Sakna mig lite

Här sitter jag i godan ro. Steken puttrar på spisen och jag surfar rundor på en massa fotobloggar. Jag känner mig sådär otäckt trött som jag kan göra när det blev några timmar för mycket kvällen innan. Sådär trött så det värker i ögonen och kroppen men ändå blir jag inte färdig att lägga mig en stund.

Jag inser idag att jag verkligen har kommit en bra bit med mig själv i mitt stressande och planerande. Detta med tanke på att jag ska åka till Göteborg i två dagar på utbildning. Inget är packat och ändå sitter jag här i lugn och ro. Hade det varit för ett år sedan hade jag troligtvis haft väskan packad igår och jag hade ändå känt mig stressad över att jag hade allt med mig. Denna stress vet jag kommer komma ikväll ändå men jag inser att jag inte behöver stressa med packandet. Det blir liksom ett stressmoment mindre. Nu bävar jag väl mest över att vara hemifrån, själv, i två dagar. Att inte få krypa ner i samma säng som kära maken. Jag får kanske packa ner en bild på honom som jag kan ställa på sängbordet där jag är. Riktigt så illa är det inte men jag gillar inte att vara hemifrån utan honom och jag gillar definitivt inte att sova utan honom, oavsett om han snarkar eller inte.

Jag lär också få lite skrivabstinens. Att inte få skriva på två dagar. Mina små block kan nog komma till användning då kanske om det skulle bli för jäkligt med rastlösa fingrar. Jag hade säkert kunnat ta datorn med mig men det tänker jag faktiskt inte göra. Så sakna mig lite nu när jag är borta så återkommer jag tidigast på tisdag kväll, om det inte blir lite till idag i förebyggande syfte.

Så kläm fast en lapp om påminnelse “Glöm inte att återkomma till The one and fantastiska på tisdag” .