Vi gjorde det. Vi har överlevt ett kalas med 14 stycken 4 åriga busar. Det började dock lite problematiskt i förmiddags när vi skulle börja duka. Insåg ganska snabbt att hur vi än försökte duka skulle vi inte få in 15 barn runt bordet. Vi hade inte haft en tanke på att vi kanske inte skulle lyckas få in dom runt bordet. Nödlösningen blev att altanbordet fick monteras ner för att baxas in i storarummet. Och nu fick vi den plats vi saknade innan.
En spänd liten Lilly bara gick och väntade och väntade och tyckte inte tiden gick speciellt fort. Men till slut ringde det på dörren och barnen började strömma in. Ljudnivån ökade drastiskt och nu drog det igång.
Men som tur var var det ett gäng 4 åringar som var ganska lugna och väldigt snälla. Några samlades runt mitt lilla ritbord där jag hade lagt alla bilder som jag skrev ut igår samt pennor. Jag hade varit så duktigt att jag klätt in bordet med pappduk så verken jag eller barnen behövde oro oss för tusch på bordet.
Några samlades inne på Lillys rum för att bygga med både det lilla legot och duplot.
Lite fika med glass, chokladsås (varför köper man detta till ett gäng med 4 åringar?), strössel och kex. När dom satt där och åt och pratade om allt möjligt inser man hur stora dom små liven blivit. Dom som ville ha mer tog gärna det själva och då även chokladsås. Frågade snällt efter mer och det var ingen som skrek eller tjatade om något.
Sist blev det lite fiskedamm och dom avslöjade snabbt att det var kära maken som satt där bakom. Även om alla visste att det var en godispåsen dom skulle få verkade dom ändå förvånade och väldigt glada när dom fick napp.
Dessa 1 1/2 timme som jag faktiskt bävat lite grann för nu i veckan har gått kanonbra. Tiden var nog perfekt för det var ingen som hann tröttna. Jag är riktigt imponerad över dessa söta små 4 åringar som klarade ett kalas med så många andra barn. Nu känner dom i och för sig varandra eftersom det är dagisavdelningen men det är kanske ändå lite annorlunda att komma hem till någon annan så. Vilket underbart gäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar