Låt mig säga några ord om potträning. Detta fenomen som kan göra vilken förälder som helst helt lyrisk. För vem har inte stolt ställt fram pottan och förklarat för sin 2 åring vad som händer där. Med miner som inte går att beskriva har miljontals föräldrar stått och visat hur man ser ut när man både kissar och bajsar. Så med skrynkliga ansikten, stånkande läten och med spända armar har vi stått där vid pottan och barnen har med stora ögon följt vad vi gjort. Troligtvis med tankar om vad det är för marsianer som står framför dom. När dom väl kommit över detta traumat som vi föräldrar lyckats ge dom med vårt stånkande och grimaserande har det gått några veckor från första försöket. Så sätter dom sig och reser sig i princip i samma stund. Tittar ner i pottan och inser att det inte kommit något. I detta läget har vi föräldrar läst på lite och vet nu att vi inte ska agera överdrivet i dessa pottsammanhang utan nu vet vi att vi ska vara neutrala. Så där står vi nu utan grimaser eller stånkande läten och tittar på. Inombords bubblar det naturligtvis av förväntan att just denna gången ska vara den första men vi visar inget.
Det går några veckor och pottan har nu fått stå på diverse ställen i huset. Kanske det kan vara så att det är roligare att sitta på den om det är Dora på tv:n? Ja vi testar och plötsligt har tv-rummet blivit även en pottstation. Kanske det känns tryggare att sitta på pottan på sitt eget rum? Ja vi testar och plötsligt har deras rum också blivit en pottstation. Och plötsligt har man pottstationer i hela huset.
Så kommer då stunden då det i botten av pottan ligger små pölar. Som i ett trollslag har vi glömt bort vårt neutrala sätt och istället uppfinner vi nu, helt ovetande naturligtvis, en pottdans. Med ett yeay ropandes, klappande händer och små hopplasteg dansar vi runt i rummet och barnet ser lite lätt chockat ut. För nu har vi på en bråkdel av en sekund gått från neutral till marsianer till något från yttre rymden. Så upptäcker vi föräldrar att vi är på pottstation tv-rummet vilket innebär full insyn från gatan. Pottdansen slutar tvärt och vi tittar oss lite skamset omkring. Med ett konstaterande om att gatan är tom kan vi med lätthet kosta på oss ett extra yeay och några extra hopplasteg.
Nu kan vi äntligen koppla av. Operation potträning slutförd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar