Minfältet exploderar sakta bakom mig

Ibland blir jag lite rädd för vissa föräldrar. Inte för dem personligen men synsättet de har.

Det som skrämmer mig lite är dessa föräldrar som konstant omhuldar sina barn eller små änglar som de säkert kallar dem. Omhuldar dem på så vis att det själva blir helt blinda för hur verkligheten ser ut för barnen utanför hemmet.

Att enbart ta sina barns parti hela tiden är så jäkla fel. Barn gör konstiga saker och får man som förälder reda på att barn gjort något så kan man inte vara så naiv och tro att mina änglar aldrig gör något fel.

Jag är ledsen att behöva vara den som meddelar annorlunda men don´t kill the messenger. Alla barn gör tokiga saker någon gång. ALLA.

Det dessa föräldrar istället borde göra är att ställa sig frågan vad som händer med deras barn när de aldrig behöver ta konsekvenserna för sitt eget handlande. Att aldrig behöva fundera på vad som är rätt och fel eftersom någon förälder alltid säger att det aldrig gör något fel.

Jag anser inte att man hjälper sina barn på detta viset. Inte ett jäkla dugg utan snarare stjälper för sina barn. Vi är här för att hjälpa våra barn att bli bra människor så att de kan växa upp till självständiga individer. Individer som förstår vad som händer och varför det händer när vissa handlingar utförs.

Barn behöver ledsagning och förståelse för hur allt runt omkring fungerar. Jag som förälder ska ge mina barn de verktyg de behöver för detta och det gör jag bäst genom att förklara varför man inte kan göra på vissa sätt. På så vis får det hjälp av mig.

Så helt ärligt har jag väldigt svårt att förstå föräldrar som konstant pekar på att deras barn är änglar medan det är andras barn som gör saker. Snälla ta av er skygglapparna och se vad som händer.

Och nu hör jag hur minfältet jag råkade trampa i sakta börjar explodera bakom mig. Men att vara så fruktansvärt naiv är skrämmande.