2012/12/31

Jag älskar dig så, härifrån till evigheten

För 20 år sedan fick jag en ring på mitt finger av min blivande kära make.

En liten guldring med texten:

Rickard & Jeanette 31/12-92

Tänk vad 20 år går fort. Tänk va mycket vi har hunnit med under denna tiden. Vi har tillsammans skapat två underbara tjejer även om vi fått lite hjälp men de är ändå vi. Vi har stöttat varandra i sorg och glädje. Jag vet att han alltid finns vid min sida när jag behöver honom.

Jag blir fortfarande sådär härligt varm i bröstet när jag ser honom. Tiden har satt sina spår på oss båda med grånande hår, kråksparkar kring ögon och begynnande rynkor på händerna. Men vi har följts åt och sett den sakta förvandlingen men inuti är vi samma.

20 år som förlovade idag och jag hoppas innerligt att det blir många, många fler.

Jag älskar dig så mycket kära make. Härifrån till evigheten.

011 (2)

2012/12/30

Slentrian i sexlivet?

Slentrian i sexlivet? Dessa ord vill ingen höra som lever i ett förhållande. Men jag har den perfekta lösningen som vanligt för att slippa det. Vem vill ha vanlig vanilj när det finns så många andra smaker att tillgå. Våga tänka utanför boxen liksom.

mom a superhero

Vi drömmer väl alla om att vara superhjälte någon gång. Så vad väntar ni på ;-).

Det kom ett sms

Att vakna till ett sms är oftast inte så trevligt. Fast det gäller inte alla.

“Jag älskar dig mamma!”

Då känns det helt ok med sms. Det värmer liksom enda in i själen.

Molly sover borta för tredje natten av fyra och det har känts ganska konstigt här om kvällarna. Fast jag tror hon tycker det är skönt med lite egentid fantastiskt och det passar väl utmärkt nu under lovet.

Det kändes ganska mycket när hon första kvällen satt sig på cykeln med ryggsäcken på ryggen och trampade iväg till sin kompis. Jag har fortfarande lite svårt att greppa att hon är så stor att hon får cykla till vissa kompisar inom närheten. Stor men liten på samma gång.

Jag får väl köra och hämta hem henne snart och få lite Molly-tid.

038

2012/12/29

Jag tror jag kräks

Men vad tänker folk med egentligen.

Helt ärligt så funderar jag ofta på detta när jag går genom frukt- och grönsaksavdelningen på affärer. Vilken affär spelar ingen roll för det händer överallt.

Folk drar bort en påse från rullen för att plocka i och sedan slickar de på fingrarna för att lättare öppna påsen. Sedan tar de samma hand som det precis har slickat på och börjar plocka frukt eller grönsaker med. Jag tror jag kräks.

Men allvarligt. Varför göra på detta äckliga viset. Det borde vara en självklarhet att man inte är och tafsar på frukt och grönt efter att man haft fingrarna i munnen. A Big, no, no. Lite som att stå och hosta rätt ut eller nysa rätt ut. Tror inte folk gör det så varför stoppar man fingrarna i munnen då?

Har man problem med påsen så gnuggar men den mellan händerna och sedan är problemet löst. Enkelt och oäckligt.

Och jodå, jag sköljer min frukt och grönt när jag kommer hem så det är inte där skon klämmer. Skon klämmer nog bara på att det är ett allmänt äckligt beteende när man är på affären.

Så handen på hjärtat nu. Är det dig jag skäller på?

2012/12/28

Nyårsmeny 2012

Nu är det så att jag är verkligen inte bra på att sätta ihop meny. Ännu svårare blir det när jag ska sätta ihop en nyårsmeny. Men efter lite knepande och knåpande blev det en meny till slut. Hur den blev vet jag egentligen inte men den får duga. Hoppas jag i alla fall. Grönfoder kommer naturligtvis med men det såg så tråkigt ut att skriva i menyn som jag som god värdinna skickat ut till mina gäster via facebook. Sociala medier ni vet.

Nyårsmeny 2012

Förrätt
Västerbottenpaj i portion

Varmrätt

Fylld baconlindad kycklingfilé, hasselbackspotatis, kall sås

Dessert

Banoffee Pie

Nattmat

Kex, ost, rökt kött- och korv från lokala handlaren

clip_image002

Så vad tror ni. Kan det duga till en nyår?

2012/12/27

Jag tvivlar så mycket för tillfället

Ibland är det små, små saker som får mig att fundera på de stora, stora sakerna.

Som när jag efter en kväll på jobbet efter att inte mött mina “gamlingar” på väldigt länge får tanken om jag verkligen gör rätt i som omskolar mig.

När jag möts av den ärliga värmen i deras leenden och orden som talar om hur roligt de tycker det är att jag är tillbaka och att de saknar mig. När de lägger sin varma, skrynkliga hand på min och jag får stryka min hand mot deras kind eller axel. Det är dessa små sakerna som jag saknar så mycket. Värmen och den mänskliga kontakten.

Att jag kanske är den som dessutom ger dem den kontakten de inte får någon annan stans ifrån. För lika mycket som deras leende och klapp värmer mig lika mycket värmer mitt dem.

Jag önskar så att andra hade sett nyttan i vårt arbete och visat oss uppskattning. Jag menar inte de gamla utan de som bestämmer och tar den så mycket av den viktiga tiden från dem och lägger så mycket annat på oss.

Jag hoppas verkligen jag gör rätt. Jag tvivlar så mycket för tillfället. Tvivlar på att jag kommer att klara av något annat arbete. Att gå från ett arbete som jag kan på mina tio fingrar till ett arbete där jag plötsligt är novis. Det är skrämmande och det är förhoppningsvis enbart därför jag tvivlar.

Var jag än kommer att få mitt nya arbete så kommer jag troligtvis alltid ha svårt att släppa saknaden på den där närheten och värmen som mina “gamlingar” ger.

2012/12/26

Hur jäkla svårt ska det kunna vara att välja rätt liksom?

Avokado är en ätbar sak som är lite speciell.

Speciell på så vis att det är näst intill en omöjlighet att välja en sådan sak som faktiskt är ätbar. Så när jag står där i grönsaksdisken och omsorgsfullt klämmer på ändarna på den där saken och väntar på den rätta stunsen så funderar jag på att välja rätt. Denna gången ska det bli så och jag fortsätter att klämma.

Nej, nej, kanske, ja, nej, kanske, ja. Två ja var allt jag behövde och två ja var vad jag fick. Glad i hågen över att denna gången ha hittat de där perfekta sakerna körde jag hem.

Dela dem och gröpte ur dem, helt enligt tv-kockarnas instruktioner. Sätter gaffeln mot dem och splatt, splatt, svisch. Hade jag inte haft en sådan bra reaktion som jag har, jag är ju liksom mamma och har fångat många mackor halvvägs ner till golvet, hade den där halva saken troligtvis satt sig på fönstret och sakta glidit neråt. Men istället stod jag där men den halva saken i handen.

avokado, omogen, mosad

Sa jag att den inte blir någon guacamole ikväll?

