2013/03/31

Livskvalitet

Idag föds verkligen hoppet.

2013-03-31 14.02.23

Sol och fågelkvitter med en temperatur på 8,5 grader. Det där kunde vi inte missa så jag och tjejerna tog på oss och gick ner till slingan.

Att sitta och lapa sol medan barnen leker i skogen är underbart. Att sitta och lapa sol och höra de dova sättningarna när isen sakta värms av solen är inte helt fel det heller. För varje sättning som blev ekade det i skogen och jag kunde för mitt inre se hur revorna for längs med isen och bildade en sicksack mönster som skulle spricka upp vilken sekund som helst.

2013-03-31 14.12.21

Att känna sig sådär vår-cool. Att råka ta rundan om den nya kiosken för att köpa årets första pinnglass för att sedan åter igen hitta en bänk där solen strålar mot.

2013-03-31 14.33.32

Att upptäcka den första gula krokusen i gräsmattan när vi kom hem. Att känna av småkliande ögon och rinnande näsa. Att känna hur kinderna bränner lite lätt av solen strålar som de tacksamt mottagit.

Vår tänka lilla runda som var planerad att bara få komma ut en runda runt sjön a´30 minuter slutade till slut på en runda hit och dit på över två timmar.

Livskvalitet på hög nivå. Och det finns åter hopp om det som komma skall. Och så jag längtar.

2013/03/30

Så var hemligheten röjd

Viktigt samtal i köket klockan 7.30 en påskaftonsmorgon som uppkom efter följande.

Lilly kommer inrusandes, lite innan den där tidigare tiden, och meddelar glatt att hon hittat ett påskägg. Sedan tar hon naturligtvis sitt påskägg och rusar in till en sovande storasyster och meddelar henne samma sak varav vild påskäggsjakt utbryter. När båda är hittade står de där i köket och diskuterar medan mamman försöker dra täcket längre om sig för att möjligtvis kunna slumra till en stund till. Det gick inget bra kan jag avslöja.

M: Lilly du vet väl att det är inte finns någon påskhare utan att det är mamma och pappa som gömmer det?

Lilly fick naturligtvis en smärre chock över detta avslöjandet och kommer in, igen, för att fråga om det verkligen är så. Mamman lugnar och meddelar att det är påskharen som kommit i natt.

L: Molly det är faktiskt påskharen som har gömt. Det sa mamma.
M: Nej svarade storasyster lugnt.
L: Men vet du vad? Jag hörde faktiskt påskharen stampa i mitt rum i natt så det så.
M: Alltså det gjorde inte jag. Det är liksom så att jag stänger mina öron när jag somnar. Jag har gjort så att de bara hör min musik så jag hörde inget.

Så avslöjandet är gjort och tvivlets frö är sått och lär har börjat gro till nästa påsk.

påsk 2013

Men jag undrar om påskharen vågar sig ut för att gömma sina chokladkaniner i trädgården i år. Tvivlar ganska mycket faktiskt.

I kväll blir det påskbuffé och jag måste säga att det gör att tankarna automatiskt faller på en högtid som infaller i slutet av året. Lite av den känslan. För är det inte så att buffén ikväll har i princip samma saker som buffén som serveras när mannen i det vita skägget kommer. Det är liksom bara högtidens namn som byts ut. Precis som på musten. Samma goda dryck men med olika man.

Men jag passar på att önska er alla en trevlig påsk och glöm bort det som vräkte ner i natt och ljusade upp vår värld. Ignorera det och tänk på knoppande träd och blommande krokusar. Som det ska vara.

2013/03/29

Och så åkte de till paris och levde lycklig i alla sina dagar…

Ibland blir man lite stolt när man kan imponera på barnen.

Som när man kan berätta om tiden innan datorer och hur vi byggde djur med kottar och tändstickor. Nja, kanske inte så gammal men jag fick snilleblixten att dra fram ett snöre.

Så började jag svinga runt det på mina fingrar och den ena figuren efter den andra framträdde. Vaggor, bord och flaggstänger bildades av mitt lilla snöre. Lilly såg lite imponerad ut och jag tror minsann hon vara det också.

2013-03-29 15.11.12

2013-03-29 15.11.20

Jag försökte komma på sagan bortom figurerna men jag fick inte upp något alls. Jag försökte även få fram Eiffeltornet men även det var som bortblåst även om jag hade för mig att sagan slutade med att de åkte till Paris och levde lyckliga i alla sina dagar.

Ja, sen lekte jag och syster yster, norskan, vidare och började plocka från varandra och några nya mönster framträdde. Men även där gick vi bet efter ett par gånger då snöret blev just bara ett snöre.

Att uppleva barndomens lekar är nostalgi på hög nivå. Nostalgitankad och mår toppen.

Kanske någon som minns hur sagan gick?

2013/03/27

Home alone

Home alone. Kära maken och frugan, man och hustru, man och kvinna, käraste, älskande. En lätt förvirring över vad man ska göra då infinner sig.

Planer smids: Passa på att ha sex, mitt på dagen, var som helst vi känner för det. Sedan en god middag och viktiga och romantiska samtal innan vi kurar upp oss i soffan tillsammans.

Verkligheten: Pommes och kött till middag, det går ju liksom snabbt. Sedan kurar vi upp oss i en vars en soffa med vars två mikrade bullar. Här gäller det minsann att passa på och vara riktigt busiga och då är det inte mycket som slår mikrade bullar, en onsdag dessutom.

Små smekningar och varma blickar och endorfinerna rusar i kroppen. Så jag älskar den mannen.

Det är äkta kärlek det.

hjärtan

2013/03/25

Så han fnissade lite och denna gången ger jag honom det

Jag har köpt ögondroppar till Molly för hon har haft kli i ögonen ett tag.

Jag ringde vårdcentralen, som bemannas av en distriktsköterska så vill man ha läkarkontakt så är det fel ställe, för att fråga lite om det. Och tydligen kunde det finns pollen ute fast det fortfarande är vintertemperaturer ut. Detta bliv jag faktiskt riktigt förvånad över och jag har dessutom inte känt av min allergi ännu.

Men hon tyckte i alla fall att vi skulle prova med droppar mot allergi eftersom det gav resultat snabbt om det visar sig att det är allergi. Så nu gäller det bara att vänta och se. Oavsett hur det blir så måste vi ha tag på en läkartid sedan.

Hon var otroligt duktig när jag droppade henne. Kära maken stod mest och fnittrade när jag berömde henne. Det kan kanske ha att göra med hur jag beter mig de gånger han har försökt ge mig droppar.

Ni vet när man slappnar av i ögonen och har de vidöppna men så fort någon kommer i närheten så åker de igen som en rädd mussla. Så försöker man slappna av när man känner hans varma hand mot pannan och så kommer fingrarna. Jag försöker verkligen slappna av med ögonen är hårdare slutna en den förbannade musslan. Han stod där och försökte bända upp mitt öga och jag tror till och med att han svor lite åt min tramsighet. Jag slappnar av nu sa jag men så fort hans hand kom i närheten så var ögat stängt igen. Jag försökte öppna ögat men det enda jag öppnade var nog min mun. Jag avskyr verkligen ögondroppar.

imageJag kan tycka att det skulle varit skönt att bli av med glasögonen men har bara ett litet problem. Hur? Kanske inte det lilla problemet heller. Linser? Jo men självklart om jag skaffar sådan där ställning som de använder sig av i A Clockwork orange. Då kanske någon hade kunnat stoppa in dem på mig men efter en dag sådär hade de nog suttit fast på ögat sedan.

Laser? Ja kanske o jag hade varit beredd att bli lasrad i resten av ansiktet också eftersom jag hade legat där och vridit mig i ångest. 

Så han fnissade lite och denna gången ger jag honom det. Han har liksom varit med om det. Så jag är väl mest glad att Molly inte fått den genen från mig i alla fall.

Tänk själva för en gång skull

Jag tror fasen jag har varit med om den mest intelligensbefriade kommentaren på väldigt länge.

Någon har länkat en artikel om att regeringen tagit beslut om att skattebetalare ska amortera invandrares studielån. Under denna länkning har någon kommenterarat:

“är man inte redan rasist så blir man”

Jag blir så jäkla arg och frustrerad över hur folk tänker om andra. Så på grund av att regeringen har bestämt en sak som missgynnar någon så är det befogat att hata den som det gynnar? Fast det är klart, det är ju bara när det gäller invandrare som det verkar vara ok att kläcka ur sig något sådant idiotiskt.

För jag har inte hört några hatiska ord över att regeringen vill ge ännu mer till de som redan har genom att gynna rikemansknösar med skattelindringar av diverse konstiga slag. Ingen yppar ett dugg över detta.

Det är inte så konstigt att främlingsfientliga partier ökar när folk tänker i dessa banor. Och det visar väl ännu tydligare på hur alliansen hjälper till med det också. För ju större klyftor och ju bredare utanförskap ju större blir grogrunden för hatiska tanka och förmågan inte sluta tänka själva.

Skulle vi efter varje förslag som regeringen lägger som verkligen inte är bra gå runt och hata alla som det berör då skulle inte bli mycket kvar att tycka om. Men nämns invandrare så är det plötsligt legitimt att verkligen tycka illa om dessa? Men lyssna på hur idiotiskt det låter.

Fan, ta reda på hur saker och ting ligger till innan ord yppas som får oss normalt funtade att häpna.

Det är inte invandrarnas fel att regeringen ta konstiga beslut och spär på fördomar. Tänk själva för en gång skull.

 

2013/03/24

Testa aldrig Ben & Jerry om det inte är så att ni vill komma den där biten närmare himlen

Jag, galssomanen, väljer att köpa ett paket glass som lördagsgodis igår. Detta med motivationen att jag sedan har några lördagar framåt. Ja, och hur tänkte jag där?

När jag dessutom bestämde mig för att nu var det minsann dags att prova den där Ben & Jerryglassen som alla pratar om. När jag stod där och skulle välja vilken smak föll det sig naturligt med en chocolate fudge brownie. Inte så värst genomtänk kan jag avslöja.

ben & jerry chocolate fudge brownieFör i den där paketet fanns den mest lena chokladglass jag ätit. Och i den lena chokladglassen fanns mörka bitar av seg browniefudge-kaka. När det landade i min mun ville jag bara slänga huvudet tillbaka i ett utdraget stön och bara utbrista: Yes, yes, yes. Den söta glassen tillsammans med den bitterljuva, sega kakan kan slå hål på vilken diet som helst. Och det gjorde den.

För det där med att jag nu kommer att ha lördagsgodis några lördagar framåt är ganska kört redan nu. Jag har liksom söndagslunchat lite också om man säger så. Och jag sitter här nu och är sådär ljuvligt chokladhög som det kan hända att man blir ibland. Jag är en bit närmare himlen.

Och är man en bit närmare himlen fungerar inte det där resonemanget att det nog är bästa att gå och slänga den halvan som är kvar. Som en säkerhetssak. Finns det inget så kan jag inte heller bli frestad av det. Men det är bara så att en bit av himlen kan man inte slänga. Big no, no.

Så det är väl bara att inse att jag kommer att få offra mig på detta. Jag kommer aldrig att kunna låta den vara där den är nu. Helt ensammen i kylan. Så jag får låta den komma ut och känna min oändliga värmande kärlek. Herregud vad jag är omtänksam.

Så jag höjer ett varningens finger här. Testa aldrig Ben & Jerry om det inte är så att ni vill komma den där biten närmare himlen. Men då gör ni det på eget bevåg. Det gjorde tyvärr jag. Suck…

Fototriss ~Siluetter~

Det är ett tag sedan jag var med i en fototriss. Mitt fotograferande har hamnat lite på avsides när det varit mycket med skolan och nu är jag dessutom på sluttampen och håller på med mitt examensarbete.

Men veckans tema kändes väldigt spännande även om jag inte hade en aning om hur jag skulle angripa det. Men medan jag satt här och filosoferade så vände jag ut blicken och då såg jag det, tror jag i alla fall. Så enkelt det kan vara om man släpper det där att tänka så stort. Så min triss har jag bland annat lånat in minsta dottern som modell som faktiskt gärna ställde upp denna gången. De har liksom tröttnat på att jag kommer och kör upp kameran i ansiktet på dem så fort det är något.

Ja, nu svamlar jag iväg lite. Det är inte texten som ska granskas utan mina siluetter.

033
061 
072

Fler trissar hittar du HÄR

2013/03/23

Så nu är jag nöjd och stolt över mig själv igen

När jag ett tag har haft en ond mage, och då menar jag inte att den är i maskopi med djävulen utan att den varit ajaj, har jag inte varit så aktiv med mitt tränande.

Det blir liksom inte att man kommer iväg när magen bullrar och ändan muttrar. Inte så värst trevligt att stå på crosstrainern med magknip och vädra för fulla muggar.

Så idag var det extra skönt att komma iväg på gymmet efter nästan två veckor därifrån. Och herregud vad man tappar orken fort. Det hade varit väldigt bra om man hade lyckats bygga upp den lika fort som den ramlar av. Det där är faktiskt lite orättvis att det negativa ska vara så lätt att komma åt men åt det positiva hållet får man jobba som fan.

Jag kör intervall på crosstrainern och kör tre minuters intervaller. Sedan går jag av och kör 20 swing med kettlebellsen innan jag kör tre minuters cross igen. Jag har senaste gångerna kört sex upprepningar per grej. När jag idag hade kört fyra gånger och steg upp på crossen igen mötte jag den. Det sa bara smack och jag körde näsan och resten av kroppen rakt in i den osynliga väggen. Jag tror inte jag råkat ut för det så pass innan men detta var hemskt.

Det var som om kroppen inte svarade på något och att någon lagt tegelstenar under tramporna på crosstrainern. Jag fick kämpa som ett djur för att lyckas få igång trampandet igen men det fanns liksom ingen styrka alls i mitt trampande.

Jag lyckades köra mina tre minuter men det var ingen fart på det. Otäckt var det. Men sedan var jag igen som vanligt även om det känns i kroppen att den har fått jobba mer än vanligt även om jag inte gjort mer än vanligt.

Förutom de där sista fem minuterna på löpbandet, springandes i faktiskt springfart på 8, som jag är grymt nöjd över. När jag hade sprungit fyra minuter såg nog tjejen på cykeln min panik i blicken och började heja på mig. Så mycket lättare det går när någon annan hejar på och visar intresse för min duktighet.

Så nu är jag nöjd och stolt över mig själv igen. Skönt att vara igång och hoppas att magen håller sig i schakt nu så jag kan fortsätta.

DUKTIG 

 

2013/03/22

Det har blivit en liten missuppfattning

I sagornas värld kan det hända att det finns en tydlig avgränsning mellan regn och sol. En helt vertikal vägg som du i princip kan stå med ena halvan i regn och den andra i sol.

Det var i alla fall vad jag trodde. Att det enbart var i sagornas värld. Jag kan nu undervisa er och meddela att det även finns i den riktiga köttvärlden. Här i denna värld vi befinner oss i.

Men strålande solsken lämnade jag metropolen i eftermiddags. Jag lirkade på mig mina solglasögon under mössa. För även om det var solsken så var det en bister kyla ute. Vädersnubbarna har pratat om isdygn, ett ord som faktiskt inte medierna har hittat på, vilket innebär att det är minusgrader hela dygnet. Kanske inte så konstigt om man befinner sig på den vintriga delen av året men nu ska vi egentligen befinna oss på den våriga delen av året. Det har blivit något fel tror jag. En liten missuppfattning hur väder ska levereras.

Nåväl, jag njöt i alla fall av solen när jag satt mig i bilen och begav mig hemåt. Halvvägs hem försvann solen i några grå moln och framför mig tornade en vit vägg upp sig. När jag passerade den nästan knivraka linjen möttes jag av ett tät snöfall. Det var så tät att jag inte ens såg bilen framför mig. Flingorna yrde omkring mig och jag sänkte hastigheten för att kunna ta mig säkert fram.

Så efter någon kilometer kom jag fram till nästa vertikala vägg och lika snabbt som jag kommit in i snöovädret lika snabbt lämnade jag det. Solen orkade sig dock inte till den andra sidan utan det var enbart gråa moln som täckte himlen. Jag såg hur väggen avlägsnades bakom mig när jag ökade hastigheten.

Jag har hört talas om lokala nederbörder med detta var helt otroligt. Otäckt och ganska häftigt på samma gång. Jag kände mig nästan som en tecknad figur som hade ett regnmoln precis ovanför huvudet och hur jag än flyttade mig så följde molnet med. Sådär overkligt kändes faktiskt hela händelsen.

Men nu hoppas jag att det där isdygnet, om det blir något för såhär sent har det tydligen inte varit sedan 1978, gör sitt och sedan att Kung Bore verkligen går i ide. Han är inte välkommen här längre.

Vårdagjämning för två dagar sedan och snöstorm idag. Man borde inte förvånas över vädret efter att ha vandrat på denna jord i 36 år. Men man slutar aldrig förvånas faktiskt även om man var med om det samma för 34 år sedan. Det är ju liksom ingen nyhet.

2013/03/21

Jag har lite svårt att bestämma mig

Jag är ute efter en ny lampa i storarummet. Det finns många fina verk som jag skulle kunna tänka mig.

Det är mycket naturliga former och material. Maskrosor, stenar och droppformade och en och en annan annan form.

lampa

Så jag har lite svårt att bestämma mig. Kristall känns så gammalmodigt på något vis. Något som hänger i mormors vardagsrum och som mormor stänger in sig i två gånger om året för att putsa. Hon vill liksom vara helt själv för att, som hon uttrycker det, veta vilka detaljer hon putsat. Hm, det kan väl inte vara så svårt att putsa en helt vanlig kristallkrona. Jag börjar fundera på om det ligger något annat bakom.

Så jag fortsätter att fundera och kommer troligtvis ha det som jag har det i sex år till. Vad vet jag.

2013/03/20

Inte för att skryta men jag har gjort det alldeles själv

Låt mig säga att jag är faktiskt klokare idag än jag var igår.

Detta med tanke på att jag idag har lärt mig en teknisk detalj. En tekniks detalj som troligtvis alla som är lite tekniska på något vis redan vet. Detta innebär troligtvis alla.

Många lägger ut bilder på sina sms-konversationer, frågor om spel eller bara skryt över att de vunnit med över 300 poäng mot någon i wordfeud. Jag har liksom gått och funderat på hur man gör detta men inte kunnat lösa det.

Så jag har väl kommit fram till att det är något som alla med ajfåns kan göra. Någon lite sån där finess.

Jag hade fel. Nu visar det sig att man kan göra sådant med alla lurar. Dra mig baklänges alltså vill jag utbrista. Jo, helt ärligt kan man det. I´d kid you not eller något liknande.

