2013/08/30

Jag känner mig hög

Euforisk är bara lite av hur jag känner mig nu.

Jag känner mig hög på alla mina känslor och kan fortfarande inte riktigt ta in vad jag har gjort.

Kläderna jag fick av min vän i somras har nu blivit lite stora. Byxorna har blivit mer pösigare för varje dag och det var verkligen dags att införskaffa ett par ny. Jag har liksom dragit ut på det eftersom jag vill kunna ha dem lite också och det är minsann inte billigt med jeans. 499 svenska riksdaler för att vara exakt och det är dyrt kan jag tycka. Avslöjade jag nu att jag aldrig varit någon märkesfreak?

Jag visste att jag hade gått ner en storlek i jeansen men när jag provade två storlekar mindre och kunde ha dem spred sig en sådan sprittande glädje i min kropp.

1234571_646204295391511_2128193060_n

Storlek 44 satt nu på min kropp. En storlek jag inte ens minns när jag kunde ha senast. När jag började i höstas hade jag jeans på mellan 52 och 54 och nu kom jag i en 44. Jag kan fortfarande inte smälta att det faktiskt är så.

När jag håller upp byxan och tittar på linningen ser de så små ut mot vad jag är van vid. Det är liksom byxor som inte ska passa mig för jag är inte så liten som linningen visar, inte i mina ögon. Det är en häftig känsla att veta, att bevis finns eftersom de faktiskt sitter på mig, att jag kan ha dessa.

Jag har varit konstant fån-leendes hela kvällen. Folk som sett mig har säkert skruvat på sig lite i obehag eftersom det bara är galningar som brukar springer runt och ler för sig själv. Jag är inte galen, bara euforiska.

Och inte nog med jeansen.

20130830_203053

Jag testade min vigselring ikväll också. Och se på tusan, den gled ner på fingret utan större ansträngning. Det kändes konstigt att ha den på sig igen. Detta med tanke på att jag inte fått den på mig sedan någon gång mellan Molly och Lilly. Så det är mellan 6 och 9 år sedan jag kunde ha den. Jag minns faktiskt inte när jag tog av mig den. Jag tog av mig den igen. Jag kommer nog att få vänja mig vid den lite och lite igen nu när jag dessutom har ett arbete där jag får ha den på mig.

Det är mycket som händer nu. Små fjuttiga saker för många men otroligt stora milstolpar, som jag inte ens visste att jag hade förrän jag var där, för mig.

Euforin fortsätter.

2013/08/29

Då flåsade jag som en födande elefant

Ibland bara slår det en. Hur saker kan förändras, denna gången till det mycket bättre.

För 10-11 månader sedan gick jag på mitt första gympapass här i Hålan. Den första gången var en ren pina. Varje muskel ifrågasatte om jag var en idiot som plågade dem på det viset och de skrek åt mig att sluta. Jag flåsade som en födande elefant och jag ville helst inte se mig själv i spegeln när jag blobbade fram.

Idag var jag på ett introduktionspass. Detta passet innebar Zumba, dans, afrodans och yoga. Detta passet varade i två timmar. I två timmar sprätte jag fram, troligtvis med ett fotarbete som skulle få en boxare att gråta, med viftande armar. Inte brydde jag mig om att där satt 100-tals mc-knuttar ute på serveringen och tittade på oss. Inte brydde jag mig speciellt mycket om att jag inte kunde alla stegen eller rörelserna.

Mitt motto för gympapass är att man ska ha roligt. Man får bjuda på sig själv och jag ler och fnissar gärna åt mig själv när stegen är helt andra än alla andras.

Men jag genomförde detta passet, svett från topp till tå ungefär, bara sådär normalt andfådd och inte sa mina muskler till mig att de ville sluta. Helt ärligt hade jag klarat att köra en stund till om det hade varit det. Och det mina vänner är en helt otrolig upplevelse. Känslan att jag har gjort detta passet är obeskrivligt och det är ännu mer underbart med tanke på hur “lätt” det gick. Det där är en boost för självkänslan som heter duga. Att minnas hur det där första passet kändes och jämföra det med idag. Det bevisar bara att jag faktiskt också kan. Jag kan och jag har gjort det bra än så länge. Fy tusan vad frugan hon är duktig.

