2011/01/30

Smarta Lilly

Lilly gillar inte vatten i ögonen men hon vägrar titta i taken av någon anledning utan lutar alltid fram huvudet. Inte så bra om man vill slippa just vatten i ögonen.
Idag kom hon på den perfekta lösningen.

017

020

023

Med så smarta föräldrar är det inte konstigt att barnen bli det också.

Rött hjärta

Kladdkakemuffins på vit choklad med limefrosting

Jag har idag provat något som lät riktigt spännande.
Vit choklad kladdkakecupecake. Svårt ord.
Hittade receptet när jag var ute och bloggsurfade och idag provbakade jag dom.
Dom blev riktigt goda även om jag nog hade dom inne en liten stund för länge. Men det är väl därför man provbakar då. Så vi fikade på en vars en innan. Jag tror dessutom att dom hade varit riktigt goda med något bär under frostingen.
Så nu står där 12 stycken i kylskåpet som jag väl får ta med till jobbet istället eftersom jag inte kan ha dom ståendes här. Dom börjar nog gilla att jag provbakar lite eftersom det är på jobbet alla överblivna hamnar. Jag har dock inte hört någon som klagat ännu Blinkar.

Kladdkakemuffins på vit choklad med limefrosting (ca 12 stora)

100 g smör008
100 g vit choklad
2 ägg
1,5 dl socker
2 tsk vaniljsocker
2,5 dl mjöl

Smällt smöret. Ta av det från plattan och lägg sedan ner chokladen som får smälta ner.
Vispa ägg, socker och vaniljsocker vitt och poröst. Rör ner smörblandningen i äggsmeten.
Rör ner mjölet. Fyll formar till 3/4, använd gärna muffinsform med pappersformar i.
Grädda ca 8-10 minuter i 200 grader.

Limefrosting

200 g philadelphiaost013
75 g rumsvarmt smör
1 tsk vaniljsocker
2 dl florsocker
1 msk limesaft
några droppar gul karamellfärg

Vispa samman osten, smöret och vaniljsockret till en fluffig smet. Vispa ner florsockret. Smaksätt sedan med limesaften. Droppa några droppar karamellfärg.
Spritsa på cupecakesen, jag dekorerade med guldkulor och lite limezest.

011

Jag gjorde inga stora utan använde helt vanliga muffinsformar som är lite stabilare. Jag fick ut 17 stycken av dom.
Jag måste verkligen bli färdig att köpa större tyllar så jag kan bli duktig på att spritsa frostingen fint också.

Lycka till med denna lilla läckerhet.

2011/01/29

Skam med naket?

Jag har väldigt svårt att förstå att man som förälder lägger skam på nakenhet.
Läste igår hur vissa vuxna förfäras över hur man kan bada tillsammans med sitt barn i badkar. Ska man göra det ska man ha badkläder på sig ifall barnet skulle råka komma åt och nudda privata delar. Att bans nakenhet och vuxnas nakenhet inte hör ihop och därför ska man inte som vuxen visa sig naken inför sina barn.

Ärligt satt jag och blev helt förtvivlad.
I mina öron låter det som om dessa personer helt anser att nakenhet är sexuellt. Vad finns det annars för anledning att vara livrädd att sitt eget barn skulle råka stöta till ens könsorgan och i ren förtvivlan säga fy?
Barn som på detta viset kommer att lära sig att nakenhet är skamligt och att man ska skämmas över sin kropp. Och denna inställningen behöver inte barn ha.
Nakenhet är enligt mig en naturlig sak som man inte ska skämmas över så länge det är ok för en själv. Och jag kan nästan garantera att barn som har en mer naturlig syn på det också kommer att tycka mer om sig själva. Inget skamligt utan du är fin som du är.

Vi duschar, nakna, tillsammans med våra barn.
Barnen reflekterar att mamma har bröst, hår på snippan och pappa har snopp och sedan är det inget mer med det.
Vi byter om när tjejerna är i närheten och jag skulle aldrig känna mig olustig med detta. Och så länge dom tycker det känns ok kommer vi fortsätta också.

Vi skulle heller aldrig få för oss att lägga något skamligt i när dom sitter och pillar som barn gör ibland. Det är ok att utforska sig själv för att lära känna sig men detta gör man när man är själv, kanske på sitt rum. Det är inget konstigt men ska man hålla på att säga till dom att sluta för så gör man inte så blir det plötsligt konstigt. Och det vill inte jag att dom ska tycka. Och för tillfället är dom så små så det är ren utforskning av sina egna kroppar och fortfarande inget sexuellt. Men detta verkar väldigt många ha svårt att skilja på. Men dom ska också känna att när dom blir större och det väl blir sexuellt så är det ok. Fortfarande inget skamligt.

Nakenhet innebär inte automatiskt något sexuellt.
Med den inställningen blir det bara skam och det behöver inte barn känna. Utan ge dom istället en riktigt syn på hur vi ser ut.

2011/01/28

Dag 30 ~Ett sista ögonblick~

Då var dessa 30 dagar, blev lite fler eftersom jag missade någon dag, slut.
Jag kan väl säga att vissa dagar har varit riktigt tråkiga att skriva om men jag har tragglat mig igenom dom också. Och jag är ganska nöjd över min månad ändå.

Det har kommit fram mycket saker som bara legat och pyrt i mig som har väntat på lite syre. Och med hjälp av detta har vissa saker sakta börjat glöda och ryka och komma upp till ytan. Det gör lite ont men samtidigt tror jag att det bara är bra om det kan komma ut och försvinna. Jag är själv lite förvånad att det bara har börjat pyra ut nu men jag tror kanske att det kan vara så att när jag har fått hjälp med tema eller rubriker så har jag bara skrivit det som fallit mig in. Och medans fingrarna har dansat runder på tangenterna har det på skärmen hamnat saker som jag inte riktigt vet hur dom kom fram.
Men jag tror att allt kommer att föra något positivt med sig. Frågan är bara hur allt annat ska komma fram också. Jag känner bara för att blotta mitt inre men nu vet jag plötsligt inte hur. Jag hoppas att jag hittar vägen in och sen bara skriver och skriver om det jag hittar.
Det kommer att bli bra.

Och detta mina vänner var mitt sista ögonblick på denna utmaningen. Hittar jag fler liknande kommer jag nog inte tveka att hoppa på dom med en gång. För denna har gett mig mycket om mig själv till mig själv.

Rött hjärta

Samtal mellan Molly och Julia

Samtal vid mellanmålet mellan Molly och Julia.

-Jag ska skaffa mig en valphund och 2 kattungar när jag blir stor sa Molly.
-Ja och vi ska jobba på skolan när vi blir stora. På skolan vi går på fast där Johanna är (två klassrum ner) svarade Julia.
-Jaha sa jag. Ska ni bli lärare då och jobba på skolan?
Dom tittade på varandra och och såg lite frågande ut.
-Ska vi bli det frågade Julia Molly?
-Nja svarade Molly kanske bara jobba på skolan. Ja vet du mamma? Vi ska bo ihop när vi blir stora också.
Julia nickade instämmande.
-Åh vad roligt sa jag
-Ja och sedan när vi blir riktigt stora ska vi ha barn inflikade Julia.
-Jaha, vad roligt sa jag och hoppades att inga frågor om barn skulle komma nu med tanke på att jag inte vet hur Josse har förklarat för Julia.
-Men först måste vi ha killar förstås. Du vet pojkvänner sa Molly och så började dom fnittra. Vi ska ha en vars en pojkvän. Fast vi har inte träffat några ännu så vi vet inte hur det blir.
Ja det var verkligen skönt att höra tänkte jag. Hade nog blivit jobbigt i längden att dela pojkvän även om det finns dom som klarar det.

Sedan blev det ett mycket invecklat samtal om hur man blir storasyster.
Julia ville veta om det verkligen inte var så att hon kunde bli storasyster när hon blev stor. Men det går ju inte eftersom det inte finns några småsyskon. Ja invecklat blev det i alla fall.

Gammeldags kanelbullar

Lekte hemmafru igår.
Frysen gapade tomt på bjudkakor så jag tänkte det var dags att fylla på lite. Nu är det ju i och för sig så att det inte varit förrän senaste tiden som den varit stoppad med lite bjudkakor med tanke på mitt muffinsbakande. Men det har faktiskt inte varit så mycket muffins i frysen heller senaste tiden utan lite bullar, mandelmusslor och lussekatter. Men nu är allt slut förutom några mandelmusslor i en väldigt stor burk kvar.
Men som sagt så skred jag till verket igår och nu finns det lite kanelbullar och kladdkakecupecakes som kan tas upp och bjudas på om det behövs.

Gammeldags kanelbullar ca 50 st

150 g smör001
5 dl mjölk
50 g jäst (1pkt)
1/2 tsk salt
1 1/2 dl socker
2 tsk stött kardemumma
ca 14 dl vetemjöl

Fyllning

100 g rumsvarmt smör
1 dl socker
3-4 tsk malen kanel

Pensling och garnering
1 ägg, pärlsocker, ev mandelspån

Smällt smöret i en kastrull.
Häll i mjölken och värm till 37 grader.
Lös upp jästen i en degbunke i lite av degspadet.
Tillsätt resten av degspadet, salt, socker, kardemumma och drygt 2/3 av mjölet. Arbeta degen blank och smidig ca 4 minuter med maskin eller 8 minuter för hand. Tillsätt ev. mer mjöl men spara minst 1 dl till utbaket. Låt degen jäsa övertäckt ca 30 minuter.

Rör samman ingredienserna till fyllningen.

Lägg upp degen på mjölat arbetsbord och knåda den smidig. Dela den i två delar. Kavla ut till en rektangulär bit och bred sedan på fyllningen. Rulla ihop och skär lagom stora bitar. Ställ dom i formar med snittytan uppåt och låt jäsa övertäckta ca 30 minuter.
Pensla sedan bullarna med ägg och strö på pärlsocker och ev mandelspån. Grädda mitt i ugnen i 250 grader, 5-8 minuter. Låt svalna på galler under bakduk.
Ät och njut.

005

Det blev även några minicupecakes med kladdkakesmak.

007

Och dessa blev riktigt bra med den lilla gropen i mitten.
Så nu funderar jag på om man inte skulle kunna fylla denna lilla gropen med något, hallonkompott eller något sådant innan man spritsa på frostingen. Det tror jag hade varit riktigt gott. Får väl se när jag har möjlighet att testa det och bjuda runder på.

Kaffekopp

Den bästa dagen nånsin

Tjejerna har kanske under en veckas tid sprungit runt och sjungit:

Den bästa dagen nånsin, den bästa dagen nånsin………

Har frågat några gånger var dom hört den.
Nej det vet dom inte förrän jag frågade Lilly igår.
-Svampbob fyrkant svarade hon mig.
Jag funderade lite om det verkligen var en Svampbob sång för det lät inte så.
Idag kom jag på det och var tvungen att kolla youtube. Och jodå där var den.

Fast Lilly sjunger den lite annorlunda med sina härliga betoningar.
Hon betonar helt underbart. Lite svårt att förklara men hon går ofta upp i tonläge på sista stavelsen i vissa ord.
Som till exempel favoritordet Varför då? Då blir lite mer betonat och lite högre ton så hon för det att låta som en äkta fråga.
Sedan vissa ord är väldigt stockholmska av någon anledning. Men när det bara är vissa ord så låter det sött.
Vänta på mej, med betoning på mig blir väldigt stockholmskt. Men det är ju tur att det inte är allt som låter stockholmska.

2011/01/27

Dag 29 ~Mina ambitioner~

Mina ambitioner för närvarande är nog att komma in på högskolan till hösten. Jag vill verkligen läsa vidare nu och jag har förberett det som kan förberedas. Jag börjar bli lite orolig att jag inte kommer in nu.Och när man laddat så mycket så skulle det vara förödande om det visar sig att jag inte kommer in.
Men nu ska jag tänka positivt.

Jag ska bli något när jag blir stor. Det är jag i och för sig nu med men jag ska bli akademiker och det har jag läst att det är stort. För är man inte akademiker är man lite efter och lite White trash. Vill ni ha källa på detta så är det bara att kolla in Familjeliv. Och på denna sidan kan nog vem som helst, förutom alla riktiga moralkärringar, känna sig ganska liten. Vill man ställa en fråga i forumet ska man tänka sig riktigt nog för innan för det spelar ingen roll hur man ställer frågan så kan du lite på att man kommer få någon nedvärderande kommentar. Speciellt om det gäller barn eller föräldraskap. Det finns många bra trådar där men också en massa konstiga saker. Eller snarare att det var bra trådar från början innan någon riktigt moralis hoppade in.

Visste ni till exempel att:
*Man inte är någon riktigt mamma om man inte föder vaginalt?
*Man har inte fött barn om man fått snitt
*Att man är äcklig och saknar självrespekt om man haft sex med mer än 5 personer (dock inte samtidigt)
*Har man lån kan man inte sköta sin ekonomi och kommer förr eller senare att hamna hos fogden
*Att man är bitter om man inte håller med
*Bråkar man ofta med sin man är man psykopat
*Om din partner onanerar har hon/han svikit dig och ditt förtroende så djupt att skilsmässa är enda utvägen
*Att är man kvinna och älskar sex är man nymfoman. Är man kvinna ska man aldrig orka ha sex eller ha lust till sex
*Att sex är äckligt , tidskrävande och allt är medias fel
*Att man lika väl kan ge sina barn arsenik om man ger dom risifrutti. Då dör dom i alla fall fortare.
*Om man någon gång blir arg/trött på sitt barn är man en usel mamma som inte kan uppskatta sina barn och soc-anmälan och tvångsadoption är enda utvägen.
*Men på fl får man inte diskutera i ett diskussionsforum, får då heter det att man "inte lyssnar på andras åsikter".
*Man ska inte ge sitt barn samma namn som något annat barn om man bor i samma stad

Ja, ni förstår. En helt tillförlitligt källa alltså.
Nu blev det ett litet sidospår igen men det jag ville ha sagt innan jag visade min källa var i alla fall att jag vill verkligen utbilda mig. Göra något nytt och spännande.
Så det är vad jag har för ambitioner just nu.

I morgon, sista dagen: Dag 30 ~Ett sista ögonblick~

Lite vuxna saker

Jag har hört ryckte om att jag är 30+.
Och det är väl så att det ryktet stämmer även om rykten inte brukar stämma. Då är det lite syns att ett 30+ rykte ska stämma då.
Men eftersom det nu faktiskt stämde i detta fallet tyckte jag att det verkligen var dags att ta tag i vissa viktiga saker. Saker som är ganska viktiga att kunna.

Som till exempel att kunna betala räkningar.
Stäng era munnar och sluta spärra upp ögonen så.
Japp, det är faktiskt så. Jag kan inte betala räkningar och det beror inte på att det inte finns pengar på kontot utan för att jag inte vet hur man gör.
Piiinsamt, eller hur?

Men nu tyckte jag i alla fall att det var dags att ta tag i detta.
Vännen har alltid varit den som har koll på ekonomin och räkningar och sådana måstesaker. Men jag har mer och mer lagt mig i ekonomin och vill veta var pengarna tar vägen och vad vi har kvar och så vidare. Ja ni vet sådana saker man normalt lär sig när man flyttar hemifrån. Jag flyttade ihop med vännen när jag var omkring 16 och då hade han bott hemifrån i många år och kunde allt sådant. Och sedan har det nog bara rullat på och jag har aldrig känt att jag har behövt.
Men nu tycker jag det sen ett tag tillbaka.

Och igår la jag in alla våra räkningar all by my self.
Mycket vuxet.
Och det var hur lätt som helt.
Nu tror jag snarare det är vännen som tycker det är lite jobbigt att inte ha koll på vad som läggs in. Jag bad honom i alla fall att om han nu skulle kontrollera så kunde han göra det när inte jag var hemma. Han sa att han inte kände att han behövde kolla så det känns ju lite skönt.

Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag känner att jag vill ha bättre koll på var pengarna rullar iväg någonstans men det känns bra att veta det. Våra stackars små slantar som bara försvinner men jag vet i alla fall var dom försvinner.

Idag vet jag var pengarna kommer att hamna någonstans. Några timmar i stan på diverse affärer kommer göra oss lite fattigare men kylskåpet mycket rikare. Ska bli skönt att fylla på lite här hemma. Vännen har handlat dom senaste gångerna omkring jul och vi insåg att jag har bättre koll på vad vi behöver utöver det som man skriver ner på listan. Här har fattats lite grejer. Så det är bara att inse. Mitt kall är att handla. Inget tokigt kall alls om jag får säga min åsikt.

2011/01/26

Dag 28 ~Det här saknar jag~

En hel låda med dildos, latexpiskor och handklovar skulle jag kanske kunna skriva men gör inte det.

Så vad saknar jag då?
Efter att ha saknat barn så länge så känns mycket så trivialt att sakna. Även om jag vet att man måste sätta varje sak i proposition till vad det är och att jag ändå har saker som är stora att sakna.

Jag saknar min kära svärfar som gick bort alldeles för tidigt. Kan ibland känna ett litet sting i hjärtat att tjejerna aldrig fick träffa honom. Jag är övertygad om att dom hade gillat varandra mycket. Vi har en fin bild på honom här hemma där han sitter brunbränd och leendes, precis så minns jag honom.
Saker som jag alltid kommer att förknippa med Olle är nog tips, pipa, valjegrova, pressgurka och Jetta. Han och vännen tippade alltid ihop och när dom inte var överens om garderingar kom kortleken fram så fick den avgöra. Brukade inte gå något vidare hur dom än gick till väga. Och medans dom satt och tippade satt han och puffade på sin pipa.
Att det blivit valjegrova och pressgurka är helt enkelt för att han alltid hade mackor på valjegrova och att där ofta stod en skål med tunt skivade gurkor i lag i hans kylskåp.
När jag och vännen träffades hade Olle en vit Jetta som han hade väldigt länge.
Saknar dig Olle.

Jag saknar tid på mitt jobb. Tid som jag vill kunna lägga på mina gamlingar när jag är hos dom.

Jag kan sakna mormors underbara kålsoppa. Har aldrig ätit någon liknande och kommer aldrig mer att få uppleva den igen heller eftersom mormor inte finns längre.

Jag kan ibland sakna tiden man hade när man var liten och bara ville bli stor. Att man inte tog till vara på tiden då för att man inte förstod när alla sa att man snart skulle bli stor och få uppleva alla vuxna saker. Hur bekymmerfritt allting var när man var liten.

Jag saknar definitivt att jag aldrig har fått möjlighet att se The Mission live. Vilken dröm det hade varit.

Jag saknar säkert mycket mer men jag kommer faktiskt inte på det.
Men som sagt var så är det lite spridning på vad som saknas. Vissa saker är starkt saknade medans andra bara är lite saknad eller kanske inte ens saknad utan mer synd att jag aldrig har fått uppleva. Ja ni förstår säkert.

Rött hjärta 

I morgon: Dag 29 ~Mina ambitioner~

2011/01/25

40-års kris?

Jag börjar fundera på om jag börjar närma mig en 40-års kris. Visst, jag har många år till dess men det är det enda sättet jag kan förklara mitt nya beteende.

Efter att alltid har lyssnat på Rix Fm på radio och sjungit med i var enda party dänga har jag nu övergivit detta. Och sedan ett tag tillbaka är det numera Bandit Rock som gäller. Och jäkla vad jag gillar det. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i till exempel Iron Maiden men jag kan väl säga att jag kan ganska många nu förtiden. Vilken röst grabben har alltså. Lyssna på tonen han sätter 55 sekunder in i denna.

Helt underbar.

Men jag har nu under min krisperiod hittat många nyare låtar som jag fastnat för också.

Får väl se om krisen går över annars trivs jag faktiskt ganska bra med dessa grabbarna. Så jag fäller inga tårar över det mer än att det är lite olikt mig att gå från Lady Gaga till detta. Aja, så blir det ibland när fruntimmer krisar.

Rock on everybody

Röda läppar

Dag 27 ~Min favoritplats~

Jag har suttit och funderat ett tag på detta med favoritplats och kommit fram till följande.
Jag har nog ingen favoritplats vad jag kan komma på. Men jag skulle gärna vilja ha en sådan plats, speciellt i ett stort fönster med en stor sittplats i. Tänk att bara få kura ihop sig där en regnig dag och se fönstret gråta samtidigt som man hade suttit under en skön filt med en bra bok. Det låter som en alldeles underbar favoritplats men som sagt var så finns den inte här.

Men jag gillar att vara hemma så det får kanske vara min favoritplats då. Fast sedan gillar jag att på min lediga dag köra och hälsa på någon även om det varit mycket dåligt med det på senaste tiden. Mycket beror nog det på att Molly går i skolan och inte är hemma på mina lediga dagar längre så man måste vänta in henne innan.
Jag får drömma om mitt mysiga fönster.

I morgon: Dag 28 ~Det här saknar jag~

2011/01/24

Vaniljcupecake med skogsbär och hallonchoklad frosting

Jag har en förkärlek till att göra minicupecakes. Tycker dom blir så söta med lite frosting på samtidigt som det känns ganska lagom.
Jag gjorde lite och tog med mig i helgen när vi var iväg. Skulle ha gjort med hallon i men det blev en liten miss eftersom jag sett fel i frysen. Men dessa blev ändå goda även om det inte varit dom godaste jag gjort.
Jag gjorde dom dessutom laktosfri genom att helt enkelt byta ut allt smör och mjölk till laktosfritt. Även frostingen gjordes laktosfri.

Vaniljcupecake med skogsbär och hallonchoklad frosting (ca12 stora eller 45-50 mini)

023 125 g smör
2 dl socker
3 ägg
2 tsk vaniljsocker
1,5 tsk bakpulver
1 krm salt
5 dl vetemjöl
1 dl mjölk
3 dl färska eller tinade bär

Rör rumstempererat smör och socker till en jämn smet.
Rör sedan i ett ägg i taget.
Tillsätt vaniljsocker, bakpulver och salt och rör ut.
Rör i vetemjölet. Kör försiktigt med elvispen och blir det för tungkört sluta och tillsätt sedan mjölken. Rör snabbt till en jämn smet, kör inte för länge.
Rör sedan ner bären med en slev och rör bara runt lite.
Klicka ut smeten i formar, 3/4.
Grädda i mitten av ugnen i ca 18-20 minuter i 200 grader. Gör du mini så räkna ungefär 10-12 minuter. Prova med sticka.

Hallonchoklad frosting

100-125 g mörk hallonchoklad
025150 g smör
2 dl florsocker
1/2 dl kakao
1,5 tsk vaniljsocker

Smällt chokladen över vattenbad eller i mikron och låt den svalna.
Vispa rumsvarmt smör vitt och krämigt.
Tillsätt vaniljsocker, florsocker och kakao och vispa samman.
Tillsätt sist chokladen och vispa tills frostingen är slät och krämig.
Spritsa eller bred på med en gång för den stelnar.

Dessa blir godast om man låter dom stå framme en stund innan för frostingen blir ganska hård i kylen.

027029

Hoppas det ska smaka

Offentlig amning?

Ibland kan man bara förundras över människors dubbelmoral. Och jag kan nästan med säkerhet säga att debatten kommer från USA.

Tydligen har det blivit en het debatt över att en fotomodell publicerat en bild på sin blogg där hon ligger och ammar sin son.
Och detta går moraltanterna och gubbarna igång på och menar att det görs bara för att få visa brösten.
Tittar man på bilden ser man mindre av brösten än vad som visas i alla konstiga kläder alla kändisar har på sig. Så då borde debatten vara själva ammandet då.
Jag kan inte se något fel alls i att amma sitt barn om man har den möjligheten. Och tittar man på bilden ser man en lycklig mamma som ger sin nyfödda son mat.

Dubbelmoralen i det hela är väl lite att det är ok att vika ut sig och visa hela bröst men inte amningsbilder. Kan undra när folk ska börja inse skillnaden på bröst. Att bröst faktiskt inte bara tillhör det sexuella utan faktiskt även är näringsgivare. Och folk måste inse att det finns inget sexuellt alls i att amma sitt barn. Barnet ligger och suger för att få mat och mamman ger bröstet för att just ge mat.
Dock menar jag inte att man på grund av detta kan springa runt och visa brösten hur som helst, inte ens vid amning. Men jag tror nog dom flesta som ammar offentligt faktiskt är duktiga på att dölja. Många gånger ser man inte ens vad som försiggår.

Sedan tycker jag dock att man som ammande ska tänka lite på hur man sätter sig och ammar. Jag är för offentlig amning men samtidigt tycker jag faktiskt att man ska göra det lite diskret. Och samtidigt kan det nog vara skönt för barnet att få lite lugn och ro omkring sig när man äter. Det vill ju vi ha så vad är skillnaden. Eller det är bara så att vissa ammande mammor bara vill hävda sin rätt att sätta sig överallt utan tanke på att det ska bli lugnt för barnet. För samtidigt är det inte svårt att hitta en liten vrå där man kan sitta i lugn och ro och lägga sin energi på barnet en stund istället för att bara lägga barnet vid bröstet när man själv sitter ute och äter och fortsätta göra det man gör. Amningen ska vara en stund där man är helt koncentrerad på sitt barn och det har jag svårt att tro att man har möjlighet att vara om man själv sitter och äter till exempel.

Jag kan säga att jag gillade inte att amma offentligt när tjejerna var små. Men behövde dom mat så satt jag mig där det var lugnt och vi kunde sitta en stund utan att folk skulle stirra allt för mycket. Då ska jag tillägga att jag många gånger inte har haft svårt att visa brösten i andra sammanhang. Men det är två helt skilda saker. Kom ihåg det.

Vad tycker du om offentlig amning?

Artikel kan du läsa och bilden kan du se HÄR.

2011/01/23

Dag 26 ~Mina rädslor~

Jag kan känna mig helt lamslagen av rädsla över att det ska hända tjejerna något.
Tanken på att det ska hända dom något gör att jag får en stor klump i magen, en sådan som faktiskt fysiskt gör ont fast den inte finns.
Denna rädslan gör väl kanske också att jag kan uppfattas som lite nojig ibland också även om jag inte är fullt så nojig som jag har varit.
När Molly började få gå ut på lekplatsen eller till kompisar som bort precis i närheten fick jag upp hemska saker i tankarna som hon kunde råka ut för. Det är fruktansvärt att se dessa saker i huvudet. Jag vet helt sunt att det inte är logiskt att det skulle hända men ändå kommer dom. Någon gång fick jag gå ut och låtsas gå en runda bara för att se att hon var där hon sagt att hon skulle vara. Jag försöker att inte visa att jag känner sådan oro när jag inte ser dom men på något vis lyser det säkert igenom ändå.
Molly vet att hon alltid måste komma och tala om vem hon går till när hon är ute. Och är inte den kompisen hemma och hon går till någon annan så kommer hon och säger det innan hon går iväg till den andra. Jag måste veta var hon är och jag bävar för när hon blir äldre och ännu mer självständig.
Och detta är min absolut största rädsla.

Sedan finns det lite mindre rädslor också.
Jag är ju faktiskt en person med mycket fobier och rädslor. Tycker inte alls om att vara det för man känner sig så svag på något vis när rädslor och fobier sätter stopp för vissa saker som man faktiskt vill göra. Och ångesten som kommer när man utsätts för det är vidrig.

Sist är jag riktigt rädd för döden också. Jag vill verkligen inte dö och det skrämmer mig att det kan jag inte göra något åt. Det är ju så att vi kommer att dö en dag. Men tanken på att plötsligt inte finnas längre, att bara vara borta är så otäck. Att mitt hjärta kommer att slå en sista gång och att mina lungor kommer att tömmas på luft för att aldrig mer fyllas. Att världen sedan kommer att fortsätta precis som innan, fast utan mig känns så overkligt.
Usch för rädslor.

Ibland funderar jag på om jag inte hade behövt lite KBT för att bli av med allt konstigt jag är rädd för.  

I morgon: Dag 27 ~Min favoritplats~

I en stuga i skogens slut

2 veckor enligt Molly eller om man nu ska räkna riktigt tid, 2 dagar, går väldigt fort.

Vi har spenderat vår helg utanför Göteborg, i Sisjön i en stuga för att fira svärmor lite extra. Har varit väldigt mysigt men dock lite kallt eftersom inte värmen fungerade i sovrummen och inte heller kunde värden hjälpa oss eftersom han inte verkade veta hur det fungerade. Vi väntar nu med spänning på hyresreduceringen för vi ska inte behöva betala fullpris för en inte helt fungerande stuga, hur mysigt vi än har haft.
Vi har ätit underbart god mat hela helgen med början på fredagen med en 80-talsklassiker. Inbakad fläskfilé med svampstuvning. Jag tror aldrig jag lyckats göra en stuvning någon gång och efter att ha ätit Malins stuvning inser jag att jag aldrig kommer att kunna göra det heller. Tror faktiskt inte att jag ätit en godare svampstuvning än den.

Blev lite Wii:ande också.

023030
029

Först lite Wii-sport.
Molly kör lite kung fu.

Sedan kom det riktigt roliga spelet fram.
Wii Just Dance.
Och ja, det är precis vad det låter som att vara. Man ska snällt följa efter movsen som visas.
Hur lätt som helst.
Håll i er för här kommer ett litet dans-medley.

035039043

044047

053

056057059
061062

Nej enkelt var det inte. Men vi hade jäkligt roligt, både av att stå där och dansa men även att studera alla andra när dom dansade. Det är roligt att både små och stora kan vara med i dessa spel. Detta vill jag absolut göra igen.

016

Lilly och Johanna tog sig en liten eftermiddagslur.
Så sött.

Och som alltid så är det ju så att hur trevligt det än är så är det inget som går upp emot att få komma hem. Jag gillar att få komma iväg hemifrån ibland och få strunta i alla hemmasaker och få vara någon annan stans men ändå är det så skönt att få sätta nyckel i dörren och kliva innanför tröskel och känna hemma.
Hemma där man kan göra precis vad man vill utan att behöva tänka på att där finns andra.
Känner jag för att springa runt i morgonrocken ikväll så gör jag det, känner jag för att vädra en liten hallondoftande sak så gör jag det, känner vi för en snabbis så gör vi det och känner jag för att strunta i disken till morgondagen så gör jag det.

Men helgen har varit kanon.

Rött hjärta 

2011/01/22

2 veckors semester?

Vi ska åka iväg 2 dagar.
Molly kommer och säger:

-Jag kommer att sakna Julia jättemycket nu när vi ska vara borta 2 veckor.
-Men vi ska bara vara bort 2 dagar svarade jag henne.
-Nej 2 veckor.

Får ett sms från Josse:
Julia kommer sakna Molly jättemycket nu när ni ska åka iväg 2 veckor Blinkar.

Molly hade dessutom sagt till Josse att vi skulle vara borta 2 veckor varav Josse hade sagt att det var ju bara 2 dagar.
Molly hade naturligtvis blivit lite upprörd och talat henne till rätta och sa bestämt att det visst var 2 veckor.
Hon kan vara väldigt bestämd min lilla snorpa.

Dag 25 ~En första~

En första av vadå?
En första kyss? Nopp det har har vi haft.
En första kärlek. Nopp det har vi också redan haft.
Ett första ligg. Nopp det har vi inte haft men det tänker jag inte berätta om nu heller för det var bara en massa barr överallt.
Så hur ska jag då tolka en första?

En första blick från min blivande man kanske.
Jag var hos min bästa kompis Mia. Vi skulle åka iväg till vännen och partaja lite men jag hade fortfarande inte träffat honom. Jag stod uppe på henne rum och skulle byta tröja. Jag hade dragit av mig min och stod i bh när han kommer och tittar in. Vänder mig om och där står han. Väldigt snabbt möttes våra blickar medan han sedan snabbt tittade bort. Han ville väl inte flukta på en lite flicksnärta som mig även om blicken nog drog neråt ändå. Jodå jag var tillåten.
Sedan var det mycket som blev det första för vår del.
 

Rött hjärta

I morgon: Dag 26 ~Mina rädslor~

2011/01/20

Dag 24 ~Det här får mig att gråta~

Det är kanske lättar att svara på vad jag inte gråter av.
Jag gråter av det mesta faktiskt. Naturligtvis av det vanliga som nog dom flesta gråter av som sorg och ledsamheter.
Men jag kan lika väl gråta över glädje. Och det är nog inte heller så ovanligt. När jag blir arg, när jag blir rädd, när jag blir rörd och så vidare.

Men vi ska inte prata om alla tv-program som man kan gråta till.
Det går alldeles utmärkt att gråta till tecknat barnprogram. Problemet är att barnen tittar lite konstigt på en när man gör det.
Jag kan sitta och stortjuta när dom visar förlossningar. Spelar ingen roll hur smärtsamt det ser ut så tycker jag det är helt otroligt och vackert att det är en liten ny människa på väg ut i världen. Jag kan bli riktigt hulkande så mycket jag gråter till detta. Det gjorde jag även när vi väntade Molly och fick se förlossningsfilmen hos mödravården. Tårarna bara rann och rann och jag satt och snörvlade så jag fick gå ut för att snyta mig. Dom andra trodde säkert att jag bara var livrädd medans jag bara tyckte det var så vackert. Dock inte lika vackert när jag själv låg där sedan men det hör ju inte hit.
Ja sedan är det ju alla filmer också som lockar fram lite tårar.
Sätt på Armageddon och jag kan storgråta i någon timme. Nu är det ännu mer eftersom jag kan filmen och då vet jag var allt händer så då kan jag gråta innan det händer.

Jag har fått anstränga mig väldigt mycket på tjejernas utvecklingssamtal. Så fort “fröken” har sagt något positivt, och det har varit mycket med tjejerna, har jag suttit och svalt och svalt för att inte börja gråta. Så fort jag blir extra stolt över något dom gör så kommer tårarna som jag genast försöker svälja bort.

Ja som sagt. Jag gråter av det mesta och gör det ganska lätt också. Jag gråter några gånger i veckan skulle jag tro, av olika anledningar. I morse grät jag över ångest att behöva ta på mig badkläder inom en snar framtid. Vill verkligen inte så jag får väl se hur det blir när vi är där.
Så jag kan lägga till att jag gråter när jag jag utsätts för någon av alla mina fobier och då är det av ångesten.

Over and out
Lipsillen Nettan

Röda läppar

I morgon: Dag 25 ~En första~

2011/01/19

Dag 23 ~Det här får mig att må bättre~

Närhet får mig att må bättre.
Jag är nog en väldigt fysisk person och det innebär att just närhet behöver jag mycket och ofta av.
Jag och kära maken kramas och pussas flera gånger om dagen. Tror nog att jag behöver det mer än honom men det är så skönt att bara stå en stund i hans famn och känna andetagen. En liten smekning i nacken, på armen eller på rumpan när vi går förbi. Räcker med en liten beröring för att jag ska känna hur glädjehormoner rusar till beröringsstället och gör det varmt. Och detta mår jag väldigt bra av.
Och drar man det snäppet högre, eller lägre beroende på hur man ser det, så är sex den ultimata närheten och beröringen. Där endorfiner rusar i hela kroppen och inte bara på beröringsstället. Och vem mår inte bra av det?
Så närhet och beröring mår jag väldigt bra av.

Något annat som också kan göra att jag mår bättre är när tjejerna kommer och kryper upp i famnen eller vid sidan om mig. Lutar sig mot mig och säger dom magiska orden:
-Mamma jag älskar dig
Åh vad jag mår bra då. Det värmer ända in i mammahjärtat.

Beröm kan jag också må väldigt bra av. Att få bekräftelse på att man gjort något bra, vad det än nu må vara. Även om jag alltid har haft svårt att ta beröm av någon anledning. Har väl för det mesta bara slagit bort det med ett
-Äsch det var väl inget,
istället för att ta det åt mig. Kanske beror lite på att jag inte känt att jag har dugt och därför slagit det ifrån mig. Men jag har mer och mer lärt mig att ta denna beröm och inom vissa delar kan jag till och med sträcka på mig och känna att fasen vad bra jag gjorde detta och det tycker faktiskt andra också, inte bra som dom säger. Men jag kan faktiskt fortfarande ibland få känslan av att är folk bara snälla eller dom menar det också? Jag hoppas att jag en dag kan släppa detta och verkligen lita på att andra faktiskt menar vad dom säger utan att jag ska tvivla. Att det ska vara så svårt att känna sig tillfreds med sig själv på insidan. 
Blev kanske lite utanför ämnet igen men det bara kommer.
Och vet ni? Jag tror jag kan må bättre av att få alla demoner och annat skit som ligger där innanför att komma ut även om det känns väldigt utlämnande när det nu börjar sippra.
 

I morgon: Dag 24 ~Det här får mig att gråta~

Ordlös onsdag ~Vardag~

034

Fler ordlösa bidrag hittar du HÄR

2011/01/18

Dag 22 ~Det här upprör mig~

Oj det finns mycket som upprör mig. Och jag går igång ganska fort också om jag stöter på något jag inte gillar.

Främst är det väl att vi människor är så förbannat snabba att döma andra.
Är du inte på ett speciellt vis, ser ut på ett speciellt vis eller tycker som alla andra så kommer där alltid finns dom som väldigt snabbt talar om för dig hur fel det är. Inte kunna känna empati på något vis utan helt enkelt bara köra över för att så är normen.
Att vissa inte kan förstå eller snarare vill förstå att vi är alla olika individer och det är det som gör oss så unika. För vad hade det varit för ställe där alla såg ut på exakt samma sätt, tyckte exakt lika dant och så vidare. Vi är inte stöpta i samma form utan vi är unika på våra egna vis.

Att vissa kan se ner på andra på grund av sin sexuella läggning är helt förkastligt, nu är jag där igen. Att vissa väljer att bara se till en sådan sak som sexuell läggning och istället helt strunta i personen som person. Jag vet att man har olika kemi med olika människor men när man inte ens vill lära känna någon eller ännu värre väljer att “sluta känna någon” bara för detta då är vi inte långt komna i världen.
Att se ner på en sexuell läggning är som att se ner på kärlek.
Vilka människor säger nej till kärlek? För att se ner på olika människor på grund av deras läggning är som att säga att du får inte vara lycklig och älska vem du vill.
Kärlek är kärlek oavsett hur konstellationen ser ut, man+kvinna, kvinna+kvinna, man+man.
Kärlek, känslor, värme, hjärtklappning, ögonkast, skulle du vilja vara utan detta för att någon säger att din kärlek är fel?

Att skolan inte gör något för att hjälpa en person som kommit ut utan att mobbarna får vara kvar medans den utsatta får flytta. Skolan ska vara till för alla och det är fasen deras uppgift att motverka mobbing, hur den än ser ut. Men i en homosexuells vardag där skolan istället skickar ut signaler att det är fel genom att till exempel låta den utsatt gå och byta om och duscha innan alla andra. “Vi plockar ut en från gruppen och pekar ut denne ännu mer”.
För fördomarna är helt jäkla overkliga. Hur resonerar skolan när dom gör en sådan sak? Var går gränsen?
Elever kommer och säger att dom inte vill dusch med någon som är homosexuell. Vad skulle anledning vara till detta mer än ren och skär ovetenskap i hur människor fungerar. Vad är det som är så otäckt att dusch i samma duschrum som någon som är homosexuell? Rädslan att bli våldtagen, rädslan att bli tittad på? Vad är det gör att vissa människor tror att dom är så gudomliga att dom bara skulle bli påhoppade? För jag kan nog tala om att heterosexuella gör inte på detta viset så varför skulle homosexuella göra det. Det finns lite mer än bara kukar och fittor när man ser en person oavsett vilket man gillar. Och dessa gillar man i en sexuell relation inte för att det är precis kukar och fittor. 
Skulle du som heterosexuell tända på en random naken kropp av motsatta könet? Förmodar att svaret är NEJ på detta. Så stanna då upp och fundera på vad det är som gör att en homosexuell person skulle göra samma, tända på en random naken kropp. 

Som sagt så är ju fundering hur vi ska kunna bli toleranta mot varandra om inte ens skolorna klarar en sådan sak.
Men det är inte bara skolorna som måste ta sitt ansvar. Hela samhället behöver en spark i baken. Och samhället är vi människor som bor här.
Fördomar finns nog tyvärr alltid. Dom ploppar upp i huvudet ibland fast man inte vill. Men stanna upp och fundera på vad det finns för rationellt i den. Oftast ingenting utan det är just bara en fördom. Så hade vi kunnat sopa våra fördom under mattan och kunna leva i ett fördomsfritt samhälle hade alla vunnit otroligt mycket på det.
Känns som om det är drömmar i ett rosa skimmer. Men jag slutar inte att hoppas.   

Jag har lärt mig under senaste åren, i princip sedan barnen kom att verkligen stå för vad jag tycker. Tidigare hade jag alltid svårt att göra det med en rädsla över att bli sparkad på. Och sprakad på har jag haft tillräckligt i min barndom så det känns som om jag inte ville ha mer av den varan.
Men jag har i alla fall fått mer skin på näsan sedan tjejerna kom. Jag kan numera tala om vad jag tycker om saker och framförallt kan jag argumentera varför jag tycker så.

I morgon: Dag 23 ~Det här får mig att må bättre~

2011/01/17

Dag 21 ~Ett annat ögonblick~

Orkade inte skriva igår. Har ont i ryggen och vet inte riktigt om jag ska sitta eller stå. Men jag tar en liten reflektion på ett annat ögonblick idag och låtsas inte om att gårdagen missades.

Ett annat ögonblick som förändrade oss var denna.
Den 1/4 2007
Vi skulle ha fest till helgen och jag plockade fram ett gravtest mest för att det skulle vara så. Oregelbunden som jag är så började jag fundera och kom fram till att det var nog dags att ta ett bara för att det skulle vara så. Så jag inte funderade på OM:et när jag kanske tog en liten drink. Sådant test som jag gjort tusen gånger och alltid med samma resultat. Ett stort blått –.
Så denna morgonen gjorde jag som jag gjort så många gånger innan.
Försökte pricka rätt på teststickan och när det var gjort la jag den på badkarskanten för att göra mig i ordning. Jag hann inte ens lägga ner den förrän där var ett stort blått +, så blått att det hade kunnat lusa upp i mörker.
Hjärtat bankade på mig.
Det måste vara något fel på testet så jag stirrade på det för att se när + blev –. Väntade, väntade.
Något fel måste det vara. Ropade på vännen för att se så jag inte lurade mig själv.
-Kan du titta och säga vad du ser sa jag till honom när han kom in på toa.
-Ähh, ett stort +.
-Är du säker frågade jag honom.
-Ähh, ja svarade han mig och sträckte fram det igen. Det kan nog inte bli skarpare än det är nu.
Nej visst var det så.
Vi stod och kramades en stund. Jag tror inte vi fällde några tårar för allt kändes så overkligt. Det var väldigt svårt att ta in att vi var gravida, helt spontant. Först efter 9 års längtan innan Molly äntligen kom. Molly var 2 1/2 år och vid julen hade vi kommit överens att vi inte skulle använda våra frysta embryon. Att vi inte orkade med att bli besvikna fler gånger. Vi hade kommit fram till att vi skulle lägga allt på Molly istället. Och vi hade inställningen att blir det fler så blir det annars kändes det inte som det skulle vara någon katastrof.
Och där några månader senare fick vi uppleva en euforisk känsla som knappt går att beskriva. Att vi faktiskt skulle bli 4 i familjen. Att det faktiskt blev.
När allt sjunkit in lite ringde jag syrran och talade om det. Hon blev naturligtvis jätteglad. En stund efter att vi pratat ringde hon tillbaka.
-Jag måste bara fråga sa hon. Det är 1:sta april idag men visst skojar du inte med mig?

DSCF1096

Det tog 1-2 veckor innan jag fick komma till mödravården för att kolla. Jag hade inte en susning hur långt jag kommit i graviditeten. Dom gjorde ett ultraljud och dom var väldigt noga att berätta att det var inte säkert att vi skulle se något. Helt beroende på hur gammalt fröet var.
Hon körde med apparaten lite.
-Oj sa hon och det klack till i mig.
-Något fel frågade jag lite försiktigt.
-Nejdå det ser bra ut svarade hon och jag kände en sten falla från mitt hjärta.
På skärmen dök nu en liten filur upp. Där man tydligt kunde se att det var en liten bebis.
Visade sig att jag var i vecka 13+3 eller 13+6, kommer aldrig ihåg detta av någon anledning. Så hela den oroliga första tiden var förbi.
Jag brukar skoja med att jag har haft den längsta graviditeten med Molly, när jag visste om henne från det jag fick tillbaka det befruktade ägget. Medans med Lilly visste jag om graviditeten exakt 6 månader.

Jag känner mig otroligt privilegad att verkligen ha fått äran att uppleva föräldraskapet två gånger.
Barn är naturligtvis unika på sina egna sätt. Molly att hon faktiskt har kommit till genom en fantastiskt teknik där man sammanför kvinnans ägg och mannens spermie i en liten petriskål utanför kroppen. Jag kan tycka att det är helt fantastiskt att det verkligen fungerar. Lilly som sedan kommit till helt på naturlig väg. En naturlig väg som vi inte trodde var möjlig.
Helt otroligt.

Och efter nästan 12 års bebisverkstad kom det sedan ord ur oss som vi aldrig trodde skulle komma. När folk envisas att fråga om vi inte ska ha en liten son också kan jag helt ärligt svara
-Nej jag är så tacksam att vi lyckats få våra 2 tjejer. Så vi SKA INTE HA FLER BARN.
Som sagt var så trodde jag nog aldrig att jag skulle kunna säga en dag att jag inte vill ha fler barn. Och för att vara på den säkra sidan var man plötsligt tvungen att fundera på preventivmedel. Kan säga att det var minsann en väldigt konstig känsla. Att plötsligt börja skydda sig mot det man har kämpat för att få i så många år.

Det blev ett ganska långt andra ögonblick. Men det är mitt andra ögonblick som betyder så otroligt mycket.

I morgon: Dag 22 ~Det här upprör mig~

Bota tinnitus?

Läste en uppmuntrande artikel precis. Det kan jag behöva idag med tanke på att jag har så jäkla ont i ryggen. Det började redan lite i lördags och har bara eskalerat. Jag har suttit med TENS:en och värmedynan om vartannat. Det hjälper tillfället men kommer sedan tillbaka igen. Jag hade behövt kunna gå ut och gå en liten runda men vägarna är riktigt hala ute så det vågar jag inte. Lite dumt att försöka bota ryggont med en promenad och sedan sätta sig på grund av halkan och göra det värre.
Skulle jobbat ikväll men det finns inte en chans att jag skulle klara det. Får försöka få in någon extradag innan månaden är slut så det inte blir fler katastrofmånader.

Artikel handlade i alla fall om att forskare hade lyckats bota tinnitus på råttor genom att stimulera en nerv i nacken.
Oj vad glad jag hade blivit om det hade blivit verklighet.
Jag önskar så att jag hade kunnat ha en sus- och pipfri dag. Längtar efter riktig tystnad. För hur tyst det än är runt mig så är det aldrig tyst i öronen. Konstant susande med tillfälliga pip ibland. Nu har jag ändå en lindrig form skulle jag tro och ändå skulle jag så gärna vilja bli av med den. Usch för att ha en svårare form. Det gör ont i mig bara att tänka att det skulle vara konstans tjutande och pipande i mycket höga toner. 
Hoppas, hoppas att det blir en verklig behandlingsform.

2011/01/16

Fototriss ~Tid~

Veckans fototriss är
TID

Tolkningen på tid måste vara oändlig. Jag har suttit och funderat lite och hade bestämt mig för att visa tidens gång i bok backen när jag sprang på bilderna på gungställningen.
Tiden visar sin tydliga gång på dessa saker. Och på något vis tycker jag det är vackert, ja så länge det inte visar sig på bilarna då vill säga Blinkar.

055

041

043

Fler trissar hittar du HÄR.

2011/01/15

Dag 20 ~Den här månaden~

Den här månaden har varit mycket snörik.
Senaste veckan har det varit snö, tö, regn och kyla om vart annat vilket har resulterat i väldigt hala vägar och väldigt usla vägar.

Den här månaden har också varit jäkligt knaper. Det är så tråkigt när det blir så. Att vi hela tiden har funderat på hur vi sak klara månaden och tyvärr är den inte slut ännu heller.
Januari brukar vara knaper men långt ifrån som det är blivit i år. 
Så idag har vi varit glada att vi handlat så mycket förra året och att vi hade lite rabattcheckar från ICA. Även ganska tacksam att vi hade många julmustglada släktingar här i jul så jag idag kunde ta med en massa flaskor till affären. Vilket jag tycker är riktigt pinsamt såhär mitt i månaden för det skriker bara jag-är-utan-pengar-och–har-hittat-en-nödlösning. Men jag för väl erkänna att det var en nödlösning för tillfället för annars brukar dom komma med när jag storhandlar och då tar jag dom för att dom står och tar plats. Jag har bott i Hålan i 15 år och jag tror det är första gängen jag har pantat flaskor här. Säger kanske lite också om hur skralt det är. Men, men vi får leva på kärlek jag och maken för vi har lite att ta av om det skulle behövas Blinkar.
Har vi tur så ligger där några miljoner från lottot idag och väntar på oss. Det tror vi i och för sig att det gör varje vecka.

Men även om det är som det är så tycker jag ändå att vi har haft en bra månad. Mycket tid med barnen eftersom vännen har haft semester över jul och nyår.
Och tjejerna har varit ute mycket och lekt i snön.
Lilly har börjat säga till själv att hon vill gå ut på baksidan och det fungerar jättebra. Och det är väldigt skönt att kunna låta henne gå ut själv en stund även om jag kollar henne ofta, ofta.
Och sedan har Lilly börjat bajsa på toa och det är så skönt att slippa byta bajsblöjor. Hon ville dessutom sova utan blöja nu ikväll men det har redan blivit ett litet misstag i trosan så hon fick blöja igen. Men det är ju positivt att hon börjar vilja i alla fall.
 

I morgon: Dag 21 ~Ett annat ögonblick~

Fotosession a´la Molly

Molly gick en fotorunda med den lilla kameran för en stund sedan.
Och jag gillar och se hennes bilder sedan. Dels för att få hennes vinkel på saker men också för att se vad som kommer ut av alla härliga kommentaren hon har samtidigt som hon fotar.

016

018023

-Mamma, jag tog på mig själv och jag fastnade. Och jag tog lite såhär nerifrån och inte uppifrån sa hon och visade att hon inte hade hållit kameran uppåt mot sig som man normalt gör vid ego-foto. Om nu ego-foton är normalt att ta vill säga Blinkar
Mamman fastnade faktiskt också och det är inte ofta det händer.

021022

-Men pappa då. Du skulle ju inte flytta dig, jag skulle ta kort på din rumpa.
Vet inte varför hon skulle ta kort på hans rumpa men till slut satt den där. En liten misstanke är att hon sett mig ta kort på hans rumpa. Innan ni tänker tanken fullt ut så gjorde jag det helt anständigt.

027028

-Jag tog på smöret mamma och på den sa hon och pekade på vitpepparn.

020019

Här har hon nog bara dokumenterat vad Lilly låg och tittade på.

Rött hjärta

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails