Jo men det här var ju verkligen toppen. Att har en dator som fungerar men problemet återstår när det inte går att trycka igång den eftersom knappen sitter där den sitter. Och inte är det i sätta-på-läget inte.
Så jag får snällt sitta vid kära makens dator med det knasiga tangentbordet som inte space fungerar som den ska utan att man får i efterhand gå in och dela på orden som sitter i små klungor av obegripligt nyskapande ord. Jag får även gå genom hans bildarkiv och jag säger bara att herregud vilken ordning och reda där är. Kan kanske bero på att han inte har hälften så många objekt som jag har men jag fick fram alla mappar och lösa bilder på en sida. Imponerad. Men så kommer jag då och fyller på lite med lösa bilder så det ska säkert bli oordning på det också ska ni se.
Men det är frustrerande att inte ha tillgång till sitt eget lilla “kryp-in”.
Och när frustrationen växer växer också de där hatiska inre demonerna som kräver socker. Och då är det verkligen toppen att ha en liten påse ståendes. Hm, verkligen alltså. Så var bitterfittans dag räddad eller något liknande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar