Vårt omedvetna kroppsspråk

Det är ganska intressant det där med kroppsspråk. Hur mycket man faktiskt “pratar” genom våra rörelser och mimik. Jag kom nog att tänka på det när jag läste om att ta onödigt mycket plats i kollektivtrafiken. Hur det hänger ihop? Jo låt mig undervisa er.

En gång för mycket länge sedan, när vi hade djurhudar runt våra höfter och stort burrigt hår (ej 80-talet), hade vi inte mycket att gå efter när partner skulle väljas. Kroppsspråket var då väldigt viktigt och vad var det då som var viktigt. Jo att visa upp sin fertilitet, sitt paket, för att det kvinnliga könet skulle kunna välja och sedan fortplanta sig.

Det som är intressant är faktiskt att vi människor av idag tror att vi är så smarta och tänker på allt men naturen är smartare. För hur mycket vi än försöker radera vår förslutna så lever ändå det “djuriska” kvar, att bli fler. Och det är här detta med att ta plats i kollektivtrafiken kommer in. När män sitter, rejält bredbenta, på sätena och till försvar enbart kan säga att benen inte kan vara ihop eftersom där finns grejer så är det bara en liten bit av sanningen. Fast det vet inte dom för dom tror verkligen på sin paket-förklaring. Det som egentligen händer är världens äldsta raggningsknep. Att visa upp sitt paket för trånande honor som bara har fortplantning i huvudet. Och med tanke på mängden människor som finns på tillexempel tunnelbana så är chanserna stora att där är någon hona som är just rätt i sina hormoner och feromoner och sådana saker och nappar på detta. Och allt detta sker omedvetet, både för hona och hane.

Så allt sådant sker helt i omedvetenheten. För om man fortsätter så är det så att vi människor är väldigt känsliga varelser som är rädda om “vårt eget rum”. Att vi känner oss obekväma när andra, okända kommer för nära oss. Detta gör att vi egentligen inte är gjorda för att åkta dessa trånga kollektivalternativ. Det är viktigt för oss att vi har vårt svängrum. Därav skulle jag tro att nästa problem på kollektivtrafiken kommer in. Att sätta väskor och påsar på sätet bredvid oss. På detta viset garanterar vi att vi får vår egen plats för oss själva och inte behöver ha okända upp på oss. Jag kan bara gå till mig själv. Jag sätter gärna min väska vid sidan av mig på sätet för att garantera min privata del. För jag kan tänka mig reaktionen om någon skulle sätta sig bredvid och där ändå skulle funnits många andra dubbelplatser lediga. Jag hade tyckt det skulle varit riktigt jobbigt och jag tror nog jag hade blivit lite irriterad över dennes klumpighet. Så därför tror jag att vi håller våra platser för oss själva så länge det går.

Om man sedan går från kroppsspråket lite men håller sig kvar på tunnelbanan eller var man nu är så finns det andra störande moment också. Och dessa kan man naturligtvis också analysera, så varför inte.
Mobilpratarna som prata så att alla i vagnen hör. Detta är något som många irriterar sig på. Dels skulle jag tro att det beror på att jag som okänd inte är intresserad av att höra andras privata samtal. Detta blir också väldigt obekvämt för oss att höra eftersom vi inte ska behöva höra dessa samtal oavsett om det är med frugan eller med en affärsbekant. Det jag tror dessa mobilpratare är ute efter, helt omedvetet naturligtvis, är uppmärksamhet. Jag tror att dessa har en osäker läggning även om dom själva skulle neka till ett sådant påstående. Att få en bekräftelse på att vara viktig och att låta alla andra höra det gör deras osäkerhet inte så synlig för dom själva.
Vilken typ tillhör du? Själv tillhör jag skaran viska-och-väsa-i-telefonen-på-offentliga-platser. Jag tycker det är jobbigt när telefonen ringer i affären. Jag tittar mig skamset omkring och med ursäktande blick svarar jag med ett viskande eller väsande. Jag vill helt enkelt inte att andra ska höra mina privata samtal oavsett om det är kära maken som ringer om att jag ska köpa mer mjölk eller om det är jobbet som ringer om mer jobb. Jag tillhör nog dom som aldrig kommer känna mig bekväm med att prata i telefon ute bland okända.

Det sista jag tänkte ta upp är parfym. Att ha mycket parfym på sig så att andra mår dåligt finns inga ursäkter till. Jag behöver inte veta att du har råd med diverse dyra parfymer när du åker kollektivt eftersom dom för mig ändå bara luktar hemskt. Det har inget med kroppsspråk eller bekräftelse att gör enligt mig utan det är enbart egoistiskt. Inget annat.

Så vad stör ni er mest på i kollektivtrafiken? För mig är det nog det sista eftersom jag mår dåligt av det, tätt följt av mobil-bekräftarna. Dom första två sakerna är liksom lite svårt att göra något åt eftersom det ligger i vår omedvetna natur. Ja, jag läste psykologi i min utbildning för si sådär 20 år sedan så lite sitter .