Låt mig säga några väl valda ord om hår.
Detta otyg som en mängd av alla människor för en ständig kamp mot. Då menar jag inte de lätta delarna som under armarna och könshår. Dessa delar kan med enkelhet rättas till med en hyvel och lite intim-“raklödder” (som faktiskt inte löddrar). Enkelt, borta. Hur man väljer att göra tycker jag är helt upp till var och en. Vill man ha buske så har man buske, vill man ha porrpung så har man porrpung. Det är liksom bara man själv som ska avgöra det, ingen annan. Så nej, det är inte detta hår jag väljer att prata om idag.
Idag ska huvudhåret dissekeras. Detta hår som finns i en miljon olika färger, längder och strukturer. Så med tanke på att det finns i så många olika utföranden så är ju frågan om det finns något lättskött sådant.
En gång i min barndom, då dinosaurierna vandrade på vår jord och vi var apor om man får tro det mindre skaran av människor, hade jag ett sådant lättskött hår. I alla fall om man gillar “Vilket rakt hår du har. Jaaa” Det bara hängde där, spikrakt och nästan vitt i färgen. Flätor var inte att tänka på eftersom det var så fint så det liksom gled upp. Men lättskött var det.
Sedan försvann både barndomen och dinosaurierna. Och även det där spikraka, nästan vita håret. Färgen övergick mer och mer åt det råttfärgade hållet och med färgen verkade även håret transformeras till något råttbo. Så här i efterhand skulle man kunna skylla på det 10 000-tals literna med hårspray man hade i det hårt tuperade håret. Det skulle mycket väl kunna vara därför. Det skulle vara stort och det skulle vara mycket. Men redan där började det visa sitt rätta jag. Inte skulle jag få ha en lugg som var en halv meter hög. Med en hyffsad hög lugg kunde jag lämna hemmet för att känna hur den gav med sig sakta men säkert likt en tillfredsställd man. Mindre och slakar. Till slut var där bara en liten böj på min från början vältuperade lugg.
Sedan vet jag inte vad som hände. Tror inte ens att hormoner kan rädda vissa situationer. Tyvärr.
Nu har jag ett hårstadie där håret är som mig. En känslig liten blomma som inte tål mycket. När det nytvättade håret är torrt så är det yvigt som tusan. Yvigt och rufsigt med någon ensam liten lock här och var. För att få ordning på detta är det plattången som gäller. Så varje morgon står jag där och drar den varma tången över mitt hår. Sedan kommer lunchen. Lunch i augusti innebär inte det torraste vädret. Och lunch den senaste veckan har inneburit regn. Så varje lunch tar jag mitt paraply och beger mig ut på en lite promenadrunda. Så fort jag kommer utanför dörren så börjar förvandlingen. Mitt hår gottar sig åt den fuktiga luften och suger och suger åt sig så mycket det bara kan. Och plötsligt är det inte så platt längre. Det är inte platt alls. Det har nu istället fuktat upp sig och antagit den där 70-tals stuket med flärpar som står utåt på alla håll och kanter. Lite frottekläder så hade jag passat in på det årtiondet också.
Vissa har någon dålig hårdag då och då. Nu är det snart höst. Då har jag en dålig hårdag varje dag. Jäkla högabsorberande huvudbonad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar