2014/12/20

Swing, partytime liksom

Kära maken hade jeansen med den trasiga dragkedjan i påsen när han gick fram till kassan.

Han berättade att han varit inne och fått ny dragkedja för två månader sedan och nu var den sönder igen. Han fick då välja ett par nya jeans istället. Han, ok jag då, hittade ett par snygga som satt fint på hans rumpa. Viking detalj det där.

Så stod han där i kassan och fick påsen med de nya jeansen och tackar genom att utbrista:

"Excellent service det här"

Jag väntade mig nästan att han skulle få en blond kalufs och börja gå runt och säga swing med en juckande rörelse samtidigt som någon sjungit foxy i bakgrunden. Partytime liksom. Men det blev som tur var inte så.

Ibland funderar man på om man inte skulle kunna välja normal ord. Vad det är som gör att man under en bråkdel av en sekund väljer till exempel excellent istället för det enkla bra eller kanske till och med jättebra. Visst det låter lite ner sofistikerat med excellent men för en 70-talist som var ung i början av 90-talet är det bara så Garth-igt. Swing...

2014/12/18

Det började som en krusning på övre däck

Det började som en krusning på övre däck. Man kände det svagt och sakta sakta rörde det sig framåt. Krusningen övergick i vibrationer innan det med kraft slog till längst fram. Och med ens var aktern helt deformerade.

Och där låg jag och kved i min säng när krampen fick mina tår att se ut som Jan Boklövs V-stil när de spretade på alla håll och kanter. Att försöka få styr på dem är helt omöjligt när de stenhårt pulserar av varje krusning i musklerna. Så släpper det och man tror man är säker. Så råkar man röra tårna och inser att så inte alls är fallet när tårna åter igen står som en överkörd kalkons klor. De fortsätter liksom att vara lite överallt. Och man kvider igen.

Så nästa gång det känns som om det släppt så vågar man inte röra foten alls. För den där krusningen vill man fasen inte ha igen. Den är liksom aldrig trevlig att stöta på.

2014/12/15

Nattliga äventyr

Tänk att man kan spendera en hel natt åt att söka efter sin övernattningsväska så att man ska kunna lägga sig.

Jag menar, av någon anledning ställde jag bilen med väskan i i Jönköping och tog sedan tåget hem till Hålan i norra Skåne. När jag sedan kom hem insåg jag ju då att väskan var kvar i bilen. Så jag började min färd att hitta den igen så jag skulle kunna gå och lägga mig.

Min resa började på slingrande skogsstigar med tät skog runtomkring mig. Det gällde att hålla sig på stigen för att inte gå vilse. Stigen övergick i smala vägar utmed höga berg. Tittade jag ner kunde jag inte se marken. Hjärtat bultade kraftigt i bröstet på mig när jag tryckte mig mot med skrovliga bergväggen för att inte falla. På min rygg öppnade sig en lång reva när en vass sten skar mig och en varm strimma av blod blötte ner min tröja.

Till slut kom jag fram till en sjö. En ensam båt tog mig ut på det mörka vattnet. Plötsligt tog det stopp när stora sanddyner bara steg upp från botten och tog tag i botten. Där satt jag fast, mitt i sjön på sanddyner som kapslat in båten.

Jag klev ur båten och tog mig gåendes över sjön. Jag var nästa framme vid stranden när sanddynerna försvann lika fort som de framträtt och jag försvann i ett mörker.

Inte konstigt att jag varit trött idag efter ett sådant äventyr. Och inte fasen hittade jag min övernattningsväska heller. Det skulle kanske vara lite Hobbit-maraton med ettan och tvåan i helgen som ställt till den säkra vägen till min väska. Kan undra om jag hittar den inatt?

2014/12/14

Årets mysigaste stund?

Årets mysigaste stund är nu över.

Fadern gick ner i källaren och hämtade upp den gröna tingesten. Han satt försiktigt ihop de två delarna och framför oss stod nu granen.

Telningarna började dra ut de slokande grenarna. Med suckar drog de ut några innan de tyckte att det såg bra ut. Granen hade ingen typisk granlik form alls ännu om det nu inte skulle vara så att föräldrarna var väldigt innovativa och hänga den upp och ner från taket och det var de inte.

Fadern gav sig på den för att ge den form och modern gav sig snabbt iväg, för den mysiga stund ville hon ju inte missa typ, för att inhandla de attiraljer som de nu upptäckte att de fattades.

När hon kom tillbaka hade fadern satt upp ljusen som hon annars med mutter och icke så juliga och välsignade ord brukade få göra. Nu behövde hon bara rätta de ljus som prydde halva granen. Även i år var sladdarna mellan ljusen förkorta vilket naturligtvis ledde till lite mutter och förbanande över hur de tänkt när de gjorde den.

Sedan gav sig telningar, med lätta suckar från den stora som mycket hellre hade spenderat sin viktiga tid med plattan och någon Skillet-låt än denna mysiga stund, på att hänga kulor.

"Inte där, häng där, men åh inte så, du har hängt fler hjärtan, det räcker nu, nej jag vill att det ska vara mer, nej det räcker nu, jag vill att det ska vara mer, MAMMA."

Ja sedan fick de ett varsitt packet kastglitter och jag tror minsann att den ena fick 2 gram mer. Och med kastglittret kommer snart kattskrället med längtansfulla ögon att se till att nederdelen på granen är kastglitterfri eftersom hon kommer att mumsa i sig det med glädje för att sedan lägga pimpade, glittriga spyor lite överallt.

Så ja, årets mysigaste stund är nu över. Hur fasen ska vi kunna överglänsa denna mysighet? 

2014/12/11

Jag har tyvärr inte öga för sådant

Jag ska bli sambo. Det ska bli riktigt spännande efter att varit ensam sedan i somras.

I början av året någon gång kommer jag att ta mitt pick och pack och få sällskap av tre andra. Jag ska helt enkelt få ett nytt kontor som jag ska dela med några andra av det manliga könet. Och eftersom jag är kvinna fick jag äran att välja färg på väggarna och fixa gardiner.

Jag harklade mig lite vid detta påståendet och deklarerade bestämt att några gardiner kommer jag inte att fixa.

Jag har tyvärr inte öga för sådant. Kära maken är så imponerad av grannen och alla hennes otroligt läckra projekt som faller henne helt naturligt. Det gör det inte för mig. När vi renoverade hallen ville han gärna att jag skulle fixa en fotovägg inspirerad av grannens läckra vägg där foto i olika storlekar med olika ramar liksom smälter ihop till en enhet. Här hänger det några foto på jämna avstånd och inte ser det läckert ut utan bara som några foto som bara hänger där.

Det finns liksom inget pyssligt eller heminrednigt i mig. Tyvärr får jag säg. Jag kan liksom inte ens sätta ut några ljusstakar och få det att se mysigt ut. Det se bara vanligt och trist ut.

Så vill de ha alla de där typiskt kvinnliga sidorna så har de dragit en ordentlig nitlott. Jag bryr mig inte ett dugg om där är gardiner eller inte. Jag är ju till och med så okvinnlig att jag inte ens sköter maktjänsten här hemma. Kära maken är den som för det mesta både tvättar och städar. Han har hand om hämtningar och lämningar av barnen Jag kan dessutom säga att jag älskar sex och det verkar nog vara det okvinnligaste av okvinnligast.

Men, men det ska i alla fall bli riktigt trevligt att bli sambo även om någon annan får ta hand om gardinandet.      

2014/12/09

Var finns förståelsen mot andra?

"Men 20 kronor har ju alla råd med"

En mening som etsat sig fast i mig och som alltid kommer smygandes så här års. Som en sur uppstötning ger den mig en sur smak av äckel i munnen.

För nu är det snart insamlingarnas tid och jag får en klump i magen för de som dagligen kämpar för att få vardagen att gå ihop. Jag menar inte det normala livspusslet med lämningar, hämtningar, aktiviteter, läxläsning och middagsplanerande. Jag menar de som verkligen behöver vända på varenda krona för att få mat och de absolut nödvändigaste kläder.

Så nej, alla har inte råd att undvara 20 kronor för att läraren ska få en julklapp. De där 20 kronorna hade kunnat bli en middag istället.

Det som gör så ont i mig är att så många verkar ha noll förståelse över att det faktiskt finns familjer idag som faktiskt kämpar såhär. Och att säga att barn ska ha samma förutsättningar i skolan är ganska skrattretande när inte ens föräldrar kan tänka lite längre.

Jag tycker verkligen inte om alla dessa insamlingar som kommer att komma nu. Jag funderar starkt på att inte lägga på grund av att verkligen visa att jag inte tycker det är ok. Blä.

2014/12/02

Vacker som en dag och dansar som en kung

Jag gjorde ett storslaget intåg i november med ett bröllop och avslutade november med en julfest med jobbet.

Antalet centiliter berusningsmedel jag intagit vid dessa två tillfället motsvarar troligtvis min normala årskonsumtion. Men ibland får man släppa hämningarna som ligger där och gnager.

För plötsligt är jag vacker som en dag och dansar som en kung. Och det är fasen inte ofta det händer. Det kan även vara så att det är en del av berusningsmedlet som vilseleder lite också. Men vad fasen gör det när man har så jäkla roligt och inte ville att kvällen skulle sluta.

Det kan dock hända att kära maken inte var lika imponerad av mig. Då hade han inte ens spenderat kvällen med mig utan ställde, som den gentleman han är, upp och hämtade mig. Jag försökte svara på hans sms. Om man säger så att jag är riktigt dålig på att skriva sms i vanliga fall så skulle jag troligtvis ha vunnit priset som universums sämsta sms-skrivare då. På riktigt alltså, helt obegripliga.

Till slut lyckades jag hitta rätt var han stod och kunde sätta mig i en varm bil. Den lilla chipspåsen var nu min räddning när jag plötsligt överfölls av en hunger som bara ett spädbarn kan förstå. Medan jag moffade chips för fullt så började jag trolla för plötsligt tog jag ut en krona ur munnen. Hur jag gjorde det är min hemlighet men det kan hända att jag inte har en jäkla aning.

Väl hemma gav jag mig hän åt två tabletter Bakis och en Ipren som verkade vara någon sorts sockerpiller för de där hjälpte inte ett dugg. Det var faktiskt väldigt synd om mig dagen efter min vacker som en dag och dansade som en kung kväll. Det var till och med väldigt, väldigt synd om mig. En hel dags synd om mig.

Fast sedan, när det slutat vara synd om mig, så insåg jag vilken helt jäkla rolig kväll jag haft. Och då gör det inte så mycket att jag faktiskt inte är vacker som en dag eller dansar som en kung. Det är jag och jag älskar sådana kvällar då jag kan släppa allt. Dock med lite mindre berusningsmedel än det blev men annars är det så jag. För sådan är jag liksom.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails