Hjälpa eller stjälpa?

Jag har lite svårt att förstå mig på vissa politiska ledare. Ledare som ska finnas till för att leda sitt parti eller land för den saken till det bättre. En ledare som med ett stort förtroende ska göra det som är bäst för sitt parti vilket i sin tur ska vara bäst för sitt land.

Att prång anse att man har ett förtroende fast partiet tappar mängder med procent och i princip rasar i tabeller anser inte jag är för det bästa för sitt parti. Att själv vara så blind och inte se vad som hände och kunna koppla ihop ett och annat gör det ännu mer tragiskt. För hur ska man som ledare kunna leda ett land framåt när man inte ens kan avväga vad som är rätt för partiet? Det känns lite som om alla ledare är så förbannat mediakåta att dom för den sakens skull klamrar sig fast för att få visa upp sina “intelligenta” nunor i tv och tidningar. Detta gäller alla partiledare.

Jag är inte på något vis blå i min politiska läggning, som snart inte finns helt ärligt. Jag har väldigt svårt för hur dessa blå rika knösar behandlar andra människor som inte har det lika bra ställt. Hur det sparkas på dom som är sjuka och arbetslösa. Hur dessa grupper inte blir trodda utan allt ska ske efter schabloner. Jag gillar verkligen inte när man inte på något vis kan ha en sund människosyn på andra människor. Att dom rika blir rikare och dom fattiga blir ännu fattigare enbart för att det finns giriga människor som bestämmer att detta är helt ok. Att man får mer i plånboken känns kanske inte så rätt när det är från dom som knappt har något alls som det plockas. Att skyddsnätet i en rasande fart har monterats ner för oss vanligt dödliga utan fallskärmar på miljontalskronor eller enbart en fungerande sjuklön. Nej jag är verkligen inte blå.

Jag vill vara röd. Röd och verkligen dela med mig och inte slänga ut någon på gatan för att denne råkar bli sjuk. Men jag hittar inget rött heller för tillfället. Så frågan är fortfarande varför vissa ledare envisas att tro att deras parti inte klarar sig utan dom. Det är verkligen dags att kliva ner från den höga piedestalen och inse att det skadar mer än att göra nytta. Det som förvånar mig är nog att dom aldrig lär sig. Partiledare klarar sig inte genom när det hänt något som skadar deras förtroende. Enbart för att deras närmaste partivänner har förtroende hjälper inte ett dugg när det i slutänden ändå är vi, som slåss mot den mäktiga Prins John och hejar på Robin Hood, som ska ha förtroendet. Det är vi som gör att staplar på olika mätinstitut ändras. Så det kanske är bäst att sätta sig ner och fundera över om det som hände verkligen hjälper eller stjälpa av att vara kvar. Jag har i alla fall helt klart för mig på vilket håll det är.