En partypingla helt enkelt

Ja vad ska man säga. Jag en pingla som kan detta med party. Man skulle kunna kallad mig en partypingla helt enkelt. Jag har på något konstigt vis lite ont i min höft och mitt ena knä. Det skulle kunna vara åldern men sådant tror jag inte på.

Jag var igår iväg på mim 20-årsreunion sedan 9:an. Jag kan väl säga att jag var riktigt nervös innan. Nervös av alla de där anledningarna som har med jämförandet hur perfekta alla verkar ha det. Men herregud vad jag hade roligt. Att få träffa och skvallra med personer som jag inte träffat på 20 år var otroligt roligt och nervositeten släppte ganska fort.

Ja sen var det detta med partypingla då. För vem gjorde dansgolvet hela kvällen om inte jag och en gammal barndomsbästis. Att få dansa och verkligen släppa loss är fasen det bästa som finns. När man kommer förbi dem första två låtaren när man är lite sådär avvaktande för vad alla andra ska tycka och sedan bara skita i det totalt. Man skulle väl kunna säga att det såg nog ut som om vi hade gått minst tre aerobikpass. Svettiga och jäkligt nöjda och man insåg att det var isvatten som gällde för att verkligen orka med den sista timmen på dansgolvet. För inte ger man upp det. Det brukar bli att musiken tystnar och lamporna tänds innan man inser att det faktiskt är slut och det inte blir mer dans och man tittar på klockan och undrar var kvällen tagit vägen.

Jag har haft en oförglömlig kväll helt klart och jag är oerhört tacksam att kära maken betalade in när jag satt och tvekade för annars är nog risken stor att jag inte gått. Jag hoppas att jag kan hålla kontakten och träffa vissa av dem jag träffade igår. Det hade varit ytterligare en anledning till att det var en mycket lyckad kväll. Ser fram emot kommande 30-årsreunion nu då.