På något vis tittade han på mig med en lite konstig blick

Varje årstid har sin charm sägs det. Men jag vet faktiskt inte det. Jag har verkligen svårt för att gilla vintern riktigt. Visst att det kan vara otroligt vackert en solig dag när snön ligger gnistrande och det biter lite i kinderna. Men det är just detta när det biter lite mycket. Kylan är liksom inte riktigt min vän och när det är ruggigt och allt bara går i gråskala ute kan jag lätt deppa ihop.

Därför börjar jag fundera på vad det är jag sysslar med. Förra veckan drog jag ihop en ris a´la malta som var väldigt smarrig. Idag slängde jag ihop en saffranskaka, som var otroligt god om jag får säga så själv. Det kan vara så att det till och med var den godaste saffranskaka jag ätit. Jag tror det är svårt att få en kaka mjukare och saftigare än den blev. Men hallå, två så juliga godsaker på så kort tid och jag längtar verkligen inte till jul. Verkligen inte.

Men ska jag försvara saffranskakan så kan det vara så att jag hade skafferirengöring och råkade hitta sex kuvert saffran. Ojdå. Jag visste att jag hade någon liggandes men det var nästan lite löjligt. Kan hända att det blir så när man köper på sig när det är billigt under julen för att ha till julbak. Jag bad kära maken påminna mig om att jag faktiskt har liggandes när jag ska inhandla till kommande jul. På något vis tittade han på mig med en lite konstig blick.

-Älskling, det gör jag varje år men jag tror inte riktigt du lyssnar.

Ok, det kan hända att jag handlar ändå. Det verkar nästan så i alla fall. Det är ju så bra att ha hemma. Till julbak och kanske till alla fisksoppor jag planerar att göra, med betoning på planerar. Ja och slutet vet vi nu också då.

Recept kommer inom kort.