Jag är verkligen kass på sådant här. Men för att mildra min totala okunnighet så var det faktiskt kära maken, den tekniska nissen i da family, som kom tidigare och var alldeles lyrisk över att han löst detta problem. Så jag var faktiskt inte ensam, otroligt nog. Vi var lite efter båda två helt enkelt (och nu kan ni börja andas och torka tårarna efter ert skrattanfall över vår otroliga okunnighet).

SC20130320-184427

Inte för att skryta men jag har gjort det alldeles själv. Och skulle någon kunna ordet så meddela mig gärna.

2013/03/19

Åh, vad jag avskyr godis

Åh, vad jag avskyr godis. Jag avskyr röda bönor, lila hårda karameller, oranga apelsinkarameller, randiga gröna karameller och runda punschkottar . Avskyr, avskyr, avskyr.

För att inte tala om kristyrtoppar och geleblobbar. Avskyr, avskyr, avskyr.

Och det som är värst är minsann choklad. Choklad som smälter för att sedan börja växa när man fått smak på det. Avskyr, avskyr, avskyr.

Och jag avskyr att det ändå lockar mig i fördärvet och tvingar sig på mig. Jag känner ett tvång att fortsätta med mitt godis fast jag kanske vill sluta. Det är ett helsike att vara beroende och med tom, sockerstinn blick ändå knapra mängder.

image

image

image

Det är fruktansvärt frustrerande när man inte kommer förbi en bana. Jag vet inte hur länge jag suttit fast på denna bana men jag får helt enkelt inte dragen att räcka. Men jag sitter där, troget, och flyttar mina karameller i hopp om att denna gången är den gången det kommer att hända. Kan väl säga att det är tur att det bara finns 5 liv åt gången. Jag har ju ett liv vid sidan om också.

Candy Crash, jag varnar er. Börja aldrig med det.

2013/03/18

Sackande tuttar och grånande hår

Vissa saker kan jag förlika mig med med att bli gammal.

Sackande tuttar och grånande hår är väl sådan saker. Det finns väldigt bra tutthållare som kan trolla långa tuttar till böljande, fylliga kullar. Det finns en uppsjö med färger som man kan slänga i håret och trolla bort skimrande hårstrå. Magiska saker som är ett måste för en kvinna i sina bästa år.

Det jag däremot inte kan förlika mig med är mina händer. Jag har så svårt att acceptera att de har förändras. Skrynkliga små saker som inte stämmer överens med hur mina händer ska se ut.

Händer syns alltid och de kan inte döljas. Jag kan inte på något vis trolla bort mina exploderande antal av rynkor som pryder mina händer. Händer ska inte vara skrynkliga när man är 40 –. Man ska vara dubbelt så gammal när man har det.

Usch, jag gillar inte alls det.

2013-03-18 18.56.07 
Vad ogillar du med din kropp när den förändras (för det kan väl ändå inte bara vara min)?

2013/03/17

Klänning är liksom inte smickrande till en kropp som har väldigt mycket volanger

Jag har nu i mina ägor en klänning.

Trodde jag aldrig i hela mitt liv att jag skulle bli tvungen att äga men det blev så med det stundande bröllopet som vi ska på.

Klänning är liksom inte smickrande till en kropp som har väldigt mycket volanger men valet fanns inte att välja bort den.

Jag hittade en som jag tyckte var fin, med mycket färg, och beställde den. Jag beställde snarare två eftersom jag inte har en aning om vilken klänningsstorlek jag har. Kan väl säga att jag var väldigt glad när jag fick välja den minsta av de två. Dessutom var det en storlek 48 så det var extra skönt att gå under 50-strecket (duktiga jag).

Den satt hyfsat bra och med rätt sådan där håll-in-underkläder eller hej-älskling-jag-är-så-sexig-med-beischa-trosor-som-slutar-under-brösten-och-som-är-omöjliga-att-slita-av-i-stundens-hette kan det nog bli ok.

klänning

Men nu sitter jag här och funderar på om det kanske är en tantklänning och så börjar jag tvivla på om den överhuvudtaget passar på ett bröllop. Fast jag får väl intala mig att alla klänningar jag någonsin hade köpt hade jag troligtvis tvivlat på av olika anledningar. Men det där avlånga mönstret verkade faktiskt lite smickrande.

Det hade varit skönt att bara kunna välja och vraka på alla klänningar som fanns storleksmässigt men se det går ju inte. Inte ännu i alla fall.

Så med risk att bli såga så frågar jag om jag kan ha denna på ett bröllop? Verken formen eller färgerna gör sig riktigt rätt på bilden men en liten uppfattning får man ändå. Och nej, jag visar inte den på ännu. Det måste jag smala mod till.

Ja ä´ int bitter, Jau och lite morgongumpa

Kära maken ligger och tittar på Smala Sussie, med text.

Jag förstår honom faktiskt för den där dialekten är fasen inte lätt att förstå för oss finspråkiga skåningar.

Det är ganska roligt detta med dialekter. Hur vi ständigt klagar på varandras dialekter och anser att vår är den finaste. Och det är den ju med.

Skånskan är vacker vad än 08:orna säger. Det som är lite intressant med det som kallas rikssvenskan är att de pratar lika illa som de tycker att vi pratar här nere i södern.

Det jag mest syftar på, i detta fall för jag lovar att det finns fler, är väl att de pratar faktiskt inte heller som ord skrivs. Det är ju det argumentet som vi skåningar många gånger få, att vi inte pratar som ord ska sägas.

Äppel eller äpple? För mig heter det givetvis äppel. Det är ofta det är ändelser som vi skiftar om på så att det låter finare.
Hyvlen eller hyveln? Reglen eller regeln? Ja ni förstår. Vårt sätt är mycket lättare att prata på.

Jag kan också reta mig lite på när de på barnprogram ska ha morgongumpa. Sedan när heter det gumpa? Det heter faktiskt gympa med ett tydligt y. Skärpning där alltså med tanke på att det är barn som tittar och hör.

Men den här diskussionen om dialekter kan fortgå i evigheter och lär också göra det. Vi tycker olika dialekter är charmigare än andra och att vissa är riktigt hemska. Och det är väl lite av charmen med dialekterna också. Att de finns även om vissa skaver i öronen. Så jag förespråkar att vi fortsätter med dem.

 

2013/03/16

Molly skriver om sin träff med Robin Stjernberg

Han här skäner alla igen eller?Eller skäner ingen igen honom? Man vet inte än!

034

Här skriver robin stjernberg i cd-singel! Robin skäner ni nog bra allt?

057

Här håller jag molly up den som Robin har singnerat!

