Alltså det är fasen inte ok. Det är fasen inte ok någonstans.
Det ska inte behöva gå så långt som det gjort. Att man bara släppt det och låtit det pinna iväg.
Sensommar, tidig höst sprang jag milen utan några större problem. Jag kände mig lätt i kroppen och stegen bara flöt.
Så kom hösten och mitt mående föll med förkylningar och halsont om vartannat. Yrsel lite till och från så fort jag kom igång med träning. Måendet föll mer och så var den där förbannade spiralen igång.
Den där känslan av tyck synd om sig själv som så skönt botades med något gott att stoppa i munnen. Tyck synd om mig lite till eftersom jag är så korkad och lite mer gott in i gluggen. Kom igång med träning för att åter falla ner när något kröp på mig.
Och all den där tyck synd om mig har nu resulterat i att min fina siffror på -34 nu istället har hamnat på -26. Det är fasen inte ok. Och det värsta är att jag vet mitt beteende och varför men jag kan inte stoppa det för jag vet inte hur jag ska bryta spiralen. Fast egentligen vet jag nog men det är så svårt när man mår så bra att det för stunden. Och det är väl det jag vet. Att det enbart är den lilla stunden av tillfällig tröst som ger mig tillfredsställelse. Inget mer.
Så blir man nästan rädd för att försöka hitta tillbaka igen på grund av att man inte vill misslyckas igen. För jag vill verkligen inte misslyckas mer. Jag vill bara hitta tillbaka till den person jag faktiskt hittade under tiden som kilona försvann. Jag vill hitta henne igen och jag vill känna mig nöjd som hon gjorde och jag vill vara hon.
Jag vill faktiskt bara sluta känna mig misslyckad med mig själv. Avskyr att den känslan är tillbaka men förstår varför när jag hela tiden bara ramlar ner igen eftet ett litet, litet framsteg. Jag vill bara att jag ska må bra på riktigt.
Jag vågar knappt säga igen att det är dag. Det är dags att bryta spiralen. Det är dags att hitta henne igen. Måtte hon finnas kvar bara för just nu känns det inte som det. Men det måste hon göra. Visst måste det vara så?
Blad 8
2 kommentarer:
Att äta nyttigare och träna handlar om att behandla sig själv med respekt för att man känner att man är värdefull. Jag känner så väl igen det du beskriver för jag har mött det så många gånger och även själv varit där. Insikten är att det handlar om att känna sig värdefull och ha en bra självkänsla. Så du kanske skulle prova att träna upp din självkänsla och då kommer det andra gå lättare istället för att kännas som något svårt.
Min självkänlsa är tyvärr där den är pga så mycket som hände under min skoltid. Det känns inte som om jag kan göra något åt den eller som om det är den jag är värd. Lite svårt att förklara. Tack för omtanken / Nettan
Skicka en kommentar