Det hänger till och med på det berömda hårstråt

Ibland är gränsen hårfin. Så pass hårfin att det till och med hänger på det berömda hårstråt.

Att ha positiva människor runt sig är bara bra. Positiva människor som säker vaknar upp varje morgon och är glada att det åter igen är en ny dag så det får ta tag i nya saker. Som slänger benen över sängkanten med ett jajamensan och går ut och brygger en kanna kaffe och sätter sig ut och njuter. Detta är på helt rätt sida.

Sedan finns det de som ligger på andra sidan. Bara för att nämna någon så kan man väl bara ta ett namn i luften, Ernst. Jag måste säga att jag har lite svårt för den überglättiga och überpositivitet som han har. Att köra ner händerna i jord och berätta dess underbarhet känns lite väl. Man kan tycka att jag skulle gilla det där beskrivande när saker utförs eftersom jag själv tycker om att skriva beskrivande. Men det blir för mycket även för mig. Kanske en sak att skriva det och en annan sak att höra orden sägas. Nej, jag har verkligen svårt för det. Men det är väl som med så många andra personer. Antingen älskar man honom eller så avskyr man honom. Jag tillhör icke den första skaran om någon har några som helt tvivel.

Sen kan det kanske vara så att min egen pysslighet sträcker sig till att titta när någon annan, kära maken, skruvar ihop nästan färdiga möbler från ett småländskt möbelvaruhus. Jan kan nästan ana en lite bitterhet över detta .