Deras blickar möttes snabbt. Hon hade svårt att placera honom eftersom hans kinder hade varit släta då men nu var täckta av ett mörkt skäggstubb. När hon väl kom på var stunden redan förbi och hon fortsatte längst den folktäta gatan. Hon började fundera på honom.
Hon mindes den där hösten för så många år sedan. Hur dom trevande hade sökt sig till varandra och när dom väl hittat varandra varit helt uppslukade. Omvärlden existerade inte längre utan allt kretsade runt dom. Varje lite kyss hade blivit till en lidelse och önskan om mer. Hur hans varma händer hade utforskat varje vrå av hennes hungrande kropp och tagit henne till höjder hon aldrig upplevt förut. Hans andetag mot hennes hals när han var djupt begravd i henne och hon villigt tog emot honom. För varje ord han viskade i hennes öra hade hon mött honom hårdare och hårdare. Det fanns ingen hejd för deras hunger och stunderna dom smet iväg var många.
En varm känsla började sprida sig i hennes kropp när hon gick där längst den folktäta gatan. Hon vände sig om för att få en glimt till av honom men han var borta i folkhavet. Hon suckade lätt.
Tiden dom hade tillsammans blev kort men intensiv. Hon kunde inte få nog av honom och ändå slutade allt så abrupt. Och det var detta hon nu flera år senare fortfarande funderade på. För att göra sig själv fri ville hon bara vända sig om och plöja genom människorna som var ute. Hon ville bara få tag i honom och skrika ut förlåt för allt jag gjorde mot dig min älskade. Hon ville bara få fram att ord och handlingar inte var menade som dom blev. Att få möta hans blick igen och få känna hans varma famn igen gjorde henne alldeles yr. Men istället fortsatte hon gatan fram, ensam med sina starka känslor. Känslor som hon glömt fanns men nu kom åter. Känslor som hon straffade sig själv med för hur hon behandlat honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar