Det är vid det tillfället du känner dig totalt grundlurad

Försvarsmekanismer, det är sådan där saker vi har för att kunna försvara oss i stundens hetta. De ligger där utan att vi vet om det och de rycker in när de tycker att vi behöver ett försvar av något slag och det är fara för våra liv. Klokt många gånger. I alla fall om man är människa.

Sedan har vi bi. Sådan där små surrande saker som bor i tätt sammansvetsade samhällen, där alla har sin givna plats. Man skulle kunna säga att de inte är ett dugg lika oss människor eftersom vårt samhälle inte alls har den strukturen som de har. Vi har mer ett flytande sådant.

I alla fall så har de också försvarsmekanismer. Kanske inte så smarta som våra. Tänk dig in i följande scenario, i en frodig trädgård någonstans i vårt avlånga land. Där finns fina blommor så att det ska vara lätt att hämta hem föda och en och en annan människa kommer med lite konstiga dräkter ibland men annars är det lugnt och skönt. Så kommer där en minimänniska och fångar dig. Den håller dig hårt i handen och skakar dig lite maracas-artat. Det är då det händer.

Med fara för livet, för i denna knubbiga lilla hand kan du bli krossad, gäller det att försvara dig. Du fäller snabbt ut din gadd för att med samma snabbhet borra in den i handen. Aha, räddad när minimänniskan med ett gallskrik öppnar sin hand och du är fri.

Då kommer liksom nästa överraskning. Den där försvarsmekanismen som slagit in för att rädda dig från att bli ihjälklämd har en annan överraskning. Den tar verkligen död på dig när du lämnar gadd och lite av innanmätet kvar i handen på minimänniskan. Det är vid det tillfället du känner dig totalt grundlurad. Det finns liksom ingen bra utgång på detta. Men den sista tanken kommer ändå att bli att minimänniskan fick minsann känna på ditt vrede innan du sakta flyger vidare till de sälla jaktmarkerna där floderna består av honung och blomsterängar som ingen någonsin skådat.

Men på något vis kan du inte förstå dig på hur det kan kallas försvarsmekanismer. Bullshit liksom.