Det har inget med den svenska avundsjukan att göra utan med ren och skär medmänsklighet

Det finns många människor som kämpar för sin överlevnad i vårt land. Människor som blivit sjuke eller arbetslösa och på grund av regler som finns idag nu sitter helt utanför systemet. Dessa människorna blir bara fler och fler. I en artikel kan man läsa om hur en kvinna kämpar för att få pengar från försäkringskassan. Men intyg från läkare som säger att arbetsförmågan är lika med noll och ändå får hon inget. Det gör ont i en när man läser hur dessa människor bara ramlar rak igenom hela systemet och dessutom hamnar utanför skyddsnätet som tidigare i alla fall har fångat ut dom.

I nästa artikel läser man om att kungen vill har mer pengar. Under en treårs period vill hovet nu ha närmare 400 miljoner kronor. Detta skulle bli en ökning på 12 miljoner kronor och resonemanget är “Det kostar med en familj som fortsätter växa”. Det sjuka i allt detta är att det är vi skattebetalare som snällt får betala detta för att dom ska kunna representera vårt land. Helt ärligt så tror jag att det kostar mer än vad det smakar. Att välja mellan monarki och republik är för mig ganska enkel. För mig är hela kungahuset en ganska förlegat statsskick och det kostar betydligt mer än vad en president skulle göra. Ett kungahus bara finns där och åker runder och visar upp sig och skakar hand med en del diktatorer som hyllas. Det bara rullar på och vi har ingen valmöjlighet vad vi vill ha. En president hade vi i alla fall fått välja samt att han hade fått ge sig in mer i politiken, vilket skulle gynnat oss betydligt mer. Visst att båda skicken kostar men vi hade fått igen betydligt mer genom en president.

Men det jag tycker är sinnessjukt i allt detta är mängde pengar som pumpas in för arrangemang som känns totalt oviktiga. För att dom ska kunna leva på en nivå som för normalt dödliga inte ens existerar utbrett på en livstid bara. Det är detta våra dyrbara skattepengar går till. Inte till människor som kämpar för sin överlevnad varje dag utan till människor som lever i slott med ett överflöde av utrymme, personal och pengar runt omkring sig.

Det pratas om att bidragen måste minska och ändå ska mer pengar betalas ut till dom som har det största bidraget i vårt land. Frågan är väl bara när någon vågar sätta ner foten och meddela att även detta bidrag ska minska. Som det ser ut i dag så får sjuka gå på socialbidrag, om dom har tur att få detta, arbetslösa blir sparkade på eftersom dom bara “går hemma och dräller” istället för att bara gå ut och ta sig ett jobb. Vanliga föräldrar får vända på varje öre för att få ihop vardagen med föräldrapenning och barnbidrag, helt klart helt självvalt när man valde att bilda familj. Så om nu vinsten är så stor av att ge dessa miljoner till vårt kungahus istället så kanske det är dags att börja fundera på att privatisera. Det är ju den nya innegrejen så varför inte eftersom vi nu vinner så mycket på det. Då slipper i alla fall vi betala för det och vi kan lägga det på dom som verkligen behöver det. Dom som har jobbat och slitigt  och som nu bara blir bortskuffade för att dom inte kan prestera längre. Det är dessa människor som behöver pengar och inga andra.