Så jäkla förnedrande

Fy fan vad jag hatar alla mina fobier. Jag hatar verkligen att vara så jäkla svag som fobierna får mig att känna mig. Jag vill också vara en som rycker på axlarna åt allting och bara kan genomföra precis allt utan några problem. Men nej då, här ska man få panikångest över vissa saker och sedan kan man ändå inte göra det eller möta saken.

Jag har klarat mig ganska hyfsat ändå. Jag har klarat mitt jobb med snälla arbetskamrater som har bytt och gjort vissa saker som jag inte klarat av. Men idag gick det inte. Och helt ärligt känner jag mig fruktansvärt förnedrad. Vi har fått ett uppdrag som innefattar både källare och pannrum och detta är två av dom värsta fobier jag har. Jag har stått på toppen av många källartrappor och försökt peppa mig själv men det tar stopp. Hjärtat rusar, andning förändras till väldigt ytligt fast jag försöker djupandas, svetten börjar rinna längst ryggen, jag känner mig illamående, darrig, yr och många gånger så börjar jag faktiskt gråta. Detta är bara att ta mig ner i källaren, vilket för det mesta misslyckat totalt. Att sedan lägga till ett pannrum till hela ekvationen för att jag bara genom att skriva ner det känner hur hjärtat börjar slå på mig. Så idag är alltså första gången på 9 år som jag inte klarat av mitt jobb. Och detta är förnedrande att med den erfarenheten och kunnigheten jag annars har i mitt jobb inte klara en sådan simpel sak. Jag har alltid varit en plikttrogen person som alltid tar mina uppdrag på allvar. Jag är där för mina gamla, för att dom ska ha det bra och så kan jag plötsligt inte utföra ett uppdrag. Och att inte kunna utföra sina uppdrag är arbetsvägran. Mår illa av det.

Som tur är har jag en helt underbar make som hjälpt mig. Han har satt lillan i vår privata bil och kört x antal mil för att hjälpa mig med detta. Det fungerar kanske att göra det en gång men att göra det fler gånger går ju inte. Jag insåg idag att mina jäkla fobier gör att jag hädanefter kommer att fundera på om jag ska tacka ja till extraarbete för att må såhär som jag gör nu så är det frågan om det är värt det. Men sedan måste jag jobba för att få det att gå ihop nu när jag studerar. Det kanske är dags att verkligen ta tag i att leta annat extrajobb. Usch vad jag är pinsam.