Duktiga jag

Här börjar bli förkylt.
Jag snorar, Molly snorar och Lilly snorar.
Jag trodde kanske jag skulle slippa förkylning nu med tanke på hur mycket apelsiner jag äter. Det ska ju vara bra med c-vitaminer som förebyggande även om man inte kan lagra just c-vitaminer. C-vitaminer är en färskvara för kroppen men jag äter varje dag så jag får i mig varje dag också.
Och så har jag börjat röra bra på mig. Har varit och tränat nästan varje dag. När jag jobbar kväll är det alltid svårt att få ihop men jag har kämpat på och varit iväg dom andra dagarna.
Och det känns riktigt bra. Och en förkylning ska inte få förstöra allt för mig nu även om jag kanske måste ta det lugnare under tiden förkylningen är som värst.

Jag provade på Vibra Movern igår igen. Många pratar så varm om den så jag kände att jag skulle ge den en sista chans.
Den ska tydligen vara extra bra till gäddhänget och det finns det ju gått om här som jag vill bli av med. Så jag startade den, efter mycket tryckande på diverse knappar först då vill säga, och ställde mig tillrätta framlutad med händerna på plattan. Och sedan skakade jag. Och jag lovar att jag skakade så jag trodde inte att det skulle sluta när det var slut ;-). Men jag måste säga att det kändes ganska bra i armarna även om det var otäckt i huvudet eftersom det också skakade. Så eventuella vaxproppar måste nog ha lossnat under dom minuterna ;-).
A ja, bra tänkte jag. Jag testar att sätta mig på plattan och skakar låren också. Och även det var helt ok.
Och glad i hågen tänkte jag att då måste jag testa att lägga mig på magen också. Så jag satt på den och krånglade mig in. Hittade ingen skön ställning men försökte ändå knicksa till det. Det gick inget vidare. Otäckt som f*n var det också. Och när jag kom hem hade jag dessutom börjat blöda lite. Så jag får väl hoppas att jag inte skakat ut spiralen nu då ;-). Men jag tycker det är konstigt att jag börjar blöda över en sådan sak. Så magen kommer jag hädan efter köra på hederligt vis, med sit ups.

Och när jag ändå är inne på lite fitness och sundhet så har Aftonbladet startat en Viktjakt. Så varje dag kommer dom ha lite reportage, recept och kom-i-form-tips.
Idag handlade det om en tjej som lyckats gå ner 44 kg. Jätteduktigt. Jag beundrar alla som har lyckats gå ner mycket. Samtidigt som jag blir glad för deras skull blir jag också ofta lite avundsjuk över att dom kan lyckas men inte jag. Ändring på gång angående detta nu ;-).
Hon har hela tiden visualiserat hur hon ska se ut som smal. Och det är nog ett problem till som jag har. Jag kan inte se mig själv som smal. Jag kan inte se hur det skulle se ut. Jag har alltid varit stor enligt mig själv. Men tänker man på hur jag såg ut när jag träffade vännen så var jag nog ganska normal då. Det är kanske den bilden jag få försöka ha. Eller jag vill i alla fall kunna handla kläder på normal avdelning. Ja det är nog mitt visuella bild av mig själv. Att kunna handla kläder och kunna välja på så mycket. Avdelningar för oss stora är inte så stort urval. Även om kläderna har blivit snyggare och mindre tantiga så är ändå urvalet minimalt. Men vad har man för val. Men det ska ändras på nu. Förhoppningsvis kan jag senare också lyckas få en bild av mig själv på hur jag ska se ut. Och jag satsar inte på att bli smal heller. Jag vill bli sund och se normal ut.
Jag kommer att följa denna Viktjakt för att förhoppningsvis få lite mer tips och idéer på hur jag ska göra. Kan kanske peppa mig själv såhär.

Jag är förresten riktigt nyfiken på om det hänt något med min vikt. Jag borde få kallelsen till min “vikt-tant” snart också. Jag har ju snart hållit på i 2 veckor och jag skulle väga mig hos henne ungefär var 4 vecka. Men det måste ha hänt saker. Jag är duktig och jag känner det på mig. Jag har nog aldrig varit utan våg såhär länge när jag har jobbat på min vikt. Då har vågen nästan använd dagligen för jag har varit helt fixerad vid att den ska peka neråt. Men jag känner inte det hetset nu och det är riktigt skönt även om jag är nyfiken. Men det får jag snart reda på.
Jag känner duktig i alla fall.