060

Så här ser fram sidan ut!Visst ser fram sidan tråkig och grå ut vad tycker ni da? Den är fin med autografen på i alla fall.

065

/Molly

Originalet här. Tjejerna var väldigt nöjda över eftermiddagen i stan. Perfekt väder med sol även om det var kallt i luften. Och det där kallt i luften fick vi erfara när vi stod i kö till skivsigneringen. Två timmar närmare bestämt. Ja, vad gör man inte för sina barn.

Efter fjärde gången i bilen på vägen hem fick det faktiskt räcka. Lär nog bli ganska mycket wailande med You här hemma redan som det är. När de dessutom fick en vars ett exemplar så lär det säker bli lite kreativa stämmor också.

Nu blir det till att försöka få upp värmen lite. Passar nog ganska bra med lite helgrillad ytterfilé, grillad potatis och tzatziki. Tro vi alla är hungriga som vargar efter en hel eftermiddag ståendes ute med mycket väntat. Maaat.

Dagens outfit, porrfläkten och fjortisbilder

Tömde den lilla kameran idag. Där var tydligen över 200 bilder som jag inte ens hade en aning om att där fanns.

Jag fann bland annat bilder på:

193

Dagens outfit

178

Porrfläkten

008

Naturbilder

121

Säkert 30 bilder som skulle kunna skapa en intressant tv-tablå

149

Säkert 20 bilder på vackert lila hörlurar

079183

Fjortisbilder

016

Det kreativa konsten att visa att världen inte är vad den en gång varit utan den är ganska omvänd ibland

060

Samt den skyldige, upptäckt med handen i kakburken.

Alltid lika intressant när den lilla kameran töms.

2013/03/15

Jag känner mig tuff

Fredag igen. Åter en vecka närmare vår, sol, sommar, bad och konstant grillning.

the devil

Men helgen är här och jag känner mig tuff och påstår att jag släpper fram min andra sida. Jag är tuff nu men om någon timme sussar jag nog gott på soffan. Det är ok när det är fredag. Men sedan får jag bli tuff igen och påstår att jag släpper fram den andra sidan imorgon. Det man inte gör idag får man göra imorgon.

Jag håller fast vid den tuffheten än så länge. Be aware eller kanske be awake.

2013/03/14

Vilket är ditt frikort?

Har ni några frikort liggandes där hemma?

Inga kort som ger dig var 6:te kaffe gratis eller gratis inträde på Andys var 10:de gång. Inte heller menar jag kort som ger dig extra mycket poäng när ni spelar något spännande kortspel.

Nej jag menar något mycket smarrigare.

Frikort att när tillfälle ges få idka vuxenlekar med någon annan än den du lever med men att den du lever med har sagt att det är ok.

Det är väl mest på skoj skulle jag tro att ha sådan. Detta med anledning av att det kanske inte är så att man bestämmer sig för att ha ett frikort när man går på kvartersfesten för att få leva loppan med grannen precis. Det är väl snarare så att de där frikorten är på personer som är helt onåbara.

Alltså på kändisar som är lite sådär wow, wow, wow. Den där fantasin kanske. Där tanken är att ges tillfället så ska det minsann gå hett till. Är det månne groupies-genen som försöker locka lite? Locka med det häftiga att blivit påsatt av en kändis som troligtvis skulle visat sig att det är en helt vanliga människor som säkert hade skjutit på 4 sekunder. Skulle kunna bero på att det är jag som är alldeles för het för dem.

Observera att det är tanken. Jag har kanske ändå lite svårt att se att man skulle genomför det om tillfället verkligen skulle ges. Ja, om det inte gäller Robban då vill säga.

robert smith

Så vem är ditt frikort?

2013/03/13

Jag tycker faktiskt att det räcker med påhopp på de ofrivilligt barnlösa nu

Jag är så arg och irriterad just nu.

Läste precis en artikel om ett förslag där par som ska genomgå IVF ska genomgå en lämplighetstest för att se om de är lämpliga föräldrar.

Hur kommer det sig att så otroligt många anser att det är ok att se ner och ifrågasätta pars vilja att bli föräldrar? Jag blir otroligt upprörd när jag läser detta.

Så bara för att ni lider av ofrivillig barnlöshet, som förövrigt är klassat som en sjukdom, och inte själva kan “producera” ert barn så ska ni bli ifrågasatta om er lämplighet som föräldrar. Så inte nog med att det är straff nog att lida av ofrivillig barnlöshet utan nu ska de straffas för det ännu mer. Jag gillar inte att använda ordet kränkande med det är det fasen i detta fallet.

Så 10-15 % av befolkningen som befinner sig i fertil ålder och vill bilda familj kommer att bli ifrågasatta om de är lämpliga till att ta hand om ett barn. De andra 85-90 % av befolkningen som själva kan göra en familj behöver ingen bry sig om. Att det är delar av denna massa som knullar sig till barn efter en blöt kväll med en främling eller på andra vis blir med barn fast de inte vill men föder ändå, dessa är ingen som behöver bry sig om. Generaliserar, ja lite men jag vill bara lyfta fram idiotin i förslaget.

Lämpligheten sitter inte i förmågan att klara av det själv. Lämplighet är så mycket mer än det.

Detta handlar inte om etik utan detta handlar enbart om genvägar för att lättare kunna spara pengar och säga nej till längtande par. Pengar är alltid det som styr och eftersom så många verkar vara av uppfattningen att det är ett lyxproblem att vara ofrivilligt barnlös så är det där det kommer att mynna ut och vad sjukvården ska användas till.

Tydligen är den inte till för alla som lider av sjukdom. Ska man säga nej till en sjukdom och vem bestämmer det då? Ska alla som på något vis varit självförvållade i sin sjukdom nekas då? Jag blir bara så ledsen och arg över sådant här.

Jag tycker faktiskt att det räcker med påhopp på de ofrivilligt barnlösa nu. 

Jag vill säga att det är jag, poolen, luftmadrassen, isteet och den spännande boken

Jag vill säga att det är jag, poolen, luftmadrassen, isteet och den spännande boken.

brasa

Men jag få nöja mig med brasan, kaffet, examensarbetet och de fem olika transport – och logistikböckerna istället. Men vet ni? Det är inte helt fel det heller även om jag hade föredragit alternativ ett. Men jag är snart där och då är böckerna lagda på hyllan och jag är klokare än jag är nu. Då ger det mig nya utmaningar som jag är redo att axla och som jag längtar efter. Jag har så mycket att ge och det gäller bara för andra att inse det. Tänk vilken tillgång jag är, utnyttja mig.

Nördigt positiva Nettan är här igen. Konstigt men sant men jag rider på vågen så länge den varar.

Nog med kaffepaus, åter till verkligheten.

2013/03/12

Är kistan var kvar i jorden fast han inte är där eftersom han är i himlen?

Tjejerna pratar otroligt mycket om farfar nu. Molly har gjort det ett bra ta men nu har även Lilly börjat fundera på detta med att han inte finns hos oss.

Molly har det riktigt jobbigt emellanåt och blir väldigt ledsen över att han inte finns här och att hon inte fick träffa honom. Speciellt på kvällarna kommer saknaden. Jag tror hon tycker det är extra jobbigt att hon bara ha en bild på honom.

Jag tycker det är svårt att riktigt veta vad man ska svara henne så för det mesta blir det bara ett bekräftande på att det är ok att sakna någon, att det gör ont, att det är viktigt att prata om honom och att vi också saknar honom väldigt mycket.

Nu har då Lilly också börjat prata och fråga mycket om honom. Hon tycker mest synd om honom eftersom han är död. När vi idag satt och väntade på Molly som var på kören så satt vi utanför kyrkogården. Hon frågade om kistan var kvar i jorden fast han inte var där eftersom han var i himlen. Ja, vad ska man svara på något sådant självklart för henne?

De kommer nog ständigt att fundera på hur han var och tycka att det är jobbigt att inte ha haft turen att träffa honom. Jag har inget att jämföra med eftersom jag har hunnit träffa mina mor/farföräldrar och har hunnit få någon slags relation med dem. Men för tjejerna finns det ingen relation till farfar. Bara en bild och våra ord att han hade velat träffa dem också och han hade älskat dem så. Det är så orättvist. 

olle

Älskade svärfar du är saknad av oss alla.

2013/03/11

Passar på att göra mig väldigt osvensk

Måste liksom bara skryta lite mer. Jag verkar vara inne i en sådan fas där jag gillar det så det är väl bara till att rida på vågen.

Jag säger skryt andra menar säkert bekräftelsebehov men jag struntar faktiskt i vilket för jag är minsann riktigt duktig.

Och där passade jag på att göra mig väldigt osvensk också genom att bekräfta mig själv helt öppet. Voine, voine vad ska hända med denna flickstackare tros?

Jag har idag varit rökfri i 9 år. För mig har det faktiskt varit 9 enkla år. Skulle aldrig få för mig att sätta en cigarett i min söta lilla mun igen. Fy fasen säger jag bara.

Så klapp på ryggen till mig. Jag är så fantastisk på så många vis.

Skryt eller bekräftelsebehov? Skit samma, jag känner mig så jäkla uppåt idag så det spelar ingen roll.

2013/03/10

Med små steg kommer man långt med tiden

Ibland är det rätt bra att ha bildbevis och ibland är det rätt bra att våga bjuda på det.

2013-01-27 09.46.052013-03-09 10.03.07

Skiljer ca 1,5 månad eller 3 kg mellan bilderna. Jag tvivlar ibland på om det verkligen händer något. När jag tittar på bilderna jag tagit med jämna mellanrum så inser jag att det har hänt lite. Jag behöver inte tvivla, ja det där tror jag själv på. Jag måste våga tro på att jag kan och kommer att klara det.

Men det blir kanske så automatiskt när man har så många misslyckande bakom sig. Men det är denna gången som jag ska koncentrera mig på. Det förgångna hör inte hit, det är liksom redan gjort och förpassat.

Så hur rädd jag än är att det ska komma in någon och komma på mig med kameran där på gymmet så inser jag nu att det är otroligt bra att ha dessa bilder. Jag kan inte blunda för hur det går framåt.

Det har gått sakta men det får det göra även om jag vill vakna upp imorgon och se normal ut. Jag förstår naturligtvis det orealistiska i detta och har bestämt att det ska få ta tid. Små steg och framgångar som lyfter mig fram till nästa nivå.

Så nu har jag fått en liten egoboost. Jag känner mig stolt över mig själv och det gäller att hålla kvar den känslan. Jag är duktig.

Med små steg kommer man långt med tiden.

2013/03/09

Antiklimax som heter duga och ett hej verkligheten

Ibland gäller det att ta till vara på tillfället.

När jag stod i duschen efter ett skönt förmiddagspass på gymmet så slog det mig att vi var helt själva hemma. Både barnen var iväg och lekte med kompisar och det är inte ofta det händer att de är borta samtidigt. Jag kände mig allt lite lyrisk över detta uppvaknande. Här gäller det minsann att utnyttja tiden.

Kära maken var ute på en promenad så jag tänkte att nu hinner jag piffa till mig lite. Här skulle han utnyttjas ordentligt och jag kände väl att jag ville ha ut så mycket som möjligt av honom idag.

Så stod jag där och fönade håret när dörren öppnades. Äntligen tänkte jag precis när jag hörde barnröster. Den stora plus kompis hade hittat hem.

Men vad fan, det här gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Antiklimax som heter duga och ett hej verkligheten.

 

2013/03/08

Vila i frid Johnnie

Det har varit en jobbig dag. En sådan dag som man önskar att man inte behöver uppleva men som man ändå måste genomgå.

Att behöva vara med och begrava en gammal vän är bland det värsta jag har gjort. Det gör ont i hela mig. Och när man sitter där och den vackra musiken som de nära har valt strömmar ur högtalarna så dyker de där oundvikliga existentiella frågorna upp.

Orättvisan i att ha halva livet kvar och inte få uppleva det. Det ska inte vara så. Man har rätt att leva hela sitt liv vill jag skrika men vem skulle ta mig på orden när det redan är försent. Det är så fel.

Kyrkan var full. Full med människor som ville hedra honom för den han var. Mannen som var genomsnäll och hade ett hjärta med plats för alla andra.

De var sex vänner, däribland Rickard, som bar honom. Sex vänner som var djupt tagna av att vara de som ändå fick äran att få ta honom till sin sista vila även om ingen av dem ville uppleva det. Det är hemskt att se sex män med en kista mellan sig.

Det var skönt att ha en god vän med sig när Rickard inte var där. Det var skönt att kunna klamra sig fast i hans arm och få en tröstande omfamning. Det var skönt att luta huvudet mot hans axel när de sänkte kistan.

Det var en fin begravning men jag vill inte uppleva det igen. Det är säkert en önskan som ingen kommer att lyssna på. För när man har levt halva livet ska man inte dö.

Vila i frid Johnnie

2013/03/07

Jag, den nya generationen “det var bättre förr”

Jag, den nya generationen “det var bättre förr”, har liksom försökt att säga till mina barn att de även ska prata med sina vänner och inte enbart sitta vid datorn och spela tillsammans.

Så när den stora nu sitter och pratar i telefon med sin bästis samtidigt som hon spelar dator borde jag kanske vara lite glad. Det fnittras och det till och med sjungs lite melodifestivallåtar men jag känner ändå att jag blivit lite missuppfattad.

Live, IRL, verklighet är ord jag känner att jag nu måste framhäva. Jag, den nya generationen “det var bättre förr”, har ändå en lite förståelse när det faktiskt är så att bästisen är sjuk och de inte kan träffas. Men jag förfäras ändå lite.

Men det är väl vi, generationen som klättrade i träd (dock inte jag eftersom det var farligt), var ute från morgon till kväll med kompisar utan att våra föräldrar kunde nå oss, sov i tält och hela kvarteret lekte dunkgömma. Det är det vi räknar som socialt. Att träffas och göra saker tillsammans fysiskt och nu menar jag faktiskt inget snuskigt alls med det otroligt nog.

Men dagens ungdomar (och där blev jag lastgammal) anser nog att de är sociala fast de sitter instängda på sina rum med tio chatfönster öppna. De är sociala och är sociala med sina vänner. De träffar nya vänner och har vänner både i köttvärlden och i cybervärlden. De är sociala.

Men ändå kan jag inte låta bli att tycka lite synd om dem. Jag tycker synd om dem att de missar allt det där som jag upplevde när jag var ung. De sakerna som jag håller så kärt i mitt minne. Utelekar med vänner och otroligt många bus som våra föräldrar nog är glada att de inte vet om. Mina underbara barndomsminnen som är en del av mig.

Men vad kommer våra barn att ha för minnen när allt är så datoriserat. Kommer minnena vara vilka kläder de kunde köpa på Moviestarplanet och hur många VIP-vänner de hade? Jag vet faktiskt inte.

Men det är jag, den nya generationen “det var bättre förr”. Den gamla generationen “det var bättre förr” hade säkert samma undran med oss.

Hur skulle det gå för oss när MTV förstörde oss med djävulens musik när WASP (Siwerts we are satans people) lämnade dolda budskap i sina låtar och juckade sina gitarrer som om det var det sista skjutet de skulle få.

Men var det så stor skillnad på deras då som vårt då? Vi träffades fortfarande och gjorde saker tillsammans, fysiskt. Det gör de ju inte nu.

Jag hoppas att jag en dag kommer att skratta åt min oro över hur detta är. Skratta och fundera på hur jag tänkte där egentligen. För se, de är fullt fungerande sociala varelser ändå och det är väl det jag och kära maken måste se till att de blir. Vårt ansvar i denna svåra cybervärld.

2013/03/06

Som vi alla vet så mår magen bra av att vi rör på oss

Som vi alla vet så mår magen bra av att vi rör på oss. Men det är väl bra kan man tycka.

Jodå, för det mesta kan jag bara nicka och hålla med. Men, det där eviga menet, ibland är det faktiskt inte så bra.

Efter 45 minuters gympa med lätta fötter som dansar över golvet och armar som svänger i takt eller snarare snubblande steg i fel riktning med armar som viftas i total otakt var det dags att lägga sig och köra mage.

Och när man då ligger där och bearbetar magen, både utanpå och inuti får jag väl säga, så mår magen verkligen bra. Problemet just då är kanske att alla andra hade inte mått så bra av den. Så då gäller det att lura tillbaka den där brakaren som ligger och lurar och som jag så duktigt jobbat mig fram till.

Jag menar, vi har väl alla befunnit oss i en gympasal. Eko, eko, eko…… Så bara tanken på hur den hade studsat runt där inne gjorde väl att man absolut inte ville släppa den fri även om det hade spridit en hallondoft.

Så jag kan väl säga att mitt pass har varit lite värre än de andras. Ligga där och göra magcrunches med benen uppe, gång på gång på gång, med en glad, pratande mage. Japp, jobbigt.

hantlar, gympaväska, gympasal

Men det är ju bra att hela kroppen mår bra.

2013/03/05

Kanske dags att skaffa ny reklamnisse?

Hm, hur tänkte de här?

2013-03-05 12.07.58

“Vi satsar mycket på lokala producenter och har stort sortiment av närproducerade varor”

Det där är ett väldigt bra tänk tycker jag. Det som kanske inte är så bra är att de valt ut fyra billiga varor som de gör reklam för.

Fläskytterfilé från Danmark

Blandfärs från Irland/Danmark

Glassbåtar från Engelholmsglass

Alltså, går man ut med närproducerat i reklam borde man kanske ha just detta med också på reklamsidan och inte enbart billigt kött från Danmark. Bara en liten tanke liksom. Kanske dags att skaffa ny reklamnisse?

En rik gammal släkting som emigrerat till Amerikat?

Vi har väl alla någon gång funderat på hur det skulle vara att upptäcka att man är arvinge till en rik gammal släkting som emigrerat till Amerikat och som man inte visste om.

Kanske inte alla men jag har i alla fall gjort det. Och nej, jag menar inte något sådant här:

“Good Day,
I am Andrew Ng, trained and working as Associate Director (Private Banking) Development Bank of Singapore (DBS).I write to
contact you about a foreigner bearing the same last name as yours, who died here in Singapore, over a decade ago leaving
behind an estate/deposit here in Development Bank of Singapore.
However, the Investor died intestate, no next-of-kin, nobody came forward all these years to lay claim of the inheritance. I have
decided to work with you to secure the funds, and propose 30% offer for you.
If you are interested, you are advised to email me through my private email below and forward the following information stated
below:-
i. RE-CONFIRM YOUR FULL NAMES:
ii. CONTACT ADDRESS:
iii. AGE:
iv. TELEPHONE AND FAX NUMBER:
v. OCCUPATION:
Upon hearing from you, I will unfold more details and how to commence in the transaction.
Best regards,
Andrew Ng”

,som dimper ner i mailen var och varannan dag utan jag menar en äkta.

Jag vet nu lite av den känslan det innebär att ärva en liten oväntad peng. Kanske inte jag personligen men jag är gift med en som kommer att få det. Och ni vet vad gifta betyder.

Det är lite spännande att se hur mycket det blir bara även om det för vår del inte spelar så stor roll. För en elevassistent och en studerande är varje liten hundralapp välkommen om man säger så. Men det känns samtidigt lite konstigt att plötsligt få en slant från någon man inte vet vem det är. Kära maken kommer inte heller ihåg denne släkting speciellt bra även om den inte var en emigrant från Amerikat. Jag blir lite nyfiken på denne persons liv när man börjar fundera på det. Hur har den levt när det inte finns några närmare släktingar som kan ärva? Men det är sådant man inte kommer få reda på antagligen.

Men jag vet nu den där känslan. Hoppsan, det kan hända i verkligheten och det är inte enbart något som man skojar om.

2013/03/03

Jag snackar inte en sådan som springer in och ut hos sin obstinata boss…

Då har man gått och blivit sekreterare också.

Nu snackar jag inte en sådan som springer in och ut på kontoret hos sin obstinata boss som gormar om kemtvätt och inställda middagsmöten. Jag snackar inte om hon som håller reda på allt till sin boss och skulle klara bossens jobb lika bra som denne eftersom det är hon som kan varje minut av dagen och varje dokument som krävs.

Nu snackar jag om en enkel styrelsesekreterare som ska hålla koll på vad som bestäms och anteckna detta. Enkelt var ordet.

Tjo flöjt liksom. Det är ju lite mer än att bara skriva rätt upp och ner. Det ska skrivas paragrafer hit och dit och dessa ska följa dagordningen.

Men nu kan det bara bli bättre. Jag kommer få kläm på hur det ska skrivas och då kommer det gå alldeles utmärkt. Jag är ju inte rädd för att skriva precis.

Nytt Röda Korset-år och det känns bra. Det är bara lite mycket nu med praktiken och examensarbetet men jag får väl anpassa mig lite efter det nu i vår.

frågetecken

2013/03/02

A Girls Day Out

Då var det planerat för en Girls Day Out. Shopping, bio och massa popcorn skulle det bli för mig och de två bästa.

Den lilla skulle på sin premiär-bio-dag och vi gjorde klart för henne igår lite om förhållningsregler. Som till exempel att man var tvungen att sitta i sin fåtölj hela filmen samt att man inte fick prata.

Hon gjorde då klart för oss att hon skulle minsann inte alls följa med. Hon hade redan sett Röjar Ralf sa hon, där är jag helt lost, så hon behövde inte se den igen. Ja, och vi känner ju henne ganska väl så vi visste ju redan att hon inte kom att ge sig på denna punkt. Hon hade sett filmen, punkt. Jag anar att det var det där med att sitta still och vara tyst så länge som fick henne på andra tankar. Men sådant kan man ju inte erkänna för sina gamla, pinsamma föräldrar.

Så någon premiär-bio-dag blev det inte för henne.

Men jag tog den stora med mig och vi gick lite bärsärk och shoppade lite innan. Hon är ganska bestämd vad gäller kläder har jag märkt. Det börjar nog bli gränsfall att jag vågar handla till henne längre för de tröjorna jag visade riste hon på huvudet och rynkade på näsan åt.

Det är just vid dessa tillfällen som man inser hur stor hon börjar bli. Hon börjar fixa sin egen stil och vad som helst duger inte längre. Hon fastnade för någon tunn jack-kofta som hon köpte innan vi gick vidare till bion.

popcorn på bio

Sedan kurade kurade vi upp oss i en vars en fåtölj, med en jättestor balja popcorn mellan oss medan Röjar Ralf tog oss på äventyr i Alien bug spel och godis land.

Och nu är vi så nöjda båda två och vi väntar in att tiden ska gå lite fortare så att melodifestivalen kan börja. Mer mys. Me like.

2013/03/01

Jag vill bara påpeka att vi är så blåsta, allihopa, utan att ens vara medvetna om det

Jag vill bara påpeka att vi är så blåsta, allihopa, utan att ens vara medvetna om det.

Någon har dragit oss vid näsan och sitter nu och viker sig dubbel av skratt för att vi inte inser vad som kommer att hända.

Någonstans måste det ha låtit såhär:

“-Alltså nu måste vi planera in påsken igen. Hm, hur ligger den nästa år?
-Det är sista helgen i mars. Är det inte lite tidigt tycker ni?
-Jo, visst är det tidigt. Några förslag på hur vi kan förkorta den.

En lång tystnad i konferensrummet innan en shomme med långt hår och skägg, klädd i en lång vit skrud kom på det.

-Alltså jag gillar faktiskt inte att fredagen är så lång. Det är riktigt jobbigt, år efter år. För min del hade jag gärna hoppat över den i år. Det hade inte varit helt fel att slippa det ett år. Och jag kan nog tycka att vår långsinthet borde räcka nu. Straffet upphävs här med och jag tar på mig all skuld så alla andra slipper det.
-Vad menar du nu?
-Jag tycker helt enkelt att vi tar bort fredagen under påsk. Jag vill sitta hemma vid facebook med en kopp kaffe och surfa istället i år så igen behöva uppleva en korsfästning. Vi vill helt enkelt inte mer.

Snubbarna rund bordet i konferensrummet satt med sina munnar vidöppna.

-Men, men……
-Inga men. Säger jag något så får det bli så. Bara för att vi tar bort fredagen betyder det inte att ni får göra som ni vill ändå. Säger jag så så är det så utan att någon ska ifrågasätta. Capiche? Facebook och kaffe är det som gäller den dagen istället.
-Hur gör vi med dagen då? Vi kan ju inte bara ta en dag.
-Gör vad ni vill med det.

En massa mummel i konferensrummet.

-Vi gör en torsdag till. Det blir nog bra och jag garanterar att ingen lägger märke till att det är två torsdagar efter varandra. 
-Fredagsmyset då?
-Jag har hört att det är ett utdött fenomen som människorna gör var sjunde dag. Så de har ändå ingen koll på vilken dag det egentligen är eftersom d lever sinainrutade dagar. I en äkta sjutakt.  
-Alltså, vi är så smarta”

Vad hände med långfredagen

Så där är svaret på hur de trollade bort en fredag under påsken, 2013. Jag tyckte det var viktigt att dela med mig av detta till alla så att ni vet anledning. Ibland är det bra att vara en fluga på väggen.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails