2014/02/28

Herregud, övningskör vi en massa utan en ordentlig skylt

Ibland blir man faktiskt lite trött.

Nervös som fasen var det dags att byta den där spiralen som tryggt suttit på plats sin tid. Så fullpumpad på 2 Panodil och 1 Ipren kom jag till tantpetare med min lilla apotekspåse som innehåll utbytet.

Jag la mig tillrätta i den otäcka stolen och hon satt sig tillrätta, med den stora spotlighten riktad upp så det säkert lyste lite lätt ur min mun.

Det är bra att du har händerna på magen så du känner att du andas sa hon. Så började hon kreta och jag koncentrerade mig på att känna mina händer röra sig upp och ner.

Hon småpratade lite, och man hade kunna tänka sig att det skulle eka lite men det gjorde det inte, och jag svara artigt med lätta ja och nej.

Sedan kom det då. “Alltså jag kan inte hitta trådarna vilket innebär att jag inte kan få ut den”.

En klump bildades i magen på mig. Herregud, övningskör vi en massa utan en ordentlig skylt. Hon lugnade mig att det var ingen fara med det men hon kunde helt enkelt inte ta ut och byta den utan hon fick skicka en remiss till gym så de kunde bedöva och ha sig för att få ut den.

Åh, jag trodde det var slut med att ligga i den förbannade stolen och ha en hord med människor gluttandes upp i mig. Efter alla utredningar, undersökningar, äggplockningar och insättningar känner jag ingen större glädje över detta. Bara känner den där smärtan med äggplockningen komma krypandes och är nu rädd att det kommer att göra skitont. Men tydligen fortsätter det någon runda till och nu är det för att få ut skyddet så de kan sätta in nytt.

Så nu får jag gå och vara orolig i några månader till innan jag får tid till detta. Fundera på varför de mest konstiga saker händer mig. Varför The one eyed Snake skrämt upp trådarna liksom.

Men, men nu är det som det är och jag får försöka inte oroa allt för mycket fram till dess. Kommer verkligen gå väldigt bra om jag känner mig själv. Verkligen.

Något positivt i allt detta är att jag har shoppat loss lite när jag ändå var i stan. Mina byxor börjar bli lite stora och jag kände väl att det var dags att få tag på nya. Så för första gången har jag idag shoppat loss på KappAhl i stan utan att besöka ovanvåningen där de stora kläderna finns. Jag har för första gången handlat jeans på normal avdelning, i en storlek som jag tror är ganska normal.

Det är en sådan konstig känsla när jag gå där och tittar, känner och tar fram. Jag har fortfarande känslan av att andra glor mig i nacken och tysta fnyser att vad gör en tjockis som du här. Mysko känsla.

Ännu mer mysko känsla att gå in i affärer jag aldrig varit inne i och dessutom handla i, för det råkade bli en tröja också. Jag börjar förstå denna känsla som vissa har för klädköp. Det är ju underbart att kunna välja. Jag tror inte normalstora människor riktigt förstå hur bra de (vi) har det och hur mycket som finns att välja på. Massor, massor och lite till faktiskt.

1796540_746490432029563_878836088_n

2014/02/23

Fototriss ~Spår~

Oj vad längesedan jag var med i en Fototriss. Det är så mycket annat som tar upp min tid nu så jag har verken haft tid eller lust för den delen. Så när lusten nu infann sig så måste jag ta till vara på den och lägga in en triss.

Spår. Det lilla ordet kan tolkas i oändlighet och det lockar mig lite.

skånsk vinter

Ett spår som för mig är självklart och som jag nuförtiden spenderar många varv löpandes runt. En av de vackraste spår jag vet dessutom och jag har turen att det ligger 250 meter från min dörr.

DSC_0030

Så efterlängtade spår. Spår av vår. Det spritter lite extra i kroppen bara av tanken på att världen utanför snart kommer att få färg och gråskalan försvinner för denna gången.

2013-04-20 15.00.51

Tiden rullar konstant från oss men lämnar spår oavsett om vi vill det eller inte. En vacker lada som visar tydliga spår efter år av vind, regn, sol och snö. En slät hand som med åren visar tydliga spår på ålder då den sakta börjar bli rynkig. Tiden lämnar spår.

Jag brukar försöka ha sammanhängande trissar när jag är med. Men spår är så mycket så ibland går man från sina principer.

Fler trissar hittar du HÄR.

2014/02/22

Go with the flow

Jag är inne i en sådan där period där jag känner mig så jäkla duktig. Och jag har lärt mig under resans gång att jag minsann kan säga det och vara stolt över det också.

Det har stått still otroligt länge nu. Vågen har liksom inte rört sig och det har varit väldigt frustrerande. Jag vet att det kan vara så att vågen står still men att man minskar ändå men de där kilona är så viktiga att tappa för mig. Men nu äntligen har det börjat röra på sig igen och jag hoppas att det sakta men säkert tassar neråt i en stadig takt.

Jag vet inte hur mycket ändrad träningsform spelar in. För tillfället har jag ju blivit helt frälst i löpning eftersom jag nu helt plötsligt fixar att springa slingan utan större problem samt att jag dessutom har förbättrat tiden sedan jag lyckades för två veckor sedan med hela 4 minuter. Det där är otroligt häftigt för mig.

Jag har funderat på att succesivt öka längden på löpningen för den där tjejmilen är lockande som går av stapel i mitten av maj. Den är mycket lockande men då är det hårdträning som gäller för frugan. För det är en stor skillnad på 3 kilometer och 1 mil. Men är det något jag har lärt mig så är det att inget är omöjligt.

Jag har liksom själv lyckats tappa 32 kilo med hjälp av målvetenhet i hur jag själv fungerar. Det har tagit otroligt många försök innan jag till slut hittade rätt och jag har varit på väg att gett upp innan dess. Med träning, normal mat och en helt otrolig hejarskara runt omkring mig har jag kommit otroligt långt. Mitt mål är nu greppbart när jag har så många kilo bakom mig även om det är en bit kvar. Men just nu är det under 15 kilo kvar även om jag bara ser det i 5 kilosetapper. Och är det något jag har lärt mig så är det att jag kan minsann inte stressa med det. Är jag klar till sommaren är jag överlycklig men dröjer det 1 år till så får det göra det. Jag ska ner de där sista också så är det bara men tid har jag inte satt upp någon. Det fungerar inte riktigt för mig har jag märkt.

Så medan jag ibland kommer på mig själv med att titta på andra som tappar samma vikt jag tappat men på ingen tid alls kan jag bli lite avundsjuk faktiskt. Men bara för en stund innan jag intalar mig själv att tiden inte spelar någon roll egentligen. För hur mycket jag än skulle vilja vara i mål nu så lär jag mig så otroligt mycket om mig själv på vägen dit. En lärdom som gör att jag vet hur jag ska göra för att stanna där i mål sedan. Enbart genom att fortsätta leva som jag gör nu. Jag offrar inte mig själv utan jag ändrar livsstil litegrann. För sådär mycket har jag inte ändrat förutom att jag tränar mycket nu och äter mindre.

Så jag känner ingen rädsla att jag ska komma i mål och sedan när jag är där börja leva som vanligt. Jag lever som vanligt redan nu. Detta har blivit min vardag eftersom jag har levt såhär under 1,5 år och det är absolut inga konstigheter. Det är en trygghet att känna.

Det är även en trygghet att känna att jag fortfarande har en helt underbar skara runt mig, både i verkligheten och på nätet, som hejar och stöttar mig. Det som är underbart är att efter 1,5 år så är ni kvar och hejar lika mycket nu som i början. Ni är liksom mitt andningshål när det känns lite motigt, för det gör det ibland även om det är vardag. Ni pushar mig framåt och får mig att känna mig värdefull. Så all kärlek till er och hoppas att ni orkar med mig enda in i mål.

cirkelträning

2014/02/21

Isn´t it ironic

Dagen du tar med dig tre stora fulla påsar med flaskor att panta för att upptäcka att att alla andra har haft samma tanke samt att de precis när du kommer stänger av en av två pantapparater.

Dagen du handlar tre stora påsar för att när du sätter din scanningapparat i hållaren och får en avstämning.

Dagen du lyckas få en avstämning, efter att ha handlat tre stora påsar, och försöker få ner allt igen som den superpackare du är (NOT) och nästa person också lyckas få en avstämning och varorna väller ner på det lilla bandet.

Dagen då du äntligen hittar ett par långa löpartights som passar plånboken utmärkt och kommer hem och inser att det är en storlek för stort eftersom du bara tagit den storleken du haft den senaste tiden.

En sådan dag var det igår. Fast jag tror att lilla blå räddade dagen, eftersom alla hade bestämt sig för att handla igår också för att slippa trängseln på fredagen vilket innebar att parkeringar fanns det inga. Lilla blå är bra för lilla blå kunde ta parkeringen ingen annan kunde, den som var täckt till hälften med en uppskottad snöhög. Lilla blå fick plats i rutan ändå och syntes knappt bakom berget. Isn´t it ironic.

2013-03-15 17.27.03

2014/02/19

Passerar revy

Hur snabbt kan man uppdatera tolv dagar?

Det började med några löprundor. Jag sprang och njöt. Sedan sprang jag och hade några allvarliga samtal med Ulrik. Sedan sprang jag inte mer på ett tag utan hade högersidigt soffläge med dumburken på 24/7 med de mest konstiga sporter. När världsrekordet i högersidigt soffläge var satt började jag åter igen bli upprätt. Jag hade nu utvecklats till att ta mig fram gåendes ute igen och livet började sakta återkomma. Sedan sprang jag igen och nu fortare än någonsin.

Så snabbt kan man uppdatera tolv dagar.

Det är skönt när det börjar kurra i magen igen. Kurra av att man är hungrig och inte för att man behöver spraya toan. Jag har dessutom hört att det är risk för torka så kaffet kommer att bli dyrt i en snar framtid så jag fortsätter att dricka te istället. Så pass mycket att jag idag köpte nytt.

Mitt i allt detta elände har vi dessutom fått möss i skafferiet.

DSC_0028
What to do, what to do?

2014/02/07

Det bara maler på

Ha, ha.  Idag klarade jag något som jag inte har klarat innan.

Rastlösheten över att inte tränat i veckan tog ut sin rätt när jag kom hem efter jobbet idag. Det såg ut att vara barmark och det bara spritte i benen över att få ut och mala dem framåt. Jag hade den där konstiga känslan att jag ville mala dem fortare än en vanlig Power walk.

Och så blev det. Invigde min nya långärmade funktionströja. Så den, en tjocktröja och min softshell drog jag på mig när kära maken stoppade mig. Det var plusgrader ute upplyste han mig om. Någon enstaka i alla fall men de fanns där. Jag övervägde mitt val och till slut drog jag av mig tjocktröjan. Mycket bra val kan jag meddela då den där långärmade funktionströjan jag hade fått tag på var riktigt bra och höll mig varm hela rundan.

Och det var en runda. En hel runda runt sjön. Och det var det som var så häftigt. Jag sprang hela rundan. Äntligen klarade jag det som jag inte varit i närheten av tidigare. Jag fick i och för sig tassa över blankis på några ställen men jag höll ändå löparsteg och armar.

Jag kan inte skryta med någon tid heller men det struntar jag i. För det var en kommentar som jag fick för ett tag sedan som fick  mig att tänka efter riktigt ordentligt hela rundan.

Öppna inte för hårt. Ta inte slut på dig med en gång.

Så jag sprang och tänkte på det. Lunka på till en början och ta dig runt. Ta dig runt för första gången och bevisa för dig själv att det går och jobba dig sedan därifrån.

Och det gick minsann. Stolt som en tupp över min bedrift är jag. Det där målet jag hade att jag skulle klara efter förra sommaren men som inte gick då. Men se på fasen. Man ska inte ge sig.

Problemet är nu bara att jag verkligen vill ut och springa imorgon också. Jag vill springa längre. Dumdristigt att pressa kanske men så länge jag har det där i tankarna att ta det lugnt och känna efter så tror jag minsann jag hade klarat en bra bit till. Får väl se vad jag hamnar i morgon. Är lite skeptisk över slingan och isfläckarna dock.

1908314_735226399822633_1226098020_n

Nöjd, stolt och blöt fruga.

2014/02/06

Ibland gör man saker utan att tänka på vad man gör

Ibland gör man saker utan att tänka på vad man gör, just i stundens hetta i alla fall.

Som när Lilly hoppla-studsar, som alltid, ut i hallen och två sekunder senare skriker Molly till och är super ledsen.

Reaktion 1: Lilly vad gjorde du nu med Molly? Jag var helt säker att Lilly hoppla-studsat och gjort detta på Molly.

Reaktion 2: Hoppsan. Där står Lilly i på sitt rum och Molly sitter på golvet utanför sitt rum.

Reaktion 3: Åh, förlåt Lilly. Det var inte meningen att skylla på dig. Hon verkade inte ens märka att jag skällt på henne för tio sekunder sedan.

Reaktion 4: Vad hände med Molly? Hon hade kört stortån i trösklen och snubblat och satt nu och höll om sin skadade tå. Just då såg den ganska normal ut.

Vid läggdags såg den inte lika normal ut. Svullen samt började anta en inte så normal färg. Hon var mest orolig över att “fröken” verkligen hann läsa mitt meddelande att hon inte kunde vara med på gympan.

Sedan funderade hon på hur hon skulle komma hem imorgon om hon inte kunde gå. Fritids är uppsagt men tur i otur så har vi platsen i två veckor till. Så hon får vara kvar om hon inte fixar det imorgon.

Ska bli intressant att se färgen på den där tån imorgon.

Men jag har fortfarande dåligt samvete över att jag bara tog förgivet att det var Lilly som gjorde något. Men det är ju faktiskt så det brukar vara. Ursäkten godtagen i alla fall.

2014/02/05

Rätt in i dimman

Mjölkvit dimma täckte landskapet utanför mig. Inte något genomskinligt 0,1% eller 0,5%s blask eller ens 1,5 % utan minst 3%:ig. Så tjock var dimman.

Kisandes tog jag mig framåt. Men jämna mellanrum dök svaga lysen upp från ingenstans.

Så tant blev kanske inte så förvånad när jag upptäckte att jag tydligen missat infarten till jobbet och snällt fick svänga av vid nästa för att vända.

Kände mig lite lagom tankspridd för en stund men tittade sedan utanför vindrutan och kunde andas ut. Den 3% mjölkvita dimman kunde nu jämställas med någon trög långfil eller något liknande.

Nu stod jag då vid en T-korsning istället. Mjölkvitt till höger, mjölkvitt till vänster. Fadda lysen tog sig genom en bit bort och när jag då fick den där magkänslan, för det var den jag fick gå på, att nu skulle inga lysen stränga genom fick jag bilen i rullning. Och så var jag säker på andra sidan, vägen då alltså.

Och så dök plötsligt infarten upp framför mig. Och där jag jobbet. Det är tur att jag alltid är ute i god tid för trots denna lilla rundpall, en avfart för sent, stämplade jag in 6,57.

Det finns en risk att samma sak kommer att hända imorgon om jag glisar lite på persiennerna och tittar ut. Men jag hinner nog ändå.

2014/02/04

Frost, Frozen, Surgelé, 凍った

Frost är en typisk Disney-film. Urgullig, pampig, ledsam och ett lyckligt slut. Det fick vi erfara i lördags.

Så när musiken spelades dagarna efter var det sådär gulligt. När man sedan kom till jobbet och var på väg att gå fram till någon jobbekompis och utbrista:

“Vill du inte ut och leka, bygga snögubbar i snön”

Var det lite sådär lagom gulligt. Vädret hade i och för sig tillåtit det men jag vet inte om de hade ringt männen med det vita rockarna då. Den hade satt sig rejält.

Sedan la de till det internationella. Samma låt om och om och om och om igen fast på olika språk. Och där satt den lilla telningen och nynnade med för glatta livet. Danska, engelska, franska, japanska, det spelade liksom ingen roll för hon lyckades nynna med ändå.

Så la de till en andra växel och lade till andra låtar. Timme efter timme gick de på eko mellan deras rum. Snögubbar och Slå dig fri på repeat.

Och som tredje växel blev även den internationell. Om och om och om igen. Det är ju tur att jag inte fått denna på huvudet i alla fall. Lite riskabelt om jag börjat sjunga denna till chefen.

Så nu återstår det att se hur länge dessa sånger kommer att eka i det Nettuanska hemmet. Antagligen ett antal dagar till.

Men filmen var bra, samt att det var Lillys premiär. Hon har inte velat följa med innan. Man är ju tvungen att både sitta still och vara tyst länge. Hon längtar till nästa. Påminn mig bara att det inte ska vara någon sångfilm.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails