Jag håller på att bli tokig på min hosta.
Det gör ont när jag hostar och jag känner mig andfådd så fort jag gör något. Jag som trodde förkylningen bara skulle vara lindrig och vara över på några dagar i förra veckan.
Men jag snörvlar fortfarande men det är ingen större fara med det. Utan det är just hostan som har kommit nu i efterhand.
Och just denna gången med hosta har jag börjat bli lite nojjig över att det är något annat än just vanlig hosta. Men jag har vaccinerat mig så det borde inte vara något sådant med knorr och tryne-sjuka. Och om jag då hade slutat att nojja så är det säkert inte mer än vad jag brukar hosta dom gångerna jag får hosta vid förkylning. Så ja, här nojjas även över sig själv också och inte bara barnen;-).
Men jag tycker inte om att behöva må halvkast. Ska jobba i kväll och i morgon kväll så jag behöver verkligen vara ok. Och återigen behövs det göras saker här hemma som jag kommer att lämna för att jag ska orka med att jobba istället. Det är ju sjukt att behöva göra så. Men det som är ännu krassare är att jag har fan inte råd att vara sjuk igen. Vi skulle gått i personlig konkurs eller något om det skulle hända.
Jag vill verkligen inte leva på gränsen hela tiden. Jag vill plugga för att bli något annat och tjäna mer i lön. Men vi har inte råd att jag ska plugga för vi klarar oss inte på studiolån. Moment 22 eller?
Det är så tråkigt att behöva säga till alla att man måste först kolla om man kan göra det eller det. Aldrig bara säga självklart ska vi med.
Och ibland kan det bli rent pinsamt. Har fått en motionscykel av en vän och det enda hon ville har för det var lite vin. Som vi då inte har kunnat köpa till henne ännu. Och hon har dessutom frågat efter det men det lät inte som det var några problem att vänta. Men det är ändå fruktansvärt pinsamt att inte ens kunna köpa detta vin till henne för då går vi kanske inte runt.
Men just denna månaden är lite extrem också. Rickard har bara anställning till den 18:de så han får bara lön för dessa dagar. Och det är verkligen kanon en månad med jul och så jäkla många födelsedagar.
Men det är vårt liv och vi får leva det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar