Hoppsan-det-kom-snö förskräckelsen

Jo men visst. 3 december och nu har vi extremkyla med –12 grader.

3 december och vi har nog ett vitt vinterland med snökaos i hela landet.

Och ännu en gång verkar många vara helt tagna på sängen av att vintern kommer. Det är liksom ingen nyhet att vi kan ha vinter i december men mycket snö och hala vägar. Och ändå saknar många vinterdäck, det vill säga på bilen för de ligger säkert i garaget.

Varje år när det börjar blir kallt ute börjar jag förbereda kära maken på att att jag vill ha mina däck på (jo jag vet, sådan jämställhet har vi) och han vill vänta lite. Det brukar bli en kompromiss att jag kan vänta lite och han får göra det tidigare än han hade tänkt. Men jag har också mina däck på när den första hoppsan-det-kom-snö förskräckelsen lamslår landet.

Varför är man inte mer rädd och sig själv och andra? Vi bor liksom på den norra delen av jordklotet vilket innebär att vi inte har sol och varmt året om. Vi bor för fasen i Sverige där vi har fyra årstider. Ja, visst är Sverige långt men när ska alla inse att det är ingen garanti att vi här nere i södern har halkfria, bara vägar fram till februari.

Nej, jag fattar faktiskt inte varför det ska vara så svårt att förstå att vintern kommer. Ja, på olika tidpunkter men det är väl himla dumt att sitta där med skägget i brevlådan och inse att det tydligen var igår.

Lite som att slänga sig i det djupa vattnet och fundera på att det kanske hade varit bra att lära sig simma någon gång.

Funderingar på det?