Vilka livsnjutare katter är.
För tillfället hade jag inte haft något emot att bara kunna kura ihop mig på ett varmt stället och bara behöva fundera på att gå upp för att äta och tvätta mig. Enda bekymret som finns är att behöva gå ut och skita. Inga måsten alls.
Jag mår inte bra av jobbet just nu. Jag brukar klara stress hyfsat bra men nu är det så stressigt så jag klarar snart inte av det. Ikväll när vi gick ut kände jag av magen. Har känt mig lite illamående och det riktigt suger i magen. Livrädd att man ska få magsår eller något sådant av alla stress. Har inte mått såhär sedan jag jobbade inne på huset och då bytte jag jobb och mådde bättre. Men jag kan inte byta jobb idag. Finns inga med tanke på hur hela samhället ser ut.
Jag känner ingen glädje alls över att gå till jobbet. Har väl periodvis känt att det är jobbigt men det har lättat efter ett tag. Men nu har det bara blivit mer och mer och ibland tycker jag inte att man ens hinner stanna upp och fundera på vad man gjort och vad man ska göra. Det finns inte utrymme för minsta lilla sak som inte finns med i schemat eftersom schemat redan från början är överfullt. Bäddat för misstag kan väl säga.
Men jag är inte ensamen att känna såhär. Vi är snart slutkörda alla som jobbar.
Jag är som sagt lite rädd för när kroppen börjar säga ifrån att det inte är ok längre. Som den redan börjat göra med tanke på magen. Rädd att klappa ihop helt. För för tillfället känns det som om det är jävligt nära och jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Avskyr att inte ha kontroll på hur jag mår.
Avskyr att inte kunna påverka min situation så att man kan må bättre.
Avskyr att må såhär.
Jag känner ingen glädje alls över att gå till jobbet. Har väl periodvis känt att det är jobbigt men det har lättat efter ett tag. Men nu har det bara blivit mer och mer och ibland tycker jag inte att man ens hinner stanna upp och fundera på vad man gjort och vad man ska göra. Det finns inte utrymme för minsta lilla sak som inte finns med i schemat eftersom schemat redan från början är överfullt. Bäddat för misstag kan väl säga.
Men jag är inte ensamen att känna såhär. Vi är snart slutkörda alla som jobbar.
Jag är som sagt lite rädd för när kroppen börjar säga ifrån att det inte är ok längre. Som den redan börjat göra med tanke på magen. Rädd att klappa ihop helt. För för tillfället känns det som om det är jävligt nära och jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Avskyr att inte ha kontroll på hur jag mår.
Avskyr att inte kunna påverka min situation så att man kan må bättre.
Avskyr att må såhär.
1 kommentar:
Många kramar från Emil och mig <3<3<3
Skicka en kommentar