“Gymkortet” användes för första gången och jag gick in i ett omklädningsrum. Vilket omklädningsrum som helst tänkte jag när det stod att det tillhörde endast gymmet. Istället möttes jag två killar, varav den ena var naken, som glatt tittade på mig. Jag ursäktade mig, naturligtvis efter att att ha ställt någon fråga som de inte kunde svara på. Men de satt där och funderade medan jag verkade helt oberörd över deras glänsande, nyduschade överkroppar. Man får ju inte vara dum liksom.

Sedan kom jag rätt och jag hade stämt träff med en tjej som visade mig lite av grejerna.

Checka in biffen. Trodde jag kanske inte att jag skulle lägga upp träningsbilder med biffiga muskler någon gång. Men bildbevis måste ju delas. Så gymmet invigt.

Den nakna sanningen helt enkelt

När man är sådär trött så att det gör ont i kroppen tyckte jag att det var lika bra att ta en liten powernap på sängen.

Så jag slängde av mig kläderna och drog täcket över huvudet och blundade. Mina fötter var iskalla och även om jag inte rörde benet med foten när jag låg i min framstupadesidoläge-position så kände jag kyla stråla ut. Jag funderade på att ställa klockan men jag brukade aldrig lyckas somna mer än en timme eller något liknande.

När jag tre och en halv timme senare slog upp ögonen bannade jag mig själv för min dumhet. Fötterna hade blivit något varmare när jag låg där och försökte ta mig ur min sköna säng. Täcket ville liksom inte släppa min kropp utan höll sig fast. Men till slut var jag tvungen att tvinga bort det och stiga upp. Kläderna hade under tiden hunnit bli sådär kalla som de kan bli när de hänger ensamma på en stol så min varma kropp vaknade snabbt.

Man skulle kunna tro att tre och en halv timmes extra sömn borde göra underverk på mig.

Denna bjuder jag på i utbildningssyfte. Tre och en halv timme gör inte ett dugg på mig. Jag har fortfarande tröttheten kvar i ögonen, mina läppar är fortfarande nariga och spruckna av kylan och håret står lite som det själv vill. Jag vaknade inte med böljande hår, kåt blick och sminket på rätt plats denna gången heller.

Den nakna sanningen helt enkelt. Eftersom jag är ungefär likadan som när jag la mig så kan man tycka att de där timmarna bara är onödiga. Men det var helt underbara timmar just när det hände så valet blir ändå ganska lätt.

För även om jag inte använder mycket smink så kan jag trolla fram ett par fina ögon med hjälp av lite ögonpenna, mascara och ögonskugga. Ögon som ler lite extra när jag själv ler. Läpparna är dock värre men jag förtrollar med ögonen istället. Men det är tur att det finns trollerigrejer. Får väl gå och trolla lite sedan innan jag ska på gymmet ;-).

Så var vi åter igen in på detta med att le. Ha aldrig långt till ett leende.

Inofficiell sektledare

Det är underbart att kunna inspirera andra.

Men anledning av att klarar jag av det så klarar vem som helst av det har jag fått nya anhängare till gympan. Känner ju mig nästan som en inofficiell sektledare. Men roligt är det.

Och roligt är väl precis vad man ska ha när man gympar. Kom på mig igår att förutom de obligatoriska fnissattackerna, som faktiskt inte var så många igår, så ler jag nog mycket. Le och ha roligt och våga göra bort sig. Det är konceptet för en lyckad gympakväll det.

Så jag log, jobbade och vågade ta i lite mer igår. Man får ju tänka på att denna vackra kropp inte är så värst tränad så jag vill ju gärna att den ska överleva. Och det gjorde den. Känns väldigt mycket i skinkorna idag.

Träningsvärk är nog en sådan sak som man egentligen skulle kunna säga att det är en riktig fetisch. Det gör jäkligt ont men samtidigt så är det så jäkla gott och man känner sig så duktig. Kan undra om det är den känslan träningsnarkomaner är ute efter. Ja, jag vet inte eftersom jag aldrig har kunnat kategorisera mig till en sådan och lär nog aldrig göra det heller. Lagom är bäst, som så mycket annat då.

Men jag känner mig ändå duktig. Långklänning, here I come.

Blir ni till er i brallan av alla dessa återföreningarna?

Jag bara undrar. Hur många avslutnings- och farvälkonserter kan ett band ha egentligen? Jag kan tycka att en avslutnings- och farvälkonsert borde vara just ett avslut och ett farväl.

Med tårar och snyft ska de vinka av sina fans för att aldrig mer komma åter. Fansen ska ha ett fint minne och även om de längtar till en återförening så ska detta ej ske. Ett avsked är liksom ett avsked.

Men se det går inte alls. Vi var och såg Gyllene Tider i Halmstad 1996 på Återtåget. Jo jag vet att det är länge sedan och jag hade minsann precis lämnat tonåren bakom mig. Jag och min vän åkte dessutom, helt ärligt inget skoj, på någon förgiftning så vi fick fruktansvärd huvudvärk och sedan kräktes vi hela vägen hem. Gamla raggarbilar kan vara farliga faktiskt. Vi hade inte druckit mer än en öl var eller något liknande men jag undrar om man kan bli lite koloxid förgiftad. Vi var verkligen riktigt dåliga.

Men i alla fall, Gyllene Tider. Detta skulle vara en återförening och sedan skulle de splittras för alltid. Men nu ska de återförenas igen och de hade någon återförening för några år sedan också.

Så säg aldrig att det är den sista gången. De verkar vilja mjölka ur penningkossan lite till och vi betalar tydligen glatt. Inte jag då för jag tycker att det räckte med den gången som dessutom var på hemmaplan för dem.

Jag har ingen sådan där dröm om någon återförening precis. Det hade kanske varit lite coolt om The Police hade återförenats och gjort en spelning nära mig. Något jag däremot hade blivit helt i extas av hade varit om The Mission hade kommit i närheten. Det är faktiskt en återförening som håller på. Come to mama.

Blir ni till er i brallan av alla dessa återföreningarna? Och vilka skulle ni vilja se återförenade?

Är jag fantastisk eller är jag fantastisk

Det är bara att inse. Jag är så fantastisk på så många vis så det är svårt att komma ihåg allt bara.

Jag är till exempel helt fantastisk på att samla på gamla bh:ar. Ni vet de där som blivit lite misspassande av någon anledningen, de som blivit dassiga i färgen eller de som helt enkelt har gått sönder. Dessa är jag helt fantastiks på att låta hänga lite var stans. Jag har inte en aning om vad jag ska ha dem till. Jag behöver liksom inte en amnings-bh längre efter 5 år och jag tror inte det är speciellt sexigt att använda den i någon lek heller. Den är ju faktisk ganska inte vit längre.

Jag är dessutom otroligt fantastisk på att lyckas ta sönder de där bh:arna. Det är liksom inte lätt att ha vackra, svällande behag som på något vis lyckas antingen knäcka bygeln eller helt enkelt pressa ut den så det blir något dödligt vapen när den trycks upp mot halsen.

Jag är även helt fantastiks på att ha något slags rekord i hur mycket man kan få ner i en soppåsen innan den verkligen måste bytas. Detta experiment har gått snett några gånger när jag måste plocka upp lite saker från golvet som liksom ploppar upp när slasken öppnas. Experimentet har även många gånger, och jag menar verkligen många gånger blivit avbrutet på grund av att kära maken tagit den innan den har avslutas. Även han är fantastisk på många vis.

Jag är dessutom fantastisk på att titta på datum på mat eller hålla koll på hur länge något varit öppet. Öppet i tre-fyra dagar? Detta är jag fantastiskt duktig på att dissa. Kära maken är fantastisk på att äta upp sådant jag dissar för enligt honom är det absolut inget fel alls på det. Man skulle kunna säga att jag och kära maken kompenserar varandra väldigt bra.

Jag är fantastisk duktig på att ta pinsamma egobilder. Många egobilder blir det och alla är lika pinsamma. Själva bilden är kanske inte så pinsam med tanken på att denna fantastiska kvinna har stått och tagit foto efter foto det är pinsamt. Men det blir fantastiskt många.

Så jag är fantastisk på många sätt och jag lovar att jag är fantastisk även på fantastiska saker.

Vad är ni fantastiska på att vara fantastiska på?

Fördel: Topp och trosa. Nackdel: Pärlor

Det finns för- och nackdelar med det mesta tror jag.

Ta till exempel hemmagympa med zumba.

Fördel 1: Topp och trosa. Say no more eller kanske lite till. Hur skönt är det inte att studsa rundor utan kläder? Det är väldigt skönt kan jag tala om. Inga svettiga kläder som kasar rundor och sätter sig på konstiga och obekväma sätt. Vackert? Nej inte mycket men det är bara jag som vet. Jag är helt enkelt för en free blobbing men tror jag hade haft svårt att få igenom det någon annanstans. Jag vet inte ens om jag hade velat få genom det någon annanstans. Lite av en hemma gimmick kanske.

Fördel 2: Fria fnitterattacker. Så enkelt är det faktiskt inte att flytta fötter och armar i deras mönster även om denna kropp har en grundtakt. Så när fnissattackerna kommer så är det skönt att vara i hemmet lugna vrå, helt allena.

Nackdel: Pärlor. Aj som fasen säger jag bara. På ett grupp pass har man skor och jag tror de garanterar pärlfria golv. Detta kan icke garanteras här hemma och det spelar ingen roll att jag missat alla de pärlorna när jag bara går här för jag studsar på dem i fullt tryck när jag är fullt koncentrerad. Det gör ont som pip.

Men väger man fördelarna mot nackdelarna så står det ändå 2-1. Och första fördelen är faktiskt svår att slå. Så jag får zumba på här hemma, halvnaken men persiennerna nerdragna, men se till att dammsuga innan. Problemet löst. Jag är så jäkla smart.

  (Lånad från Google)

Tömmer Kinas tygreserver

Vi ska på bröllop till sommaren och ser så fram emot det. Idag fick jag reda på dresscode.

Långklänning. Jag tror jag dör lite faktiskt. Jag skulle gissa att jag behöver bestämma mig fort så de hinner få fram alla rullar med tyg som kommer att gå åt för att göra en klänning till mig. Tömmer Kinas tygreserver. Jag har liksom inte en typisk klänningkropp om man säger så och jag känner mig inte alls bekväm med tanken att behöva ha klänning. Jag får väl se om det överhuvudtaget finns något som passar mig.

Sedan fick jag frågan om jag ville vara Toast madame. Känner mig otroligt ärad att fått denna uppgift som jag nog inte riktig förstod vidden av. Det är mycket att hålla reda på men med ett sådant planeringssinne som jag har ska det säkert gå bra.

Dock var det fortfarande detta med klänningen. Jag kan liksom inte gömma mig i ett hörn nu med denna ny uppgift. Jag kommer att synas och jag kommer att synas i klänning. Alltså jag kan inte smälta att jag faktiskt inte kommer undan denna klänningen.

 (Bilden är lånad på Google)

Men jag ska göra mitt bästa även om det finns en stor rädsla att det inte blir så charmerande.

Efter fem bitar kändes det som om jag hade gjort en misslyckad läppförstoring

Låt mig berätta lite om ananas. Det är en gul, saftig och söt sak med en hård stam i mitten och blast som sticks. Underbart god.

När jag kände mig lite sådär lagom pretto och valde denna delikatess till lördagsgodis vattnades det sig i munnen när jag började skära upp den. Jag bunkrade upp med papper för kladdiga fingrar och satt mig tillrätta i soffan. När Batman-introt började på tv:n högg jag in.

Denna underbara frukt är hopplös att äta. Redan efter två små bitar började det svida och bränna på läppar och tunga. Efter fem bitar kändes det som om jag hade gjort en misslyckad läppförstoring och att läpparna fortsatte att fyllas upp. Det dunkade och sved och det kändes som om läpparna var en halv meter ut från sin ursprungliga plats.

Trots mina dunkade läppar kunde jag inte sluta äta. Den saftigt, söta smaken ställdes mot de ankliknande läpparna och vann lätt. Så efter ytterligare någon bit blödde det lite från läpparna. Men vad fasen, jag hade mycket blod kvar. Det var med en lättnad jag till slut såg skålen med bara skal kvar. Jag suckade av lätthet.

I morse när jag vaknade hade jag fortfarande ont på läpparna och i munnen.

Och jag börjar plötsligt ana hur det kommer sig att jag brukar köpa ananas men att den alltid ligger och blir gammal i kylen. En undermedvetet självbevarelsedrift helt enkelt. För det är fasen inte snyggt med ankläppar.

Har ni något som ni tycker är jättegott och som ni äter fast ni inte mår bra på det?

Det har liksom blivit något kollektivt

Hon är allt speciell den där Signe.

Hon käkar kastglitter som om hon blir hög på det. Hon har gigantiska pupillrar och ser ganska ond ut på grund av detta. Hon sover som om hon däckat, jag kan inte skylla på kastglittret nu eftersom det är borta, ramlat och fått tassarna under sig på något konstigt vis.

Jag funderade lite på om det kanske är så att hon börjar bli gamma och har glömt hur hon brukar ligga och sova. Alltså det där ser inte alls skönt ut.

När hon är kelen kan hon psyka doggen totalt genom att stryka sig, lite lätt hoppandes för att nå upp till hans haka. Det brukar sluta med att stackars doggen står och stirrar rakt in i väggen, helt stilla. Jag skulle tro med tanken: Det jag inte ser ser inte heller mig. Fungerar kanske sådär när man har en mankhöjd på omkring 62 centimeter. Men vi låter honom tro det. Det är inte så snällt för hans självkänsla att meddela annat kanske.

Så det är inte bara den där Signe som är lite speciell. Det har liksom blivit något kollektivt för våra djur. Även de skygga dammråttorna letar sig fram och beter sig konstigt. De sprider sig helt utan anledning. Varför ska de ta efter?

  

Överdiagnostiserad och ett akutbesök

Ibland blir dagar inte alls som man väntat sig.

Dagen har nämligen spenderats här, på den övre delen ifall någon undrar om jag gått och dolt något.

Lilly vaknade med rejäl magknip i natt och det har hållit i sig. Så hon har då bland annat haft följande diagnoser: blindtarmsinflammation, tarmvred, diabetes, pre pubertala problem (fråga inte), förstoppning och en fis på tvären. Det är ganska många diagnoser på så kort tid kan tyckas men det bara blir så.

Men när hon gick här i förmiddags och inte hostade riktigt eftersom det gjorde ont och att hon liksom kröp ihop när hon reste sig. Men hon ville gärna in och shoppa. Men så blev inte fallet efter ett litet samtal till vårdcentralen.

Nu har vi sådan tur här i Hålan att vi aldrig är sjuka eftersom de nu tagit bort vår läkare. Det känns så himla tryggt, verkligen. Så det var bara att ringa in till stan. Nej men vi har inga läkartider men jag hade verkligen velat titta på henne. Detta känns också så himla tryggt, verkligen.

Så vi fick köra in till akuten på CSK istället. Där klämdes det, togs diverse prover och förbereddes inför eventuell inläggning om kirurgen trodde på en blindtarm.

Så hon preparerades med Emla-kräm, bedövningskräm, i båda armvecken och på ena handryggen. Allt för att vara förberedda om de behövde sticka henne mer eller sätta nålar.

Sedan var det bara att sitta och vänta på att kirurgen skulle bli färdig på operation. Vi blev visade till ett eget väntrum där vi med kurrande magar gjorde oss hemma stadda med böcker, tidningar och ritblock. Och vi väntade, och vi väntade och vi väntade lite till.

Jag mumsade i mig några läkerol med jämna mellanrum för att stilla min kurrade mage. Jag kunde liksom inte gå ut och köpa en macka när inte Lilly fick äta något.

Till slut kom kirurgen, en ung tjej som man först reagerar på att är hon tillräckligt gammal för att bara vara kirurg, och klämde på henne. Hon klämde och pratade och klämde lite till innan hon ansåg att hon kunde släppa hem oss till Lillys stora lättnad.

Det blev minsann köpepizza sedan för vi var så hungriga och trötta.

Jag måste bara berömma all personal vi har träffat under dagen. Helt fantastiska och då har vi ändå varit på vanliga akuten och inte barnakuten. Alla från undersköterska, sjuksköterska till läkare har varit så trevliga och omtänksamma om Lilly. Härligt att ha det med sig när så många klagar på den svenska sjukvården.

Nu ska jag nog bara slänga mig i soffan och kela med tjejerna och inte göra något annat.

Min tandfe är ond

Gissa var jag ska på måndag? En ledtråd kanske.

Efter frukosten hade jag en vass tand så att säga. Min tandfe är ond och plockar åt sig plomber istället för att ge mig pengar. När slutade hon vara snäll egentligen?

Tannamagaren fick ett samtal.

-Hej mitt namn är Jeanette ………… Jag har nog tappat en plomb och behöver en tid.
-Har du ont sa ängeln på andra sidan.
-Nej svarade jag. Det skaver lite mot kinden bara.
-Jag uppfattade inte riktigt ditt namn sa hon.
-Jeanette svarade jag
-Nämen hej sa hon. Så roligt att du ringer.
-Äh, nej svarade jag.
-Nej förstås inte roligt så sa hon. Men du ringer i alla fall.

Jo det hade hon ju verkligen rätt i.

Jag fick min tid och kunde snällt köra inom och hämta de nya livräddarna till laga-tand-besök.

Men jag förbannar fortfarande min tandfe.

It´s alive

Låt mig berätta en lite historia som mycket väl kan ha hänt idag, ska vi säga vid 7 tiden i en gympasal nära mig.

När jag förra veckan var laddad för mitt första gympapass sedan dinosaurierna dog ut eller något liknande och fick ett migränanfall och blev sängliggande istället var jag idag ännu mer laddad. Så hela kvällen har varit planerad efter mitt pass, tidsmässigt.

Sedan började passet. Tänk er en valross som tar sig fram och tillbaka och som råkar hamna i otakt med de andra. När de går uppåt går den neråt. Detta kan blir lite sådär kanske. Tänk er sedan en nyfödd giraff som med sina långa ben ska försöka ta sig framåt utan att snubbla. Lägg ihop dessa två. Detta var dock inget som hände mig (harkel, harkel).

Jag undrar om ni överhuvudtaget inser på hur många sätt man kan flytta sina fötter och vifta sina armar på. När jag hade fått kläm på en stegkombination så var det dags för nästa. Jag stod där och blobbade, räknade steg och fnittrade med jämna mellanrum. Efter varje fniss- och leendeattack kom jag på att vi stod framför en spegel så alla de andra kunde se mina attacker. Men nu hoppas jag att alla var så koncentrerade på ledaren som jag var för jag tror knappt jag släppte henne med blicken bara. Var alla det så har de nog inte sett mina fåniga leenden.

Men se på fasen, jag överlevde minsann passet. Jag tvivlar dock på min existens i morgon då jag troligtvis, till och med mycket troligtvis, kommer att vara en kvidande blobbhög. Jag kommer förbanna varenda muskel som bara legat och väntat på att få sig en omgång och som med full kraft har vaknat och har party i min ömma kropp.

Men vet ni? Jag är så grymt nöjd med mig själv och när jag sitter här nyduschad med en kopp Indian Chai-te och två knäckemackor så ser jag fram emot nästa veckas pass. Och det var längesedan jag kände något sådant.

Fasen vad jag är duktig.

Hon suckade så hårt att hade jag varit lättviktare hade hon blåst omkull mig

Det kan inte vara lätt att vara våra barn. Så otroligt stänga som vi är.

Mötte Molly i dörren när jag kom hem.

-Pappa tvingar mig att ta termobyxor på när jag ska gå till Amanda var det första hon sa till mig med en sådan där otroligt uppgiven och jag-lovar-att-det-är-sant-blick. 
-Tvingar han dig att ha strumpor också då frågade jag henne lite sådär 70-talsironiskt som bara vi 70-talister klarar av. Sådant som barn tydligen inte kan läsa av. 
-Ja, precis sa hon och såg ännu mer uppgiven ut över pappans stränghet. Och vet du mamma, det är ju bara –10 grader. Hon lyfter ner termometern för att visa. Titta sa hon det är ju faktiskt bara 8 nu samtidigt som hon suckade så hårt att hade jag varit lättviktare hade hon blåst omkull mig.
-Men det är kallt gumman svarade jag henne så du ska ha termobyxor och strumpor om du ska gå iväg. Det är ingen diskussion avslutade jag bestämt.
-Åh, men mamma då.

Efter en massa tyck-synd-om-mig-stön medan hon klädde på sig var hon färdig och då kom nådastöten.

-Glöm inte västen nu gumman sa jag.
-Men åh, mamma. Det är ingen annan som behöver ha väst med en suck i orkanstyrka samtidigt som hon drog på sig den.

Så stackars våra barn som har så stränga föräldrar som tvingar dem att ha kläder så de är varma och västar så de syns. Stackars barn.

Handklovar a´la amerikan style

Låt mig slå er med häpnad och överraska er totalt genom att säga:

Jag har funderat lite på detta med sängar. Vissa sängar får man vissa associationer till. Eller jag får det i alla fall vilket måste överraska alla.

För av någon anledning, troligtvis den att jag är jag, så ser jag bara handklovar framför mig när jag tittar på vår nya sänggavel. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla detta. För det är faktiskt så att jag har inga liggandes och kära maken är verken polis eller väktare. Kanske ska rota i städskrubben för jag undrar om där inte ligger några sådana där plastremmar till sopsäckarna a´la amerikans polisstyle.

Eller så kan jag göra det enkelt och bara sudda bort den där bilden och inse att jag kanske behöver hjälp ;-).

Är det inte det ena så är det det andra så flickan som hade näsblod

Men det är väl bra när man är duktig och för en gång skull lägger sig i tid. Det gäller liksom bara att stänga av datorn så man inte har något lockande cyberspace att tillgå.

Sedan är det bara att krypa ner i sin nya sköna säng, dra täcket tätt inpå och rätta till kuddarna. Lägga ner sitt söta huvud och låta lockarna flyta ut.

Ja sen är det förstås det med att man lägger telefonen laddning och samtidigt passar på att kolla facebook, spela lite spel, läsa lite nyheter och varför inte blogga också.
Så det gäller bara att stänga av i tid för att hinna göra allt på telefonen istället. Men jag lovar, jag kan stänga av när jag vill. Eller inte?

Kastglitter är verkligen da shit

Nu kan det vara så att den inte enbart är kattfan som lämnar pimpade spyor efter att ha mumsat i sig kastglitter.

Jag börjar tro att det är något fel på kastglittret när även dammsugaren får pimpade uppstötningar av det.

Kanske dags att sluta med det där kastglittret, igen. För det är inte så att jag har sagt det nu varje år i tio års tid. Det har liksom blivit lite av hela traditionen, att hota att sluta med det och se kattfans bedjande min om att jag måste skoja. Ja har ni sett Shrek och hans mästerkatt så vet ni vad jag pratar om. Så jag fortsätter nog något år till och pimpar granen som lockar till sig katten som lämnar pimpade spyor lite överallt och som avslutning på allt så protesterar dammsugaren. Kastglitter är verkligen da shit.

Undra om det finns hopp för mina odlartalanger?

Alltså jag har för mig att en en inte ska barra. Jag kan naturligtvis ha fel eftersom det är en grön levande sak som jag inte har så mycket koll på.

En en ska väl inte ha så mycket vatten? En gång på fyra veckor verkar väl lagom. Men det skulle också kunna vara så att det är därför den barrar. För i ärlighetens namn så skulle jag nog kunna slänga in den i kaminen och det skulle nog bara sagt puff när lågorna ätit upp den.

Sedan har jag för mig att en en ska ha en lite lätt konformad topp-till-tå form. Äh, det har inte min en, längre. Den har snarare antagit en lite mer buskig form.

Jag tror helt enkelt att denna lilla en faktiskt hade kunnat gilla mig om den fått lite vatten. Fast det kanske gäller alla gröna levande saker. Kan undra om det finns hopp för mina odlartalanger. Tillåt mig att skratta. Mohahahaha.

 
Obs. Ser det det lite tomt ut i byttan så kan det bero på att jag tvingade kära maken gräva upp hyacinten som stod där. Jag mår liksom inte så bra på sådan. Den ställdes ut på altanen och blommar och frodas, helt bortglömd långt från frugan i huset. Där kan man snacka om win win situation.

Är de som gör tjockiskläder sadister?

Ibland funderar man på om de som gör tjockiskläder är sadister eller något liknande. Jag kan inte för mitt liv förstå varför man annars gör kläder som man gör.

1. Tröjor med kort ärm som verkligen är kort och som inte ens slutar halvvägs ner på överarmen. Varför gör de på detta viset, vaför, vaför? Är det något som är osmickrande så är det väl ändå en arm med ett otroligt gäddhäng alias vinnarhäng, och en tröja som liksom är skuren i ärmen precis under detta. Snyggt? Nej inte mycket.

2. Tröjor med resårliknande kant i nederkanten. Istället för att på något vis få någon slags form förutom bollformen så tycker inte jag att det passa med en helt oformbar tröja. Det är tur att det inte är inne med plastmaterial för då hade zorb-varningen varit alarmerande.

3. Tröjor som i något krinkligt material är helt raka. Men hallå, varför? Krinklorna döljer faktiskt inget och formen är bara formlös och tantig.

Så, ja, de måste vara sadister för annars utsätter man inte andra för detta. Sitter de där vid sina designerbord och fnittrande diskuterar hur de ska gör för att ge den totala förnedringen? Jag har svårt att tro att det är stora personer som gör dessa kläder faktiskt och jag kan fortfarande inte förstå varför man gör nummer 1. Jag får liksom inte in det och jag har ändå snart en högskoleutbildning så jag är ju inte dum.

Varför jag köper dessa kläder? Jo det kan faktiskt vara så att det inte finns så mycket val. Utbudet är liksom inte sådär stort att välja på.

Men helt allvarligt så är det något de borde fundera på faktiskt. Eller jag har helt fel?

Servera lite bubbel och gör dem höga på socker

Samla ett gäng med kvinnfolk i sina bästa år, servera dem lite bubbel och gör dem höga på socker. Detta mina vänner är det enkla receptet för en lyckad kväll.

För att gotta till det ytterligare så har kvinnfolket med sig lite saker de inte själva nyttjar längre och som helt enkelt bara legat och samlat damm i någon låda som faktiskt inte är rörd sedan senaste flytten. Sedan är det bara att låta kvinnfolket gå bärsärk, naturligtvis under ordnade former, på dessa saker. Med pliriga ögon byggdes det upp inre strategier för att få de saker man ville ha. För att undvika dragkamp om saker som eventuellt var populära fanns en slumpens hjälpmedel att tillgå, the tärning. Men den låg där på bordet och tittade på oss med tomma ögon, helt oanvänd.

När allt var klart låg där några få utspridda saker kvar på golvet och min påse med lite saker på botten jag hade med mig dit hade plötsligt ökat till en full påse. Min taktiskt var kanske inte den bästa när tanke kanske var att komma hem med mindre saker. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.

För att krydda till det ytterligare så kunde slumpen göra att det enbart var tvåbarnsmammor där också. Så pratar ett gäng män om lumpenminnen så kan jag lova att ett gäng med tvåbarnsmammor avhandlar ett antal förlossningar och graviditetskrämpor. Män kan diskutera sina egengjorda toaletter där de kan bajsa på rad eller den där handtrallan de varit tvungna att dra bakom en gran men det är inget som slår ett gäng kvinnors diskussioner om barnafödande. Ohämmade prat om smärta, vattenavgång, smärta, blod, smärta, smärtstillande, lustgassniffande och en och en annan fis och allt annat som händer en okontrollerad kvinnokropp. 

Som toppen på bakverket lägger man sedan till spel (och mer bubbel och vin). Detta är med en viss risk dock eftersom det kan hända att den världsliga geografin görs om lite. Men trots flyttade världshav så kan jag rekommendera att befinna sig nära mig. Tre vinster av tre möjliga men jag är inte den som bryr mig så mycket om att vinna. Inte alls ;-).

Så mina vänner, detta är ett av de bästa recepten jag har att bjuda på. Spara, kopiera och för spänningens skull så våga gärna lägga till någon egen spännande ingrediens.

Sa jag att jag hade en helt underbart trevlig kväll igår? 

Fototriss ~Så här ser det ut där jag är~

Fototriss är tillbaka efter juluppehåll och veckans tema behöver man inte fundera så mycket på. Det är liksom som det är. Så jag bjuder på en typisk skånsk vinter.

Fler trissar hittar du HÄR

Storleken har faktiskt betydelse

Ibland funderar man på varför man har sådant motstånd mot nya saker.

Kära maken har en längre tid tyckt att vi borde skaffa oss en sådan där stor, tjock bäddmadrass som täcker hela vår säng. Jag har av någon anledning tyckt att det inte varit en bra idé. Man skulle kunna tro att jag har en smålänning i mig och då menar jag inte kära maken som är 1/4 smålänning eller något liknande utan den där håll-i-pengarna-smålänningen. Men det har inte varit det heller.

Jag tror kanske det snarare har varit en praktisk sak. Fatta att bädda en sådan madrass med resårlakan. Ena hörnet på, andra hörnet på, tredje hörnet på, första hörnet av, första hörnet på, fjärde hörnet på, andra hörnet av och slutligen en fruga som utför massa obscena gester och ord som i amerikans tv låter pip…… Ja ni fattar.

Men så till slut hade kära maken mjukat upp mig tillräckligt så att jag nog tyckte att det skulle kanske vara bra ändå. Så inköpet gjordes och madrassen rullades ut på vår säng. Lakanet hjälptes vi åt med, som det toppenteam vi är, och ingen censur behövdes.

Och herregud vilken skön säng vi plötsligt har fått. Under dessa fem nätter vi haft den har jag sovit som en stock. Somnar på kvällen och vaknar på morgonen och tycker nog att natten gått lite väl fort eftersom jag precis lagt mig. Jag sover så hårt nu att jag vaknade med huvudvärk de första mornarna men den biverkningen verkar har gett med sig.

Och det bästa måste nog vara storleken. Jo jag vet att det sägs att den inte har någon betydelse men i detta fall har den verkligen det. För hur underbart är det inte att ha en 180 centimeter bred säng att röra sig på. Kära maken delar dock inte min entusiasm över detta. Han verkar tycka att det blivit mycket trängre.

Men det var liksom inte jag som ville ha den från början. Just saying.

Det är väl bara att lägga sig på soffan och invänta det oundvikliga nu då

Ibland försöker man minimera risker redan från början. Att göra de där små sakerna som kanske många gånger känns ganska larviga men som ändå faktiskt ger resultat.

Så när man i förvirring vaknar på morgonen av en blöt kaskad i ansiktet så känns det där arbetet med att minimera risker helt bortkastat.

Så den där pussen på huvudet istället för på kinden igår vid läggning av minstingen gjorde nog föga nytta när hon nös mig rakt i ansiktet i morse.

Så det är väl bara att lägga sig på soffan och invänta det oundvikliga nu då.

“Förkylningstider
Jag känner det är nånting på gång
Förkylningstider
Förkylningstider
Kom och håll mig vaken natten lång
Förkylningstider
Snurra runt i en kropp som brinner
som viskar: Stanna i säng…

Förkylningstider
Hej, hej, förkylningstider
Ge mej din feber, ge mej din Panodil
Ge mej allt du vill och allt du kan
Förkylningstider
Hej, hej förkylningstider
Näsa mot näsduk, två dustar av nässpray
som ger förkylningstider en ärlig chans

Du tar mej du tar mej du tar mej
du tar mej till en febrig värld...”

 

Det är svårt att smälta att jag har gjort något sådan “förbjudet”

Ibland gör man saker som är helt emot hur man normalt brukar agera. Idag är en sådan dag och helt ärligt vet jag inte riktigt hur jag ska tacka mina känslor.

Jag går in på sluttampen, om man kan säga det med 22 veckor kvar, på min utbildning och om några veckor går vi ut på LIA. Så sökandet är i full gång och jag har funderat och funderat på vad jag vill.

Jag har nu helt tänkt på mig själv i första hand istället för på andra. Och det är detta som gör mina känslor så svallande. Att sätta sig själv i första rum är normalt inte alls jag eftersom jag alltid är så mån om att andra ska ha det bra. Jag kommer liksom efter det.

Jag skäms samtidigt som jag är riktigt glad. Jag skäms för min handling men är glad för responsen.

Jag har alltså varit och pratat med min förra LIA-plats fast jag vet att två andra klasskamrater varit där. Detta med risk att ta någon annans plats. Jag har resonerat med mig själv hela vägen hem när samvetet hållit på att slita mig i stycken.

Resonemanget jag försökte föra med mig själv var att i arbetslivet är det såhär det går till. I arbetslivet är mina klasskamrater och jag rivaler om samma arbeten och det är i slutet av utbildningen så jag tänker ett steg längre.

Jag skulle kunna tänka mig att arbeta för företaget och kände att jag då faktiskt ville göra min LIA där igen. Jag vill ha den platsen och jag vet riskerna med det. Och jag känner mig som en stor skit för vad jag gjort, hur mycket jag än resonerar med mig själv. För detta är så olikt mig och i grund och botten så tycker jag inte att man gör så men, där kom det, det är mitt framtida arbetsliv det handlar om.

Jag kan bara visa framfötterna igen och sedan är det upp till företaget att välja. Jag vet hur de vill ha det och det gör mig sådär euforisk med tanke på hur mycket beröm jag fått under den timmen vi pratade. Men jag får se hur de gör när jag ska ringa i nästa vecka igen.

Men ändå är det så svårt att smälta att jag har gjort något sådan “förbjudet” även om jag tycker att jag för ett helt resonligt resonemang.

Dagens goda gärning

Jag satt och funderade litegrann tidigare idag. Nejdå, jag skryter inte utan talar sanning.

Jag tycker att vi alla borde ta oss en funderar på hur vi kan göra något positivt för någon annan. Detta borde vi klara av att göra varje dag. I början får man säkert tänka på det men sedan kanske det kommer av sig själv.

Låt mig ge ett exempel från häromdagen när vi besökte det stora varuhuset i den småländska skogen. På blomsteravdelningen stod en dam med två plantor i händerna samtidigt som hon försökte dra bort en påse till dem. Jag stannade och frågade om jag skulle hjälpa henne genom att hålla i rullen. Hon verkade helt paff men blev förstås glad.

Förhoppningsvis gav jag henne en liten extra glimt för dagen genom att enbart vara hjälpsam och vänlig. Och det är lite detta jag vill komma åt i vårt allt mer stressigare värld.

Så jag gör något sådant töntigt som att utmana er alla till att dagligen göra en annan medmänniska en “tjänst”. Det kan vara allt möjligt och stort som litet spelar faktiskt roll. Det där lilla kan vara så stort för någon annan. Se bara vad som hände med mitt lilla leende och nickning mot mannen jag mötte i entrén på affären.

Så jag hoppas att ni antar min lilla utmaning och för att vi ska komma igång hade vi kanske kunnat lyfta fram vår medmänsklighet i bloggens grupp på facebook. Enbart för att vi alla verkligen ska tänka på det.

Jag döper projektet till: Dagens goda gärning. (så originellt va?)

Klicka på bilden får att komma till sidan.

 

Kroppskontakt, en blobb och givna löften

Träningskläderna har sakta vaknat ur sin dvala. De har legat där i garderoben och fått en välförtjänt vila i en och en halv månad. Det skulle mycket väl kunna vara så att det är lite längre för ägarinnan har inte riktig koll alla gånger. Till klädernas försvar ska sägas att det faktiskt har varit vinter i alla fall i två veckor.

Men idag dammades de av till sin glädje och träddes på ägarinnans välsvarvade julkropp. De trivdes där, tätt inpå henne. De trivdes ännu bättre efter att fått gnida sig mot hennes kropp efter en runda runt sjön. Ägarinnan funderade på om de skulle trivas lika bra sedan när de inte var lika kroppstighta.

 
Ibland är det faktiskt inte helt fel med en Skånsk vinter. Inte om man är träningskläder i alla fall.

De trivdes så bra att de på något vis lyckades övertala ägarinnan att de minsann ville uppleva kroppskontakten även till kvällen. Detta innebar att ägarinnan nu har lovat dem att utföra ett gruppgympapass ikväll. Just när löftet gavs kändes det som en bra idé men ägarinnan börjar sakta tveka.

En blobb med noll kondition, inga muskler förutom vinnarhänget under armarna då, och ett dåligt knä och femton normala människor. Men ett löfte är väl ett löfte så det är väl bara att blobba på ;-).

Och

Ibland funderar jag på hur man för en konversation med en 8-åring.

Jag: Plocka undan det du har plockat fram.
Hon: Ofta
Jag: Va?
Hon: Fatta
Jag: Vad är det du säger. Prata riktigt så man förstår vad du menar.
Hon: Och

Äh, total vuxenförvirring. Någonstans på vägen verkar hon tappad det där med meningsuppbyggnad som vi jobbat så hårt med under hennes första del av livet. Jag fattar ingenting mer än att det troligtvis är saker som sägs i skolan och med vänner för jag lovar att vi använder inte den uppbyggnaden på ett samtal allt.

Jag: Kan du plocka undan i köket?
Maken: Ofta
Jag: Vad menar du?
Maken: Fatta
Jag: Vill du inte ha någon middag eller?
Maken: Och
Jag: Typ

Snacka om skilsmässovarning.

Så irriterande är det i alla fall att bara få ett ord till svar som dessutom låter hur nosigt som helst. Får nog ta ett ordentligt snack med donnan tror jag och se om det hjälper.

Fatta att alla pratar så typ. Ofta tänker jag. Eller?

80-talet ringde och ville ha tillbaka sina tallrikar

Nu kan det hända att någon tycker att 80-talet ringde och ville ha tillbaka sina tallrikar. Men se det får det inte för de är bara mina och lite kära makens och de är helt nya.

Klara, enkla och jäkligt billiga och ok lite 80-tal så jag är så nöjd så. Och eftersom de är genomskinliga så gjorde jag ta-bort-etiketten-provet direkt på Ikea för det är ju inte så snyggt om det är etiketter som det normalt finns där. Alltså nästintill omöjliga att få bort. Kanske inte hade varit så snyggt att se lite etikettrester i botten.

Testet gick bra och etiketten lossade lätt. Det vill säga den som testades på affären i alla fall.

Så ja, jag har svurit lite när jag har stått och pillat bort etiketterna. Svurit över min dumhet att bara testa på en tallrik men till slut så gick det bort.

Annars har väl inköpen gått i John Blunds tecken. Ny säng till Lilly, ny säng, bäddmadrass och sängöverkast till oss. Detta har dessutom fått Molly att bryta ihop ett par gånger eftersom hon aldrig får något. Jag undrar hur länge minitonåren varar egentligen. Är det fram till vanliga tonåren?

Ja ok lite mer blev också då. En vagn till eller något liknande. Så nöjd är jag och åter igen fattig så nu är ordningen återställd igen.

  

Det finns få grejer som slår en ordentlig äktenskaplig omgång

Det finns få grejer som slår en ordentlig äktenskaplig omgång men det finns grejer som är och nosar på det.

Att besöka det stora varuhuset i den småländska skogen är en sådan grej. Vi bestämde i slutet av veckan att vi skulle köra upp idag och hela helgen har liksom varit en transportsträcka fram till idag.

Jag har en sådan där härlig känsla i kroppen. Jag känner mig nästan adrenalinhög samtidigt som jag är hög på endorfinerna. Jag känner mig extra hög idag också av den anledningen att vi faktiskt har pengar att sätta i rullning och detta hör inte till vanligheten här inte.

Så släpet är hyrt och det är hyrt hela dagen. Här ska det inte stressas. De har ju en stor husgerådsavdelning nu och säker 100-tals grejer där att titta och dra känsliga fingertoppar mot. Wiiii.

Herregud, jag behöver nog professionell hjälp men jag tror att jag förtränger det.