Hål i armen

Nu har jag och mannen varit duktiga och gjort vår samhällsskyldighet.

Var har varit nere och vaccinerat oss idag. Vi åkte hela familjen för Molly skulle också få och Lilly visste vi ju inte om dom gav.

Vi blev 3 stycken som gick hem med hål i armen.

Molly var så duktig. Hon hade stått och tittat på när jag och Rickard fick. Sen hoppade hon upp i mitt knä och hon som gav pratade hela tiden med henne. Hon tittade när dom stack och hon sa inte ett knyst.

Och där kom in blödighet för när vi satt där och dom berömde henne hur duktig hon varit kände jag hur min syn plötsligt blev lite disig. Kände mig så stolt men ville inte börja böla där så jag lyckades hålla tillbaka det. Molly hade säkert blivit lite konfunderad om jag hade börjat gråta när jag säger att hon är duktig.

Finns det verkligen ingen hjälp att få mot blödighet;-)?

Molly har inte klagat något ikväll. Jo det var ju förstås när jag drog bort plåstret som hon sa aj.

-Säg förlåt mamma, det gjorde ont.

-Förlåt gumman.

Och sen var det bra:-). Hon säger inget över en spruta men när jag drar plåstret gör det MYCKET ont. Hon är för härlig.

Hon skulle dessutom visa alla på dagiset i morgon att hon hade tagit spruta. Hon drog upp och tittade efter det lilla hålet men hittade inget. Hon kommer försöka visa det i morgon iaf . Jag känner min snorpa:-).

Lilly kommer få kallelse vecka 49-50 till sin vaccination. Var tydligen inte riktigt färdigt med dom små. Men då ska hon få sin också.

Nu hoppas vi bara på att alla biverkningar inte kommer. Jag har väldigt ont precis på stickstället men annars känner jag inget. Och så vill vi att det ska förbli också. Får väl ut och läsa på pappret om hur lång tid efter som man kan vänta biverkningar. Bara så att man vet på ett ungefär.

Jag känner mig nöjd över att vi kom fram till att ta till slut iaf. Känns bara bra.