Det är bara att inse att jag och avokado aldrig kommer att bli vänner. Hur jäkla svårt ska det kunna vara att välja rätt liksom?

2012/12/25

Våffeljärn, fiskbajs och Tomtefacket

Ibland får man det man önskar fast man inte inte vet att man fått det.

Julafton var kanon för vår del och tjejerna verkar väldigt nöjda över vad det fått. Våffeljärn (krustång) stod högt upp på listan och Molly hade varit en snäll flicka som ätit sin spenat varje dag så så blev det plus en massa andra “munstycken” som man kan byta för att göra andra saker med håret. Inte vet jag vad man ska göra men jag får väl öva. Försökte öva lite på mig själv med att göra lockar men munstycket lossnade och la sig i nacken och som den fegis jag är så ville jag minsann inte prova igen. Sa jag att jag såg ut som vanligt i håret igår?

025

Dock verkade Lilly lite fundersam till detta. Hon hade tydligen väntat sig just ett våffeljärn som man gör våfflor i. Tyckte kanske inte att hon behövde stå för våfflorna till Marie Bebådelsedagen. Det köpte hon.

032 
Sedan var det förstås en lite diskussion om detta med äggen. Var det hackad färg eller det var fiskbajs som låg på? Jag är lite osäker på om de löste det men jag tror det lutade åt att det var fiskbajs. Sa jag att det inte åt av äggen?

043

Sedan hade Tomten lite problem. Tydligen hade det blivit dubbelbokade och hamnat på samma distrikt. Tomtefacket är inkopplat i denna tvistefråga. Den ena Tomten hade dock bara ett paket till Herrn i huset innan han slädade iväg. Molly hade lite en liten fundering när vi körde hem sedan.

-Mamma, jag såg inte Tomtens renar. Vet du var han ställt dem?

Nej det visste jag ju inte men det kunde kanske vara så att de stod på taket.

052

Mätta, belåtna och trötta stupade tjejerna och de vuxna i säng. Julen var än en gång förbi.

2012/12/24

Idag vill jag bara säga följande

Idag blir det inte långrandigt. Idag vill jag bara säga följande.

juläppel, god jul, rött äppel

Bloggen, frugan, kära maken och tjejerna önskar er en riktigt god jul. Ta vara på varandra och njut av gemenskapen. Och du, kör du så ta det lugnt ute på vägarna.

En stor kram till er alla som är inne och tittar till bloggen. Ses på andra sidan matkomat.

Rött hjärta

2012/12/23

Givakt soldat, frugan on deck

Det är minsann inte lätt alla gånger med julklappar. Men ibland springer man på den där perfekt. Synd bara att det är dagen innan och att den måste beställas. Men jag ska nog kunna lösa det ska ni se.
givakt, kalsong, boxer, försvaret
Sju stycken nya boxer hade passat perfekt till kära maken. En om dagen gör kroppen glad sägs det. Skulle nog inte kunna bli bättre. En klapp till honom som blir en klapp till mig. Det brukar vara kära maken som har smålänningen i sig (dock inte bokstavligt) men ibland glimmar det till även för mig.
Givakt soldat, frugan on deck. Det här kan bli ett bra år.

2012/12/22

Skända glöggen med hallon-lakritsdöskallar?

Vad kan man säga om glögg? Att glögg ska smaka glögg kanske eller det ska vara smaksatt?

Kära maken är ett stort fan av döskallar. Rädds ej, det är inga riktiga utan sådan där röda och svarta hallon-lakrits saker. I denna smak har det i år kommit en glögg.

Den skulle jag vilja prova sa han till mig och jag köpte naturligtvis en till honom som den snälla frugan jag är. Jag visade glatt upp mitt inköp och han menade då på att han bara menade att han ville smaka av någon när någon hade den.

Men. Vuxna kan inte göra sådana barngrejer.  

-Mm, det här är sååååååå gott kan det yttras medan blicken säger ge mig, ge mig.
-Vill du ha mer frågar man då som den ansvariga vuxna som man är.
-Ja, gärna får man till svar.

Små hintar istället för att ställa frågan liksom. Och det var precis så jag tolkade kära makens lilla hint som tydligen inte var en hint utan bara ett konstaterande. Ibland är det inte lätt att vara jag helt enkelt.

glögg, saturnus hallon-lakrits döskalle

Men nu stod den där så det var väl lika bra att öppna den och smaka den. Jo men tjenar. Jag håller fortfarande fast vid att glögg ska smaka glögg för det där var inte gott någonstans. En riktig besvikelse. Kära maken var dock inte lika skeptisk även om han inte visst vad den smakade riktigt.

Betyg

Jag:
1 döskalle. Någon fadd hallonsmak med eftersmak av nejlikor. Sliskigt söt och den till och med luktade sött. Dessutom var det en konstig röd färg på glöggen. Blä.

Kära maken:
3 döskallar. Helt ok, dock ganska söt.

Nej, tacka vet jag Blossas helt vanliga glögg man köper på affären. Det kallar jag glögg som lätt får 5 döskallar av mig.

En liten analys om clowner

Låt oss diskutera detta med clowner.

Det finns inget, och jag menar absolut inget, som är roligt, sött och fint med clowner. Hur snälla de än ser ut så känns det som om de har något i görningarna som inte är snällt. Bakom den där röda näsan och det vita eller röda leendet ligger det något lurt och bara väntar på att få komma ut och sätta tänderna i små och vuxna för den delen barn som helt ovetande kommer i vägen.

Hur glada de än ser ut att vara så ser ögonen alltid ledsna ut och bara det gör att man är på sin vakt. Bakom den där glättiga fasaden döljer sig en avgrund som bara vill komma upp till ytan och festa på omgivningen.

Ta bara McDonald´s clownen. Den ser kanske snäll ut men bakom hela fasaden döljer sig ren ondska som vill bända upp munnarna på barn så att den kan stoppa ner flottiga hamburgare och förstöra barnen för alltid. Jadå, det är föräldrarna som köper med clownen står där med sitt hemska leende och tittar på och gör tummen upp. Hur tänker man när man väljer en clown som maskot egentligen?  

clown pennywise it(Googlad bild)

Sedan skulle det mycket väl kunna vara så att det ä Pennywise som har gett mig men för livet med clowner. Jag försöker mig på lite terapi genom att lägga ut It. Tror dock inte det går något vidare.

Julefrid = Bye, Bye. Mardrömmar = Hello, hello

I blame “Pennywise the Dancing clown” och kära maken för att han visade mig den i ett tidigt skede i vårt liv tillsammans och för att han möjligtvis envisas att använda den som profilbild ibland.

the ring (Googlad bild)

Kanske dags att sätta hårt mot hårt ;-).

2012/12/21

Varde ljus, Den galopperade detektiven och De två monstren

Jag köpte några gravljus med mig idag. Jag tänkte att eftersom vi skulle upp till kyrkan till Mollys avslutning så kunde jag passa på att tända ett ljus hos svärfar.

Det uppkom dock ett problem när jag stod där uppe. Det är liksom lite lättare att tända något om man har eld. Detta är inget jag springer runt med vare sig i form av tändstickor eller tändare och den glödande grästuva hade jag glömt hemma.

Jag försökte med lite passande “varde ljus” men inte var det det inte. Så det blev inget ljus.

ljuslykta, svart, vit, grå

Men Mollys sång gick bra. Stolt som bara en mamma kan vara och jag kände mig sådär tramsig, som vanligt, när tårarna började göra min blick dimmig. De tårars fasen för det mesta fast idag klarade jag mig från översvämningen.

klänning med tyll, ballerinaJa, så var det bara att köra till stan igen för att byta Mollys så läckra klänning som jag hittade igår. Hon blev inte allt för glad när hon insåg att hon inte kunde ha ny klänning till avslutningen idag. Kan väl säga att vi hade lite tur när vi kom in för det fanns bara två klänningar kvar och det var minsann i den storleken vi skulle ha. Kära maken blir säkert inte lika glad eftersom jag tror han hoppats på att den inte skulle finns: Men den ser ju ut som Jim Carrey i Den galopperande detektiven viskade han till mig. Jag blängde lite på honom, sådär som bara en fru kan göra på en kär make för att tala om att det där talar du inte om för din avkomma. Han förstod med en gång: Men hon gillar ju den så, ja då får det väl bli så suckade han.

Jag hade kanske väntat mig att vi skulle in och byta den och ta en mysig fika. Men se det gick inte för sig. Vi skulle kolla den ena affären efter den andra. De har nog pillat på minst 200 halsband, klämmor och diadem. Så efter att vi varit på alla dessa pryl, tofs och krimskrams-affärerna så frågade jag om de var nöjda. Nopp, de skulle inspektera några affärer till.

Herregud, har jag skapa två monster eller något? Det var ju till och med så jag gick där och suckade och visade mitt missnöje över att vi inte var färdiga medan de lugnt visade att det var vi minsann inte förrän de meddelade det. Hoppsan.

Men till slut så var de nöjda och vi kom hem till Hålan.

 

2012/12/20

Kära make sa jag. Jag tittar inte på klipp längre.

Kära make frågar mig allt som ofta om jag sett diverse klipp som ligger ute i cyberrymden. Jag svara alltid att det har jag inte.

I gårkväll låg han och fnittrade i sängen och så frågade han om jag hade sett klippet han tittade på. Jag svarade som vanligt nej och då gav han mig telefonen så jag skulle kunna se.

Kära make sa jag. Jag tittar inte på klipp längre. Jag har allt för många gånger tittat på oskyldiga klipp, i alla fall till det hoppar fram något monster eller dylikt och jag håller bokstavligt talat på att få en hjärtattack. Jag berättade lite motvilligt, eftersom jag redan från början visste att han skulle bryta ihop, att jag häromveckan hade suttit och tittat på ett helt oskyldigt klipp. Det vill säga tills hon försvann ur bild och fram hoppar en fucking häxa.

Hade jag inte redan suttit på toa hade jag troligtvis fått byta byxor och hade jag inte haft lite va-rädd-om-saker-för-de-kan-gå-sönder i kroppen hade jag larmat iväg telefonen som troligtvis hade splittrats mot väggen. Jag hade dock kunnat garanter att skärmen hade hållit och landat framför mig med häxan fortfarande fullt skrikandes.

Jag gick väl sedan på darrande ben och slängde mig i soffan och la handloven mot pannan och så väldigt filmstjärnig ut och försökte lugna ner mig med hjärtat fortfarande galopperande i bröstet. Jag tror jag var skakig hela dagen.

Jag hade rätt. Han bröt ihop i ett vilt fnittrande. Jag tror till och med att han antydde att han inte var förvånad. Han bedyrade sedan att det inte var något sådan och jag trodde honom eftersom jag nu satt med hans telefon i handen och med tanke på vad jag precis hade talat om så trodde jag helt enkelt inte att han skulle försöka sig på att luras.

Klippet var roligt men jag satt ändå på helspänn att det snart skulle dyka upp något otäckt och oväntat på skärmen. Så därför tittar jag inte på klipp längre och jag litar minsann inte på någon som bedyrar att det inte är något farligt.

Tittar du på klipp eller du är som jag?

troll, animal från mupparna

2012/12/19

Jag tycker det är dags att avskaffa dessa julklappar

Ibland är det faktiskt lite pinsamt hur otacksamma folk kan vara.

Årets julklapp är ett spel. Jag kan hålla med om att det inte är en toppen julklapp men någon måtta får det fasen vara på gnället.

I papperstidningen går det att läsa något i stil med:

“-Vi ger 100 % och tycker att vi är värda något mer. De var inte ens inslagna så enhetschefen fick själv köpa papper och slå in.”

Ursäkta det är faktiskt ditt jobb att ge 100 %. Det är liksom en av principerna din arbetsgivare kan kräva av dig och det borde vara en självklarhet för dig som arbetare. Det ska inte vara en uppoffring, det är en del av arbetet.

Jag kan heller inte tycka att det är väldigt viktigt att det inte var papper runt det. När en öppnat vet alla vad det är ändå. Så det är väl väldigt bra med lite miljötänk istället. Tänk vad papper som sparas åt miljön genom att välja att inte slå in dem. Det tycker jag känns ganska bra i alla fall.

Det har alltid varit gnäll på julklapparna. Varje år hör man från olika håll hur dåliga de är.

Biobiljetter, men jag går aldrig på bio så vad ska jag med dem till.
Blomstercheckar, men jag handlar aldrig blommor så vad ska jag med dem till.
Juicepress, men jag dricker aldrig juice.
Badlakan med resenessesär, men jag reser aldrig.
Ryggsäck, men jag använder aldrig sådan.
Osv, osv.

Jag tycker det är dags att avskaffa dessa julklappar. Det finns så många andra sätt att vara givmild på och det är vid dessa artiklar som man inser hur pinsam folks girighet är . Kan man inte visa lite uppskattning så kan det lika gärna vara.

Så arbetsgivaren kan istället visa sin uppskattning genom att skänka de pengar det kostar för julklappar till välgörenhet istället. Där skulle de komma till användning av personer som verkligen vet hur man visar uppskattning för det lilla. Det finns miljontals människor i världen som inte har någonting och här gnälls det över en dålig julklapp.

Jag vet att man inte alltid kan utgå ifrån att andra kan ha det sämre men med tanke på hur mycket pengar dessa julklappar måste kostat så anser jag att det hade varit en mycket fin gest.

Jo, antagligen hade anställda gnällt även då men istället för att sakerna vi får bara blivit liggandes hade kanske ett barn fått gå i skolan, en familj hade kanske fått mat och vatten, hemlösa hade fått tak över huvudet.

Jag hoppas att kommunen kan börja tänka i dessa banor istället.

Hässleholmsspelet  
Jodå, jag vet vad jag pratar om för jag en av de personer som nu äger ett spel och anser mig därför ha rätt att tycka till också.

2012/12/18

Ibland händer det saker som får en att fundera på hur vi behandlar andra människor

På väg in i en av mataffärerna i Metropolen mötte jag en äldre, utländsk man. Han log mot mig när vi möttes i dörren och jag log tillbaka och nickade mot honom. Han stannade då och tog tag i min arm. Först blev jag rädd sedan såg jag på honom när han på knagglig svenska sa:

-Tack för att du ser mig och hälsade på mig. Det är ingen annan som gör. Jag blir så glad. Tack för att du gjorde det sa han och ögonen började fyllas med tårar på honom.

Sedan böjde han sig fram och gav mig en snabb kram samtidigt som han åter igen tackade för att jag hade sett honom. Sedan gick han vidare och kvar stod jag, mitt i dörröppningen, och fattade inte riktigt vad som precis hänt.

När jag gick in i affären kände jag mig varm inombords för att jag hade tagit mig tid att le mot honom. Sedan blev jag helt kall när jag såg folket som stod i kassakön och som med en liten min av avsmak tydligen hade följt vår lilla händelse.

Och det var då jag började fundera på hur vi behandlar andra människor som vi möter. Med tanke på vad mitt lilla leende gjorde med mannen så borde fler kosta på sig att se andra människor. Ett leende kostar inget men kan göra en annan människa så glad.

Denna lilla händelse kommer jag att ha med mig och jag kommer garanterat att tänka på det när jag möter andra. Inte för att jag på något vis går runt och blänger på andra men jag kanske inte ser andra och ger ett leende så ofta som jag borde. Vi har så bråttom i vår vardag att vi inte ens se andra människor.

Tänk vad många ensamma människor det finns som vi möter dagligen och allt många verkar vilja är att bli sedda. Så snälla, le mer mot andra människor.

Har du varit med om någon sådan sak som fått dig att börja fundera på hur du själv är mot andra?

2012/12/17

Gratisreklam

Jag undrar om folk inser hur mycket gratisreklam de hjälper företag med.

Tänk er följande:

Ett företag har en sida på facebook som folk kan gilla. Företaget anordnar en tävling där vinsten är, säg en sak för 200-500 kronor. Det företaget begär är att du ska gilla sidan plus att dela på din sida. Detta är för att fler ska se dess sida och göra samma sak. Jag är inget mattegeni men jag kan ändå tänka mig antalet som detta tävlingsinlägg genererar.

Jag postar och av mina vänner postar 10. Av dessa 10 postar 10 vardera av dessa vänner osv. Säg att det når 10 000-20 000 personer som aktivt är med och delar och gillar. Denna reklam betalar företaget kanske 200-500 kronor som vinsten är.

Så det är bara att inse. Är man företag och vill ha lite gratis reklam ska man anordna en tävling/utlottning för det är sjukt hur snabbt det sprider sig på facebook.

Och ja, det händer att jag också är med och sprider fast då ska det vara något verkligt speciellt.

Och det får mig osökt att tänka på att bloggen faktiskt har en egen fan-page på facebook.

 image

Klicka på bilden så kommer du dit (förhoppningsvis) och kan givetvis gilla. Fast jag har ingen fancy utlottning eller tävling utan tycker väl mest att du ska gilla för att du gillar. No strings attached.

Skulle nu inte länken fungera så heter sidan något sådant enkelt som bloggen heter, The one and only Nettan. Vi, bloggen och jag, hade blivit mycket glada.

Rött hjärta

Hon har redan dragit ett par linor

Då befinner sig Signe (kattfan) åter igen i något trans där hon trånar efter sin drog.

Granen är uppe och med den kommer kastglittret. Kastglittret skulle lika gärna kunna hete kattglitter. Jag tror hon redan har dragit i sig några linor så nu väntar vi bara på de pimpade spyorna.

Förstår fortfarande inte facinationen hon har över att äta detta jäkla kastglitter.

Gör ditt husdjur några konstiga saker?

2012/12/16

Det var så sockersött det kan bli här

Dagen KG var här. Dagen som jag hade peppat mig inför. Dagen som alltid ska vara mysig och sockersöt att den nästan klibbar sig fast och lämnar ett spår av polkagrisränder efter sig.

Dagen KG, Klä Granen, var ett faktum. Jag packade försiktigt upp ljusslingan, det vill säga efter att kära maken varit i källaren och fixat ett praktexemplar till gran, och väntade in det som brukar hända. Sladdtrassel brukar vara ett givet moment här vilket resulterar i att det blir kinkigt vilket resulterar i att det där sockersöta smälter fortare än isglass i solsken.

Sladdtrassel uteblev och i min förskräckelse över detta nya fenomen backade jag undan och lät tjejerna fixa resten. Jo, jag fixade glittret men annars har de klätt granen själva.

Lugnt och fint med glada miner. Det var så sockersött det kan bli här tror jag. Måste bara utbrista: Häftigt.

Disneygran

Man skulle nästan kunna kalla det en Disneygran tror jag.

Träningsläger för parkour?

Letar ni träningsläger för parkour?

Då kan jag meddela att ni kan hitta ett på det minst tänkbara ställe. Mitt i Hålan i ett litet hus mitt i kvarteret. Där finns det. Ja det är i alla fall vad den lilla verkar tro.

Att femåringar är klättriga är kanske ingen nyhet men Lilly klättrar, hoppar och gör konster från allt här hemma.

Hon kan stå på armstödet på soffan och dyka och göra en volt ner i soffan. Hon klättrar på bord och hoppar och gör konster medan hon hoppar. Hon balanserar på sänggavlar och gör volter ner i sängen. Hon kryper på smala soffkanter för att sedan på något graciöst sätt göra en volt ner i soffan.

Vi säger till henne att sluta klättra och hoppa från/i soffa, bord, säng och alla andra ställen hon nu kommer på. Hon är en femåring så hon väljer att ignorera detta.

Vi säger till henne att hon kommer att slå sig om hon gör volter och sedan studsar vidare. Hon är en femåring som väljer att ignorera detta och sedan råkar ut för precis det hennes kloka föräldrar hade förutspått. Hon är en femåring som glömmer detta lika fort som det har hänt eftersom nästa uppdrag väntar på att slutföras.

Det är väldigt häftigt med parkour men kanske inte inne i alla rum och på alla ställen som det går. Och kanske inte heller av en femåring.

Så söker ni träningsläger så vet ni var ni ska börja leta någonstans.

2012/12/15

Våga vägra tunna, spröda mandelmusslor

Ibland vill man bara leka lite husmor och idag var en sådan dag. Sedan hade jag nog förträngt lite hur jäkla lång tid det faktisk tar att leka sådan. En hel dag liksom.

Medan Sveriges övriga befolkning har kommit till julgodisverkstaden med förberedelse inför julafton så har jag kommit till saffransbullarna som skulle ätas häromdagen. Men jag kan garantera att de smakar lika bra efter lucia, om inte godare eftersom jag har väntat och längtat lite längre än alla andra, som till lucia. Inget stress och inga måsten utan bara om lusten faller in. Och det gjorde den.

Ja så fick jag för mig att göra mandelmusslor också. Jag har gjort dessa andra år också och det har inte varit något större problem förutom att de då knappt har haft någon grop att lägga allt det gottiga i eftersom de inte blivit tillräckligt tunna. Detta trots att jag tyckt att jag tryckt ut dem väldigt bra.

Så jag bestämde mig för att verkligen få spröda, tunna mandelmusslor i år.

002

Och visst blev de spröda och tunna. Jag kan väl säga att det var många ord som skulle censureras från köket när jag skulle ha ut dem ur formarna. 30 stycken hela, nästan hela i alla fall för vissa är lite söndriga kanter på, utan 42 stycken blev det. Ja, jag är lite sur och bitter. Men tjejerna blev glada eftersom de fick äta smulor.

Våga vägra tunna, spröda mandelmusslor kommer mitt nya motto vara till nästa år.

Så soffan, lite cola och en bra film. Det är min kommande kväll det. Och fy fasen vad jag är värt det.

Det finns alltid media- och pengakåta människor

Det var ett jäkla tjatande om att John Travolta är homosexuell.

Vad är det som gör att det så “spännande” för andra att veta vilken sexuell läggning andra folk har och speciellt de kända. Ett rykte startar så lätt det borde alla vara medvetna om för jag skulle kunna tänka mig att de flesta antingen varit med och startat, medvetet eller omedvetet, rykten eller varit de som varit utsatta för dem.

Är det spännande att spekulera ännu mer för att nekar till det? Lite tramsigt kan jag tycka. Nekar du så måste det vara så för att du nekar? Hör ni inte hur jäkla korkat det låter.

Om det nu skulle vara så att han skulle vara homosexuell så är det ju han som förvägrat äkta kärlek under sitt liv eftersom han han inte vågat komma ut. Det är han som lider i så fall. Men behöver vi spekulera i om han smyger.

Så fort det handlar om homosexualitet kablas det ut med stora bokstäver. Man kan ju tycka att om det handlar om otrohet så borde det vara lika illa om han har en affär men en kvinna eller en man. Varför skulle det vara värre otrohet om han har en affär med en man? Jag får faktiskt inte riktigt ihop det.

Men det är väl så när man är känd. Ett lätt offer som man kan tjäna pengar på. Det finns alltid media- och pengakåta människor som offrar mycket för 15-minuter i rampljuset. För är det sant så är ju frågan varför man tycker att det är ok att gå ut med att man har haft ett förhållande med en person som inte kommit ut. Och är det inte sant så är det enbart för att tjäna en liten hacka på en “gammal vän”.

Låt honom ha den läggning han har och sluta spekulera. 

2012/12/14

Att försonas med närhet, ömhet och kärlek

Det är inte mycket som slår en försoning. Att efter en rejäl dust få försonas med närhet, ömhet och kärlek.

Att få sjunka ner och känna värmen som omfamnar en, som värmer uppifrån och ner. Blossande kinder och salig blick när vibrationerna tar en till helt andra nivåer.

När den man tar hand om spinner som en katt och njuter av behandlingen. Att få smeka den lena toppen med en försiktighet och känna de accelererande vibrationerna när vi snabbare och snabbare tar oss mot målet.

Bilfan startade innan. Och som ni förstår är vi åter igen vänner.

citroën picasso bilfan

Och Lilltraggen blir ditt nya namn

I ett litet, litet svagt ögonblick tyckte jag att jag kunde ha Lilly hemma idag eftersom bilen krånglar.

Men allvarligt, hur tänkte jag där liksom. Jag har inte ens börjat med mitt skolarbete ännu.

-På mitt dagis har vi en knapp på toaletten för när man har bajsat och en knapp för när man har kissat. Det är bara för att det är större rör till bajset mamma…
-Mamma, jag vill titta på film…
-Jag är hungrig…
-Jag vill inte titta på film längre…
-Hur skriver man vatten…
-Får jag en halstablett…
-Vad står det där…
-Får jag en banan…
-Hur skriver man Agnes…
-Vad står det där…
-Jag är hungrig…
-Vad står det där…
-Hur skriver man Amanda…
-Mamma, titta på mig när jag dansar…
-Vad står det där…
-Titta på mig när jag sjunger…
-Jag vill titta på film…
-Vad står det där…
-Jag vill ta kort…
-Vad står det där…
-Får jag ta en karamell…
-Hur skriver man Agnes nu igen…
osv, osv, osv, osv, osv, osv, osv, osv…

Jag skulle tippa på att kusin Johanna hade en liten vetskap om henne när hon döpte om henne häromdagen: Och Lilltraggen blir ditt nya namn.

Jag har försökt trycka på stopp men knappen verkar vara sönder och någon pausknapp hittar jag inte överhuvudtaget. Det måste finnas en rädsla från henne att munnen ska fastna eftersom den ständigt ventileras. Så det var inte mitt smartaste drag att bestämma mig för att ha henne hemma idag alltså.

Då återstår det väl bara att föröka öppna det där jäkla Excel och föröka hinna tänka lite mellan hennes pratande. Hon måste ju hinna andas någon gång.  

2012-11-12 07.37.26

Det är bäst att ni tänker er för hur ni serverar ugnsfalukorven

Ugnsfalukorv ska snittas längst med korven och fyllas med ordentligt med lök, tomat och ost. Så när man skär en bit så får man allt det gottiga med sig.

Ugnsfalukorv ska inte snittas på det vanliga korv-skärar-hållet. Då kan det hända att man blir förvirrad hur man ska skära. Ska man skära mellan snitten så man bara får en bit men gottigt i eller man skär i snitten och försöker skrapa upp det som ramlar ut?

Det där är otroligt viktiga saker.

2012-12-01 14.15.59 
För hur ska man annars veta hur man ska parkera sin flotta bil. I eller emellan? Så det är bäst att ni tänker er för hur ni serverar ugnsfalukorven ;-). Det kan få oanade konsekvenser.

2012/12/13

Tvåstämmigt, Michelingubbar och en bilfan

Visste ni om att ett gäng med 5-åringar kan vara jäklar på att sjunga i stämmor. Vi snackar inte tvåstämmigt utan till och med trestämmigt.

Lillys dagis gick luciatåg i morse. De skulle vara ute.

-19,7

När mätaren visade på –19,7 klockan halv sju (står fortfarande på sommartid så jag befinner mig inte i Finland) så var det lite lätt förvirring här hemma på de vuxna. Här nere i södern blir man förvirrad av –20 grader för plötsligt måste vi fundera på hur man klär sig då. Så skulle vi då står ute också. Långkalsonger, jeans och termobyxor blev det slutliga modevalet. Våga vägra frysa liksom med en lätt touch av Michelingubbe-varning.

Kära maken gick ut för att starta den stora bilen och kära maken kom in igen utan att bilen stod ute och brummade. Ja men självklart, en frusen bil som vägrar att starta. Den orkade knappt dra runt alls och jag måste säga att den såg väldigt frusen ut. Bilfan. Jag förväntar mig faktiskt att vissa saker alltid ska fungera när jag behöver dem, bilen och kära maken är sådana.