Nu sitter jag väl mest och tycker det är synd att dessa passen inte finns i närheten av Hålan för den där afrodansen var helt underbar. Funderar på om det är värt att köra och om man hinner med det. Det tål att funderas på i alla fall.

Nu återstår det naturligtvis att se vad mina muskler tycker om detta imorgon. Det är mycket tänkbart att det kommer att bli så men det är det fasen värt.

2013/08/28

In action

Ibland har jag funderat på hur jag egentligen ser ut när jag pustar, flåsar och stönar som värsta porrskådisen på gymmet. Idag vet jag.

20130828_100341

20130828_100410

1186787_645182422160365_1972253403_n

Jag har alltid funderat på hur många lyckas ta en massa bilder, in action så att säga, när de är på gymmet. Nu vet jag precis hur det går till.

20130828_100512

Det var liksom inte svårt att avslöja den skyldiga precis när hon dök upp mitt i bildserien på en svettig jag. Snacka om avslöjad.

20130828_102023

Och kan hon så kan väl jag. Det var ett ypperligt skönt pass, trots att jag blivit lite smygfotat emellanåt. Men det bjuder jag på.

2013/08/26

För tillfället verkar vi alla lite löjligt förtjusta i den där trumpeten

Sådär ja, nu ska en av telningarna göra denna familj musikalisk. Låta oss komma in i världen med noter och dagliga övningar.

Det blev trumpet och den hämtades idag. För tillfället verkar vi alla lite löjligt förtjusta i den där trumpeten, kanske inte Doggen förstås som först stod och tittade innan han skällandes pep iväg, och både jag och Molly kunde få bra ljus i den.

Det kan kanske bli lite spännande om vi tycker det är lika roligt om några veckor. När vi ska försöka förklara svarta punkter med svans på olika linjer. Då kan det mycket väl bli lite problematiskt för oss alla.

De där svarta punkterna med svans på olika linjer har jag kunnat innan. Kanske inte alla men tillräckligt för att klara av att spela:

“Spanien är ett land där man dansar tango”

på blockflöjt. Jag vet inte om det räknas riktigt faktiskt. Men det var mycket avancerat för en 9 årig blockflöjtist. Troligtvis hade det varit lika avancerat för en 37 årig före detta blockflöjtist idag. Kan kanske bero på att den där blockflöjtskarriären varade ungefär en och en halv termin för sedan var man tvungen att lära sig:

“Fjärilvingar syns på Haga”

och då blev det riktigt ordentligt avancerat. Man var tvungen att flytta fingrarna till många olika hål på den där flöjten. Det lät liksom inget bra alls. Verkligen inte bra. Det lät lite sådär som när det kommer en ton ur något och man funderar på om det är en helt ny sorts ton. En sådan som skär i öronen och får alla andra blockflöjtister att blänga lite lojt på en.

Sådana toner var denna blockflöjtisten ganska bra på att ta. Fasen, hade jag fortsatt hade jag kanske kunnat ordna en helt ny musikchanger.

Så jag hoppas dottra min har bättre läsa-noter-och-framföra-dem-på-ett-lyssnarvänligt-säkert-sätt än vad mor hennes hade. Fast det ska nog mycket till att inte klara det faktiskt.

Jag får helt enkelt hålla mig till den delen där noterna blir musik och där man kan ta till ord istället. Att släppa lös min ljuva stämma, det är grejer det. I alla fall det gånger där jag lyckas få texten rätt. För det händer allt för ofta att de där texterna som de kända artisterna sjunger faktiskt är fel. Det hävdar jag i alla fall. Kära maken han mest ler åt mig och hävdar något helt annat.

Men det är bara att inse. Man kan inte vara bra på allt man gör och att läsa noter kan jag nog klara mig utan även om jag hade tyckt att det hade varit roligt att kunna spela gitarr. Där är det i alla fall inget blåsande, oh förlåt i blockflöjt “tuffar” man med munnen, som gäller.

Detta kan bli lite intressant att se hur det artar sig för henne. Kanske för Doggen också.

2013/08/25

Jag har gått ner en hel Lilly

I fredags stämplade jag in på –25,1 kg. Jag kan bara säga att jag är så otroligt stolt över mig själv att jag kommit såhär långt. Jag har kommit mer än halvvägs nu och det känns toppen.

Jag började fundera på hur mycket 25 kg verkligen är så jag ställde Lilly på vågen. Den visade 25,2 kg. Jag lyfte upp henne och höll henne en stund i famnen. Det var lite tungt.

Det gick jag och bar på dagligen innan. Jag har alltså gått ner en hel Lilly och det är så jäkla häftigt att ha något att jämföra med.

Nu är det bara att fortsätta jobb på så kommer jag om ett tag komma till Molly också.

Jag kämpar på och ni stöttar och hejar på mig så kommer målet bara närmare och närmare. För jag är jäkligt duktig.

Hur är det möjligt liksom?

Helt ärligt så fattar jag inte varför jag inte kan få saker att fungera precis som de ska.

Jodå,  här är det datorsnack igen. När datorn igår valde att lägga ner Internet, helt själv, höll jag på att riva mitt hår. Det tog enda till idag innan kära maken lyckades hitta det igen.

Lycka, i alla fall en halv timme, innan hela min biblioteketsfil valde att liksom stänga mig ute och göra alla filer helt oanvändbara. Den där falsettrösten jag hade häromdagen övergick nu i något tonläge som troligtvis bara Doggen kunde höra.

Jag fattar inte varför det alltid ska strula för mig. Jag överdriver verkligen inte.

Jag och kära maken beställer telefoner samtidigt. Vilkens telefon krånglar och stänger av sig själv med jämna mellanrum? Jag vifta med handen men inte glatt. Vilkens telefon som ska säkerhetskopieras för att kunna återställas för att kunna skickas in mottar inte kära makens eller min gamla dator för den delan. Jag viftar med handen men inte glatt. Så vems telefon kan inte skickas in förrän detta är löst. Jag viftar med handen men inte glatt.

Vi kan göra exakt samma sak på grejer men det funkar inte när jag gör det. Jag behöver kanske hitta en stor jäkla magnet för att avmagnetiseras eftersom jag verkar ha något i mig som gör att grejer slutar fungera. Jag blir så sur över detta jäkla fenomenet.

Hur är det möjligt liksom?

2013/08/22

Känn min bitterfittighet

Låt mig bara utbrista ett jäkla surkärring läte. Gahhh.

Totalt jäkla hopplöst med ny dator. Speciellt när man, läs jag, har ett tålamod som räcker knappt en armslängd.

Mailen har som vanligt strömmat in men när det kommer bifogade filer så är det tydligen skräppost och blockeras då. De finns där i cyberrymden men det är inte tillgängliga för mig.

Detta ska jag klara själv tänkte jag. En stund i alla fall. Hjälprutan talade om vad jag skulle göra och jag skulle gladeligen gjort det on knappfan funnits. Efter några minuters frustration insåg kära maken att han behövde rycka in.

Efter några svordomar även från honom, fast i lugn ton och inte i falsett som frugan, hittade han rätt och problemet var löst.

Men se då har jag inget program som kan öppna och läsa de där bifogade filerna. Men herregud ska inte vanliga skriva- och räknaprogram finnas med.

Har jag sagt att jag inte tycker om nya tekniska, eller gamla tekniska, saker. Jag kan ha nämnt det någon gång sådär i förbifarten kanske.

Så på ren skånska så är det ett jäkla mög. Känn min bitterfittighet.

Imorgon är en annan dag.

2013/08/21

Vi är nu i den otäcka fasen

Jag och kära maken har ju varit partners i crime ett bra tag. Ska man vara petig så är det strax över 22 år och för att vara riktigt jäkla petig så är det 8093 dagar. Med tanke på att jag då har levt i 13 580 dagar så har han hängt med länge och jag har vårdat honom ömt.

Vi är nu i den otäcka fasen, som vi nog varit i över tio år, där vi faktiskt vet vad den andre ska säga utan att säga det.

Vi kan sitta i ett samtal, och främst är det nog jag som har denna förmågan, när han kanske stannar upp och börja fundera på något varav jag kan tala om för honom vad han ska säga näst. Vi kan sitta och han kan börja med:

-Jo jag har funderat på detta. Ja vad heter det nu?

Och jag kan då 9 av 10 gånger tala om detta för honom bara genom att han har börjat prata. Ibland är det lite självklara saker men många gånger är det om saker som vi inte nämnt på väldigt länge eller inte alls och ändå vet jag vad han kommer att säga.

Vi har också en förmåga att börja prata om samma sak samtidigt också, även om det inte varit uppe på länge det heller. Vi känner varandra utan- och innantill skulle man kunna säga. Men lite otäckt kan jag ändå tycka att det är ibland.

Är det det som kallas själsfrände? 

2013/08/20

Jag kan ju inte låta er bli lidandes för min egen dumhet

Ny dator. Nya utmaningar. Funderar på om det kommer att ge sig hur det fungerar.

image

En del av datorn ser ut som följande. Det kan vara väldigt bra att kunna hur detta fungerar eftersom allt utgår härifrån. Men det ger sig nog, till slut, när det blivit omoderna eller något sådant. Så det är tur att det får att få fram en vanlig startmeny, en sådan som det fanns på den gamla.

Det gamla är bra. Det är tryggt liksom. Jag gillar inte nya tekniska saker. Surprise eller något. Så lite sömn för att smälta att jag behöver lära mig detta. Jag kan ju inte låta er bli lidandes för min egen dumhet. Eller grejernas dumhet över att inte gilla mig. Det kallar jag dumhet på riktigt.

När jag trycker på knappar och det ploppar upp saker låter det som när man åker hiss på Oslobåten. Det plingar på samma vis. Jag kan kanske bli lite förvirrad över detta. Ett levande äventyr liksom.

Vi håller tummarna att jag kommer att fixa detta.

2013/08/18

Ett monster, svart som natten med lemmar grova som björkgrenar

I godan ro gick jag ner i tvättstugan för att hänga upp den färdiga tvätten. Och där var den.

Ett monster, svart som natten med lemmar grova som björkgrenar, och jag blev alldeles stel. Jag funderade på att låta tvätten ligga kvar i baljan till kära maken kom hem men valde istället det modiga sättet.

Dammsugaren. Jag monterade hela längden på röret och drog den sakta med mig. Den följde mig som en lydig hund och när jag var framme vid mitt mål, ja i alla fall tre meter från, så lutade jag mig så mycket framåt att jag nästan vek mig dubbel samtidigt som jag sträckte fram det långa röret. Jag tryckte på knappen och samtidigt som den brummade igång stack jag fram det mörka hålet och i ett lågt, eller i alla fall inte så pass högt att jag överröstade maskinen för telningarna reagerade inte på ovanvåningen, skrik från mig försvann monstret in i röret. Jag kunde nästan svära på att jag hörde ett svagt “Don´t kill me” när den studsade mot rörets väggar. Lite sympati kände jag, i alla fall för en liten, liten stund innan jag faktiskt kom på att det där monstret satt och stirrade på mig när jag kom ner. Det var den som smidde planer på att ta över min tvättstuga, och säkert världen också, så den hade liksom bara sig själv att skylla.

Jag kände mig otroligt modig.

Not to my self: Köp mer kattmat eftersom halva skålen skramlandes försvann in i röret för att försäkra monstrets icke återkommande.

2013/08/17

För att dra en lång historia kort eller något

Jomen, då har jag vätsketestat vårt ny kök. Jag måste erkänna att utfallet blev ju inte riktigt vad jag hade för förväntningar precis.

För att dra en lång historia kort eller antagligen göra den exakt så lång, om inte längre, som den faktiskt är så kan jag säga några ord om iste först.

Iste är fruktansvärt gott när det är vart ute och det är precis sådär nygjort. Iste är troligtvis inte alls gott när man hittar det i en bringare efter någon vecka. Detta kan jag dock inte svära på eftersom jag inte testade men kände väl att det inte var värt det. Temperaturerna hade ju sjunkit drastiskt nu så vem behöver sådant svalkande liksom.

I denna bringare fanns cirka 1/2 liter iste vars andra halva en gång i tiden svalkat en torr strupe. 1/2 liter kanske inte verkar så mycket i en bringar. Jag kan då upplysa om att det är betydligt mer än vad man tror. I alla fall om man tar den här bringare och den på något konstigt vis, jag menar verkligen konstigt, sliter sig ur mina pianofingrar, studsar på bänkkanten innan den liksom spinner neråt golvet. Och alla som vet hur vätska beter sig från en behållare som spinner kan nu ta upp handen mot munnen och i förfäran utstöta en väsande, åh nej.

Jag kan väl säga att jag var inte så finkänslig i mitt språk precis och den lilla telningens öron fick skrubbas hela kvällen för att hon skulle bli av men mammas ordval.

Så där står jag, torr faktiskt, och drar nog genom de svordomar som finns plus att jag troligtvis hittade på några också. Mina fina vita lådor är nu gulprickiga i princip hela köket faktiskt. Det såg nästan ut som en full karl hade tagit fel på toaletten och köket om man säger så.

Min besvikelse kom nu smygandes. Ingenting hände. Jag hade nästan väntat mig att lådorna skulle torka sig själv och att det blöta på golvet skulle försvinna. Vi har ju dock ett nytt och modernt kök nu. Men nej, här var det fortfarande samma gamla procedur som gällde. Trasa, spann och svabb och efter en stund, fortfarande svärandes troligtvis, så såg köket åter ut som vanligt.

Dock gäller det att inte stå still för länge på samma ställe eftersom golven är sådär klistriga som två varma kroppar som nästan fastnar ihop en varm sommardag, som vi åtskiljande blir skinnet nästan en meter långt innan det motvilligt släpper varandra. Lite sådär klistrigt helt enkelt.

Men nu är det gjort i alla fall. Vätsketestet är gjort. Jag ångrar bara lite att jag inte tog ut bubbelvattnet istället.

2013/08/16

I veckor har jag gått och hållit en hemlighet för kära maken

Äntligen. I veckor har jag gått och hållit en hemlighet för kära maken som jag varit livrädd att han skulle få reda på. Men idag var det dags att låta det komma ut i dager.

Veckors väntande är äntligen över och jag känner mig ganska lugn nu. Framförallt känner jag mig helt tillfreds med mig själv och vad jag har gjort nu.

Så efter en massa planerande, surprise liksom det är mig vi pratar om, klaffade allting. Ett litet brev låg färdigskrivet i min arbetsdator. Ett brev som jag skrev ut igår, la i kuvert och körde hem till syrran som sedan la det i postlådan idag. Vem vågar lita på att posten levererar sådan viktiga saker. På kuvertet stod det följande:

“Kära makens för och efternamn
BRÅDSKANDE

I kuvertet låg följande brev:

brev kära make

I ett sms fick jag reda på att han faktiskt ville äta kräftor imorgon eftersom vi ska/skulle på den årliga skivan. Det var bara att upplysa honom om den andra meningen i brevet. Förhandlingsbart, tror inte det.

Sedan fick han ett brev till. I det fanns följande:

rebus pink floyd
Dessa hade jag omsorgsfullt vikit dubbla och numrerat med 1 till 5, lite som en svårighetsgrad. Det jag missade i det hela var naturligtvis hans vänsterhänthet. Detta innebär ungefär att han gör saker tvärt emot alla andra. Vilket innebar att han efter att ha dragit ut bilderna hade dem uppochner mot vad jag planerat. Vilket innebar att den första bilden var den lättaste, Pink, och han fattade liksom galoppen nästan med en gång. Även om jag inte tror att han har kommit på vad jag menar med höjdhopparen. Ni fattar kanske?

Och han som trodde det skulle bli en helg med kräftsörplande. Shi fick han. Men jag tror han smälte förlusten av kräftor ganska snabbt. Han sken upp som en sol och naturligtvis kom frågan.

-Hur har du lyckats med detta?
-Tja, en kvinna har väl kontakter liksom men bry du dig inte om det.
-Ja, jag förstår nu varför du inte tyckte att jag behövde gå på bolaget för mer öl.
-Mm, svarade jag honom. Du kan ju tänka dig vad jag garvade inombords häromdagen när du frågade om du skulle ordna skjuts till lördag och dessutom skulle du fråga M. Visst att M skulle köra men på ett helt annat håll om jag säger så.

Så med hjälp av våra underbara vänner och grannar har jag nu lyckats skicka iväg honom och han sitter nu i bilen upp till Göteborg. Imorgon äntrar han någon arena där uppe för att se The Wall med Roger Waters. En konsert han pratat om sedan i våras men aldrig kommit till skott. Så det är tur att han har en fruga som mig då.

Hoppas du har det underbart roligt. Och var rädd om dig, du vet hur frugan kan oroa sig. Och tack till alla som hjälpt mig att genomföra denna lilla överraskning till honom.

2013/08/14

Riktiga män faller för kvinnor…

Jag är en kvinna med former. Jag har volanger både här och där. Jag har en ordentlig byst, väldigt markerade höfter och en rund bakdel.

Gör det mig mer älskvärd?

Jag som har dessa attributen borde kanske applådera det som åter igen cirkulerar men jag blir bara stött och illa till mods.

“Riktiga män faller för kvinnor med kurvor, bara hundar jagar ben”

Denna text pryds av en kurvig tecknad kvinna och cirkulerar just nu för fullt på facebook.

Det jag reagerar på är att vi stora i tider känt oss diskriminerade och kränkta av ord, blickar, hånfulla pekningar och annat otäckt. Vad är det då som ger oss rätt att vända på det. Varför verkar det ok att driva hur man vill men smala personer?

Varför ska man ställa dessa mot varandra. Jag skulle tippa på att de personer som är smala och tunna tar illa vid sig lika väl som vi stora gör det. Vad är skillnaden liksom?

Inte nog med att det är väldigt nedvärderande mot de smala så har vi åter igen detta med att glorifiera mannen som enbart kan se hur utsidan ser ut. Ett djur på ständig jakt som bara kan följa det som den lilla dingdongen vill göra, utan egen vilja. Bullshit vill jag säga.

Jag skulle väl vilja tro att riktiga män har mer mellan pannbenet och går på mer än bara stort eller litet. Jag vill gärna tro att riktiga män av idag går mer på personlighet och sådana mjuka saker också. Det är vad jag hoppas i alla fall.

Nettan tipsar och håller på

Nettan tipsar och håller på.

Jag har tidigare varit med i Viktklubb för att få tillgång till kaloriplan och dylikt som har hjälpt mig. Men nu kände jag väl att jag ville ha något, helt klart liknande som tidigare, som jag har med mig.

Mobilappar finns det gott om och efter lite eftersökning fastnade jag för en som jag installerade. Nu visade det sig att jag tydligen redan var medlem där för jag hade gjort ett försök med den i höstas när jag hade Viktklubb. Antagligen kan jag väl bara lära mig en sådan liknande grej åt gången.

Men där stod i alla fall min startvikt och annat bra att veta så det var bara att fortsätta.

Och herregud säger jag bara vad effektivt det är på mig när jag skriver in allt jag äter och dricker. Det som är riktigt bra med denna app är att man kan skanna streckkoder på varor för att slippa söka dem. Man gör allt i ett nafs. Sedan måste man betala för att komma åt alla funktioner men jag tycker det är värt att lägga 138 kronor för 3 månader. Det är ju liksom bara en struntsumma som man kanske la på lördagsgott till familjen innan.

Jag har i princip rasat i vikt dessa två veckorna. Slaviskt följer jag min kaloriplan, som jag inte kan fuska med eller glömma att lägga in eftersom jag har den med mig, och slaviskt går jag till mitt älskade gym.

Så det känns toppen just nu när det börjar hända saker igen. Det känns riktigt jävla bra.

Så funderar ni på någon app att följa för att gå ner i vikt, på ett helt vanligt vis genom att äta mindre och röra er mer utan några konstigheter, så kan jag starkt rekommendera ChapeUp Club. Superduper liksom.

2013/08/12

Äktheten låter falskt i kära makens öron

Äktheten i mammans röst när hon förmanar sin 6-åring, som gjort sin första fritidsdag och tycker att hon kan hålla sig, att det är väldigt viktigt att inte gå runt och hålla sig utan att det är väldigt viktigt att gå på toaletten.

Äktheten låter falskt i kära makens öron tydligen då han med ett stort leende nickar mot mamman precis som att säga precis, bara sådär som smilande som en kär make kan göra. Mamman har förstås inte en aning om vad han kan mena. Det är väl fullt normalt att hålla sig några dagar om man inte är hemma.

Men detta är förstås inget mamman meddelar sina telningar. Nejdå, dem förmanar hon vikten av att verkligen gå när behovet finns. En liten sådan där vit lögn som föräldrar faktiskt får dra ibland. Alla går när de behöver liksom. Yeah right.

2013/08/10

Idag blir det naket, hud och pinsamheter

Idag blir det naket, hud och pinsamheter.

Jag har funderat på att verkligen visa skillnaden som den är just nu. Och då har jag plufsat till mig lite under några veckor utan gym och några glassar för mycket. Jag har funderat och funderat på om jag verkligen vågar lägga ut mig själv utan kläder och det gör jag egentligen inte men ibland måste man övervinna sina rädslor (säger den som har fler fobier än någon annan normal människa) och våga ta steget..

Jag vill ha det som en påminnelse om att jag aldrig vill hamna där igen. Det är så lätt att bara sitta och säga det men det är betydligt svårare att verkligen nå dit. Det är betydligt svårare och framför allt jobbigare och pinsammare om jag misslyckas när jag nu är så öppen med det och delar med alla andra som troligtvis snart börjar tröttna på mitt ständiga tjat om peppning och stöttning.

Men, here I go.

Fotor0810141442

Så nu är det gjort. Den nakna sanningen är ute och lite jobbigt är det allt att verkligen visa mig såhär men jag är stolt över vad jag har åstadkommit hittills. Ungefär halvvägs mot mitt mål så heja mig.

2013/08/09

Välkommen tillbaka till fjortisnivå

Språkförbistringar är just språkförbistringar. Är man dessutom skånska, det vackraste, så vet man inte riktigt varför vissa väljer att namnge vissa saker på vissa vis.

krämare 
Låt mig bara säga att en Krämare inte är en lampa i alla fall som IKEA vill få oss att tro. En Krämare är, hur ska jag säga det för att inte chocka alla jag som alltid är så finkänslig, en person eller annat levande väsen som efter kålsoppan måste springa på toan hela tiden. Han är en riktig Krämare. Eller jag kan säga att Tuben, alias doggen, är en riktig Krämare när han sitter ute med böjd rygg och konstig min även för en hund.

Och hur kan Ford döpa en av sina bilar Kuga. Det är något helt annat i en skånskas öron. Vem har inte hört uttrycket, som jag dock inte kommer att verken översätta eller förklara, “Huga dig så ska jag kuga dig”. Jag har dock provkört en sådan och det är ett skönt åk, det kan man inte säga något annat om. Men när ska de börja tänka på att vi skåningar också ska känna oss bekväma med saker?

Välkommen tillbaka till fjortisnivå. 

2013/08/08

Jag vill häpna världen ju och låta omvärlden få det allra bästa av mig

Jag kan inte riktigt bestämma mig. Jag trivs väldigt bra i lite kortare hår. Men så hittade jag lite bilder i min mobil, tagna samma dag. Man skulle kunna säga före och efter liksom.

Fotor0808192157

Och när jag tittar på dem så kan jag inte låta bli att fundera på om jag ändå inte är vackrare i lite längre hår. Jag vill häpna världen ju och låta omvärlden få det allra bästa av mig. Det finns liksom ingen anledning att vara egoistisk.

Så den enkla frågan blir ju då. Långt eller kort?

2013/08/07

Det är jag och kändisarna

Det är jag och kändisarna.

fläkt

fångad av en stormvind

Sådär übersexiga när vi blir fångad i en stormvind liksom. Håret fladdrar och man är nöjd över att ha en egen fläkt, som man dessutom man ta med sig ut på andra äventyr.

 

2013/08/06

Här gäller det att samla poäng

Ibland är jag bara så finurlig.

Var och köpte tio säckar pellets efter jobbet och kände väl att här gäller det att samla poäng. Poäng genom att få lite gratis motion och träning. Så jag parkerade längst bort på den lilla parkeringen i och för sig men det var ändå inte närmast ingången. Jag pinnade sedan in och tog en flakvagn för att bege mig tvärs över hela “brädgården” där jag hittade pelletsen. Sedan var det bara att plocka säckarna och lasta dem på vagnen som sedan vägde lite mer när jag asade tillbaka den över “brädgården” för att komma till kassan. Betalade och asade den tunga vagnen över den lilla parkeringen för att sedan lasta in säckarna i bilen.

Så gratis styrka när jag istället för att köra in och lasta direkt i bilen fick lyfta en gång extra.

Sedan kom jag hem och då fick jag riktigt fnatt. Jag vet inte om jag ska skylla på värmen eller vad. Jag bestämde mig i alla fall för att göra något bra när jag bar ner pelletsen så jag svidade helt enkelt om till träningskläder. Mitt hårband gick sönder så jag snodde helt sonika tjejernas rosa istället och jag kände ju mig då mycket fräschare (skit i hen och sådant, jag älskar rosa och flickiga saker).

Så skred jag till verket. En säck i taget som jag bar runt halva huset. Vid källartrappan stannade jag och tryckte den 16 kilo tunga säcken mot bröstet och gjorde sedan tio squat innan jag gick ner med säcken. Så gjorde jag med alla tio säckar även om det med de tre sista bara blev åtta squat för jag var helt jäkla mör i benen.

Så 94 squat helt gratis fick jag bara genom att bära ner pelletsen. Känner mig riktigt nöjd över att jag kom på det. Kroppen är kanske inte lika go (sagt med en göteborgsk dialekt) som sinnet dock. Har grym träningsvärk redan i låren och i bicepsen. Jag hade mitt första riktiga pass på gymmet igår också efter lite semester slarv (andra har haft semester men inte jag men jag har liksom flutit med i semester-flowet) så jag var lite mör redan från början.

Så nu börjar allvaret igen och nu börjar mitt tjat för att få ert pepp. Men som tidigare har jag en helt otroligt stöttande och peppande skara som gör att det är lättare att ta sig framåt.

Så nu behöver jag allas stöd igen.

(Nu får kära maken bara ta de tio säckarna från tvättstugan och bära in dem de två meterna i pannrummet. Inte ens extra-steg-i-träningen kunde få mig att gå in i detta otäcka rum.)

2013/08/04

Battle of the brainiacs och inträngande snablar

Mitt på ryggen, ni vet det där stället som man verken kommer åt uppifrån, nerifrån, från sidorna, alltså inte på något vis hur man än vänder och vrider på kroppen, sitter ett myggbett.

En liten jäkla upphöjd liten sak som naturligtvis kliar som fasen. Och här försöker jag, om och om igen, att faktiskt komma åt det fast jag vet att det är en omöjlighet. Jag har besökt åtskilliga dörrkarmar som jag gett lite intim närhet genom att gnugga min rygg och sakta sucka av vällust när kliandet blir kliat.

sova på altanen

Det kan hända att det bästa sättet inte undvika sådana saker är inte att somna på altanen och tro att man är trygg genom att ha dragit en filt runt sig. Speciellt inte om man har en skön baden-badenstol som är otroligt finmaskig i tyget som man sitter på. Det har nu visat sig, utan att någon seriös efterforskning, att den där lilla snabeln tydligen passa utmärkt att sticka in där för att ge sitt offer den där otäcka kliande stöten precis mitt på ryggen. Precis på det där onåbara stället. På det där stället som kan driva normala folk till vansinne. På det där stället som inte ska finnas på en kropp liksom.

tp vinst

Men vad fasen, ska kanske inte klaga så mycket. Vi hade ju ha en battle of the brainiacs och det visade sig att det blev ingen vidare battle. Behöver jag säga att det är min spelpjäs som står i mitten med alla pluttarna i? Nä, jag trodde inte det. 

2013/08/01

Det kom ett mail

Det kom ett mail:

“Hej

I våras hade vi en tävling på facebook som du deltog i.

Stort tack för dina bidrag! Som du säkert har sett på facebook så är vinnarna utsedda, men vi  är så glada över alla bilder vi har fått in att har vi beslutat att ge pris till ytterligare några, bland annat till dig. Om du skickar mig din adress så kommer jag att skicka två biobiljetter till dig.

Vi kommer med glädje att använda dina bilder i olika sammanhang på internet, i annonser och i annat tryckt material. Som utlovat kommer vi alltid att publicera den med "Foto: ditt namn". Vid något tillfälle kan det hända att vi kommer att beskära bilderna.”

Det var ett väldigt trevligt mail tyckte jag, som efter lite lusläsande och studerande hur mailet såg ut och att det var en riktigt mailadress det kom från, glatt skickade min adress.

Det kom ett mail till:

 Tack!
Biobiljetterna är på väg till dig Ler

Funderar på att bjuda med kära maken faktiskt som den goda hustrun jag är. Så nu kan det hända att jag behöver lite tips på något som är värt att kanske titta på, i en mörk salong med en stor duk, eftersom jag har ganska dålig koll på sådant.

So hit me.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails