Ibland är det det lilla som gör det.
När man saknar ljus under veckodagarna har jag insett hur viktigt det är att ta vara på det under veckosluten.
Så idag har jag njutit när solen strålat från en klarblå himmel och tempometerna visade +2 grader. Som gjort för en powerwalk. Understället på, vantar på och mössa på. Ett tag kände jag mig som en michellingubbe men struntade liksom i det.
Så när man är mitt ute i ingenstans och långt borta i fjärran hör man hur en lätt vind tar tag i några träd. Susande från vinden ökar likt en våg som närmar sig stranden innan den träffar och svalkar min svettiga nacke.
Där finns inga ljud, förutom vinden som men jämna mellanrum tar tag i träden som sakta böjer sig. En ensam hund i en hundgård skäller när jag går förbi men tystnar när jag försvinner runt kröken på den lilla backen.
Inga bilar, inga människor, ingenting. Det är bara jag och naturen. Det är bara jag som lapar sol och ljus för att klara av den mörka veckan. Att få njuta helt själv, i denna tystnad, i 8,5 km är livskvalitet en dag som denna. Underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar