2011/09/30

I natt jag drömde…

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jodå jag lovar.

Vaknade med ett ryck i morse. Kände mig lite desorienterad. Hade jag verkligen tabbat mig så men när jag sedan kom till mina sinnes fulla bruka insåg jag att jag bara drömt.

Jag hade suttit där på min första tenta och skrivit. Efter en fråga sa dom till oss att tiden var slut och tre timmar hade gått utan att jag märkt det. Jag hade varit helt frånvarande men ändå närvarande. Så en fråga hade jag svarat på och detta gav mig 5 poäng av 100 möjliga. Jag var helt rådlös när jag gick därifrån för jag kunde inte förstå hur jag hade kunnat missat att tre timmar bara försvunnit från mitt liv utan att dom egentligen fanns. Detta var faktiskt en riktigt otäck känsla även när jag vaknade och den har följt mig lite sådär som en skugga hela dagen.

Nu kan jag nog med 100 % säkerhet säga att jag har gjort bättre från mig än 5 poäng när det gällde på riktigt idag. Det kändes bra. Faktiskt så bra att det inte ens blev någon tentasaga skriven. Det är ju positivt även om jag är nyfiken vad en sådan saga hade givit mig idag. Får kanske ta och skriva ner min lilla prov-tentasaga som blev till i torsdag någon dag. Men inte nu. Nu ska jag gå och slå in lite paket till lillskrutt och sedan blir det nog ryggläge.

Laktosfria Mazarinrutor

Sprang på ett recept för ett tag sedan. Själva receptet hade jag normalt inte stannat vid men bilden. På bilden fanns små mazarinrutor bakade i långpanna som sedan glaserats med knall rosa glasyr. Denna lilla bild väckte hela min nostalgiska mig och jag tänkte bara på farmors fantastiska kakor som såg ut på det viset. Så idag skred jag till verket.

Laktosfria mazarinrutor ca 30 stycken

Mördeg
400 g laktosfritt smör
8 dl vetemjöl
2 dl florsocker
2 äggulor

Fyllning
300 g mandelmjöl eller mald mandel008
6 st bittermandlar
3 dl socker
200 g smällt laktosfritt smör
4 msk vetemjöl
1 tsk bakpulver
6 ägg

Glasyr
4 dl florsocker
1 citron, saften enbart
röd karamellfärg

Blanda ihop alla ingredienserna till mördegen och låt stå svalt i kylen en stund.
Blanda alla ingredienser till fyllningen.
Ta fram mördegen och tryck ut den i smord långpanna och häll sedan på fyllningen. Fördela det jämt.
Grädda i nedre delen av ugnen i 200 grader i 20-25 minuter. Akta så inte kakan få för mycket färg, lägg då ett bakplåtspapper på.
Låt kakan svalna. Blanda ihop glasyren, ta inte all citronsaft till en början ifall det blir för lös. Behöver den bli lösare späd med lite kallt vatten. Bred på kakan, skär upp och njut.

014

010

Nu smakade dom inte alls som farmors kakor men dessa var riktigt mumsiga ändå. Citronen i glasyren gör faktiskt hela kakan tyckte jag. Jag rekommenderar dom varmt för goda blev dom.

Så nu återstår det bara att det blir lördag och lillskrutten hoppar upp ett år till och blir en liten 4 åring istället. Så lite tårta, lite paket, lite gäster och sedan lär hennes dag vara fulländad.

2011/09/29

Mina egna “båtar” börjar: Det var en gång…

Jag börjar faktiskt bli lite lätt orolig inför morgondagen. Men inte av den anledningen man borde bli det utan för att det man normal borde bli uteblir. Hänger ni med?

Första tentan ska skrivas i morgon och jag tycker att jag borde vara nervös. Men jag är inte det och det känns inte bra av någon anledning. Kanske mest för att man förväntas vara det men nej jag är inte det ändå. Jag vet faktiskt inte om det är bra eller dåligt att inte känna sig nervös. Jag vet i och för sig att jag kan det som förväntas av mig och det enda som skulle kunna sätta stopp är att det låser sig helt och jag faktiskt inte minns eller att det låser sig för att allt vill ut samtidigt. Men vår otroligt duktiga föreläsare som vi har haft denna kursen har idag gett oss ett otroligt verktyg. Vi hade lite tentasnack i morse och vi fick även några frågor som vi hade ca 45 minuter på oss att göra. Detta var mest för att vi själva skulle få en uppfattning om hur det skulle kännas. Han hade innan talat om vikten av att kunna hantera sin stress i just tentaögonblicket. Han ville få oss att tänka ut ett sett som vi själva kunde ta oss över den där tröskeln som kommer där man tycker att man verkligen inte kan saker. Han berättade att han brukade ta en liten stund när han fick dessa platåer och rita båtar, riktiga båtar med detaljer så inga streckbåtar.

Detta har jag med mig när jag satt med mina frågor och jag absolut inte kom på svaret på 2 stycken fast jag visste att jag visste dom. Så jag började rita och klottra lite men detta gav mig ingenting efter en stund. Jag satt fortfarande och funderade på frågorna. Då började jag skriva: Det var en gång… Och jag bara lät orden komma och flyta fram på pappret. Jag släppte frågorna och nu var det bara min lilla saga som spelade in och det var bara mina små blyertsord som var verkliga. Så efter 5-10 minuter när orden inte kom naturligt längre vände jag upp mina frågor igen. Och det helt otroliga var att jag nu kunde svaren på dessa frågorna som jag inte för en stund sedan kommit på. Hade jag som vanligt bara suttit och funderar rätt upp och ner hade dom nog inte kommit men nu gjorde dom det. Jag kan lova att jag blev förvånad och jäkligt glad. För kan det vara så att jag har hittat mina egna “båtar”? Jag hoppas verkligen det. Så nu återstår det väl bara att säga:

Bryt ett ben Ler

2011/09/28

Jag är glad att jag inte har erotofobi

Fobier är fasen inte att leka med. Det finns tydligen en uppsjö med kända fobier och när jag läser detta så inser jag att jag faktiskt inte är ensam om en massa konstiga fobier. Vissa som till exempel spindelfobi, torgskräck, cellskräck, höjdrädsla och åska känns som ganska “normala” fobier om man fortsätter att läsa på listan. Att en spindelskräck eller höjdskräck kan verka hindrande i det vardagliga livet kan nog alla som har det intyga (jag viftar febrilt med handen och intygar) men ändå inte så mycket som vissa andra fobier kan göra. Jag får riktigt ångest med hjärtklappning och kallsvettningar när jag utsätts för vissa av mina värsta fobier som till exempel spindlar, källare och höjder. Men mina fobier kan jag ändå lyckas undvika ganska enkelt i min vardag och blir därför inte så begränsad. Men när jag utsätts för dom så känner jag en begränsning. Källare var en sådan när jag jobbade. Många av våra gamla bor i gamla hus med tvättmaskin i källaren. Detta fixade inte jag utan fick be om hjälp av mina arbetskamrater. Nu visste dom om det och vi kunde lätt göra byten med en gång istället för att jag skulle stå och våndas och till slut ändå ge upp för att jag hade ångest så jag var på väg att börja gråta.

Men hur begränsad måste man inte bli av att ha aerofobi, luft- eller vinddrag och lukter. Hur klarar man sig i vardagen om man inte kan gå ut för att luften rör sig ute? Eller logofobi, ord. Hur klarar man sin vardag utan ord? Eller det är bara vissa ord kanske? Vissa som oikofobi, egna hemmet/kulturen förstår jag inte ens liksom linonofobi, snören. Jag kan förstå deras rädsla och ångest men jag förstår inte själva fobin. Men det är kanske som en person som inte alls har någon fobi som inte alls förstår hur man kan känna rädsla och ångest för vissa saker. Jag förstår dom för när jag själv sitter och analyserar så förstår jag att min irrationella rädsla bara är just det. Men den tanken finns inte när jag utsätts för min fobi. Just i den stunden är min rädsla och ångest så verklig som den kan bli. Irrationell eller inte. Andra må skratta åt mig och jag kan även le åt mig själv ibland men det är bara så länge jag inte kan utsätts just då.

image

HÄR beskriver några andra personer hur dom uppfattar sina fobier.

30 dagar, 30 bilder

När jag sitter här och pausar i mitt tentapluggande passade jag på och kolla vad jag lagt för roligt i min utkastflik till bra-att-ha-till-bloggen. Jag hittade bland annat 2 sådan där listor som är roliga att göra ibland. Inte sådan som jag gjort dom senaste gångerna utan sådana som man lägger ut en om dagen, fast med olika tema. Så vad fasen jag hoppar på en sådan så får jag se vad jag hamnar.

Jag hittade då listan med tema olika bilder. Kan bli lite intressant hur jag ska lösa det med tanke på hur många bilder jag verkligen har i mitt arkiv. Men så blir det. Fast jag håller er på sträckbänken lite för jag börjar nog inte förrän på lördag. Anledning? Se första meningen. Men ni hinner fram till dess välja en dag ni absolut inte vill missa.

Dag 1: Självporträtt
Dag 2: Favoritpryl
Dag 3: En familjemedlem
Dag 4: Min hobby
Dag 5: En gammal bild
Dag 6: Tema ”grön”
Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
Dag 8: En favoritbild
Dag 9: Dagens
Dag 10: Detta gör mig glad
Dag 11: Tokigt
Dag 12: Min vardag
Dag 13: Tema ”ljus”
Dag 14: En vinterbild
Dag 15: Kärlek
Dag 16: Självporträtt i svartvitt
Dag 17: Ett ögonblick
Dag 18: Känslor
Dag 19: Här bor jag
Dag 20: Tema ”olika”
Dag 21: När jag var liten
Dag 22: Mitt beroende
Dag 23: En sommarbild
Dag 24: Detta gör mig glad
Dag 25: I all hast
Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
Dag 27: Tema ”två”
Dag 28: Väder
Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
Dag 30: Valfri bild

Så vilken ska bli extra intressant att se?

Glidmedel med lukt?

OBS! Är du minderårig eller helt enkelt inte kan med sexprat så hoppar du över detta inlägg och väntar snällt in nästa. Det råkade bli ett sådant.

Såg en utlottning i Måbra för en stund sedan. Dom brukar alltid ha en massa roliga utlottningar, som alla andra verkar vinna för jag lyckas dock aldrig ha den turen. Nu har jag i och för sig inte anmält mig till så många men ändå tillräckligt så att jag skulle ha fått hem en bok eller något annat trevligt. Nu var det inte det jag hade i tanken från början men som vanligt glider jag iväg.

Dom lottar ut 5 burkar med Swede Glidmedel Body Jam. Kanon om man är nyfiken på något och inte vill lägga 199 kronor själv. Utlottningen är inte det som jag tänkte på heller. Nej det här Body Jam är både ett glidmedel och det kan även användas till massageolja. Lite två flugor i en smäll och det är ju verkligen bra. Men, här kommer det då, varför tillsätter dom lukt i ett glidmedel. Jag kan förstå om det är massageolja men till ett glidmedel. Sex ska inte lukta vattenmelon, sex ska lukta sex. Är det nu så att man av någon anledning vill ha annan lukt när man går ner så är frågan om varför man går ner. För att göra din andra part en tjänst? Ja, hur var det med detta att bara göra sådant man själv är bekväm i. Om jag inte vill ha a´natural så gör jag ju inte det för att jag vill heller. Jag tror dessutom att man hade blivit så glad över att den andra hälften hade velat ha en annan lukt på mig. Fast det är väl sådant man måste prata om ifall det är ok för den andra. Känns som om jag har trasslat in mig lite men jag hoppas ni förstår min tanke. Känns lite konstlat att kanske få svaret om man vill ha lite oralsex:

-Nej, nej älskling, du luktar inte hallon så det blir inget.

Kanske för att det inte är meningen att det ska lukta hallon. Bara en liten tanke. Det är mycket jag inte förstår för jämnan tycker jag. Men helt ärligt förstår jag inte varför man vill ha en annan smak eller lukt på det mest nakna och intima man kan ha tillsammans som faktiskt inte hör hemma där. Ett glidmedel ska vara luktfritt, smaklöst, färglöst, klibbfritt, vattenlösligt och absolut inte ge några fläckar. Ja, det är vad jag har hört i alla fall. 

2011/09/26

Feminister hatar män och kvinnor hatar sex

Jag måste faktiskt säga att mycket av min dysterhet och irritation försvann som i ett trollslag när jag surfade in på den där sidan som man kan hitta dom mest konstiga foruminlägg som finns.

image

Jag är vet inte om jag kallar mig själv för feminist i vanliga fall men efter att ha läst denna otroligt korkade tråden så är följande definition på feminist:

En feminist hatar män och eftersom dom hatar män borde dom inte använda saker som män uppfunnit. Feminism har inget med jämställdhet i samhället att göra utan feminister är enbart hårdnackade tjejer som verkligen hatar män. Källorna till detta är lite youtube-klipp, ni vet sådana där pålitliga saker.

I denna anda fortsätter tråden men den som startat den. Totalt orubblig i vad feminism faktiskt betyder. Tydligen hatar vi kvinnor, åh förlåt, feminister män eftersom dom har uppfunnit mest och för att dom var först i rymden. Nej för det kan omöjligtvis vara så att det är så att män genom alla tider har varit den som skulle göra sådan saker medans kvinnorna skulle sitta hemma på kammaren och bli påsatta när det passade mannen samtidigt som allt i hemmet skulle skötas. För det kan ju inte vara så att män tryckt ner kvinnor i deras utforskarlust och idiotförklarat dom istället för att uppmuntrat dom. Ja, kanske lite som denna trådstartaren gör.

Nej då, feminister är kvinnor som hatar män, punkt slut. Och det visade sig också att sex är enbart till för mannens njutning. Jag vet inte vad andra delen i skalen med feminist skulle kunna vara men möjligtvis någon som bara ser kvinnor som hål. Kanske inte konstigt att han som startade tråden inte verkar få ligga med den inställningen. Men den inställningen är det fler som har på det forumet. Det florerade en man ett tag som envisades att kvinnor inte tyckte om sex och definitivt inte kunde njuta av det. Dom som sa annat försökte han plocka ner med att det inte låg i vår natur att gilla sex. Skitkomiskt att läsa dessa trådar men tragiskt om han verkligen menade allvar. Det är det som är så svårt när man är ute på dessa forum att veta vad som verkligen är allvar eller inte.

Ja, jag säger då det vilka stackars små krakar det finns där ute som är helt orubbliga i sina totalt vridna åsikter.

Åhhhhhh

Jag är trött, irriterad, snuvig och jäkligt omotiverad. Det är inte den bästa vecka att vara detta på med tanke på att jag skriver min första tenta på fredag och har faktiskt inte tid med något av ovanstående.

Jag skulle väl kunna tänka mig ett enbart ha en dag i veckan att få sovmorgon på börjar ta ut sin rätt på mig. Det är inte så att jag behöver sova till långt in på förmiddagen men fram till åtta, halv nio hade varit skönt. Jag skulle kunna gå och lägga mig och sova några timmar nu men det har jag som sagt var inte tid med.

Jag är jäkligt irriterad idag också. Irriterad över att näsan börjat rinna och troligtvis ha en förkylning att vänta. Jag hoppas jag har fel för det har jag inte tid med. Jag hittar småsaker som gör att det kryper i kroppen på mig idag. Jag såg postbilen för en stund sedan och kände mig ännu mer irriterad. För ca en vecka sedan fick jag min nya bok till skolan. Den hade dom bara satt ner med ena hörnan i lådan och resten av paketet stack upp och hela lådan var öppen. Man kan väl säga att det var tur att det inte regnade förrän senare på dagen. Detta skrev jag faktiskt in och klagade på. Första gången jag behövt göra det. Jag begärde svar på mail men ännu har jag inte hört något. Häromdagen hade dom bara tryckt ner posten så en av tidningarna var sönder. Så idag när jag såg postbilen kände jag hur ögonen smalnade på mig, käkarna bet ihop och kroppen spändes. Hade jag haft klor hade dom med full styrka satt sig i anfallställning. Jag tog mobilen med mig för på något vis hoppades jag nog idag att jag skulle upptäcka massakrerad post i lådan. Jag kände att jag nog behövt det för att kanske få ur mig irritationen och denna gången skicka ett argt mail istället. Jodå, jag kan det också. Men i lådan låg bara lite reklam och en lönespecifikation till kära maken. Åh, men var fasen är min lönespec då? Och istället för att bli av med irritation började den växa igen. Och hela detta sceneriet gör att jag mår blä. Dessutom väntar jag på ett uppdaterat kompendie till tentan som inte dyker upp heller. Och dator är så jäkla seg idag så det tar hur lång tid som helst att ladda en sida.

Jag brukar må lite bättre, när jag blir sådär irriterad över ingenting i princip, av att få kräka ur mig som jag gjort nu. Men det har inte hänt ett skit så nu ger jag upp. Försöker ta tag i läsandet och/eller hitta något roligt att skriva om istället. Det vet jag hade piggat upp mig med då måste jag hitta inspirationen till det också.

image

Mitt lilla mail till posten.

2011/09/25

Fototriss ~Fönster~

Veckans fototriss har tema fönster. Ja, fönster finns det överallt men dom är inte alltid så roliga. Jag bestämde mig igår när jag såg temat att det minsann skulle bli färska bilder efter några veckor med arkivbilder. Så efter att ha spenderat förmiddagen, Lilly simmar 9 och Molly 12, i Grannhålans simhall så var det där jag skulle försöka dra ihop trissen. Detta skulle jag inte bestämt igår om jag tänkt på att simhallen ligger vid en grå skola. Men jag var bestämd att jag skulle lyckas. Och tro det eller inte så hade jag svårt att välja ut min tredje bild men fastnade till slut. Och tittar man noga på andra bilden kan man se speglingen på fönsterna i sista bilden.

010

030

036

Fler trissar hittar du HÄR

2011/09/24

För tillfället skäms jag faktiskt

Så läser man då om hur 1900 barn har vräkts från sina hem sedan 2007. Trots att regeringen lovat att inga barn ska vräkas.

Att samma regering är den som sätter människor på den totala botten i ena endan och på den totala toppen i den andra känns bara groteskt. Att tänka efter och se orsaken till att barnfamiljer vräks och fundera en stund. När arbetslösa blir behandlade som mindre vetande för att dom inte lyckas få jobb. Men regler som ska tvinga ut dom och söka jobb men som istället sinkar dom eftersom reglerna är helt ogenomtänkta. Att vara tvungen att jobba ett visst antal timmar i veckan för att få stämpla resten. Toppar som sitter där och bestämmer och tycker att det är klart man väljer jobb. Vem behöver tänka på att man kanske förlorar 1000-tals kronor i inkomst. Det kan ju faktiskt vara så att denna stackars arbetslösa person ligger på gränsen över att klara mat redan, så jo jag tror faktiskt att denna måste tänka på det.

Att sjuka blir av med ersättning för att det är fastställt hur lång tid vissa sjukdomar och åkommor tar att läka. Att en fast mall ska få bestämma om någon får fortsatt sjukpenning eller inte. Individen existerar inte längre. Samhällets skyddsnät finns knappt kvar. Faller du så faller du jäkligt långt och landar hårt. Har du tur kan du ta dig upp igen men risken är stor att du blir liggandes. Och ovanför står dom stora med skrattande ansikten och pekande fingrar. Ingen stannar upp och räcker dig handen för att hjälpa dig utan det ligger nu helt i dina egna händer.

Så då känns det väl extra skönt för topparna att veta att deras dagliga restaurangbesök kommer att bli mycket billigare medans fler och fler barnfamiljer som redan lever på gränsen på grund av till exempel arbetslöshet eller plötslig sjukdom snart får leta i soporna efter er.

För tillfället skäms jag faktiskt över hur klimatet i samhället har blivit. Sparka, och sparka ordentligt hårt, på dom som redan ligger. Öka gapet mellan dom som har och dom som inte har. Att lära ett folk att det är ok att ruffa åt sig och vända ryggen åt dom som blir utan. Att stryka ordet empati och medmänsklighet från vårt svenska ordförråd. Det finns inget fint i att vilja vara den som bara vill ha mer och mer och samla allt på hög och samtidigt ha skygglappar på hur det verkligen ser ut. Fast blundar man samtidigt som skygglapparna är på så slipper man ju bry sig också. Känns som en väldigt bra strategi, ja verkligen.

2011/09/23

Göm datorerna

Dags att gömma datorerna. Nu vankas det lite party, party och det är längesedan. Och när frugan är på party, party brukar det bli livat. Och blir det inte livat blir det bara en massa snusk på facebook. För nu är det nog dags att få ut allt snusk som ligger där och skvalpar. Jag kan knappast visa mitt rätta jag för mina nya vänner på skolan. Oj, dom hade nog blivit paffa om dom vetat vilken snuskig fantasi jag verkligen har. Så som jag sa, dags att gömma datorerna Blinkar. Börjar redan pirra lite lätt i läpparna och fingrarna samt att det redan hettar om kinderna. Detta är efter 1 liten öl. Det är inte mycket man tål på gamla dagar.

Önskar alla där ute i cyberrymden en trevlig kväll. Det ska i alla fall jag ha.

Rött hjärta

2011/09/22

Jag kommer ihåg hur det var att inte kunna få barn

Jag läste häromdagen en krönika som Jenny Strömstedt har skrivit. “Jag kommer inte ihåg hur det var att inte kunna få barn” står det i överskriften. När jag såg överskriften första gången blev jag nästan alldeles kall.

Jag började fundera på hur man inte kommer ihåg den där känslan av hopplöshet. Hur tyngden i bröstet växte och gjorde så ont av längtan. Jag kommer ihåg varje nyans av känsla som våra 9 år har gett mig.
Den första berg- och dalbanan som började i toppen på backen. För som Jenny skriver var allting planerat hur det skulle bli. Man planerade några månader eftersom man hör att det kunde ta det innan p-piller försvann. Sakta, sakta började vagnen röra sig mot krönet av backen när månader plötsligt var 1 år. Kanske först då började man fundera på om det var något fel. Men rädslan över att verkligen få det bekräftat gjorde att det dröjde 1 1/2 år innan vi ens började söka för vår barnlöshet.

Jag minns den första läkarkontakten och känslan av otillräcklighet som det gav när vi satt där och blev betraktade. Ja, sen var hela ruljangsen igång. Så här i efterhand kan man bara le åt vissa delar av utredningen och vad man faktiskt utsatte sig för. Hur vi körde in till lab, 4 mil, och jag hade ett spermaprov i armhålan för att det skulle hålla rätt temperatur när vi kom fram. Resor hit och dit och träffar här och där.
Hur jag i utbildningssyfte låg i gynstolen men säkert 10 andra trängandes nerevid för att dom skulle se hur man förde upp en tunn kateter i livmoderhalsen. Blunda och tänk på något annat. Hur vi fick schema att ha sex efter för att vara så effektiva som möjligt. Till slut fanns det enbart barnverkstad i huvudet och den där underbara intima akten var nu bara en avelssak som vi var tvungna att genomföra. Till slut var det bara att be honom göra sin sak för där fanns inget intimt kvar av det. Vi klarade oss genom denna period men jag tror det är många som inte gör det. Just eftersom intimiteten försvinner och man till slut bara känner sig som en avelsko.

Så visst minns jag hur det är att inte kunna få barn. Jag minns känslan när syster efter syster och svägerska efter svägerska fick barn på barn. Hur känslan av avundsjuka blandades med glädje för deras skull. Glädjen fanns där men jag ska inte hymla om att den känslan nog inte var 100 %. Hur leendet jag givit dom förvandlades till bittra tårar när jag stod där själv på toaletten. Hur värken i bröstet av längtan att själv få lyckan att få hålla ett eget barn i min famn.

Så visst minns jag hur det är att inte kunna få barn. När jag som väldigt smärträdd utsatte mig för diverse behandlingar med en IVF-behandling. Sprutor, tabletter, äggplockningar och besvikelse. Jag tycker inte om när det gör ont på mig men just då hade det nog fått göra hur ont som helst bara jag sluppit känslan av besvikelse och total avgrund när där var ett minus på den lilla stickan. Hur ont icke fysisk smärtan faktiskt kan göra. För där var vi så nära, vi hade alla förutsättningar och ändå gick vi tomhänta där ifrån. Att känslan av denna avgrund gjorde att för att skydda mig själv tog det nästan 1 1/2 år innan nästa försök faktiskt gjordes. Att längtan efter något som är inte kommer ändå vinner över känslan att skydda sig själv och åter hamna på botten av ett mörkt hål.

Jag minns också känslan när pluset faktiskt kom. Den gränslösa lycka och tårar som aldrig ville ta slut på någon av oss.
Men jag har lovat mig själv att aldrig glömma hur denna känsla av total hopplöshet och alla känslor som fanns där innan denna totala glädje.

Jag tycker att alla tillfällen som ofrivillig barnlöshet kan lyftas fram och få någon att förstå känslan är viktig. Jag tror i och för sig att någon som inte gått genom det inte kan förstå fullt ut men genom att förmedla känslorna så kan man ändå på något vis måla upp en bild. Det behöver belysas och det kan inte upprepas tillräckligt många gånger att det är en sjukdom och inget lyxproblem som vissa verkar tro.

Jennys krönika är mycket bra och mycket kan jag bara nicka och hålla med om . Men jag minns hur det är att inte kunna få barn.

2011/09/21

Pimpad med en rosa liten sak

Kära maken fixade så vi har två ljuslyktor mindre igår. Börjar nästan se ett mönster här, det är verkligen farligt med ljus och har man inga ljuslyktor kan man inte elda heller men jag gillade färgen på dom i alla fall.
Han hade städat på altanen i helgen och lyktorna hade blivit ståendes på en stol i köket, lite så det fungerar eftersom grejerna inte verkar flytta sig själv till rätt plats. Mysko. Denna stol stötte han till i gårkväll och två av lyktorna gick i golvet i ett kras, dock inte så högt kras som häromdagen när Lily drog ner en annan lykta. Han fixade till här så glaset försvann och sedan tänktes det inte mer på det. Vi har fler lyktor att ha sönder nu när vi ändå är igång annars.

I morse efter frukosten när jag skulle resa mig stack det bara till i foten. Ur min mun kom några icke så väl valda ord som inte är till för små öron. Tittar under foten och där, precis nedanför “långtån” sticker en rosa fin sak ut från foten. Visst att jag gillar rosa men detta var definitivt på fel ställe även om den såg glimmande och fin ut. Fick ut den utan problem eftersom det var en ganska stor bit och sedan började jag läcka rött istället. Lite tumult när tjejerna mest var nyfikna, Molly stod och höll mitt ben (självmant) och kära maken försökte plåstra om mig. Men jag var ok till slut och kunde gå, fast nu gör det faktiskt ganska ont att trampa ner.

Jag hinner då inte mer än ta några steg innan det sticker till i andra foten. Denna gången drar jag bara av foten mot ovansidan av den andra, i ren reflex. Detta var inte så värst smart eftersom jag nu har lyckats med konststycket att skära mig ovanpå foten, samma fot som innan, och nu läcker jag rött i en rännil. Ny omplåstring. Kära maken hämtade sedan åter igen snabeldraken för att förhoppningsvis verkligen få upp om där nu mot förmodan låg ännu mer.

Ja, annars mår jag bra. Har förstås lite ont i ändan efter allt sittande. Sitter på skolan, sitter här hemma och läser och ikväll blir det till att sitta i en jobbebil. Ångrar lite att jag tackade ja när dom ringde häromdagen och frågade om idag. Har ganska mycket att göra men det ska nog fixa sig ändå. Har första tentan nästa fredag och det känns lite pirrigt. Nej nu har jag väl haft min lilla paus och det återstår bara att återgå till mina projekt och organisationer.

2011/09/20

Trots från helvetet

Att barn ät trotsiga vet väl alla. Denna trots har vi fått smaka på till och från med en snart 7 åring och en snart 4 åring. Perioderna har varit kämpiga på sina sätt men vi har tagit oss genom dom.

Men nu känns det som om denna period som Lilly hamnat i verkar bli lång och utdragen. Det är en enorm trots hon har och hon har en vilja som inte är av denna värld. När hon får sina utbrott, vilket just nu är några gånger om dagen, är hon helt okontaktbar. Igår fick om ett utbrott över en struntsak och efter ett tag går hon förbi en hylla och bara helt sonika drar ner allt. Lite kras när ljuslyktan gick i tusen bitar. Ikväll har hon legat och skrikit efter vatten i sin säng i säkert 15-20 minuter. När vi kommit in med vatten ska hon inte ha och åter är hon helt “toppad” och börjar ropa efter vatten för att sedan säga nej. Ja, ni förstår mönstret.

Trotsen är så mycket nu att vi börjat fundera på om det verkligen är normalt. Bokstavskombinationerna har svischat förbi i huvudet ett antal gånger för det kännas verkligen inte som ett normalt trotsbeteende. Hennes trots gör också att det där lugna beteendet man själv vill ha blir som bortblåst. Jag tycker man försöker på alla vis att “medla”, man pratar, skriker, mutar och så vidare men inget fungerar. Istället mår man bara mer dåligt av sitt eget beteende eftersom man inte kan hålla det där förbannade lugnet.

Googlade, åter igen prisa Google, och fick fram en sida som hette Psykologiguiden. Efter en stunds läsande känns det mycket bättre, även om inte trotsen förvinner för det.

“Föräldrar till extra krävande barn kan få tankar om att barnet kan vara ett så kallat bokstavsbarn. Men barn som är jobbiga hemma och snälla borta har inte någon störning.” 

Att läsa dessa meningar lugnade mig en hel del. Tydligen är där utvecklingssteg vid 4 års ålder och dessa innebär ofta trots. Att läsa om hur andra 4 åringar är och upplevs har fått mig att verkligen förstå att det är som det ska och att det inte är för att vi gör ett dåligt jobb som föräldrar. För det är precis så det känns när man står där och ingenting, jag menar verkligen ingenting, hjälper.
Nu är det väl “bara” att härda ut denna perioden och jag hoppas verkligen inte att den blir allt för lång.

Lite om hur en 4-åring är, för er som inte är mitt uppe i denna period.

2011/09/19

Bildbevis på vampyrer?

Nu verkar det som om det har kommit fram starka bevis. Bevis på att det finns odödliga vampyrer (trodde i och för sig att man automatiskt är odödlig som vampyr).

En antikhandlare har hittat ett 140 år gammalt foto som är en avbild av Nicolas Cage. Så nu hävdar denna antikhandlare att Cage är en vampyr som låter sig åldras till 70-80 år innan själva Cage dör för att sedan vampyren föryngrar sig och dyker upp någon annan stans i världen. Kan undra om den sexiga rösten hänger med. Alltså det är ju helt logiskt. Att ingen annan har kommit på detta innan. Vi kan väl kallt konstaterar att det är tur att vi lever på 2000-talet för hade det varit några århundraden tidigare hade Cage blivit bränd på bål av den styrande kyrkan. Men vi vet ju alla att vampyrer inte kan dö på bål så det har kanske redan hänt någon gång tidigare. Fast ska man hård dra det så är ju frågan om det är någon skillnad på deras gud och antikhandlarens vampyr. Förutom bildbeviset då.

För det kan väl inte vara så att antikhandlaren behöver snabba cash? Med tanke på att han säljer kortet på EBay och vill ha minst en miljon dollar för det. Det är kanske dags att kolla över alla gamla kort man har liggandes. Vem vet om jag har några kända vampyrer i min samling och några miljoner hade minsann suttit fint i mina barskrapta fickor.

image

Ja, döm själva.

2011/09/18

Bh-löst är inte smickrande

Jag är inte den som brukar reagera så värst mycket på hur folk klär sig. Tycker det är lite upp till var och en. Jag ser och tänker oj, modigt och sedan blir det oftast inte mer med det.

Men, och det blir ett stort men idag reagerade jag faktiskt. Bh-löst brukar inte vara allt för smickrande om du inte har antingen “färska” bröst eller möjligtvis köpetuttar. Det händer väl att man ser skuttande tuttar ibland med det hör numera till ovanligheten.
Så väljer man nu bh-löst av någon anledning som inte är min att bry mig om, så skulle i alla fall jag tänka på vad jag hade för tröja på mig. För att välja en vit, lite tunnare tröja, bh-lös är inte snyggt. Nej jag springer inte runt och tittar på folks tuttar men ibland är dom faktiskt bara där. Och har man väl sett det så är det fasen svårt att låta bli att titta. Så där kom den här kvinnan med hyfsat stora tutor, bh-lös, i en tunn vit tröja. Dessutom hade hon “helljus” hela tiden så allt syntes genom tröjan. Både “helljusen” och resten av tutten. Jag försökte låta bli att titta för detta tyckte jag var riktigt pinsamt. Ännu mer pinsamt blev det när jag påpekade detta för kära maken och han hade inte ens sett. Hmm, hur kunde man inte se det? Han måste helt enkelt ha sluppit att se henne framifrån.

Jag skulle tro att jag reagerade idag för att hon visade sådant man inte ska visa öppet för alla en tidig söndagsförmiddag. Hade hon kommit i rosa hår eller platåskor hade jag bara tänkt just det oj, modigt. Men detta var faktiskt lite för mycket även för mig. Och jag är inte ens prydd i vanliga fall.

Fototriss ~Tro, hopp och kärlek~

Ett tema som man kan tolka lite olika. Tolkningen kan vara just kärleksdelen tro, hopp och kärlek eller så kan man helt enkelt tolka varje ord för sig. Jag valde det senaste. Just nu tycker jag det är lite kämpigt att få ihop trissarna. Jag har så mycket annat i huvudet men ändå gillar jag att trissa. Får fundera på om jag ska pausa lite eftersom jag inte tycker att jag får till dom där fyndiga trissarna som jag har lyckats med tidigare.

011

All min TRO lägger jag i mina böcker just nu. Det är väl därför jag har svårt att hinna med allt annat också. Men med en bra framtidsTRO kommer jag att kämpa för att bli något.

010

Kossan tog ett HOPP och sedan var den där den inte skulle vara.

008

Ja, vad säger man. Choklad och cupecake, mmm KÄRLEK.

Fler trissar hittar du HÄR

Vad är det som känns så bra med att bara slänga sitt EGET skit rätt ut bara?

Jag funderar på vad det är som får en del folk att tro att naturen är en soptipp. Vad är det som känns så rätt att bara köra och dumpa sina sopsäckar vid en rastplats eller ute vid vägen. Är det någon annan som har ordnat soporna till dom? Svårt att tro att det är någon vätte som har ordnat säckar med sopor och lagt i deras bil så att dom med gott samvete ska kunna dumpa det rätt ut. Eller det är kanske så att någon liten osynligt gubbe suttit på deras axel och hotat dom med pistol så dom har inte vågat göra annat.

Vi körde upp till Grannhålan tidigare idag och längst med hela vägen låg mer eller mindre skräp hela milen. På något ställe låg en hel hög med sopsäckar. Så som kära maken sa: “Dessa människor måste vara lägre stående med lägre begåvning” eller något liknande. För vad är det egentligen som känns så rätt att slänga sitt EGET skräp rätt ut? Sitt eget skräp som man fått efter saker man själv köpt. Att vara så totalt tom i skallen att man inte kan ta vara på sin egen skit. Nu kallas sådant eget ansvar och detta verkar vara sådana ord som verkar vara väldigt svåra att förstå för en del. Fan skrämmande att vuxna människor inte har mer vett än såhär.

Något som irriterar mig ännu mer är nog när folk varit på någon snabbmat och tar med sig mat. Så istället för att som jag sagt tidigare slänga sitt eget skräp när man kommer hem i soptunnan, ni som inte vet vad det är så är det oftast en fyrkantig tunna med lock, så rullar man bara ner rutan och helt sonika ut med skräpet. Strunt samma om det förstör miljön, strunt samma om djur får något skräp i sig som gör att dom sakta svälter ihjäl, skit samma att våra barn kommer att få ta hand om en soptipp istället för en fin jord, skit samma för ni helt enkelt inte bryr er och inte verkar veta bättre. Skärp er. Har ni tid att stanna och köpa skiten har ni fan tid att stanna och slänga skiten där den ska vara också.

2011/09/16

Detta med teknikens under

Min kära dator har krånglat i några dagar nu. Den vägrar helt enkelt att stänga av sig och står bara och säger att “du loggas ut”. Sen händer det inte så mycket mer. Ganska stressande när jag behöver den till skolan. Men kära maken tog tag i den när han kom hem idag. Han har mekat och mixtrat eller vad man nu gör med en dator. Ja menar, ser ni min tekniktumme? Nej inte på vanliga stället, titta mitt i handen. Jag är ganska, vad ska jag säga, totalkass för att tala klarspråk. Jag vågar inte ens uppdatera när det kommer meddelande att jag ska göra det utan jag säger snällt till kära maken och så säger han att han ska fixa det sedan. Detta kan då resultera i ganska många uppdateringar som ligger och väntar och det är kanske inte så konstigt att det kan vara segt ibland.

Han har i alla fall försökt fixa med den idag. Han hade kommit in i någon del, tänk på tummen nu när jag försöker förklara, och där hade varit några program som behövde uppdaterats för det stod att dom var. Håll i er nu: URGAMLA. Men herregud när är det gjort senast. Så efter 3 URGAMLA och 1 bara GAMMALT så hoppas jag att det blivit bättre. Återstår att se om en stund när jag ska stänga av.

Jag har även gått och blivit med moderna lur. Jodå, en sådan där modern sak som dom flesta har haft i evigheter, sådan man pekar på ni vet. Får väl se hur många svordomar det kommer att bli när jag ska försöka lära mig den sedan när den kommer. Jag hinner kanske landa i tanken vad som verkligen väntar mig eftersom den inte kommer fören i början av oktober. Smälta tanken att det verkligen är så. Hmm, detta ska bli intressant i alla fall.

Samvetets dragkamp

Det gör så förbannat ont i mig. På ena sidan står det en liten figur som säger till mig att jag måste och på andra sidan står en annan och säger att det kanske skulle kunna gå ändå.

Detta samvete 1 och samvete 2 har nu en enorm dragkamp i mig och det är inte det lättaste. När Lilly fram tills vi skulle köra idag mådde bra men så fort vi började klä på oss sa att hon hade ont i magen. Och att ändå köra iväg henne gör förbannat ont. Samvete 2 har börjat svikta och börjat fundera på om jag hade klarat det med henne hemma medans samvete 1 verkligen har svårt att se hur det skulle fungera. Att lyckas koncentrera mig fast att jag skulle ha blivit avbruten ganska ofta.

Det gör så förbannat ont att lämna henne när hon ser totalt olycklig ut och en tår trillar ner för hennes kind. Jag får själv svälja för att inte börja stortjuta och ta henne i famnen och ta med henne hem. Jag känner mig verkligen elak när jag går och lämnar henne för att jag själv ska hem och läsa för att utvecklas. Detta känns just nu bara jäkligt själviskt när jag ser hur hon mår. Samtidigt vet jag att jag gör inte det enbart för min egen skull. Jag gör det också lite för att vi som helhet ska få en lite bättre tillvara, förhoppningsvis, med lite bättre tillgångar.

Det känns som om jag kan sitta och försöka försvara mitt val hur mycket som helst. Men hur mycket jag än försöker så går det inte att komma ifrån saken. Att det gör förbannat ont att göra detta mot henne.

Nu har jag fått ner lite och hoppas att jag kan koncentrera mig lite på mina böcker. Och hoppas att hon ändå har det bra.

2011/09/15

En fantastisk föreläsning

Detta känns så jäkla bra även om jag inte har slutmålet klart för mig riktigt ännu.

Vi har idag haft en fantastisk föreläsare. Vi har blivit kloka på gruppsykologi och det kommer så många aha-upplevelser uppoppandes när jag satt där. Det har det gjort dom andra föreläsningarna också men idag var det extra många. Det kan kanske ha att göra med att jag har läst lite psykologi och har ändå en liten grund att stå på. Ian, vår föreläsare, har under dagen lotsat oss sakta in i hur man som ledare men enkla medel ska kunna hjälpa medarbetare till en bra grupp. Medlen är enkla men inget säger att det är enkelt i verkligheten.

operativa gropen

Han har på ett förståeligt sätt berättat för oss om faror man har att ta sig genom som ledare. Inte bara som ledare utan även i vanliga livet stöter man på “operativa gropar” som man faller ner i. Dessa gropar vill man försöka undvika men man hamnar där ändå. Vad man sedan väljer är upp till en själv. Att stanna kvar och bli ett offer: Det var inte jag som orsakade det eller det så den som gjorde det får ordna upp det. Eller man kan bygga stegar av ny förståelse som ger en ny funktion som gör att man kommer vidare. Att som ledare inte vara en med teabag leadership, den som ständigt kommer till undsättning när något är fel. Detta gör att både den som är i gropen inte kommer att utvecklas eftersom ledaren alltid ordnar allt samt att ledaren får ett jäkligt tungt jobb. Detta spann vidare men jag kan inte ta allt nu.

Svarta lådan  Något som är ännu intressantare är det där när det rör ens eget psyke. Hur man lägger sina egna värderingar och erfarenheter i sanningar samt att försvarsmekanismerna skjuter in. Sanningar som är sann för mig för att det brukar vara så, borde vara så, känns som det eller att jag helt enkelt vill att det ska vara så. Får man inte all information som man behöver så bildas bara fragment som med ens egen svarta låda filtrerar till något som man själv anser är sanning. Där egna värderingar och erfarenheter har till och med kan få fragment att försvinna. Lite som att jämföras med en traumatisk händelse där försvarsmekanismerna skyddar och “gömmer” det traumatiska för att kunna portionera ut det i lagom, hanterbara fragment. Att alla dessa delar samt även fler spelar så stor roll för hur en organisation fungerar. Hur viktigt det är att alla delar tas om hand för att allt ska flyta.

Jag hade kunnat hålla på hela kvällen känns det som. Det har varit en kanondag med en kanonföreläsare. En föreläsare som många arbetsgivare och medarbetare skulle behöva höra och fundera på. Fundera på vad det är som gör att en arbetsgrupp inte fungerar. Att alla har ansvar för att det ska fungera och inte bara luta sig mot ledaren som ska lösa allt. Att man som medarbetare inte ringer chefen så fort ett problem uppstår utan först själva försöker hitta en lösning. Jag satt där idag och hade så mycket att relatera till och jag satt där och försökte komma på någon lösning. Men jag insåg att finns det ingen motivation och förståelse så kommer man inte hitta någon lösning. I alla fall så rekommenderar jag honom skarpt fall det är någon som faktiskt har någon personalutbildning på g. 

Nu får ni fnissa åt mina bilder Blinkar.

2011/09/14

En sådan där dag

Satt och pluggade i lugn och ro i förmiddags. Det var tur att jag hann göra lite då för sedan brakade det loss.

Mollys fröken ringde. Hon presenterade sig vid namn bara och jag kopplade inte alls. Antagligen lät jag lite avvaktande innan polletten trillade ner. Dom har äntligen fått kontaktböcker som man kan skriva i oss emellan, skolan och föräldrar. Jag skrev ner mitt lilla problem igår och idag ringde hon alltså och hade förslag på en plan och ville bara höra efter så att det var ok för oss. Självklart vill vi ha den hjälpen eftersom vi påtalat problemet så redan denna vecka börjar det. Jag måste säga att jag kanske inte hade väntat mig den direkta responsen så jag är riktigt imponerad, och självklart glad, att det tas på allvar med en gång. Vi pratade färdigt och jag satt mig åter med mina böcker och anteckningar.

Jag hann sitta en liten stund innan telefonen ringde igen. Nu var det från Lillys dagis. Hon hade ont i magen och var jätteledsen så det var bara att köra upp och hämta henne. Hon har nämnt magen lite till och från nu i veckan så det vara lika bra att ringa doktorn. Magar ska man ta på allvar och inte ignorerar. Vi fick i alla fall en tid i eftermiddags. Jag hann sitta en stund med mina böcker och anteckningar innan det var dags att åter sätta sig i bilen och denna gången köra upp till doktorn. Berättade att doktorn ville känna på magen och att han var tvungen att göra det om han skulle kunna hjälpa. Hon var så duktig. Stick i fingret också och hon satt bara och kikade när sköterskan fyllde plattorna med några droppar blod. Sedan blev hon stolt när hon fick välja en sak i lådan. Hon ville först att jag skulle välja men när jag valde fel sak var det bäst att hon själv gjorde det. Föräldrar kan ju vara lite pinsamma ibland Blinkar. I alla fall var proverna bra och magen mjuk och fin. Det är nog bara vårdutbildade som helt självmant, utan att doktorn frågar, börjar prata om att magen sköter sig som den ska och det är rätt färg på det också. Så rent fysiskt hittade han inget på henne nu.
Så kom den där frågan om det hände något nytt runt henne eftersom det många gånger kan visa sig i magont. Ja, naturligtvis kan det vara så. Ny avdelning på dagis och hela dagar, 5 dagar i veckan. Vi snackar om stora förändringar för henne.

Hem igen och dags för lite middag innan Molly skulle iväg på gympa. Och nej jag körde inte henne efter tre rundor redan uppe i byn och en runda till skulle det bli. Föräldramöte på dagis blev sista rundan för idag. Informerade fröknarna om doktorsbesöket och hans teori. Dom hade också funderat lite i dom banorna. Så nu har jag lovat lillan att åter igen få ta snutten med sig för att kunna ta den mitt på dagen och sätta sig i myshörnan och varva ner lite. Jag hoppas verkligen detta löser sig snabbt för henne för redan nu börjar ju mitt samvetet gnaga. Att jag ska behöva lämna henne så mycket när hon inte alls är van vid det. Att jag ska behöva lämna henne fast jag sitter hemma och pluggar. Men jag måste ju för att klara av skolan.

Så idag har varit en riktigt jobbig dag. Jag känner mig helt slut och inte ens en dusch lyckades pigga upp mig. Dessutom ligger jag ganska långt efter min planering så det kommer att bli en kämpig fredag med både nytt och det jag har att ta igen. Nu ska jag bara göra ingenting, stänga ner och stupa i säng.

“Hej och välkommen till Nettans sexspalt”

Det är ganska ofta man kan stöta på en artikel om sex. Detta sker varje dag i dom flesta kvällstidningar på ett eller annat sätt.

Ibland kan jag tycka att det blir lite hetsjakt, speciellt när artikel efter artikel kablar ut hur du får henne att komma. Har inte en kvinna prestationsångest innan så får hon väl det med hjälp av alla dessa artiklar. Gör så, gör si. Jag skulle kunna tänka mig att en kvinna som inte fått orgasm med hjälp av sin partner nog har provat det mesta för att lyckas. Jag skulle tro att för att verkligen komma dit behöver man nog koppla bort detta med jakten på orgasmen. Att helt sonika försöka strunta i att det är dit man vill och försöka komma över tröskeln genom att inte jaga. Nu börjar jag nästan låta som en sådan där “Hej och välkommen till Nettans sexspalt” igen men det struntar jag i. Jag har inget vetenskaplig fakta bakom det jag tror utan det är helt enkelt bara precis som jag tror.

Vänder man sedan på det istället så kan nog dessa artiklarna vara positiva också. Framförallt till männen eller kanske snarare dom yngre männen. För ju äldre du blir så tror jag du har lättare att säga hur du själv vill ha det när ni hamnar där i sänghalmen för en underbar natt. Nu tror jag kanske att yngre tjejer vågar säga mer vad och framförallt hur dom vill ha det än vad som var legitimt för 10-20 år sedan. Kvinnans sexualitet har blivit mer ok att bejaka nu även om jag skulle tro att vi har en lång bit att gå för att “kunna knulla runt” som män utan att bli dragna i skiten efter. Men för en yngre kille som kanske har porren som enda erfarenhet, där torra sköten pumpas av stora stakar och tjejerna skriker av “vällust” bara dom få något i sig, tror jag det kan vara bra. Vi som vet lite bättre vet också att det inte riktigt fungerar på det viset. Utan i stället få det sensuella i det hela. Använd fingrarna så, använd tungan så, var inte rädda för att använda hjälpmedel och så vidare. Men i slutändan är det ändå den rent personliga känslan man måste hitta tillsammans och den behöver många gånger uttalas verbalt om man inte är väldigt bra på kroppsspråk då. Man behöver få reda på att “jag vill ha det såhär för att jag ska ha det som skönast”. Sedan kan ju detta vara en sak som man sakta hittar ut andra vägar för att det ska bli ännu bättre men det är ändå en början. Vi börjar här för att jag tycker det är skönt men vi slutar där för att det var fan så mycket bättre.

Men vill man ändå jaga så kan du kanske prova detta tipset Blinkar. Bara på Familjeliv man kan läsa om sådant.

2011/09/13

Vår Jessica heter också Jessica

Stannade till på banken för att ta ut lite pengar innan. Lilly satt i sin stol och filosoferade lite:
-Vi var här igår sa hon. Hos hon…. Åh vad heter hon nu mamma frågade hon som om vi kände vår bankris vi var hos igår.
-Hon hette Jessica svarade jag henne.
-Ja just det, Jessica hette hon ju. Vår Jessica heter också Jessica.
Jodå väldigt klokt uttryckt. Sedan blev det en lång diskussion om Norges vara eller icke vara.
-Var bor dom nu frågade hon.
-I Norge svarade jag.
-Jaha, i Norge och var mer?
-Bara Norge svarade jag igen. Norge är ett annat land ju.
-Jag vet sa hon och fortsatte. Bor dom i Norge och i Sverige?

Diskussionen fortsatte en bra stund och jag försökte vara pedagogisk och reda ut allt men det gick helt enkelt inte. Dom bodde helt enkelt i Norge och i Sverige, något annat var inte ens aktuellt. Älskar verkligen dessa diskussioner som egentligen inte leder någonstans men ändå är så härliga mest för att deras kommentarer kan vara så otroligt klockrena många gånger. Tänker man efter så resonerar dom väldigt logiskt många gånger men det blir ändå tokigt när dom ska prata om det. Älskade ungar.

005 
Rött hjärta

2011/09/12

En liten utflykt till “kylskåpsaffären”

Skulle ta mig ett glas kall cola i lördagskväll och öppnade kylskåpet. Där var helt mörkt. Jag lyssnade lite på det och det lät ingenting. Lite panik där när jag insåg att det inte fungerade en lördagskväll men inga “kylskåpsaffärer” öppna. Skruvade upp det på det högsta och det började låta om det. Det knäppte lite trött när det på något vis hostade igång lite tyst. Det blev kallt och isen på kylelementet blev bara mer och mer. Försökte skruva ner det men då tystnade det sakta igen så det var bara att väcka det till liv igen med full styrka.
Söndagens frukost bestod av iskall oboj bland annat. Mjölken var så kall att den knappt gick att dricka och kaffet svalnade snabbt med en skvätt i.
Vi insåg där att den gamla kylen nu var utdömd. Den skulle inte orka länge till innan den skulle ge upp för alltid så det fanns bara en sak att göra en söndag som igår. Leta upp en “kylskåpsaffär”.

4 mil härifrån, mitt ute i skogen, ligger en sådan så vi kajkade dit. Kära maken hade plockat ut alla säten bak i bilen så några barn fick inte plats. Nej vi satt dom inte på taket utan dom var hos syster yster.
Vi hittade ett fint skåp, efter en enorm säljkampanj av säljaren. Funderade ett tag på om han hade provision på vissa märken. Det vi först tittade på var billigare än det vi köpte men han satt ner priset till samma så för vår del spelade det inte så stor roll. Vi köpte i alla fall ett skåp och sedan höll vi på att skratta ihjäl oss när vi skulle köra hem. Jag fick den stora äran att köra även hem. Förstår inte riktigt det när vi fick flytta fram sätet ganska mycket samt även resa upp ryggstödet. Så där satt jag med ratten i både knät och i bröstet. En kupa större så hade jag nog inte kunnat ratta runt. Så jag satt spik rak i ryggen med en tendens till att vara lite lätt framåtlutad med ratten några centimeter framför mig. Jag såg hur folk på parkeringen log när vi kom körandes samtidigt som jag skrattade så tårarna rann. Men vi kom hem som vi skulle med enbart någon rusning av motorn för att jag inte hann flytta foten i tid. Fattar inte hur vissa klarar av att sitta på det viset när dom kör.

Nu har vi ett nytt kylskåp och “kossorna” som vi hade i förra huset i köket är tillbaka. Förstår inte varför nya kylskåp ska låta som kossor ibland när dom jobbar. Vi pratade om det vid frukosten i morse. Molly tyckte också det lät som kossor när det började mua om det.
-Vad bra mamma sa hon. Av kossor får man kött och det är ju bra. Tar man benen fortsatte hon samtidigt som hon visade att kossans ben gick neråt, kan man hålla dom i handen och äta dom.
Jag vet inte om hon hade en syn av revben i huvudet men hon är så klok så även om jag har svårt att se hur man ska kunna hålla en kossas ben i handen för att äta. Men barn förstår nog sådant bättre än en vuxen.

2011/09/11

11 september

På ett ögonblick förändrades världen till något ännu grymmare än den redan var. Tusentals människor miste sina liv. Tusentals familjer splittrades. Tusentals vänner försvann. Allt i en av tidernas grymmaste attentat.

Detta attentat känns som totalt meningslöst. Meningslös i den bemärkelsen att det inte fanns någon vinning alls. Alla attentat är förstås meningslösa men detta oskyldiga bortkastade människoliv. För i samma stund som det där andra planet träffade det andra tornet så försvann alla funderingar på hur en sådan olycka kunde hända och istället byttes det ut till en kall känsla av hur någon vill göra andra så illa. I samma stund som planet träffade tornet var inte enbart en mängd människor där dödsdömda utan en dödsdom föll sakta över en massa oskyldiga liv på andra sidan jorden. Våld föder våld hör man ofta sägas och visst är det sant. Att en sådan här våldsgärning föder nästa våldsgärning när vedergällning planeras. Att tusentals oskyldiga människor miste livet för 10 år sedan vet vi alla och detta är fruktansvärt. Hur många oskyldiga som sedan mist sina liv under dessa senaste 10 åren på grund av kriget efter är det kanske inte så många som tänker på. För dessa människor är lika oskyldiga som dom som fanns i World Trade Center för 10  år sedan. Så vi är uppe i betydligt fler döda än nästan dom 3000 som förlorade sina liv där i WTC. Och alla har mist sina liv på grund av andra människors grymhet och ondska.

För 10 år sedan kom jag hem från jobbet vid 3-tiden. Kära maken berättade om olyckan samtidigt som vi live ser hur andra planet träffar andra tornet. Kylan jag fick i magen då är för mig obeskrivlig. För redan då var det en obegriplig händelse. Detta obegripliga är det fortfarande. Jag får fortfarande en kall klump i magen när jag ser bilder. Hur planet girar för att träffa andra tornet, eldmolnet när det träffar, alla papper som fyller luften och sakta svävar ner mot marken och det som för mig ser så otäckt ut är hur mängden av människor som slänger sig ut för att som dockor tumla mot sin död.
Jag minns min totala stumhet när det första tornet gav vika och försvann neråt. Tankarna att det inte kunde vara sant, tankarna på att det fanns människor kvar där inne.

Det finns en värld före och en värld efter. Världen efter är en mycket kallar och grymmare värld. Där människor men en helt annan misstänksamhet mot varandra försöker leva sina liv.
Jag har sagt det tidigare och säger det igen. Människor är dom grymmaste varelserna som lever på jorden. Det är inte jorden i sig själv som kommer vara vår undergång utan det kommer vara vår dumdristighet och grymhet som kommer att förinta oss själva. Miljöförstöring, krig och girighet.

Minns du vad du gjorde för 10 år sedan

Fototriss ~Skugga~

Denna vecka var det riktigt svårt tycker jag. Jag har faktiskt ingen ork att ut och fota heller efter en hel skolvecka, som jag absolut inte vant mig vid ännu, samt även någon jobbedag. Så ja, jag är trött men vill ändå vara med i en liten triss.

Förra söndagen körde jag och tjejerna och deras kusiner upp till Grannhålan till den stora lekplatsen. Solen gassade och det var helt underbart sensommarväder. Så varmt att tjejerna sökte en stunds skugga i ett rör på en av lektornen.

053 
090

100

Skruttlisa överst och kusinerna under.

Fler trissar hittar du HÄR

2011/09/10

Det fantastiska med en gasolgrill

Alltså det är fantastiskt bra med en gasolgrill enligt kära maken. Detta har han försökt att övertala mig om i många år medans jag verkligen gillar själva grillatsmaken men en vanlig kolgrill. Men det där fantastiskt har frun nu gått på i alla fall och en gasolgrill inhandlades för ett tag sedan. Kära makens ögon lyste som ett barns på julafton. Frun däremot var väl mest orolig över att där skulle stå en gasoltub på altanen som kunde explodera. Så efter lite diskuterande löstes detta lilla problem så alla var nöjda och framförallt frun kunde känna sig lugn över att den brännbara risken var minimerat.

Planerade in lite grillning idag. Kära maken hade marinerat lite köttbitar och när frun kom hem från en lång arbetsdag idag sattes grillen igång. Det lukade ingen grill men frun väntade ändå med förväntning på att få sätta tänderna i den liten grillad köttbit. Kära maken la på bitarna och med ens fylldes altanen av en härlig doft. Men så plötsligt började kära maken svära lite på altanen.
-Fan, gasolen är slut sa han.
Frun fylldes av ett antiklimax. Att hela dagen längtat efter grillat. Det blev till att dra fram stekjärnet och få färg på dom nu halvröda köttbitarna.

Som tur var blev det väldigt gott ändå men det var inte grillat. Och visst är det fantastiskt bra men en gasolgrill Blinkar

2011/09/09

Min lite udda fetisch

Jag börjar allvarligt fundera på om jag lider av någon konstig fetisch. Ingen sådan där vanlig utan en helt ny. Ny för mig i alla fall.

Jag vet inte varför jag frivilligt utsätter mig för saker som jag inte tycker om. Nu pratar jag inte om spindlar, källare, höjder, flyga, värmepannor, rått trä eller någon av alla andra fobier som finns. Dom lägger vi åt sidan för tillfället. Nu pratar jag om att stå framför folk. Jodå, den där listan med otäcka saker som lilla jag undviker och inte klarar av bara växer och växer. Skulle väl tro att vi närmar oss några a4-sidor nu kanske.

Jag har aldrig tyckt om att stå framför folk och prata. Varför vet jag inte riktigt men jag har mina egna teorier som låter troliga. Jag tro att det har med hela min skolgång med mobbing och sådant skit. Att sedan ställa sig framför folk gör mig väldigt granskad, uttittad och sårbar. Jag kan inte krypa ner bakom mina böcker för att slippa blickar och ord utan jag står där framme, naken och blottad. Hela denna situationen blir riktigt jobbig. Jag tror att det är troligt att det kan bero på det. Att även som vuxen vara rädd för att få dom där otäcka hånfulla blickarna och känslan av att vara mindre värd än alla andra. Men trots min rädsla är detta en av alla mina rädslor och fobier som jag faktiskt vågar ta steget och verkligen möta. Men tanke på hur många fobier jag har som jag bara vänder mig om och springer från blir detta en väldigt konstig känsla. Att våga ta steget och möta mina demoner. För detta har troligtvis med dom att göra.

Jag har i alla fall stått framför min eminenta klass under 3 dagar av 4. Helt okända människor som jag sakta börjar lära känna lite. Jag har gjort vad som var väntat av mig och jag har gjort det bättre och bättre, tror jag i alla fall för det är så det känts. Hjärtklappningen har gått från total skenande till enbart lite lätt travande idag. Jag känner mig stolt över att jag har gjort det och jag hoppas att det kommer att gå lättare och lättare. Att jag på något vis ska få dom verktyg jag behöver för att komma över det för alltid. Kanske inte helt men i alla fall så pass mycket att jag inte känner nästan panik.

Så ja, jag måste nog har någon stort fetisch över att plåga mig själv av att stå framför folk. Jag vet inte vad vi skulle kunna döpa den fetischen till mer än kanske “plåga-sig-själv-utan-bdsm-fetisch”. Känns ganska häftigt att ha gett namn åt en fetisch.

053

Obs! Saken på bilden har inget med “artikel” att göra.

2011/09/08

En sorgsen dag

Jag har faktiskt lite svårt att koncentrera mig idag. Tankarna vill hela tiden vandra iväg och hamnar hela tiden hos Stefan Liv och den tragiska flygolyckan igår.

Jag är ingen stor idrottsfantast men det finns ändå vissa idrottsmän och kvinnor som fastnat och Liv är en av dessa personerna. Jag tror det är svårt att hitta en sådan ödmjuk och sympatisk idrottsman som Liv verkade vara, en förebild för så många unga spelare för hur en idrottsman ska vara.

Det händer olyckor och tragiska händelser dagligen som bara är just detta. Det låter kallt att skriva men jag stannar upp och reflekterar över en händelse som skördat många liv. Jag stannar upp och tänker på dom och tycker det är hemskt och fruktansvärt. Men många gånger går dom inte att få in på riktigt om jag säger så. Det finns inget att relatera till.
Men så händer en sådan här sak. Ett helt lag raderas ut och en av vår tids finaste idrottare försvinner och plötsligt blir allt så mycket mer greppbart. Det är på något vis det som gör att ett helt land stannar upp och gråter för nu är det inte “bara människor i mängden” utan den där greppbarheten gör oss plötsligt så sårbara själva. Vi har ett namn, ett ansikte, en fantastisk idrottsman, en make, en familjefar och detta gör ont att veta.

Vi stannar upp och tänker på hur livet kan förändras på ett ögonblick. Vi stannar upp och kramar våra när och kära en extra gång, är rädda om det vi har. Vi stannar upp och tänker på hans familj. Vi stannar upp och sörjer.

Lars Anrell har skrivit en artikel som är otroligt fin. Jag tror att det är så som dom flesta har uppfattat Liv som person. Jag vill egentligen inte länka idag men jag gör det ändå för att ni ska få läsa den.

2011/09/07

Utvecklas till mer än simpla drömmar?

Jag har nog en väldigt bra “En liten saga” på lut. Jag har den på tungan, eller jag kanske ska säga i fingertopparna, men problemet är att den är inte det minsta rumsren och risken är nog ganska stor att någon stänger av mig som en trevlig och läsvänlig liten blogg för att hamna hos alla sexbloggarna. Detta vill jag naturligtvis inte, i alla fall inte med min vanliga blogg. Det är inte lätt att drömma när jag inte har möjlighet att få ner det. Jag får kanske fundera på om jag kan göra om den lite för att få den mer rumsren för oj vad det kliar i fingrarna att få skriva ner dom där speciella orden och den där speciella handlingen. Jag gör väl inte er nyfikna nu? Jag får helt enkelt ta med mig mitt lilla kladdblock om jag får några bra tankar om hur jag kan skriva ner den. Jag har lärt mig att om jag inte har något att skriva ner min tanke som jag får med en gång så glömmer jag bort den sedan. Detta är riktigt irriterande eftersom tanken ofta ligger precis utanför minnet och nosar och det är så nära att jag får tag på den. Men ofta slutar det med att den försvinner helt och detta är lite tråkigt. Så kladdblock med ikväll alltså när jag sitter i min jobbebil och gästspelar lite.

“En liten saga” som jag är nyfiken på hur det skulle kunna gå är denna. Även denna gillar jag och är lite nyfiken på fortsättning. Jag får kanske ta mig en allvarlig funderare på om det mot förmodan skulle kunna utvecklas till mer än simpla drömmar. Kan undra det?

2011/09/06

Jag blir lite till mig i brallorna

Oj, oj, oj vad häftigt. Jag kan tänka mig att det är otrolig skillnad på en helt vanlig högskoleutbildning= hu och på min yrkeshögskoleutbildning= yh. En vanlig hu kan jag tänka mig är helt strikt och att hela utbildningen är utstakad. Det går nog inte att rubba mycket där. Min yh är något helt annat. Jag utbildas efter vad min kund kommer att vilja ha, alltså vad logistikföretagen är ute efter. Detta måste ge mig ett otroligt försprång gentemot mina kollegor på den vanliga hu.

Anledningen att jag kom in på skillnaden är faktiskt följande. Min föreläsare hade sprungit på en före detta elev/kollega på lunchen idag som han börjat prata med. Detta lilla samtal ledde till att vi har fått ett studiebesök på Kastrup eftersom han arbetade där. Fy fasen vad häftigt att få gå bakom kulisserna på denna flygplats. Nu har jag aldrig varit där så jag har inte en aning om storlek egentligen men bara tanken gör att jag blir lite till mig i brallorna. Ja, vissa blir till sig över skor eller mode eller vad det nu tänkas kan vara och jag blir lite extra till mig över att få komma bakom kulisserna och få se all planering och organisation. Att få komma bakom och se hur den stora mängd personer, bagage och destinationer slussas på rätt håll och plats är otroligt häftigt. Får kanske passa på att ha lite mental förberedning inför kommande Kina-resa som går av stapel sista terminen. Jag vill så gärna följa med men jag vet inte riktigt hur jag ska våga gå på den där otäcka flygmaskinen som säkert kommer att sluka mig hel. Kan undra om jag lyckas lösa detta på 1 1/2 år. För är Kastrup stort att få besöka så kan jag bara tänka mig hur containerhamnen i Singapore, världens största, är att besöka. Jadå, det blir till att bearbeta tror jag. 

Ett sådant spontant studiebesök som enbart främjer min utbildning och framförallt min förståelse hur logistik fungerar har jag svårt att tänka mig att det går att ordna på en vanlig hu. Rätta mig gärna om jag har fel för jag har ju faktiskt inget att jämföra med.

2011/09/05

Reglerna finns för att resultatet ska bli så bra som möjligt och att risker ska minimeras

Ibland har jag lite svårt att förstå varför folk går till tidningarna för att klaga. Många gånger är klagan befogad men lika många gånger tycker jag att det bara blir tramsigt.

Läste idag om en kvinna som blivit nekad operation för att hon var rökare. Detta går hon sedan ut i tidningen med för att beklaga sig över. Jag förstår att hon har ont och att hon vill ha sin operation för att slippa värken. Det jag inte kan förstå är hur hon kan tvärt säga nej till att sluta röka och säger att hon inte fått något erbjudande att få hjälp med avvänjningen.
Sådan här blir bara tramsigt. Regler om att vara rökfri är inte en massförföljning på rökare som rökare verkar tro. Nej regler om att vara rökfri har med till exempel läkningen att göra. Att blodcirkulationen blir sämre av rökning borde alla känna till och att en bra blodcirkulation behövs för att läka ett sår borde också höra till allmänbildningen.
Går man sedan vidare när det handlar om ett knä, en led, så kan det förvärra ännu mer. Har jag inte helt fel för mig har jag någon gång hört sägas: “Du kan spotta i magen men inte andas på en led”. Om nu detta stämmer, är ju bara en lite undersköterska så vad vet jag egentligen, så säger det en hel del om hur skört ett knä är och hur känsligt det faktiskt är att gör en operation i en led.

Att veta om dessa risker och ändå tycka att en operation ska göras känns lite b faktiskt. En operation är inget kostnadsfritt ingrepp och inte heller ett riskfritt ingrepp.
Jag tycker det är bra att läkare har blivit mer medvetna om sådan här saker och att dom vågar sätta ner vad som gäller. Det är dom som har kunskapen om vad som verkligen händer och som jag sa tidigare. Det är ingen massförföljelse av rökare och det är inte synd om rökare heller.

Detta är ungefär lika tramsigt att gå till tidningen med som om jag skulle gör det om jag varit tvungen att gå ner i vikt vid en IVF-behandling. Det finns regler för att resultatet ska bli så bra som möjligt och att riskerna ska minimeras.

Sedan kan jag faktiskt tycka att man ska ha möjlighet att få hjälp och stöttning vid ett sådant här tillfälle. Att få möjlighet att komma igång att sluta. Men i slutändan är det ändå upp till en själv vad man vill och kan klara av. För jag lovar att det går att sluta om man bara vill tillräckligt mycket.

2011/09/04

Det är ok att känna

Ord är överflödiga.

4-års trots och minitonåring

Jag håller fullständigt på att bli tokig på tjejerna och framförallt den lilla Skruttan. Det är total kaos. Allt är tvärt om och jag kan nog garantera att hon har fått knäck eller i alla fall lördagens kola i öronen. Lyssna, vad är det? Vet inte alls vad som har hänt den senaste tiden. Inte nog med det så har hon blivit väldigt, väldigt elak mot Molly. Helt oprovocerat kan hon går fram och nypa eller riva henne. Jag har inte riktigt hunnit med vad som har hänt. Funderar på om det är någon otrolig trots vid snart 4 års ålder. Jag hoppas den går över snabbt för som jag sa så är det riktig kaos här emellanåt. Vi vågar ju knappt ha dörrarna öppna nu när det varit fint ute för grannarna måste tro att vi är helt tokiga. Gråt, skäll och allmänt oväsen. Tråkigt, tråkigt är det.

Nu är det inte bara den lilla Skruttan som är helt toppad utan den stora Snorpan har verkligen en liten minitonårstid. Det är nosigt och gråt och skrik om nästan allt. Så åter igen är här kaos och jag känner mig som den mest tjatiga och sämsta mamma som finns.

053

060

Så tittar man på bilder från idag och jag nästan skäms över att klaga. Men det är så skönt att få skriva av sig och få lite stöd från någon snäll själ. För jag har dom finaste tjejerna i världen även om jag kanske låter som om jag inte tycker det.

Fototriss ~Skyltar~

Skyltar kan vara så vackra. Vi har en helt del gamla, en del handmålade skyltar häromkring i skogarna som jag har visat innan. Tror dock inte att jag visat dom som en triss så det måste jag göra nu då. Jag hoppas inte det blir en repris nu bara men jag kan faktiskt inte låta bli för jag fullkomligt älskar dessa gamla skyltar. Det är något speciellt med att hitta en skylt mitt ute i skogen som bär spår av tidens gång. Tycker ni inte det?

005

003

246 
Fler trissar hittar du HÄR

2011/09/03

Fair play?

En gång i tiden tyckte jag det var spännande att titta på friidrott och se dom stora springa, hoppa, kasta och allt annat dom nu gör. Men denna spänning har sakta byts ut till ett lite skeptiskt tittande. Denna skepsisen kommer naturligtvis av att inte veta om det är fair play eller om dom är fullpumpade med diverse nya medel som kontrollanter ännu inte har fått nys på.

Speciellt sprintergrenarna, dom explosiva som 100 m, är jag väldigt skeptisk mot. Oavsett hur mycket skor och kläder utvecklas för att spara hundradelar så måste där finnas en gräns för vad en normal kropp kan prestera. Men normal menar jag naturligtvis helt ren. Och men tanke på hur mycket som verkar finnas inom idrotten gör det även att man tvivlar på alla som gör en bra prestation.

Som vanligt är där några rötägg som förstör för en hel sport och sätter tvivel på alla. Det jag har så svårt att förstå är vad man tror att man vinner på genom att fuska. Att man vinner och vinner stora summor pengar? Visst en solklar anledningen kanske men varför vill man tävla om man ändå inte kan göra det fair är för mig en gåta. Är man så pengakåt att det är det som styr eller man är så mediakåt och måste synas. Är man mediakåt så kommer man troligtvis även att synas när man avslöjas.

Sen ska vi inte tala om dom mesiga avstängningarna. Några års avstängning som gör att du är välkommen tillbaka sedan och åter igen kan fuska dig till vinster. Helt sjukt. Stäng av dom jäkla fuskarna på livstid så ska ni se att dopingen kommer att minska även om det fortfarande troligtvis kommer att finnas ljushuvud som tror att dom aldrig kommer att åka fast.

Divafasoner och aggressivitet. Ja, jag undrar ja hur det verkligen står till? Och där har ni mitt tvivel.

2011/09/02

Helt urlakad

Jag har fullständigt glömt bort hur trött man blir av att sitta och lyssna på föreläsning. Nu har vi inte enbart suttit och lyssnat utan även fått göra övningar för att lära känna varandra lite. Känner mig helt urlakad och inte fysiskt som det brukar vara utan rent mentalt. Känner mig tom men ändå så inspirerad och nu är det skönt att vara igång riktigt. Man har börjat få lite kläm på vissa av klasskamraterna medans några är lite mer svårtolkade. Skulle väl tippa på att jag själv tillhör den senaste.

Det är ganska intressant att studera en ny grupp som vi är. Ledarna kommer fram ganska fort och det är ofta dom som vågar höras och synas som lätt tolkas på det viset. Det intressanta är nog att se hur grupperingarna blir runt dessa personer. Sedan är det lite svårare att läsa dom andra. Är dom blyga, tystlåtna, tillbakadragna eller tänkare? Många av dom hör nog ihop. Jag räknar mig som lite tyst och framförallt som en lyssnare som kan sitta och analysera saker som sägs för att sedan inflika när jag har något att tillföra diskussionen. Men det är inte alls säkert att dom andra uppfattar mig sådan. Dom uppfattar mig kanske bara som blyg och tystlåten. Men det känns som om vi kommer att bli en bra grupp.

2011/09/01

Spidder Gigantus 2

Jag måste faktiskt bara skryta lite. Jag har precis löst det logistiska, första som studerande, problemet med Spidder Gigantus som höll på att förstöra min kvällsdusch.

Helt ovetande gick jag ner i duschen och klädde av mig, la av mig glasögonen och satt på vattnet. Vänder mig om och där på väggen mitt emot mig sitter den, Spidder Gigantus. Jag lyckas stänga av vattnen innan jag roffar åt mig kläderna för att ta mig upp, läs rusa, för att ropa på kära maken som var ute.

-Där är ett monster nere i duschen fick jag fram. Du måste ta den nu för jag ser ingen för glasögonen ligger kvar.
Varför jag just tänkte på dom vet jag inte men det kan kanske bero på att jag inte såg så långt. Jag hade nog lika gärna kunnat ropat in någon annan men jag såg att det var rätt när han kom närmare. Ja sedan suckade han lite sådär igenkännande och frågade om den verkligen var så stor som jag sa. Han fick nästan det att låta som om jag brukar överdriva. Trams, här pratar vi verkligen Spidder Gigantus. Den var faktiskt större än den förra Spidder Gigantus så det säger en hel del.

Men det logistiska löstes i alla fall men ett brummande när han startade dammsugaren. Och nej den kommer inte att ta sig ut för den har fått smaka på en rejäl dos med kattfoder, hårda små saker som med full kraft åkt in och avslutat dagarna i detta hus.

Fasen, jag kommer bli en riktigt bra logistiker ju. 

Jag har överlevt

Jag har överlevt denna dagen. Fjärilarna har flugit sin kos och nu känns det ganska bra kan jag säga. Dom där första trevande försöken att lära känna varandra är inledda och jag tror nog det kommer bli bra.

Det känns riktigt bra med mitt val. Vi har fått en liten genomgång om vad logistik innebär och det har varit många aha-upplevelser. Visste ni till exempel att ju större containerfartygen är ju mer snällt mot miljön är det eftersom det tvingas att sänka hastigheten och detta innebär att utsläppen blir mindre per ton frakt. Sådana här saker är riktigt intressanta att höra om och det skulle inte förvåna mig om jag kommer att dra mig till att arbeta med miljövänlig logistik.
Vi var också på ett litet studiebesök på Dos Apoteket för att få en lite bättre inblick i hur en logistisk kedja kan se ut inne på ett företag. Detta var riktigt intressant eftersom jag i mitt jobb inom vården ser den slutgiltiga packningen.

Nu ska det bli spännande att komma igång riktigt imorgon med föreläsning och att lära känna dom andra lite.

Och vet ni. Skolan bjöd på middag. Det tror jag inte många skolor gör för sina studerande. Dom verkar väldigt måna om oss och vill veta vad vi tycker för att dom ska kunna göra saker bättre. Rekommendationerna var också att vi skulle läsa lite logistiktidningar så nu får jag väl kolla upp dom. Läsa, läsa, läsa.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails