Pop the question?

Ja så var det det här med jämställdhet. Jag måste säga att många kvinnor är väldigt, vad ska jag kalla det, ologiska vad gäller detta. Det proklameras att det ska vara jämställt i hemmen, med föräldraledighet och löner. Ja allt det där som har med jämställdhet att göra. Och visst ska man hjälpas åt i ett förhållande men någon millimeterrättvisa kommer man aldrig att uppnå. Och är det det man är ute efter så tror jag förhållandet kan vara i fara.

Men så kommer då den är dagen, skottdagen. Plötsligt ska vi kvinnor ut på friarstråt och det är väl trevligt. Tydligen så tror dom att Irlands skyddshelgon, en dåtida “jämställdhetsminister”, bestämde att kvinnor skulle få fria vart fjärde år. Och då har även kvinnor fördel av att säger mannen nej så ska han göra det med dyra gåvor. Så egentligen spelar det igen roll om du var singel, kåt och giftasugen eller om du bara var singel, kåt och allmänt girig. Du hade vunnit oavsett vilken av grupperna du tillhört.

Men tjejer, ärligt nu. Hur kommer det sig att så många kvinnor ska leva så modernt som möjligt, med jämställdhet och karriär och allt vad det nu är. Men att fria är ett Big no, no. Där ska vi inte vara några starka individer som vet vad vi vill ha ut av livet utan här ska vi vara svaga och hjälplösa och bara vänta på vår riddare i glänsande rustning. Där är det gammalmodighet som heter duga som gäller. Det väntas, hintas och gråts ute i stugorna för att inte männen friar. Men fråga själva då. Det där rosenskimrande frierier med fioler, stjärnklar himmel som finns på film finna inte. Jo kanske en lite promille är sådana men dom flesta är troligtvis inte det.

“Det är ett karlgöra” hörde jag på radion i morse. Det var väl det någon gång på 1800-talet men vi är idag en bit in på 2000-talet. En kvinna av idag är en kvinna som lärt sig att ta för sig. Hon ska ta för sig i arbetslivet och med armbågar ta sig fram och visa att det här kan jag. Hon ska ta för sig sexuellt och kunna tala om för sin partner hur hon vill ha det. Hon ska helt enkelt vara stark. Men med hjälp av ett uttalande som “Det är ett karlgöra” så är där fortfarande delar som vi kämpar för att bli självständiga från som ändå hänger där över oss som en skugga. Jag måste faktiskt säga att det känns så gammalmodigt och förlegat med denna synen. Och det är väl främst det där med att allt ska vara så modernt och framåt för att i en handvändning vara gammalmodigt och bakåtsträvande. Det är detta jag inte hittar någon logik med. Ingen alls faktiskt.