USA, stämningarnas paradis

Var någonstans stämmer man alla om precis allting? USA, precis.

Vad är det rent kollektivt som verkar göra det helt legitimt att skylla allt på alla andra. Att som vuxen människa aldrig behöva ta ansvar för något eftersom det alltid finns någon att skylla på och då naturligtvis stämma.

Jag läste precis om Charlie Davies, amerikansk fotbollsspelare som i oktober 2009 var med i en svår bilolycka och skadade sig ganska illa. Han har nu stämt Red Bull och en barägare för att ha serverat den kvinnliga föraren alkohol och detta får man tydligen inte göra om man anser att personen är synbart berusad, allt enligt lagar i Washington.
Vidare hävdar han: “har olyckan skadat Davies karriärmöjligheter inom fotbollen, kostat honom ”lidande och fortsatt lidande och stor smärta fysiskt och mentalt”. 25-åringen pekar också på att olyckan gjorde att han missade VM-slutspelet 2010 i Sydafrika.”

Visst är det hemskt att det händer olyckor men, och det är ett jäkligt stort men, var är hans eget ansvar. Att bestämma sig för att sätta sig i en bil med hans egna ord en “märkbart berusad” person är verken något dryckesföretags eller barens fel. Att kunna göra en bedömning nu som pekar på att föraren var berusad innebär också att det redan då i oktober kunde göras en sådan bedömning. Väljer man ändå att sätta sig i bilen med en sådan förare så har man gjort sitt val och det ansvaret får man faktiskt stå för själv. Undra om det finns ett ord för eget ansvar där borta. Det känns så avlägset att inte kunna ha den där spärren och kunna avgöra för vad som är mitt eget ansvar och vad som ligger under andras ansvar.

Sen är ju frågan vad för system dom har med tanke på alla konstiga stämningar som verkligen gått genom. Jag menar, hur tänkte man i följande fall:

“Kathleen Robertson från Austin, Texas, belönades med $780,000 av en jury för att hon hade brutit vristen efter att hon hade snavat över en 2 åring som sprang runt i en möbelbutik. Ägaren till butiken blev minst sagt förvånad när han fick höra domarens beslut eftersom barnet som Ms Robertson hade snavat över var hennes eget.”

“En restaurang i Philadelphia blev dömd till att ersätta Amber Carson från Lancaster, Pennsylvania, med $113,500 eftersom hon hade halkat, ramlat och brutit nyckelbenet i en pöl med utspilld läsk. Enda anledningen till att läsken fanns på golvet från början var att Ms. Carson hade kastat den efter sin pojkvän ungefär 30 sekunder tidigare under ett bråk.”

Också klassikern om kvinnan som stämde McDonalds efter att ha bränt tungan på kaffet. Det stod ingenstans att kaffet var varm.

Det måste väl ändå vara så att det är otroligt korkade människor, jag vet att jag inte tycker om att döma andra, som gör dessa sakerna och sedan istället för att visa på sin egen dumhet så skyller man på andra. Att man sedan får rätt känns faktiskt ännu mer korkat än själva stämningarna. Jag förstår faktiskt inte hur folk vågar driva någonting i USA eftersom risken att bli stämd på mycket pengar är ganska stor. Enbart för att det finns människor som inte vet något om vad eget ansvar är. Ja och i vissa fall även sunt förnuft.