Mina innersta demoner

Alltså jag hade faktiskt behövt gjort något åt alla mina fobier. Det känns som om jag är ganska ensam om att ha så många fobier. Visst en del känns även ganska tramsiga men jag har några stora fobier som faktiskt kan göra mig off i vissa situationer.

Anledningen till att jag kommer in på mina fobier igen är att jag kommer troligtvis gå miste om något som jag verkligen vill vara med på pga att jag inte flyger.
Fick reda på detta för några veckor sedan och veckan efter gick jag och fick mer och mer ont i magen över att jag var tvungen att flyga. Till slut fick jag säga till vännen att hur mycket jag än vill kommer jag inte att klara av det. Skrämmer skiten ur mig att behöva äntra ett flygplan. Tyvärr kommer det inte att hända. Jag har nog gått och trott att jag mest känt att jag inte vill flyga men om jag väl skulle behöva skulle jag klara av att övervinna det. Men som jag kände den veckan innan jag tog detta beslut så inser jag att det nog får läggas till en av dom stora fobierna.

En av dom andra stora fobierna är spindlar. Jag stålsätter mig verkligen för att inte skrika när jag ser en sitta och stirra på mig nere i källaren. Men jag står upptryckt i ett hörn och ropar lite snällt på Rickard samtidigt som paniken bara växer i bröstet på mig. Men tro inte att jag kan gå någonstans för då kan den försvinna och då vet man inte var den kan hamna. Jag har faktiskt funderat på om man ska söka tex KBT för att bli av med det men ärligt så kan jag faktiskt inte se mig själv hålla en spindel i handen. Jag vet att det är många som blir botade men jag kan inte se mg själv som botad. Låter helknäppt och det kanske jag är också iaf vad gäller mina fobier men det är så jag känner.

Nästa riktigt stora fobi är källare. Jag vet inte riktigt varför ska jag säga. Om det är för att dom är trånga kanske? Detta är väl en av fobierna som är jobbig att erkänna för andra. Nu vet dom flesta i min närhet om detta. Mina nära kan ha ganska roligt åt det och det kan jag bjuda på så länge jag slipper uppleva det bara.
På jobbet tog det ett tag innan dom flesta fick reda på det. Dom jag hade tex dubbelstäd med visste ofta om det för det var ofta tvätt i källaren då. Nu vet nog alla om det tror jag och jag har tur som har så bra arbetskamrater som accepterar detta. Det har hänt att jag fått lämna tvätt liggandes i maskinen för att jag inte kunnat gå ner. Jag har verkligen velat och försökt. Sen kommer man ner två trappsteg och man känner hur hjärtat börjar slå fortare och fortare. Man känner hur trycket över bröstet ökar och man börjar svettat. Det är så otäckt. För där står jag och vet att det inte är någon fara. Jag vill verkligen bevisa för mig själv att jag klarar detta men det går inte. Jag får nästan ingen luft. Jag kan undra om det är så panikångest känns?

Ja sen finns det lite små fobier också. Som tex träbestick. Ni vet smörknivar och trägafflar och sådana hemska saker. Och ännu värre är det om dom är blöta. Usch.
Sen kan jag nog kalla min “rädsla” för at äta gammal mat också för fobi. Ibland kan jag tycka det luktar illa och måste fråga Rickard om det gör det. Nu brukar det alltid vara ok. Och det är nog speciellt rått kött som jag är lite nojjig över men sen tycker jag nog alltid att det luktar illa.

Så nu har ni fått ert roliga för ikväll nu när jag bjudit på mina innersta knasigheter alias demoner.

Har ni några fobier?