Så det var bara att kolla upp bussar eftersom jag skulle in på skolan idag och eftersom jag missade i måndags på grund av andra äventyr så hade jag liksom inget val. Så packade vi in oss i lilla blå i full Michelin-utstyrsel och tuffade iväg till dagis klockan kvart i sju, denna okristliga tid.

Som tur var hade de bestämt sig för att vara inne. Så av med alla kläderna innan man svettades ihjäl och på med lusselinne på Lilly.

2012-12-13 07.25.17

Sen kom de då sjungandes på Lucia-sången och ställde upp sig. Och de sjöng sedan, de till vänster höll ett högt tempo och de till höger höll ett normalt tempo. Detta blev helt ofrivilligt stämmor som ibland lät väldigt häftigt och ibland bara sådär som en förälder kan gilla och le åt, bedrövligt med andra ord.

Lite lussefika och sedan var det bara att traska iväg till bussen, fullt påpälsad igen. Framsidan på min jacka var alldeles vit av frost från min varma andedräkt och en bit av mitt hår som stack utanför mössan hade stelnat till en isig hårpinne.

Bilfan startar fortfarande inte. Snacka om tjurig. Tur jag inte ska in i morgon eftersom jag var tvungen att lägga mig när jag kom hem för jag höll på att kräkas av åksjuka från bussen.

Det är väldigt vackert ute nu när träden är alldeles frostvita men jag gillar verkligen inte denna kyla. Kallt är inte min grej helt enkelt. 

2012/12/12

När är det ok att skriva ett hjärta på facebook?

En vän till mig har precis fått reda på att han har kommit in på utbildningen han sökte. Jag skrev naturligtvis grattis och ett hjärta som jag av någon anledning tog bort och skrev bara glad gubbe.

Så började jag fundera på det naturligtvis och tyckte att jag bara var tramsig som gjort som jag gjort. För anledning många gånger att jag använder hjärta är just att jag blir glad för den det berör och är det en status som behöver stöttning så skriver jag hjärta för att visa att jag finns och tänker på vederbörande. Ett hjärta är för mig många gånger en stark känsloyttring i min glädje om man kan säga så.

Men detta är ofta till tjejer som det kommer med ett hjärta på glada statusar. Och det är ju helt fel att det bara är till dem kan jag tycka nu när jag sitter här. Enligt mig förstås. För sedan kommer alla de andra som läser och det finns väldigt många där ute som läser in lite vad som helst i saker. Och jag kan tänka mig att ett hjärta till en manlig vän hade varit en sådan grej.

Sedan att jag skriver hjärtan till tjejer är det ingen som reagerar på. Kan det vara det där typiskt kvinnliga att vi ska visa känslor hela tiden. För ingen har någonsin reagerat över mina hjärtan till en annan tjej. Ingen har någonsin funderat på hur många älskarinnor jag måste ha.

För är det inte det tanken hade blivit om jag plötsligt hade skrivit ett hjärta till min manliga vän eftersom vänner av olika kön inte ska tycka om varandra för mycket. Hm, gör de DET?

Men face it. Jag har faktiskt ett antal manliga vänner som jag skulle kunna överösa med hjärtan bara för att jag tycker om dem väldigt, väldigt mycket som vänner. Jag förstår inte varför man hela tiden ska tänka på vad alla andra tänker. Jag tror jag måste sluta med det.

Tycker du det är ok att skriva hjärtan till nära vänner oavsett kön?

Så åter igen: Grattis Rött hjärta

Isberg eller pyromaner

Jag hann inte mer än blunda igår så ringde klockan i morse. Vad hände liksom?

Påsar, size ICA-påsar, har intagit en plats under mina ögon. Dock är de inte vita och röda utan har en liten blå-lila-grå ton. Det är tur att det finns handtag på dem så de kan fästas runt öronen i alla fall.

Det känns som om mina muskler består av slappa gummiband som bara hänger där utan någon spänst.

Det skulle kunna vara så att två nätter på havet har satt sina spår. För när man ligger där och försöker somna så är det alltid så att båten kanske är på väg mot ett isberg och är den inte på väg mot ett isberg så kan det vara så att det kanske finns en pyroman ombord för luktar det inte lite rök nu. Så det har inte blivit många timmars sömn och det känns nu. Jag har ju kommit förbi småbarnsåren och förträngt hur det är att ha sömnlösa nätter.

Har jag sagt att jag gör denna resan frivilligt varje gång. Jag måste nog förtränga detta med isberg och pyromaner varje gång vi beställer också. Jag behöver kanske gå på någon minnesträning. Fast kanske inte ändå för jag hade kunna rita upp kartan på båten med nödutgångar, uppsamlingsplatser och livbåtar.

Men annars är jag fullt normal.

2012/12/11

Kom och prata med mig

Låt mig berätta om min otroliga språkkunskap som har kommit fram de senaste dagarna. Eller det är snarare så att jag verkar se ut som om jag kan det där med att konversera.

Söndag kväll och vi befinner oss på Oslobåten från Köpenhamn. Vi beställde bord på Steakhouse. Kära maken överlåter det där till mig för han ansåg inte att han förstod. Det skulle tydligen jag göra.

Vi blev visade till bordet och eftersom vi är sådan kulinariska personer som går på köttrestaurang väldigt ofta, typ aldrig, så såg vi ut som två frågetecken när vi satt där med de små lapparna som vi skulle fylla i. Det kan hända att det försvårade lite över att det inte var svenska då också. Men vår danska servitör såg nog vår vilsenhet och förklarade. Vi beställde.

2012-12-09 18.14.59

In kom den godaste hamburgaren jag någonsin ätit. Helt outstanding på alla sätt. Ja sedan uppstod det problem.

Vår servitör var verkligen en trevlig servitör och väldigt mån om att vi hade det bra så han kom då ut med jämna mellanrum och pratade med oss. Första gången han kom och frågade något så svarade jag lite jakande, nickade och skrattade med honom. Kära maken såg lite imponerande på mig.

-Vad sa han frågade han när servitören gått.
-Ja inte vet jag svarade jag.
-Men du svarade ju och skrattade med honom. Ni såg ju nästan ut som om ni var bundisar.

Sedan kom han igen och jag gjorde tydligen samma sak igen. Nästa gång han var på väg bort mot oss så spände jag blicken i kära maken och det såg nog ut som om vi hade ett mycket allvarligt samtal.

057

Igår när vi var inne i Oslo så råkade vi gå förbi hotellet där Nobels fredspristagarna befann sig och de skulle precis bli hämtade så där var fullt med poliser och andra folk. Lite kravallstaket och en lite stund så fick man nästan lite action-vibbar. Men vi stannade till en stund. Då börjar plötsligt en lite Singapore-kvinna prata med mig på engelska. Hon ställde lite frågor som jag inte riktigt kunde svara på så jag vände mig naturligtvis till syster yster för lite svar. Och fast syster stor där och svarade mig på kvinnans frågor så fortsatte kvinnan att prata med mig.

Kvinnan hann inte mer än gå så började en norska diskutera den norska nobelstiftelsen med mig. Hon pratade och pratade och man skulle kunna säga att hon inte gillade valet av pristagare i alla fall. Ja sen hade hon pratat färdigt och då hade jag missat de flesta som blivit hämtade. Inte för att jag hade vetat vilka de var men det hade kära maken kunnat kolla när vi kom hem.

I går kväll tillbaka på båten och en runda i taxfree-shopen så var där ytterliggaren en norska som började prata med mig i kön. Hon började diskutera choklad-sköldpaddor med mig. Jag nickade och höll med men det tog ett tag innan jag förstod att det var de där sköldpaddorna hon menade. Men tydligen ska de vara jättegoda och man kan inte sluta äta dem. Ja inte vet jag om de är goda men jag höll med och kvinnan såg nöjd ut.

013

Jag måste se väldigt pratvänlig ut eftersom folk bara random kan börja prata om diverse saker med mig.

En hyllning till Zip-påsen

Låt mig hylla dessa Zip-påsar. Jag vet inte riktigt hur jag klarade mig utan dem tidigare faktiskt. De är perfekta till i princip allting.

Schampo, frukt, sladdar, använda muggar, blöta badkläder och annat ting och tang som man behöver ha med sig.

Helt enkelt genialt.

Vad använder du dem till?


2012/12/10

Fredspristagare, sexiga poliser och en träff med tomten

Efter att vi sett lite sexiga poliser (finns tydligen även här i Oslo) som vaktade lite fredspristagare, som jag övrigt missade eftersom jag stod och hade ett allvarligt samtal med en okänd norska om den norska nobelstiftelsen, gick vi Karl Johan ner. Bland julbodar och skrattande skridskoåkande barn gick vi och insöp julstämning i det nästan infria Oslo.

Ja sen träffade jag tomten också och jag försäkrade honom att jag varit en snäll flicka. I alla fall emellanåt.

Nu är det bara att vänta in att båten ska tuffa iväg hemåt. Om jag här förstått det rätt så är det tydligen ordentligt kaos med snö. Får väl se om vi kommer hem i morgon då.

Får väl berätta mer när jag inte bara kan mobilblogga.



2012/12/09

I korridoren strömmar julmusik och vi värmer oss med glögg

Efter lite turer sitter vi äntligen i hytten med en vars en värmande glögg. I korridoren strömmar julmusik. Ganska mysigt, i alla fall än så länge. Ja, jag har stoppat i mig en Postafen också för säkerhets skull.

Det blev lite förseningar i Metropolen så vi fick ta det tåget som jag ratade från början. Men nu kan jag slappna av. Nu ska jag stressa av och bara njuta.


Häckande svalor?

Lilly följde med mig och duschade. Hon studerade mig när jag stod naken och jag såg hennes funderarrynka mellan ögonen.

-Mamma du har stora tuttar men varför böjer de sig ner. De tittar ju i golvet. Mina är bara små sa hon och nöp ihop som för att visa att hon faktiskt hade något.

På en bråkdel av en sekund hade jag gått från tanken med mina svalor som häckar till trötta svanar som letar mat. Men det är väl som de säger. Varje ålder har sin charm.

Nu ska snart barnvakten installeras. Så snart kommer här att vara två vakthundar istället får bara Tuben. Känns ganska skönt att veta. Skitnervös som vanligt och inte har det blivit bättre om att det faktiskt ska komma in ett riktigt oväder som ger riktiga vågor. Postafen nerpackat – check. Var är vädergudarna när jag behöver dem.

Bon voyage till oss.

2012/12/08

Har man vunnit storvinsten eller dragit en nit?

Vi fick passa på att hjälpa tomten idag. Tydligen hade en massa andra samma tanke för det var hjälpredor precis överallt i alla affärer. Men vi ordnade det vi skulle ordna efter många timmar.

2012-12-08 11.32.09

Jo men det är väl bra att man kan helgardera sig. Måste vara spännande att öppna när man kommer hem. Har man vunnit storvinsten eller dragit en nit?

2012-12-08 13.03.59

Ja så var vi ute efter en ny gran också. Jag har dock inte bestämt mig för vad jag tycker om den som stod på hyllan. Men med tanke på hur fast jag är i traditionerna till jul så tror jag att jag dissar den. Men det fanns ändå inga kvar så några måste ha hissat den. Det blev ingen grön gran heller för de var otroligt fula och plastiga. Så det blir till att kämpa sig fram i vår i år igen. Se hur många grenar som ger med sig. Men vi slipper i alla fall barr fram till midsommar.

Jag funderar på när man började bli så jäkla frusen

9 grader kallt och Molly suckar över att behöva ta på sig strumpor.

Jag lägger ner dem och tar med istället sa hon när jag gav sockarna till henne. Jag spände blicken i henne och meddelade snällt att det enda sättet hon skulle ta dem med sig var på fötterna. Ja, hon suckade igen med ett Men mamma då, och satt sedan snällt på sig dem.

raggsockar

Så medan jag och kära maken går rundor med vanliga strumpor och raggsockar springer hon runt barfota. Ja och den lilla springer omkring i bara trosor eftersom kläderna åker av ganska snabbt efter hemkomst och ligger sedan i en hög där hon klev ur dem.

Jag funderar på när man började bli så jäkla frusen. Det borde inte komma med åldern eftersom späcket ökat med den samma. Ingen mer analys på det tror jag.

Men barfota. Allvarligt. Hyyyy.

2012/12/07

Ingen storm men jag kan nog garantera att vi ska ordna lite vågor och gungande skepp

På söndag drar jag och kära maken utomlands. Dock inte till några varmare breddgrader utan till våra kära grannar i väst.

Så på söndag eftermiddag tar vi das båt från Köpenhamn till Oslo. Det verkar vara lugnt vatten men jag kan nog garantera att vi ska ordna lite vågor och gungande skepp. Vi är nämligen helt allena, han och jag, några drinkar och en hytt. Let´s rock the World all night long.

Nu är jag så sådär tudelad över detta. Inte att komma iväg själva för det längtar jag efter utan att vi måste ta oss ner till Köpenhamn med tåg. Resa kollektivt och jag är inte den bästa kombinationen. Det kan vara så att jag blir väldigt stirrig och framföralla orolig att vi inte ska komma i tid. Och denna gången är det verkligen väsentligt att vi kommer i tid får jag har svårt att tro att båten väntar in oss.

“Vi ber om ursäkt men vi väntar in Frugan och Kära maken. De kommer med tåg från Sverige och det vet vi alla hur tåg och vinter fungerar där. Så för att inte förstöra deras lilla tipp där de kommer att vara höga på varandra så väntar vi snällt in dem. Vi kommer att bjuda alla på en drink som tack för att ni förstår deras dilemma. Tack. Slut på meddelande”

Yeah right.

Vi har två timmar till godo till incheckningen när tågen ska vara framme men jag är redan nu skitnervös att det ska bli strul med förseningar. Snön kunde ju faktiskt väntat in oss så jag hade sluppit att få ont i magen av detta. Då hade jag bara behövt vara normalt orolig och inte skitnervös. Det blev inte bättre av att jag gick över bron på stationen i Metropolen igår och såg att det var en massa inställda tåg till Köpenhamn.

Men det ska nog bli bra detta ska ni se. Bara frun kan lugna sig lite. 

Oslotrippen 084

Har jag sagt att jag inte gillar mornar?

Jag: Var snäll och sitt inte och snurra på ditt glas

Lilly: Jag snurrar bara lite.

Jag: Var snälla att sluta med det så du inte spiller ut yoghurten.

Lilly: Jag spiller inte ut den mamma.

Lilly: Hoppsan, jag tappade den.

Jag: Pip, pip, pip, pip. Pip, pip, pip.

Vet ni hur mycket yoghurt det finns i en liten mugg? Tillräckligt för att “vita” ner hela hennes ena ben, stol och golv. Hon hade en liten pikant doft av päron över sig när jag torkade och torkade. Det hade varit lättare med duschen men jag får väl skylla på att det är tidig morgon.

Kallt kaffe är ingen höjdare.

Lilly: Varför är ditt kaffe kallt?

Jag: (Hmf). Jag hann ju inte dricka det med en gång eftersom jag fick torka yoghurt.

Lilly: Jaha.

Sedan hopplastudsade hon iväg som om det var vilken morgon som helst. Har jag sagt att jag inte gillar mornar?

2012/12/06

Sådan far, sådan dotter

Jag vet inte om jag ska bli orolig.

rickard

Kära maken någon gång på 70-talet att döma på tröjan och skärpet, åldern kan också vara en avslöjande ledtråd.

031

022

046

Lilly x 3.

När jag såg kära maken så såg jag Lilly med en gång. Det kan hända att jag blir lite orolig. Jag vill ju inte hon ska bli manhaftig ;-).

2012/12/05

Nyfunnen Manga-talang

Upptäckte ikväll en oupptäckt talang hos Molly.

Hon brukar sitta på datorn och titta på en massa kinesiska youtube-klipp. Jag vet inte om det är Manga eller om det bara är liknande men det är ofta de olika klippen går.

Ikväll kom hon med sitt block, satt sig framför datorn och började rita. Och det blev riktigt bra. Jag frågade om hon hade ritat dessa innan men det hade hon inte. Hon har kanske ärvt den lilla konstnärsådran jag har fast hon klarar av att göra annat än äppel, bananer och apelsiner i blyerts.

2012-12-05 20.01.36

Så bara ett litet tips, hint, vink, ledtråd, upplysning till någon som behöver köpa julklapp till henne. Jag tror det finns sådan där Hur man ritar Manga. Jag tror faktiskt det hade kunnat varit något för henne. 

Du behöver inte söka genom garderoberna efter en gömd älskare

Alltså jag vill inte på något vis verka kaxig, bitchig eller näsan-i-vädret-aktig.

2012-12-05 14.49.26

2012-12-05 14.53.40

2012-12-05 14.58.39

Men det brinner fasen i min kamin. Äkta eld på äkta pinnar. Utan svordomar, tårar och upprördhet.

Kära make, jag lovar på heder och samvete att jag själv har gjort det så du behöver inte söka genom garderoberna efter en gömd älskare.

Så nu ska jag bara komma ihåg hur kaminen from hell gjorde när den tog emot mina gåvor.

Det kan hända att jag är lite stolt just nu.

2012/12/04

Hur kan man i professionell bransch stänga vägar till information och stöttning

En patientförening är enligt mig precis vad det låter som. En förening som har ett speciellt syfte för sina medlemmar. Självklart, eller hur? Det borde man inte ha någon högre utbildning för att förstå.

Så det som gör mig så jäkla förbannad och helt oförstående är då hur man vill stänga ute en förening som finns till för att hjälpa och stötta sina medlemmar.

Jag läste på Barnlängtans facebook-sida att ReproduktionsMedicinskCentrum, RMC, i Linköping inte vill ha deras information på kliniken. Detta är för mig helt obegripligt. Att som företag ena stunden vill hjälpa sina “kunder” att bli föräldrar men inte ge dem möjlighet att söka upp en förening som kan stötta dem med egna medlemmar som många har varit i samma situation.

Att vara den som behöver hjälp är mycket utlämnande och fruktansvärt jobbigt. Och att lätt “springa” på information som kan erbjuda stöd underlättar en hel del i denna utlämnande situation.

Jag hittade mycket av den stöttningen på nätet men det var efter att vi fått positivt besked. För egen del hade jag uppskattat om jag hade haft möjlighet att ventilera med andra som befunnit sig i samma situation. För hur bra stöd man har från sin läkare så behöver man hitta det där stödet utanför.

Vi gick inte i Linköping utan i Malmö. Barnlängtan fanns inte då men det fanns andra men tyvärr hörde man inte talas om dem förrän efteråt.

Det stödet jag själv önskar att jag hade utifrån försöker jag ständigt vara mot andra som jag stöter på på nätet eller i verkliga livet. När man känner sig som den ensammaste i världen i sin situation är det skönt att få några rader från någon annan. Jag försöker att finnas där för de jag stöter på för att visa att de inte är ensamma.

Jag kommer aldrig glömma hur det är att vara ofrivilligt barnlös. Jag kommer aldrig glömma hur den där längtan känns. Jag kommer alltid att stötta andra i sin kamp på det lilla vis jag kan genom att finnas där.

Så jag kan inte för mitt liv förstå hur man som professionell i en bransch som är så känslig kan säga att det inte finns något en patientförening kan göra för deras “kunder” just där. Helt obegripligt och så kallt. Jag hoppas att de på något vis får upp ögonen för vad de gör mot personer som kanske bara vill ha en broschyr i handen som de har möjlighet att läsa när så mycket annan information har ramlat ner på rätt ställe. Att då kunna ha möjlighet att lätt kunna hitta stöttning är ganska skönt. Inga funderingar hur man kan hitta andra och var man kan vända sig.

Nej, det är helt obegripligt hur man vill stänga ute det.

Ja men tjenar. Kolla vad tjusigt det blev

Med anledning av mitt julkalendern-dilemma så fick jag lösningen av Katarina.

“katarina sa...
en rött fint sidenband sätts fast med ett rött häftstift i väggen.. i den andra änden sitter en juligt fin klädnypa o där i den sätter man kalendern .. en egen plats julig o fin bara att ta bort sen :)”

Nu blev det visserligen inget rött häftstift eller röd klädnypa men bandet är rött.

002

Ja men tjenar. Kolla vad tjusigt det blev. Lilly tittade med stora, beundrande ögon när jag hängde upp den och verkade lite imponerad av sin mamma. Det kändes lite pinsamt att inte kunna komma på en sådan enkel lösning själv men helt ärligt talade jag inte om det för henne.

Så nu vet jag var adventskalendern ska vara någonstans och det ser ganska trevligt ut måste jag säga. Tack Katarina Rött hjärta

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails