När tjejerna vattnar blommorna, i regnet, förstår man ganska vilka gener de fått där. Det måste liksom vara från deras kära mor som har så otroligt bra hand om allt växtligt. Eller inte.
När krokusarna kommer upp om våren blir jag stolt att de verkligen kommer på min tomt. Att de enträget kommer år efter år hör liksom inte hit. Det är grönt och det är hos mig.
Så just då känner jag att de där fingrarna är nog lite gröna ändå. Ok då det är inte jag som ordnat dem men jag låtsas. Jag har ju till och med gett upp orkidéerna nu och det säger lite grann.
Jag har bara inte riktiga blommor. Jag har slutat att låta riktiga befinna sig i dödens väntrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar